Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av gällande regelverk och ansvarsfördelning för att arbetstagare med funktionshinder skall tillförsäkras en adekvat intensivträning och förebyggande rehabilitering.
Syftet med såväl de arbetsmarknadspolitiska som de sociala och medicinska rehabiliteringsinsatserna är att människor med svåra handikapp och funktionshinder ska kunna leva så självständiga och välfungerande liv som möjligt.
Många skador, sjukdomar och handikapp kräver regelbunden träning och behandling för att inte funktionshindret ska förvärras ytterligare. Det är ofta ett krävande och slitsamt träningsprogram som personer med funktionshinder dagligen själva ansvarar för. Det är också nödvändigt att ha möjlighet till perioder med intensiv träning och rehabilitering. Behoven varierar givetvis men rehabiliteringsperioden kan vara cirka fyra veckor.
Vissa landsting har tidigare beviljat "bidrag för utomlänsvård", vilket gjort det möjligt för personer med funktionshinder att finansiera sin intensivträning vid något av de specialiserade rehabiliteringscenter som finns i landet. I dag ger inte landstingen längre (något enda undantag kan finnas) bidrag till den förebyggande intensivträningen som ges vid specialistcentren.
Arbetsgivaransvaret för rehabilitering är lagreglerad när det gäller den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Verkligheten visar att det inte fungerar för personer med bestående och livslånga funktionshinder. Det är svårt för den anställde att orka/kunna/våga ställa krav på sin arbetsgivare för en kostsam och periodiskt återkommande rehabilitering. I den kontakten mellan arbetsgivaren och den rehabiliteringssökande anställde blir beskedet ofta att det är för betungande ekonomiskt. Även arbetsgivare med många anställda värjer sig för dessa kostnader.
Attityden kan vara: "Vi har redan gjort en insats och tagit vårt ansvar eftersom vi har anställt en person med funktionshinder."
Arbetstagaren med funktionshinder måste få rätt till nödvändig rehabilitering.
En översyn behöver göras för att se över otydligheter och eventuella brister i rådande regelverk och system. I sammanhanget bör det också prövas om inte den här typen av rehabiliteringsbeslut ska hanteras av försäkringskassan, såsom sker idag med annan arbetsplatsrelaterad hjälp.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Anneli Särnblad (s) |