Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder beträffande de synpunkter som framförs i Riksrevisionens rapport Snabbare asylprövning (RiR 2004:24) samt Marie Bengtssons rapport till socialförsäkringsutskottet, Migrationsverkets resurser.
I skrivelsen redovisar regeringen sin migrations- och asylpolitik sedan december 2003. Vidare redogör man för Sveriges roll i Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt. Skrivelsen föranleder följande synpunkter.
I skrivelsen nämns i korta ordalag rapporten Migrationsverkets resurser, som redovisades i oktober 2004. Även riksrevisionens rapport Snabbare asylprövning (RiR 2004:24) nämns. Regeringen kommenterar dessa helt kort med att flera delar av det som revisionen efterlyser har regeringen åtgärdat i budgetpropositionen och övriga delar kommer att beredas inom Regeringskansliet.
Rapporterna rör några av de mest centrala problemen med dagens asylpolitik, såsom handläggningstiderna i asylprocessen. Mot bakgrund härav är det beklagansvärt att regeringen i sin skrivelse inte ger större utrymme och uppmärksamhet åt rapporterna och den kraftfulla kritik som framförs däri.
Vi önskar att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en redovisning av hur man har för avsikt att åtgärda följande.
Bristerna i flexibilitet vid hantering av fluktuerande strömmar av asylsökande i systemet för asylprövning. Dessa brister har förorsakat långa väntetider och därmed merkostnader i miljardklassen.
Det kortsiktiga synsättet när asylprövningens beslutskapacitet dimensioneras, vilket förorsakar långa väntetider och merkostnader när flyktingströmmar ökar.
Den sammanblandning av utgiftsområden som sker på migrationsområdet och som leder till svårigheter att göra korrekta analyser av olika kostnader. Detta underminerar riksdagens möjligheter till granskning av regeringens budgetpolitik på området.
De brister som finns i regeringens information till riksdagen, bl a om väsentliga problem inom asylprövningen som Migrationsverket redovisat för regeringen. Även detta underminerar riksdagens möjligheter till granskning av regeringens politik på området.
Avsaknaden av en samlad åtgärdsplan för hur Migrationsverket skall uppnå sitt tidsmål. Dessutom har Migrationsverkets prognoser låg träffsäkerhet, vilket bidrar till svårigheterna med att uppnå tidsmålen. Detta måste åtgärdas för att anslagen till verksamheten skall bli riktiga och planeringen flyta smidigt för att undvika ärendeanhopningar, väntetider och onödiga kostnader. Ansvaret ligger ytterst på regeringen.
Migrationsverket saknar idag ett centralt fastställt system för kvalitetssäkring. Ansvaret för att detta åtgärdas ligger ytterst på regeringen och detta är angeläget. Rättssäkerheten står på spel.
Syftet med regeringens skrivelse har uppenbarligen inte varit att leverera åtgärdsprogram eller framtidsvision beträffande dessa centrala bekymmer. Icke desto mindre hade vi gärna sett att regeringen förutom att kort beröra nämnda rapporter även hade berört hur man avser lösa de däri beskrivna problemen.
I skrivelsen kan man, beträffande bostadsersättning för asylsökande, läsa att bostadsersättning inte längre skall lämnas annat än i särskilda fall. Av någon anledning undviker regeringen att skriva vilka särskilda fall det rör sig om, nämligen fall där en asylsökande är i behov av denna ersättning för att kunna ta ett arbete. Regeringens underlåtenhet på denna punkt bidrar inte till tydligheten i skrivelsen.
Vidare skriver regeringen beträffande Migrationsverkets nya arbetssätt i asylutredningar, som bl a innebär att den sökande och dennes biträde "får en mer aktiv roll", att de synpunkter som hittills framkommit "överlag är positiva".
Att regeringen undviker att dryfta något om den kraftiga kritik som riktats mot arbetssättet från kanske framför allt Advokatsamfundet och enskilda advokater, är inte oväntat men inte desto mindre olyckligt. Kritiken går ut på att det nya arbetssättet kan medföra att advokater förväntas bryta sin lojalitetsplikt mot klienten och avslöja uppgifter för Migrationsverket som talar till klientens nackdel. En analys och ett bemötande av kritiken skulle ha tydliggjort regeringens ståndpunkt.
|
Stockholm den 21 januari 2005 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Krister Hammarbergh (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Anne Marie Brodén (m) |
Karin Enström (m) |