Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att skapa en arbetsmarknad med plats för äldre och för personer med nedsatt arbetsförmåga.
Ohälsan stiger, och alltfler människor hamnar utanför arbetslivet. För många människor handlar det helt enkelt om en känsla av att "inte räcka till". Det är ett komplext problem med många bakomliggande orsaker. Det finns ingen enskild åtgärd som kan lösa problemet.
Vi måste se till helheten när det gäller människors livssituation. Därför har vi socialdemokrater arbetat för att flytta fokus och titta på den arbetsförmåga som faktiskt finns istället för att koncentrera på människors arbetsoförmåga. Undersökningar som gjorts visar att många skulle kunna komma tillbaka till arbetet om de själva fick bättre inflytande över sin arbetssituation. Ett exempel är situationen för de äldre, där allt för många tvingas lämna arbetslivet i förtid.
Så ska det inte behöva vara. Bara för att en person med nedsatt arbetsförmåga inte klarar av att jobba till 100 procent, behöver det inte betyda att man inte ska jobba alls.
Många äldre skulle sannolikt välja att stanna kvar i arbetslivet om villkoren och arbetstiderna kunde anpassas till deras livssituation. Det gäller också dem med nedsatt arbetsförmåga. Det är utifrån det här synsättet som vi nu lagt fram en rad nya initiativ. Arbetsgivarna ska t.ex. göra en obligatorisk rehabiliteringsutredning. Avstämningsmöten är en annan viktig del, där försäkringskassan tillsammans med arbetsgivaren, den sjukskrivne och arbetsförmedlingen träffas för att se hur man bäst kan lösa den enskildes situation.
Det är det här perspektivet vi måste ha. Vi måste se till människors olika förutsättningar. Om människor själva fick välja så skulle ingen vilja vara sjuk. Rätten till ett arbete måste vara rätten till ett arbete att må bra i och trivas med. Även för äldre och även för personer med nedsatt arbetsförmåga.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |