Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om underlättande av integrationen mellan Sverige och Norge.
Sverige och Norge som länder har mycket gemensamt, utöver den geografiska och språkliga närheten har vi dessutom liknande värderingar, lagstiftning och kynne, vi flyttar mellan länderna för studier, arbete och familjebildning. Naturligtvis finns det skillnader mellan länderna vad gäller strukturer, system och regler. En del av skillnaderna i regelverken ger ibland klart oönskade effekter. Det gäller t.ex. trögheter som försvårar att skapa en väl fungerande och smidig gemensam arbetsmarknad över gränsen.
Samtidigt har länderna en hel del att erbjuda varandra och under de senaste åren har norska företag sökt svensk arbetskraft. Enligt SCB:s nordiska pendelkarta utgiven 2004, men siffrorna gäller 2001, så finns det 32 000 gränspendlare mellan Sverige och Norge, 28 500 bor i Sverige och pendlar till Norge, och dessa siffror ökar för varje år.
Genom de nordiska trygghetsavtalen borde den geografiska gränsen mellan våra båda länder inte ha någon egentlig betydelse. Tyvärr finns det fortfarande inslag i regelverket och andra förhållanden som av enskilda medborgare och företag upplevs som hinder då de rör sig över den svensk-norska gränsen. Hindren är ofta konsekvenser av nationella bestämmelser och varje lands lagstiftningar. Det handlar om allt från skattelagstiftningsfrågor (deklaration, skattekort, personnummer m.m.) och socialförsäkringsfrågor (sjukersättning, föräldraförsäkring, pension m.m.) till tullbestämmelser (användande av bil i det andra landet) och arbetslöshetsförsäkring (ersättningsvillkor, intyg E301, arbetslöshetsersättning efter avslutad anställning m.m.).
Vi som bor i gränstrakterna är naturligtvis angelägna att underlätta integrationen mellan Sverige och Norge på ett så effektivt sätt som möjligt eftersom vi upplever att det är för ömsesidig nytta och glädje. Beroende på gränsproblematikens komplexitet och spännvidd över två länders olika lagstiftning och regelverk anser vi motionärer att det behövs ett gemensamt arbete och krafttag mellan länderna för att finna lösningar för att förenkla de lagar och regelverk som hindrar arbetskraftens rörlighet mellan länderna.
En del av lösningen anser vi är det svensk-norska informationscentret, GrenseTjänsten, som byggts upp i Morokulien, precis på gränsen mellan Sverige och Norge. De har mer än 7 års erfarenhet av arbete med gränsproblematiken (AF Inre Scandinavia). Där finns svensk och norsk personal i samma kontor med uppgift att ge information om t.ex. socialförsäkringssystemen, pensioner, skatter, tull, flyttregler och underlätta för rekrytering, arbetspendling, företagsetableringar, m.m. över gränsen. Aetats EES-avdelning, Försäkringskassan, Trydeetaten, Aetat och Arbetsförmedlingen finns nu i huset. Skatteverket och skatteetaten är på väg att flytta in. Sista året har GrenseTjänsten hjälpt över 30 000 personer. Genom det så kallade Grenserådet, med sin unika sammansättning av representanter från bland annat olika myndigheter från bägge länderna, lyckas de framgångsrikt löst gränshinder av olika slag.
Vi motionärer anser att behovet av en organisation, som GrenseTjänsten, dit personer, företag, myndigheter med flera kan vända sig och få råd och hjälp behövs, likaså att Grenserådet där myndigheter och organisationer sitter tillsammans och löser gränshinder är en viktig nationell angelägenhet och behöver få del av nationella resurser.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
|
|
Jarl Lander (s) |
Marina Pettersson (s) |
|
Tommy Ternemar (s) |
Berit Högman (s) |