Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av den svenska kärnkraften.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avveckla effektskatten på kärnkraft.1
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.
Den svenska energipolitiken är sedan lång tid tillbaka fast i en återvändsgränd där gamla politiska låsningar hindrar långsiktighet och nytänkande. En långsiktig och framåtsträvande energipolitik är en förutsättning för den svenska tillväxten och välfärden men också för en hållbar miljö.
Vårt ekonomiska välstånd och vår tillväxt bygger till stor del på att vi utnyttjar teknikens landvinningar och på att tekniken hela tiden utvecklas. Den energipolitik som idag bedrivs i Sverige går dock stick i stäv med detta genom att den med politiska styrmedel tvingar fram en förtida avveckling av kärnkraften. Detta gynnar inte tillväxten. För att rusta för framtida tillväxt krävs en effektiv energipolitik.
Den bristande svenska produktionskapaciteten på el innebär att vi måste importera bland annat miljöfarlig kolkraft. Att i skuggan av detta driva på en avveckling av den svenska kärnkraften är inte rimligt.
I Finland har man gått i motsatt riktning. Byggandet av Finlands femte kärnkraftsreaktor Olkiluoto 3 har redan börjat. Det kommer att bli en 1 600 megawatt stor tryckvattensreaktor med en effekt som motsvarar nästa tre Barsebäckreaktorer. Reaktorn kommer att möta det i Europa ökande elbehovet och därmed ge den finska elintensiva industrin långsiktiga spelregler för framtiden.
En rimlig svensk energipolitik borde innebära att vi använder våra kärnkraftsreaktorer så länge det är tekniskt möjligt men också att vi öppnar upp för byggandet av nya kärnkraftsreaktorer. Detta skulle medföra vinster såväl för miljön som för tillväxten och välfärden.
När beslutet att avveckla kärnkraften till år 2010 fattades grundades det på en tro att kärnkraftens tekniska livslängd skulle vara slut vid detta årtal. Idag vet vi att det inte är fallet. I princip alla delar i ett kärnkraftverk går att byta ut, vilket förlänger den tekniska livslängden. Enligt beräkningar innebär detta att Sveriges äldsta reaktor (Oskarshamn 1) har en teknisk livslängd till 2030.
Riksdagen bör därför upphäva den särskilda lagen om förtida avveckling av kärnkraft och istället låta reaktorerna drivas så länge de uppfyller lagens säkerhetskrav. En sådan lagändring skulle troligen medföra nyinvesteringar i de befintliga kärnkraftverken, vilket skulle leda till såväl ökad kapacitet som ökad säkerhetsnivå.
I sökandet efter framtida effektiva och säkra energikällor har man i Sverige lagt krokben för sig själv genom den så kallade tankeförbudslagen (6 § kärntekniklagen) som förbjuder forskning kring ny kärnkraft. Denna lag har lett till att världsledande forskning som en gång fanns i Västerås numera finns i Frankrike, Kanada, USA och Japan. Riksdagen bör därför upphäva denna lag.
Istället för att avskaffa kärnkraften bör den så kallade effektskatten avskaffas. Effektskatten är inget annat än en absurd form av produktionsskatt på kärnkraften som skall betalas oavsett om reaktorn producerar el eller inte. Effektskatten är nämligen en beskattning av den termiska effekten i en kärnkraftsreaktor, det vill säga reaktorns värmeproduktionsförmåga. Idag betalas ca två miljarder om året i effektskatt, motsvarande ca 2,7 öre per kWh.
Effektskattens negativa konsekvenser märks inte minst på investeringarna då denna leder till att kärnkraftsägarna avstår från långsiktiga investeringar i befintliga reaktorer. Vi efterfrågar en förnyad energipolitik i riksdagen där långsiktighet och framåtsträvande sätts i centrum snarare än politiska motsättningar.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Axel Darvik (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |