Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av tidiga rehabiliteringsinsatser.
Nuvarande regler säger att en arbetsgivare är skyldig att göra en rehabiliteringsutredning när en anställd varit frånvarande från jobbet i fyra veckor. Efter ytterligare fyra veckor så skall det göras en rehabiliteringsplan. Erfarenheterna visar att trots att det borde ligga i alla arbetsgivares intresse att snabbt få tillbaka de anställda i arbete och därmed slippa betala sjuklön så går det oftast den här tiden innan en utredning kommer igång.
En skärpning av reglerna så att en rehabiliteringsutredning startar så tidigt som möjligt efter att den anställde gått hem skulle gynna alla inblandade.
Bortsett från de ekonomiska vinsterna för arbetsgivaren och samhället såär naturligtvis den mänskliga sidan av saken det viktigaste. De allra flesta som av någon anledning tvingas stanna hemma från jobbet skulle med all säkerhet uppskatta att någon hörde av sig och frågade hur det är och vad man tillsammans kan göra för att frånvaron skall bli så kort som möjlig. Kontaktar man "Kalle" redan den andra frånvarodagen och får veta att han är förkyld så vet man med all säkerhet att han är tillbaka efter en vecka. Har han däremot brutit benet så kanske anpassade arbetsuppgifter kan göra att han är tillbaka redan efter någon vecka i stället för efter någon månad.
Nyligen har det införts krav på att avstämningsmöten skall göras efter två veckor. Trots detta anser vi att det finns goda skäl för regeringen att överväga ytterligare åtgärder för att påskynda tidiga rehabiliteringsinsatser. Det skulle ha en positiv effekt på sjuktalen och skulle framförallt stärka självkänslan hos den som då snabbare kan komma tillbaka till arbetslivet, innan känslan av utanförskap hunnit växa sig för stark.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
|
|
Inger Lundberg (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
Helena Frisk (s) |
Matilda Ernkrans (s) |