Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om punktskriftsundervisning för vuxensynskadade.
Personer som blivit synskadade i vuxen ålder har i dag små möjligheter att lära sig läsa och skriva punktskrift. Sedan 1999 har Dalarö folkhögskola i samverkan med Synskadades Riksförbund drivit kursen Punktintensiven med medel från Allmänna arvsfonden. Från senaste årsskiftet har Punktintensiven inte längre någon bidragsfinansiering för verksamheten.
Frågan har utretts av Riksförsäkringsverket på beställning av dåvarande statsrådet Ingela Thalén. Hösten 2002 lämnades rapporten till Socialdepartementet. Sedan dess har dock inget hänt i frågan.
I förra årets budgetproposition nämns dock punktskrift som ett exempel på insatser för arbetslivsinriktad rehabilitering som kan finansieras med medel från Försäkringskassan. Skrivningen kan tolkas som ett tydliggörande av att den här typen av utbildningar kan finansieras med statliga medel där ansvaret för samordning ligger på Försäkringskassan.
Det är endast ett fåtal personer i landet som har behov av dessa insatser. Det rör sig om något hundratal personer om året som har behov av fördjupad punktskriftsutbildning, förutom det antal som har ackumulerats under många år. Dessa personer har rätt till grundutbildning, vilket är sjukvårdens ansvar, men många syncentraler i landet erbjuder över huvudtaget ingen sådan grundutbildning alls. Man kan i bästa fall lära sig alfabetet och lära sig läsa upp till några ord i minuten. Dessa personer har dessutom rätt till fördjupad utbildning inom ramen för arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket är AMS och arbetsgivarens ansvar. Försäkringskassan ska samordna insatserna för individen.
Länsarbetsnämnderna och de lokala försäkringskassorna i landet verkar inte ännu känna till att man kan anvisa personer till punktskriftsutbildning. Synskadade personer kan inte söka den befintliga utbildningen eftersom man inte får information eller finansiering för inkomstbortfall, resor, kost och logi. Det är ett moment 22 som skjuter problemet framåt hela tiden. Alla syncentraler i landet måste kunna ge grundutbildning i punktskrift. Punktintensiven bör dessutom få resurser och möjlighet att utveckla och pröva en flexibelt upplagd utbildning.
I dag saknas framför allt ett uttalat ansvar för vilken instans i samhället som skall ha ansvaret för att personer som blivit synskadade i vuxen ålder får undervisning i punktskrift. Sjukvårdshuvudmännens roll måste preciseras. En möjlighet till avancerad punktskriftsundervisning måste byggas upp. Det måste fastställas var ansvaret skall ligga för att ge personer som blivit synskadade som vuxna undervisning i punktskrift. Finansieringsfrågan måste lösas på ett mer permanent sätt för att det skall gå att bygga upp en verksamhet som bygger på kontinuitet.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |