Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av minerallagen och miljöbalken i syfte att genom en övergripande hållbar mineralpolitik överföra större delen av minerallagens område till miljöbalken.
Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 2 kap. 9 § 1 andra stycket minerallagen beträffande dispens från karenstid.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av minerallagens bestämmelser om yttranderätt om ansökningar om undersöknings- och bearbetningstillstånd i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kommunalt veto angående undersöknings- och bearbetningstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av bofastas intressen vid handläggning av ansökningar om mineralverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försiktighetsprincipen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkor i undersökningstillstånd.
Riksdagen beslutar att reglerna för tidsperioden för synpunkter på arbetsplanen ändras i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mineralersättning.
Brundtlandkommissionen definierade 1987 "hållbar utveckling" som "att utvecklingen tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov". Kommissionens rapport var underlag till FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio, 1992. I Rio uttalades bl.a. att en strävan efter en hållbar utveckling bör genomsyra relevanta statliga politikområden. Den svenska regeringen har drivit detta på EU-nivå både genom den s.k. Cardiffprocessen och vid toppmötet i Göteborg.
Hållbar utveckling bör även vara en given utgångspunkt för den svenska mineralpolitiken. Såär dock inte fallet i regeringens proposition Ändringar i minerallagen, även om begreppet omnämns (s. 35-6). Centralt redan i Brundtlandkommissionens syn på hållbar utveckling är en tidsdimension och ett hushållningsperspektiv. Denna dimension och detta perspektiv lyser med sin frånvaro i propositionen. Tvärtom slår propositionen fast: "Minerallagen är i första hand ett näringspolitiskt instrument för att främja utvinning av sådana mineral som av statsmakterna anses som industriellt användbara och samhällsekonomiskt betydelsefulla" (s. 30) Diskussionen om "allmänt intresse" tar sikte på sysselsättning och tillgodoseendet av "de växande anspråken på privat konsumtion och offentlig service". Helhetssyn och tidsperspektiv saknas.
Miljöpartiet anser att denna utgångspunkt är ansvarslös och bör avvisas. Centralt för oss är i stället en utvidgad solidaritet som omfattar även framtiden, utöver människan och naturen.
Problemet är inte i första hand att mineralerna "tar slut", även om det kan orsaka problem om de mest lättbrytbara fyndigheterna uttöms. Problemet är i stället den miljöbelastning som är ett resultat av brytning, bearbetning och avfallshantering.
Ett grundläggande problem är att enorma mängder material frigörs och riskerar att komma i kontakt med omgivningen, särskilt genom försurande och metallhaltigt lakvatten från avfallsdeponier. Det liv som finns på jorden har anpassat sig till de koncentrationer av ämnen som finns i biosfären. Om koncentrationerna ändras kan förutsättningarna för liv rubbas. Gruvavfall kan ge problem med spridning av försurande ämnen, tungmetaller, m. m. Även om stora förbättringar gjorts innebär produktionen av stora mängder gruvavfall ett stort åtagande att under överskådlig framtid säkerställa att avfallet hålls avskilt från omgivningen genom t.ex. underhåll av dammar. Miljöproblemen från sulfidmalmsgruvor är särskilt betydande. Dessa omfattar den dominerande delen av gruvproduktionen i Sverige. Årligen genereras ca 25 miljoner ton gråbergsavfall och 20 miljoner ton anrikningssand från sulfidmalmsgruvor. Lakvatten från avfallsdeponier bildas under mycket långa tidsperioder. Problemen med att på lång sikt hålla kretsloppen slutna och förhindra läckage ökar med mängden materia att hantera. Brytningen av mer låghaltiga malmer ökar således de problem som måste hanteras. Resultaten från Mistras forskningsprogram MiMi - Åtgärder mot miljöproblem från gruvavfall visar att problemen är långtifrån lösta.
Ett annat grundläggande problem är energianvändningen. Bearbetning och anrikning av malm är en mycket energikrävande verksamhet.
Utifrån dessa resonemang och de kretsloppsprinciper som presenterades i Miljövårdsberedningens rapport Miljöpolitikens principer (SOU 1994:133) slog Kretsloppsdelegationen fast (rapport 1997:14) att beroendet av icke förnybart materialuttag måste minskas kraftigt (s. 109). En viktig strategi för att åstadkomma detta är dematerialisering av ekonomin.
Det finns alltså skäl att ur ett hållbart utvecklingsperspektiv vara återhållsam med nybrytning av mineraler. Kretsloppsdelegationen Europeiska miljöbyrån (EEA) har i en kommentar till sin redogörelse över miljöutvecklingen i Europa 2002 också påpekat att det är ett problem att gruvavfallet ökar i absoluta termer även om ökningen är mindre än ökningen i ekonomin.
Ett led i en mer hållbar mineralhantering är att återvinningen bör öka. Ett hinder för utvecklingen i återvinningsindustrin är dock konkurrens från jungfrulig råvara. Det är en felprioritering att på så sätt som propositionen och minerallagen ger uttryck för främja gruvverksamhet i stället för återvinning.
Denna syn, som bygger på ett långsiktigt hållbart utvecklingsperspektiv, går stick i stäv med den exploateringsinriktning som minerallagen ger uttryck för.
Mot denna bakgrund ifrågasätter vi om det över huvud taget är befogat med en minerallag med nuvarande inriktning. I propositionen föreslås ändringar i den ordning som gäller för beviljande av tillstånd för undersökning och bearbetning. Också i den föreslagna ordningen är det normalt bergmästaren som beslutar om tillstånd och villkor. Miljöpartiet ifrågasätter om detta är nödvändigt. Vi anser att det räcker med miljöbalkens bestämmelser och miljödomstolen som första beslutsinstans. Detta fordrar dock vissa ändringar i miljöbalken, t.ex. att också annan gruvverksamhet än uranbrytning ska kräva kommunstyrelsens tillstyrkan. På sikt bör därför minerallagen helt eller till stora delar avvecklas. Ett alternativ är en väsentligt nedbantad lag som enbart reglerar sådana aspekter som uppenbarligen inte regleras av annan lagstiftning som miljöbalken. Även en sådan lag skall ingå i en övergripande mineralpolitik. Miljöpartiet föreslår därför en översyn av regelverket på mineralområdet i syfte att dels anpassa innehållet till en övergripande politik för en hållbar utveckling på mineralområdet, dels inkorporera lämpliga bestämmelser i miljöbalken.
Regeringen föreslår att lagen ändras så att det ska krävas enbart särskilda i stället för synnerliga skäl för bergmästaren att bevilja undantag från karenstiden för nytt undersökningstillstånd om ett tidigare tillstånd eller koncession upphört. Miljöpartiet anser inte att motiveringen - att främja nyttjande av mineralresurserna - räcker för detta. Den nuvarande bestämmelsen bör behållas. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till ändring av 2 kap. 9 § andra stycket.
Miljöpartiet delar lagrådets åsikt att undantaget i 8 kap. 1 § andra stycket minerallagen från förvaltningslagens kommunikationsplikt bör utmönstras. Självklart borde andra än sökanden få yttra sig innan beslut fattas om undersökningstillstånd. Den motivering som regeringen ger för att behålla undantaget - att främja prospektering och utvinning - håller enligt vår mening inte.
Det räcker dock inte med att andra sakägare får yttra sig. Redan i prospekteringsfasen kan mineralverksamhet få konsekvenser för andra än sakägare. Förutsättningar för människor som normalt använt ett område för jakt, fiske, svampplockning eller annan rekreationsverksamhet av stor betydelse för deras livskvalitet kan påverkas på ett betydande sätt. Förutsättningar för annan befintlig eller potentiell näringsverksamhet som renskötsel och turism kan också påverkas. Kommer bearbetning till stånd blir konsekvenserna än mer omfattande. Det kan gälla t.ex. transporter, avfallshantering, vattenförhållanden.
En konsekvens av detta är att flera än sakägare är berörda och således bör få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Också företrädare för allmänna intressen som berörs bör få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Detta går också i linje med andemeningen i FN/ECE:s Århuskonvention om rätt till miljöinformation och folkligt deltagande i beslutsfattande. Miljöpartiet anser därför att 8 kap. 1 § skall ändras för att ge den möjligheten. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till sådan förändring.
