Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i föräldraförsäkringen bygga in ekonomiska incitament för en jämnare fördelning av dagarna mellan föräldrarna.
I våras presenterade LO en undersökning kring fördelningen av föräldraförsäkringen. Den talar sitt tydliga språk. I trettio år har föräldradagarna varit mammans och pappans på lika villkor. Ändå har inte barnen fått den tid de har rätt till med båda sina föräldrar. 84 % av dagarna tas ut av mammor och i 69 % av barnfamiljerna tar inte pappan ut någon föräldraledighet alls.
Dessa dystra siffror säger oss att vi måste börja erkänna och angripa de grundläggande mekanismer som ligger bakom det snedfördelade uttaget av föräldraledighet. Det avgörande för hur den fördelas är föräldrarnas inställning. I familjer där pappan vill vara föräldraledig tar 45 % av dem ut mer än två månader. Där båda vill att pappan ska vara ledig är siffran 34 %. I familjer där mamman hävdar att föräldradagarna är hennes tar pappan inte ut föräldraledighet alls.
En viktig del i arbetet med att få föräldrar att dela föräldraförsäkringen mer lika är alltså att få både pappor och mammor att inse hur viktigt det är för barn att tidigt ha en nära relation till båda sina föräldrar. Detta skulle kunna ske genom att exempelvis JämO, RFV, försäkringskassorna, BO och Landstingsförbundet får i uppdrag att tillsammans ta fram strategier för hur man inom ramen för dagens föräldrautbildning uppmuntrar till en jämnare fördelning av föräldradagarna.
Ett annat viktigt argument som brukar anföras för att mammor tar ut den största delen av föräldraförsäkringen är att det är bäst för familjens ekonomi. Därför bör det också finnas ekonomiska incitament för att föräldrar ska dela dagarna mer lika.
Om man exempelvis inom ramen för dagens budget ger båda föräldrarna hög kompensation för lönebortfallet de månader som tillfaller var och en och sedan reducerar ersättningen för de dagar som överlåts skulle förhoppningsvis fler mammor och pappor dela föräldraledigheten mer lika. Exakt hur detta ska ske kan diskuteras, huvudsaken är att de ekonomiska incitamenten för att inte dela föräldraförsäkringen starkt begränsas.
Med politiska beslut kan vi hjälpa pappor i deras kamp för fler dagar med sina barn i familjer där mammor vill ha dagarna för sig själva och vi kan hjälpa mammor att våga bryta konventioner. Unga kvinnors löneutveckling och karriärmöjligheter ska inte behöva hållas tillbaka för att arbetsgivare räknar med att det är större risk att anställa tjejer eftersom de försvinner på barnledighet. Det skulle också tvinga fler familjer att diskutera sina val och sin syn på föräldraledigheten och det skulle sätta fokus på det viktiga faktum att båda föräldrarna har lika stort ansvar för barnen.
Men framför allt skulle det leda till att fler barn fick sin välförtjänta tid med båda sina föräldrar. Eftersom barn som får möjlighet att från början bygga upp nära och djupa relationer med båda sina föräldrar inte får två halva relationer utan istället två hela, är barnen de stora vinnarna på en mer jämställd fördelning av föräldraförsäkringen.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Louise Malmström (s) |
|
|
Luciano Astudillo (s) |
Veronica Palm (s) |
|
Johan Löfstrand (s) |