Företagandet bär upp välfärden. Utan privata företag skulle vi inte ha råd med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika företag kräver också drivkraftiga entreprenörer - människor - som står bakom företagen. Det kräver också att det finns tillgång på kapital att satsa och ta risker med. Allt detta kan tyckas vara självklart, men såär det inte i dagens Sverige. Det behövs en ny politik som tar till vara den stora potential för företagande och tillväxt som finns i landet. För att uppnå detta behövs bl.a.:
Mindre krångel och enklare regler för företagande
Åtgärder för att stärka konkurrensen
Kriminalisera kartellsamarbete
En energipolitik för tillväxt, behåll kärnkraften
Sänkta skatter för företag och företagare
Bryt upp de offentliga monopolen
Avveckla statliga bolag, tillsätt en kommission
Stärk frihandeln
Turismen som en framtidssektor
Offensiv forskning för fler företag.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 4
Företagande krävs för tillväxt 6
Pratets regering 7
En ny företagspolitik 7
Svensk företagsstruktur - en process i ständig utveckling 7
Minska krånglet för företagarna 8
Krånglet kostar 8
Orimliga effekter i miljöbalken 8
Enklare regler behövs 9
Sänkta skatter för ett ökat företagande samt tillgång till kapital 10
Startkapital behövs 10
Avskaffa förmögenhetsskatten 10
Sänk fåmansbolagens beskattning 11
Avskaffa arvs- och gåvoskatten 11
Behåll vinster från goda år till dåliga 11
Återställ förmånsrätten 11
Gör det lättare att vara företagare 12
F-skattsedel åt alla 12
Förenkla reglerna 12
Förenkla skattereglerna 13
Sänk arbetsgivaravgifterna 14
Hävda den fria konkurrensen 14
Svag konkurrens ger höga priser 14
Konkurrensen ger tillväxt 14
Åtgärder för mer konkurrens 15
Kriminalisera kartellsamarbete 15
Bryt de offentliga monopolen för en bättre jämställdhet 15
Avveckla de statliga bolagen 16
Uppfinnare och patentfrågor 16
Energin är en välståndsbildande kraft 17
Frihandel gynnar Sverige och u-länderna 18
Frihandel - en motor för utveckling 18
Handelspolitiken och EU-protektionism 18
Även frihandel behöver regler 18
Den sociala agendan 19
IT för framtiden 19
Turistpolitik 20
Turismen 20
Turistnäringen 20
Snedvridning genom resegarantilagen 21
Ett nytt turistpolitiskt mål 22
Lika regler för företagare och anställda 22
Alla som vill måste kunna bli företagare 23
Offensiv forsknings- och utbildningspolitik 24
Anslagsfrågor 24
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om färre och enklare regler för företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över de offentliga avgiftsprinciperna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om periodiseringsfonder.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta skatter för företagare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmånsrätten.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens och kriminalisering av kartellsamarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för egenföretagare i socialförsäkringarna och i arbetslöshetsförsäkringen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gemenskapspatent.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en europeisk patentintrångsförsäkring.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av de statliga bolagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frihandel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om turistpolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en offensiv forskningspolitik för fler företag.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslags-förändring |
|
38:1 Verket för näringslivsutveckling: |
219 |
-19 |
|
38:3 Institutet för tillväxtpolitiska studier: |
72 |
-25 |
|
38:4 Turistfrämjande |
101 |
-10 |
|
38:16 Konkurrensverket |
84 |
+24 |
|
38:17 Konkurrensforskning |
7 |
+6 |
|
38:19 Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statliga ägda företag m.m. |
25 |
-25 |
|
38:20 Kapitalinsatser i statliga bolag |
1 |
-1 |
|
40:5 Åtgärder på konsumentområdet |
18 |
+ 10 |
|
26:1 Vinnova förvaltningskostnader |
116 |
-6 |
|
26:2 Vinnova forskning och utveckling |
1 122 |
-310 |
|
Summa för utgiftsområdet |
3 891 |
-356 |
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 5, 8 och 9 hänvisade till LU.
3 Yrkande 7 hänvisat till SfU.
Att starta och driva ett företag borde vara det naturligaste som finns. Man löser ett problem åt andra människor och får något tillbaka för det. Det är företagandet som bär upp välfärden. Utan företag skulle vi inte ha råd med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika företag kräver också drivkraftiga entreprenörer - människor - som står bakom företagen. Det kräver också att det finns tillgång på kapital att satsa och ta risker med. Allt detta kan tyckas vara självklart, men såär det inte i dagens Sverige med en regering som gör allt för att sätta käppar i hjulen för företagandet genom provocerande förslag om höjda energiskatter, höjda skatter på bilism, usel yrkesutbildning som försvårar rekryteringen av anställda inom industrin, ägarvillkor som driver ägande ur landet och otillräckliga investeringar i infrastruktur.