Propositionen ger föga vägledning om hur bergmästaren skall väga markägarens eller andra sakägares intressen eller allmänna intressen mot prospektörens. I den mån vägledning finns är budskapet att låta prospektörens intressen vara överordnade. Detta anser Miljöpartiet vara fel. Stora delar av Sveriges arealer är föremål för prospektering. Undersökningstillstånd har i praktiken medgivit omfattande ingrepp i naturen. Det kan t.ex. vara att gräva upp sten ur marken, att gräva gropar med 300 meters mellanrum över stort område (som hänt i Småland), föra in grävmaskiner och borrmaskiner på området, anlägga vägar och uppföra byggnader, allt utan speciella tillstånd. Dessa aktiviteter kan i sig inkräkta på andra intressen. Tillstånd skapar också osäkerhet om områdets framtida användning och kan lägga en död hand över utvecklingen.
Miljöpartiet anser dessutom att konsekvenserna av prospektering och bearbetning kan vara så stora och omfattande och beröra så många intressen att kommunens roll i beslutsfattande måste stärkas. Således bör beslut om undersökningstillstånd och om bearbetningstillstånd kräva kommunstyrelsens tillstyrkande.
Stor vikt skall också läggas vid bofastas intressen. Ingreppen och oron för kommande ingrepp kan få stor betydelse för enskilda människors livskvalitet.
Vidare skall försiktighetsprincipen gälla. Finns hot mot t.ex. grundvattnet, den biologiska mångfalden eller liknande skall tillstånd ej ges.
Regeringen föreslår att bergmästaren skall kunna meddela de villkor som behövs till skydd för allmänna intressen vid alla former av undersökningstillstånd. Naturvårdsverket har föreslagit att regler för åtgärder för att kompensera intrång i allmänna intressen som verksamheten medför, i enlighet med miljöbalkens regler, bör införas. Detta är ett exempel på oklarheter i gränsdragning mellan miljöbalkens regleringsområde och minerallagens regleringsområde. Detta stödjer vår åsikt att stora delar av minerallagen bör avvecklas. I avvaktan på en större översyn bör i händelse av oklarhet miljöbalkens regler ha företräde före minerallagens Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.
Regeringen föreslår att sakägare får tre veckor på sig att invända mot prospektörens arbetsplan för undersökningsarbeten. Detta är orimligt kort tid. Prospektören kan ta mycket lång tid på sig att förbereda arbetsplanen. Fastighetsägaren kan normalt förväntas vara ovan vid att läsa och bedöma en sådan plan. Man kan därför behöva vända sig till utomstående för hjälp och stöd. Detta kan ta mer tid. Särskilt på sommaren och kring andra längre ledigheter kan det vara problematiskt att få erforderlig hjälp av utomstående. Miljöpartiet anser därför att sakägaren och andra berörda bör få fyra veckor på sig att inkomma med synpunkter på planen. Perioden mellan midsommar och 1 augusti samt mellan julafton och trettonhelgen bör inte ingå i dessa fyra veckor. Riksdagen bör besluta att regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 5 § sista stycket skall ändras till: "Invändningar mot innehållet i arbetsplanen skall framställas skriftligt och vara tillståndshavaren till handa inom fyra veckor (exklusive perioderna mellan julafton och trettonhelgen samt mellan midsommar och 1 augusti) från delgivningen av arbetsplanen."
Regeringen föreslår att en fjärdedel av mineralersättningen skall tillfalla staten samt att den bör redovisas mot inkomsttitel och anslaget för geovetenskaplig forskning. Principiella invändningar kan invändas mot denna typ av öronmärkning av pengar. Från principiell synpunkt kan hävdas att statens intäkter ska tas in på sätt som stör ekonomin minst eller på optimalt sätt ger andra styreffekter (som minskad miljöbelastning) samt användas för de ändamål som är mest angelägna, oavsett intäktskälla. Även om pengar öronmärks för långsiktigt hållbar utveckling av mineralresurser är det inte givet att största behovet finns inom just geovetenskaplig forskning. Om intäkterna ska öronmärkas ska de användas för forskning och utveckling med inriktning att öka nyttan per given mängd uttag av icke-förnybart material, den s.k. ekoeffektiviteten. Det kan gälla t.ex. olika sätt att främja ökad återanvändning och materialåtervinning, i enlighet med resonemangen i Kretsloppsdelegationens strategirapport. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 11 november 2004 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |