Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gränsdragningen mellan Försäkringskassans och arbetsgivarens ansvar för rehabilitering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att regelverket för finansiell samordning vidgas med avseende på målgrupp, deltagande myndigheter och samordnade belopp.
Riksrevisionens granskning av Försäkringskassans köp av tjänster för rehabilitering är mycket välkommen. Centerpartiet har upprepade gånger riktat stark kritik mot Försäkringskassan för att anvisade medel till rehabilitering inte har använts, i ett läge där behoven samtidigt vuxit kraftigt. Vi delar i huvudsak Riksrevisionens styrelses kritik och förordar att riksdagen månde bifalla Riksrevisionens förslag.
Framställningen pekar på behovet av att klargöra ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och Försäkringskassan. Centerpartiet har i en tidigare motion föreslagit att Försäkringskassan ska ha huvudansvaret för att genomföra rehabiliteringsutredningar. I dag leder arbetsgivarens ansvar för detta ofta till onödiga förseningar - även om många större arbetsgivare byggt ut funktioner för att snabbt göra rehabiliteringsutredningar, som leder till alltför stor tidsutdräkt mellan sjukskrivning och åtgärder. Detta försvårar i sin tur en framgångsrik rehabilitering och minskar utsikten för den sjukskrivne att kunna återgå i arbete.
Av framställningen framgår att regeringen i budgetpropositionen uttalat sig för att Försäkringskassan enbart ska bekosta rehabiliteringsåtgärder för personer som inte antas kunna återvända till sin tidigare arbetsplats. Centerpartiet instämmer såtillvida att Försäkringskassan måste prioritera ansvaret för dem som har ett behov av att byta spår, och att det är naturligt att arbetsgivarna har och tar ett större ansvar för de anställda som kan förväntas vara möjliga att rehabilitera till den gamla arbetsplatsen. Att göra en klar uppdelning av ansvaret längs denna gränslinje är emellertid mindre lämpligt eftersom det inte är självklart att arbetsgivarna kommer att kunna ta detta ansvar fullt ut.
Centerpartiet har dessutom föreslagit kraftigt vidgade anslag till Försäkringskassan för rehabiliteringsåtgärder. Dessa resurser bör också kunna komma långtidssjukskrivna, som kan rehabiliteras för återgång till sin tidigare arbetsplats, till del. Den tydligare ansvarsfördelning som eftersträvas mellan Försäkringskassan och arbetsgivare, bör ta sin utgångspunkt i att Försäkringskassan har ett övergripande ansvar för att rehabilitering kommer alla långtidssjukskrivna till del, inom ramen för en tidseffektiv process, något som inte bör utesluta att arbetsgivarna tilldelas väldefinierade uppgifter inom rehabiliteringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
För att åstadkomma ett effektivt rehabiliteringsarbete är det ofta av stor vikt att framför allt Försäkringskassans och sjukvårdens, men i många fall även arbetsförmedlingens och socialtjänstens, insatser kan samordnas på ett effektivt sätt. Under förra riksdagsåret fattade riksdagen beslut om att tillåta finansiell samordning, men inom ramar som var så snäva att man kunde förutse att möjligheten inte skulle komma till någon allmän användning. Dessa farhågor, som bl a framfördes av Centerpartiet, har nu besannats. Det är hög tid att förändringar görs i syfte att vidga regelverket vad avser målgrupp, deltagande myndigheter och samordnade belopp. Detta bör ges regeringen till känna.