Politiker skapar inte jobb. Vad vi kan göra är att ge bästa möjliga förutsättningar för jobb och företagande.
Den förra högkonjunkturen med IT-sektorn i spetsen borde ha varit det tillfälle då Sveriges företagspolitik fick den vitaminkick som behövdes och som gjorde att de långsiktiga strukturproblemen i den svenska ekonomin försvann. Så blev det inte. Vi sitter fortfarande fast i en situation med västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket utsatta för svängningar i konjunkturen.
Andelen företagare i Sverige är fortfarande låg i jämförelse med många andra länder och antalet företagare har minskat, långsamt men stadigt, sedan flera år tillbaka. Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar är antalet företagare nu nere på nivåer som vi inte sett sedan tidigt nittiotal. Detta är en farlig situation som till sist kommer att drabba den gemensamma välfärden om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Farhågorna bekräftas också om man studerar SCB:s arbetskraftsundersökningar under den senaste tioårsperioden. Det visar sig då att antalet företagare minskat med 40 stycken varje vecka.
Minskningen beror dock inte på att det saknas företagsidéer i Sverige. Enligt Europeiska patentkontoret (EPO) är svenskarna bland de mest innovativa i Europa räknat efter antalet ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken. Idéer och patentansökningar leder normalt till att företag startas. I Sverige sker detta dock i mindre utsträckning än i andra länder. Våra goda idéer blir patent och arbetstillfällen i andra länder i stället för i Sverige. Denna utveckling måste hejdas.
Vi behöver fler små och medelstora företag i Sverige. Småföretag är betydligt mindre benägna att säga upp folk vid nedgångar. Vem vill göra sin vän arbetslös? Då drar man hellre ner på annat för att företaget ska kunna överleva. Det är detta beteende som gör småföretagaren till den hjälte som statsrådet Mona Sahlin så länge förgäves med ljus och lykta letat efter, och därför måste Sverige få fler små och växande företag.
Folkpartiet anser att företagspolitiken i Sverige främst måste göra det avsevärt lättare att starta och driva företag. För detta behövs sänkt skatt på företagande, färre och enklare regler samt ett hävdande av den fria konkurrensen. Förslag om detta presenteras i denna motion. Det behövs även insatser inom andra politikområden för att förbättra företagsklimatet ytterligare såsom inom trafik-, bostads- och arbetsmarknadssektorerna. Förslag i den riktningen finns i våra motioner på respektive områden.
Sveriges regering gör inget för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Ända sedan 1998 har Näringsdepartementet talat mycket om företagsamhet, men de skarpa förslagen har lyst med sin frånvaro, trots Småföretagsdelegationen och den s.k. Simplexgruppen. Årets budgetproposition utgör inget undantag. Det talas mycket om vad regeringen ska göra. Det finns inga förslag om vad som ska göras och när. Det enda som man åstadkommit är att det nu är möjligt att starta företag via Internet. Det är bra men det finns åtskilliga andra förslag som också måste genomföras, och man kan inte lyfta fram detta som det enda man gjort år från år.
Sveriges företagare önskar inget hellre än enklare regler, stabila villkor och lättnader i beskattningen. Därför lägger vi konkreta förslag på detta i denna motion.
Det svenska näringslivet utvecklas och omstruktureras hela tiden. För drygt hundra år sedan var fortfarande en stor del av arbetskraften sysselsatt inom skogs- och jordbruk. Under förra seklet dominerade den tunga basindustrin. I dag får tjänstesektorn, t.ex. turism och IT, allt större betydelse. Det är viktigt att näringslivet präglas av en mix av företag i nya och traditionella branscher. Företagspolitiken måste utformas så att skattesystem, regelverk m.m. uppmuntrar dynamik och förnyelse i näringslivet.
Många säger att det inte har något egenvärde att människor i Sverige jobbar just i fabriker. Om vi kan sitta på designkontor och syssla med andra kvalificerade tjänster medan själva varuproduktionen pågår i andra länder, kan det väl tyckas vara gott och väl. Trenden i den riktningen kommer säkert också att fortsätta. Folkpartiet har genom åren haft anledning att engagera sig för den framväxande tjänstesektorn. Det finns all anledning att arbeta för goda förutsättningar för en expansion av tjänstesektorn, inte minst genom att bryta upp de offentliga monopol som präglar stora delar av den, men riskerna med en fortsatt avindustrialisering av vårt land måste också uppmärksammas. Det behövs både en alltmer avancerad industri som kan klara av den internationella konkurrensen och en växande tjänstesektor.
