Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om medfinansieringsansvar för arbetsgivare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av alternativa arbetsgivare inom vård, skola och omsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att underlätta byte av jobb.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen stärker drivkrafterna att återgå till arbete.
Regeringen föreslår i propositionen ett medfinansieringsansvar för arbetsgivare genom en särskild sjukförsäkringsavgift om 15 procent av sjukpenningen. Arbetsgivaravgiften sänks med 0,24 procentenheter som kompensation. Sjukförsäkringsavgift behöver inte betalas för anställda som är sjukskrivna på halvtid eller genomgår rehabilitering samt för anställda som har en sjukdom som medför ofta återkommande sjukperioder.
Regeringen föreslår även att den tredje sjuklöneveckan slopas samt att ersättningen i sjukpenningen höjs från 77,6 till 80 procent.
Vidare föreslår regeringen att sjukersättningen, f.d. förtidspension, skall omprövas vart tredje år, utom för arbetstagare som har fyllt 60 år.
Tanken är god att bra arbetsmiljö, såväl fysisk sådan som psykosocial, ska löna sig för arbetsgivaren. Den internationella valutafonden (IMF) skriver i sin senaste Sverigerapport (2004) 1 :
Ett skifte av en del av sjukförsäkringskostnaden till arbetsgivarna är att rekommendera. Studien visar att högre kostnader sannolikt skulle föranleda åtgärder från arbetsgivarna som i slutändan bidrar till att minska frånvaron. Effekten skulle dock sannolikt vara lägre i Sverige än i andra länder beroende på det starka anställningsskyddet. För att bli mest effektivt måste skiftet av kostnader påverka arbetsgivarnas incitament via en ökning av marginalkostnaden för frånvaro. Om incitamenten är försvagade och skiftet enbart medför en ökning av lönekostnaderna, är negativa effekter för arbetsgivarna mer sannolika. Ett sätt att uppnå en mer effektiv påverkan skulle vara att lämna mer utrymme för anställda och arbetsgivare att bestämma graden av skydd, vilket kan uppnås enbart genom en substantiell minskning av ersättningsgraden i det statliga försäkringssystemet 2 (sid 43).
Enligt IMF:s analys skulle regeringens förslag kunna bidra till att minska sjukfrånvaron, särskilt som förslaget är utformat så att det ökar företagens marginalkostnad för sjukfrånvaron. Enligt IMF skulle det dock vara mer effektivt att sänka ersättningsnivån i den statliga sjukförsäkringen rejält för att lämna mer utrymme åt arbetsgivare och arbetstagare att utforma komplementära försäkringslösningar.
Vi är övertygade om att ekonomiska drivkrafter fungerar i alla sammanhang. Just företagare har dock redan stora incitament att arbeta för att minska sjukfrånvaron - dels de två kvarvarande sjuklöneveckorna men även kostnader för att anställa och utbilda vikarier som ändå inte kommer att prestera lika bra som en person med lång erfarenhet. Det förslag som nu läggs är även behäftat med så många brister att det skulle stjälpa mer än vad det skulle hjälpa. Det räcker heller inte med små justeringar i förslaget för att det skall bli bra. Det statliga sjukförsäkringssystemet är uppbyggt så att det knappast går att öka incitamenten för företagen på ett bra sätt.
En anledning till att en medfinansiering från arbetsgivarna av sjukförsäkringen skulle slå snett är att sjukskrivning har många orsaker som arbetsgivaren inte kan påverka.
Det gäller de flesta sjukdomar som beror på genetiska förutsättningar, smitta eller naturligt åldrande. Det gäller även olyckor som sker i hemmet eller under fritidssysselsättningar.
Sannolikt kan arbetsgivaren endast påverka en liten del av sjukskrivningarna, de som beror på farlig arbetsmiljö eller på vantrivsel på jobbet p.g.a. en dålig psykosocial arbetsmiljö. Vad gäller det första finns det en särskild försäkring, arbetsskadeförsäkringen, som är till för att ge ersättning vid sjukdomar och olyckor som beror på arbetsmiljön. Vad gäller det senare anser vi inte att vantrivsel eller konflikter på jobbet skall vara tillräcklig grund för sjukskrivning.
Det är särskilt kommuner och landsting som brister i sin arbetsgivarroll så till den grad att många människor ser som sin enda utväg att sjukskriva sig. De är också kommuner och landsting som kommer att bli nettoförlorare på regeringens förslag. Men frågan är om medfinansieringsansvaret betyder särskilt mycket när det gäller skattefinansierad verksamhet. Fattas det pengar i kommuner och landsting brukar regeringen skjuta till mer nästa år via statsbidragen. Viktigare än ett medfinansieringsansvar för att minska sjukskrivningarna är därför att se till att det finns alternativa arbetsgivare för dem som arbetar inom vård, skola och omsorg. Det gör även att konkurrensen om personalen ökar och att arbetsgivarna även i den offentliga sektorn därmed måste bättra sig. Regeringens stopplag för att förhindra privat driven sjukvård är mycket olycklig även ur denna synvinkel.
Viktigare än medfinansiering för att minska sjukfrånvaron är även att underlätta för människor att byta jobb. Vi har i vår budgetmotion lagt förslag om att arbetsgivare som anställer någon som har varit långtidssjukskriven ska få sin arbetstgivaravgift halverad i lika många månader som sjukskrivningen har varat. Det skall även vara möjligt för arbetsgivaren att provanställa och för den enskilde att vara tjänsteledig för att prova nytt jobb under lika lång tid.
Det största problemet med regeringens förslag är därför att det riskerar att låsa in människor på jobb som gör dem sjuka. Det kan vara den psykosociala arbetsmiljön som långsamt bryter ner människor. Visserligen är det arbetsgivarens uppgift att se till att den inte är så dålig att människor blir sjuka, men om arbetsgivaren nu brister i detta - vilket kommer att ske även om medfinansieringen införs - är det bästa som kan hända den enskilda att byta jobb. Enligt en ny rapport från Riksförsäkringsverket fortsätter diagnosen psykisk ohälsa att öka och har ökat sedan 1999. Det innefattar depression, stressreaktioner och ångestsyndrom. Störst är ökningen bland kvinnor. 33 procent av de sjukskrivna har en diagnos som kan hänföras till psykisk ohälsa. Under dessa siffror är vi övertygade att det döljer sig många människor som skulle bli friska av att byta jobb. Det gäller särskilt i kommuner och landsting där problemet med dåliga arbetsgivare är som störst.
Det kan även vara så att man behöver byta jobb därför att man p.g.a. en sjukdom inte längre orkar arbeta i samma tempo som förut, eller inte längre klarar av sina arbetsuppgifter men skulle kunna utföra andra på en annan arbetsplats. Försäkringskassans lösning på detta är att förtidspensionera dessa människor. Möjlighet och hjälp till ett nytt jobb vore en bättre lösning. Regeringens proposition försvårar en sådan lösning.
När den tredje sjuklöneveckan infördes var det fler och fler arbetsgivare som började begära in hälsointyg inför anställningar. När regeringen presenterade denna proposition har vi fått höra företagare som tidigare anställt f.d. långtidssjukskrivna vittna om att det nya förslaget gör att de inte kommer att våga göra det i framtiden. Personalen är för de flesta företag den viktigaste resursen men också den största kostnaden. Medfinansieringsförslaget är tänkt att vara kostnadsneutralt för det företag som har en genomsnittlig sjukskrivning, men den ökade risken förknippad med förslaget innebär i sig en kostnad. Den kostnaden kommer man bara att kunna undvika genom att inte anställa människor som har hög sannolikhet att sjukskrivas i framtiden om regeringen får igenom sitt förslag. I förslaget ingår visserligen ett högkostnadstak men det är så högt satt att det knappast minskar risken för att företagen blir mer selektiva i sitt anställningsförfarande.
Förutom att arbetsgivarna inte kan påverka all sjukdom kan de heller inte påverka sjukskrivningsprocessen. De har inte möjlighet att anvisa läkare eller att få reda på vilken diagnos den sjukskrivna fått. Vi tycker heller inte att arbetsgivare skall ha denna möjlighet i en statlig och obligatorisk sjukförsäkring eftersom det skulle vara ett för stort ingrepp i den personliga integriteten. Men eftersom vi inte anser att arbetsgivarna bör få ett integritetskränkande inflytande över sjukskrivningsprocessen anser vi heller inte att de ska behöva betala mer för sjukskrivningarna än vad de redan gör.
Däremot ser vi inga hinder mot att arbetsgivare får ett större inflytande över processen för att få ersättning för inkomstbortfall från frivilliga sjukförsäkringar tecknade genom kollektivavtal eller mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren.
Ansvarigt statsråd, Hans Karlsson, menade vid presentationen av propositionen för pressen att regeringen nu sett till att företagen inte kommer att drabbas så hårt mot bakgrund av det småförtagarskydd som nu utformats: begränsningen av medfinansieringen till 15 procent och möjligheten att helt slippa den om den sjukskrivne är sjukskriven på halvtid, genomgår rehabilitering, eller är kroniskt sjuk. Men en kostnad nämns över huvud taget aldrig av statsrådet eller i propositionen och det är kostnaden för ökad administration. Någon på företaget skall ju ta fram alla underlagsuppgifter och räkna ut högkostnadsskyddet. Medfinansieringsförslaget rimmar illa med regeringens målsättning att genomföra regelförenklingar. Det har dock inte varit mycket mer än en målsättning då få regler har förenklats men nya däremot tillkommit.
