Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till klargörande och förtydligande av Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till ytterligare utveckling av ägarstyrningen av de statliga bolagen i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen inhämtar riksdagens godkännande innan väsentliga förändringar i verksamhetsinriktningen vidtas för statligt helägda bolag.
Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om vilken insyn och kontroll som den svenska staten bör ha i Vattenfalls och andra statliga företags utländska dotterbolag och återkommer till riksdagen med förslag i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksrevisionens granskning av Vattenfall AB - uppdrag och statens styrning visar på en rad olika brister i regeringens ägarförvaltning. Vattenfall är statens största helägda bolag. Under förutsättning att staten över huvud taget ska äga aktiebolag borde regeringens styrning av Vattenfall vara ett föredöme, åtminstone för andra statligt ägda bolag.
Riksrevisionens granskningsrapport och styrelsens framställning till riksdagen visar tvärtom att regeringen är allt annat än en mönstergill ägare. Revisionen berör framför allt Vattenfalls kraftfulla expansion sedan början på 2000-talet. Under den här perioden har Vattenfalls verksamhet i hög utsträckning motiverats av avkastningskrav. Den utvecklingen har kunnat äga rum i motsats till det uppdrag som riksdagen har formulerat där Vattenfall har en ledande roll i omställningen av energisystemet och miljöpolitiken i Sverige. Enligt återkommande riksdagsbeslut 1997 och 2002 är Vattenfalls aktiva medverkan av avgörande betydelse för omställningen av energisystemet. I årets regeringsförklaring sade statsminister Göran Persson att "en sammanhållen klimat- och energipolitik utvecklas. Vattenfall ska ta en ledande roll i omställningen till förnybar energi". Riksrevisionens granskning visar tvärtom att regeringen låtit det statliga bolaget exploatera föråldrade energikällor. Sedan år 2000 har Vattenfall expanderat kraftigt genom flera förvärv i bland annat Tyskland. Vi minns alla hur Vattenfall började bryta stenkol i Tyskland i den lilla byn Horno. Starten av stenkolsgruvan innebar att Vattenfall på kuppen fördrev den sorbiska minoriteten, en utsatt folkgrupp i Europa. Agerandet fick med rätta utstå kraftfull kritik, inte minst i riksdagen.
Riksrevisionen pekar i sin granskning på att Vattenfall har ett alldeles för otydligt uppdrag. Utgångspunkten för granskningen var det energipolitiska beslutet från 1997 där Vattenfall fick ett utökat ansvar att verka för omställningen av det svenska energisystemet. Bolaget gavs i början på 2000-talet en framträdande roll i genomförandet av miljö- och energipolitiken. Bland annat skulle Vattenfall ha en "strategisk roll i energiomställningen" genom utveckling av ny elproduktionsteknik.
Dessvärre har Vattenfall inte ägnat sig åt denna uppgift utan bolaget har i stället enbart prioriterat den egna affärsmässigheten. Syftet med ett statligt bolag var att styra mot flera mål än bara affärsmässighet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med klargörande och förtydligande av hur Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag ska se ut. Regeringen har inte på något sätt tagit sitt ansvar och förtydligat uppdraget gentemot Vattenfall. Det är regeringen och ingen annan som bär det fulla ansvaret att en sådan prioritering av målen genomförs.
Staten tillämpar sedan några åt tillbaka en så kallad formlös styrning av Vattenfall.
Den formlösa styrningen av statliga bolag har lett till att det i efterhand inte går att kontrollera beredningsprocessen mellan bolaget och ägarförvaltningen. Eftersom ägarförvaltningen är ett organ i Näringsdepartementet vilar ansvaret på näringsministern. Riskerna är uppenbara att denna form av ägarförvaltning leder till otydlig och okontrollerad styrning. Detta bekräftas i den aktuella granskningen av regeringens styrning av Vattenfall. Termen "formlös styrning" för tanken till att regeringen som ägare ägnar sig åt ett otydligt ledarskap. Det är därför angeläget att regeringen återkommer med förslag till riksdagen på hur ägarstyrningen förändras så att transparens uppnås och att statens bolag i framtiden styrs utifrån motivet till ägandet samt de mål, ekonomiska och samhällsnyttiga, som har satts upp för respektive bolag. Bristerna på spårbarhet i beslutskedjan är helt oacceptabla, likaså den uteblivna redovisningen för riksdagen och allmänheten.
Vattenfalls expansion i Tyskland de senaste åren har varit särskilt problematisk. Investeringarna i stenkolsgruvor i Tyskland stred mot riksdagens beslut. Det borde ha underställts ett särskilt ställningstagande från regering och riksdag.
Grundlagen är entydig på detta område. Enligt regeringsformen 9 kap. 8-9 §§ har regeringen endast ett förvaltningsmandat för de statliga bolagen. Det innebär att regeringen ska höra riksdagen vid väsentliga förändringar i inriktning och ekonomi för de statliga företagen. Riksrevisionen konstaterar i sin granskning av Vattenfall att "beslutet om expansionen i Tyskland handlade om en så väsentlig ändring i bolagets verksamhetsinriktning att den borde ha föranlett ett formellt ställningstagande från ägarförvaltningen. Inför liknande beslutssituationer för statligt helägda bolag bör ägarförvaltningen eller styrelser i dessa bolag verka för ett formellt ställningstagande vid förändrad inriktning".
I grunden var detta en fråga för riksdagen. Investeringarna på cirka 70 miljarder i Tyskland överensstämmer inte med de miljöpolitiska målen och programmet för energiomställning. Investeringarnas omfattning faller också in under grundlagens bestämmelser.
En stor del av Vattenfalls verksamhet i Tyskland bedrivs i det börsnoterade dotterbolaget Vattenfall Europé AG med en omsättning på ca 60 miljarder kronor. Regeringens och särskilt riksdagens möjligheter till insyn och kontroll i utländska dotterbolag är mycket mindre än vad som är fallet i svenska bolag. Riksrevisionens styrelse kom i sin granskning till den slutsatsen att regeringen ska utreda vilken kontroll och insyn riksdagen ska ha i Vattenfalls och andra statliga företags utländska dotterbolag. Det är inte acceptabelt att den svenska riksdagen, ägarna, inte har en tillräcklig insyn i och kontroll över en så stor del av Vattenfalls verksamhet. Det måste ifrågasättas om det är förenligt med riktlinjer och principer för den statliga ägarförvaltningen.
|
Stockholm den 15 november 2004 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Maria Larsson (kd) |
Åsa Torstensson (c) |