Enligt propositionen behöver arbetsgivare inte betala sjukförsäkringsavgiften på 15 procent för arbetstagare som är sjukskrivna på deltid eller som deltar i rehabilitering med rehabiliteringsersättning. Detta är mycket godtyckliga undantag och dessutom undantag som arbetsgivaren inte kan påverka. Det är inte säkert att deltidssjukskrivning är den bästa behandlingsmetoden. I vissa fall kan man vara för sjuk, för att över huvud taget arbeta och i andra fall är det ett byte av arbetsuppgifter och eventuellt även arbetsplats som krävs för att man ska kunna bli frisk. Detta innebär inte att förslaget skulle vara bättre om undantagen varit andra eller annorlunda utformade. Detta innebär att det inte går att konstruera bra undantag och att medfinansiering därför är ett för trubbigt verktyg för att kunna ge bra drivkrafter att förbättra arbetsklimatet.
Dessutom kan arbetsgivarna varken påverka om arbetstagaren ska deltidssjukskrivas eller få rehabilitering och rehabiliteringsersättning, eftersom det är försäkringskassan som fattar dessa beslut. Det är då i det närmaste cyniskt att låta just dessa kriterier avgöra om arbetsgivaren skall betala sjukförsäkringsavgift eller inte.
Vi har länge motionerat om att den tredje sjuklöneveckan bör avskaffas eftersom den har liknande negativa konsekvenser för företagen som det medfinansieringsförslag som nu införs. Det påför företaget kostnader som det inte kan påverka. Det är därför positivt att regeringen nu äntligen hörsammar oss och de övriga borgerliga partierna och flyttar över kostnaden för ersättning av inkomstbortfall från företagen till försäkringskassan. Vi anser det dock inkonsekvent att samtidigt införa ett medfinansieringssystem för veckorna efter sjuklöneveckan.
Som IMF påpeka i citatet i början av motionen är det viktigare att öka den enskildes drivkrafter att återgå till arbetet än att öka drivkrafterna för företagen för att få ned sjukfrånvaron. Det var när ersättningen såväl i den statliga sjukförsäkringen som i kollektivavtalade tilläggsförsäkringar höjdes till sammanlagt 90 procent 1997 som sjukfrånvaron började öka. Våra beräkningar, baserade på ett antal forskarrapporter 3 , antyder att sjukfrånvaron skulle kunna minskas med 40 000 heltidssjukskrivna på några års sikt och med 60 000 personer på längre sikt genom våra förslag om sänkt ersättningsnivå till 75 procent de första sex månaderna och till 65 procent därefter. Det förutsätter att de kollektivavtalsbaserade ersättningarna liksom i dag inte får ersätta mer än tio procent utöver den statliga ersättningen.
Vi välkomnar även regeringens förslag att sjukersättningar/förtidspensionen som inte tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje år utom för personer som har fyllt 60 år. Förtidspensionerna innebär en mycket stor kostnad för skattebetalarna, särskilt förtidspensioner som ges till unga personer. Enligt RFV ökade kostnaden för dagens förtidspensionärer fram till ordinarie pensionsålder (65 år) från 457 miljarder kronor 2001 till 640 miljarder kronor 2003. Mot denna bakgrund är det viktigt att regelbundet ompröva förtidspensionerna. Vi kan dessutom acceptera förslaget att förtidspensionen inte omprövas efter 60 års ålder eftersom vi anser att någon förtidspension inte ska utgå efter 61 års ålder utan att ålderspension då i stället skall användas.
|
Stockholm den 2 november 2004 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Krister Hammarbergh (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Anne Marie Brodén (m) |
Karin Enström (m) |
| [1] |
Sweden, Selected Issues, IMF country Report No. 04/245, August 2004. |
| [2] |
Den engelska originaltexten lyder: "A shift of the insurance costs to employers is advisable. The paper shows that higher costs are likely to produce a response by employers, which ultimately helps to reduce absence. This effect, however, is likely to be smaller in Sweden due to its high employment protection. To be most effective, the cost shift must affect the employer incentive via an increase in the marginal cost of absence. If the incentive is diluted, and the shift translates into a mere increase in labor costs, negative effects on employment are more likely. One way to achieve a more efficient impact would be to leave more room for workers and employers to determine the level of protection, which could be achieved only by a substantial reduction in the replacement rate of the public insurance scheme." |
| [3] |
Johansson, P och Palme M (2004) Moral hazard and sickness insurance, IFAU Working Paper 2004:10, Lantto, K (2004) Sjukpenningreformen 2004 och ökningen i sjukfrånvaron sedan 1997, opublicerat manuskript, Lindbeck, A (2003) Varför är svenskarna så sjuka?, SNS Förlag, Persson M (2003) Varför är svenskarna så sjuka?, SNS Förlag |