Vi förordar en politik som ökar möjligheterna att behålla industriproduktion i Sverige. Det ger en mera differentierad arbetsmarknad. Ytterligare tankar om detta finns i en separat motion.
Det är alldeles för krångligt att vara företagare idag. Regelverket är omfattande och invecklat. Ett svenskt företag med mindre än 20 anställda har kostnader för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna på ca 30 000 kronor per anställd varje år. De svenska företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter summerar till minst 50 miljarder kronor varje år. Till detta kommer att företagen har ca 20 000 sidor företagsregler att hålla reda på.
Det omfattande krånglet har regeringen länge talat om, men utan att göra något åt det. Regeringen tillsatte Småföretagsdelegationen och Simplexgruppen som båda kom med många bra förslag men ingenting har hänt. I stället fortsatte regeringen att prata om att företagsklimatet skulle bli bättre men det stannade bara vid tomma ord. Och så har det förblivit. Resultatet blev snarare tvärtom, reglerna och krånglet ökade.
Olika lagar och bestämmelser som antagits under senare år har inneburit att alltfler företagare blir föremål för tillsyn och kontroller från flera olika myndigheter under samma år. Varje myndighet har rätt att ta ut avgift för sin tillsyn. Vi anser att myndigheter bör samordna sina kontroller och därmed sina avgifter. Vi tycker inte heller att myndigheter ska ha rätt att ta ut avgift utan att ha utfört en konkret prestation.
Om det är för krångligt att starta företag blir det färre företag. Är byråkratin för omfattande och regelverket för krångligt växer inte småföretagen i den utsträckning som är önskvärt. Bygger vi in onödiga hinder mot produktutveckling och investeringar riskerar vi att företagen investerar på annat håll där lagstiftningen är enklare.
Den nya miljöbalken som trädde i kraft 1999 har en i grunden god ansats. Bland annat vill lagstiftningen främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Problemet är att lagen visat sig få skadliga effekter för småföretagen, något som måste rättas till snarast.
För att en lag ska upplevas som rimlig och därmed legitim måste den fylla vissa grundläggande krav påöverblickbarhet och på att tillämpningen sker objektivt och konsekvent. Reaktionerna från småföretagen har varit många och vi kan inte annat än instämma i kritiken om att miljöbalken i vissa stycken leder till rättsosäkerhet.
Miljöbalken utgör en mycket omfattande lagstiftning med en komplex teknisk nivå med förordningar och rätt för ett antal myndigheter att utfärda föreskrifter. Den omvända bevisbörda som balken föreskriver innebär att det är varje företags uppgift att dels känna till alla detaljer i lagstiftningen, dels visa att reglerna följs och utöva en egen verksamhetskontroll inför tillsynsmyndigheterna. Detta sammantaget skapar problem för de mindre företagen som måste ta fram kostsamma expertutredningar för att visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt. Konsultarvoden på upp till 50 000 kronor för en miljörapport är inte ovanligt.
Det är inte heller en ovanlighet att småföretag som vänder sig till myndigheter för information och rådgivning får olika svar beroende på vem man frågar. Resultatet blir att företaget, trots en önskan att göra rätt för sig, saknar möjlighet att följa lagen. Följden blir att man straffas för lagöverträdelse och att en känsla av rättsosäkerhet sprider sig. Det ska ankomma på myndigheter att ge god och riktig service så att den företagare som anstränger sig kan följa lagen.
I Holland har parlamentet beslutat att företagens kostnader för att hantera regelverket ska minska med 25 procent på en permanent bas. De första 10 procenten togs under den förra fyraårsperioden. På många håll i våra konkurrentländer pågår ett aktivt arbete för att minska företagens regelbörda. Bedömningar från just Holland visar på att om man kan genomföra den 25-procentiga minskningen av regelverket så kan tillväxten i ekonomin öka med 1,5 procent.
Folkpartiet anser att fram till nästa val måste hela det regelverk som berör företagande gås igenom och onödiga och krångliga regler tas bort. Målet bör vara att företagarnas kostnader för administration av regelverket ska minska med minst en fjärdedel.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska beställas och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna, på rätt telefontid, och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna. Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader. Det säger sig självt att många då drar sig för att starta företag. Därför bör det sättas upp en bestämd tid inom vilken myndigheterna måste ha svarat eller handlagt ett ärende. Annars ska staten förlora sin talerätt i frågan. Möjligheten att nu registrera en enskild firma elektroniskt är bra men det borde gälla alla firmor.
Många företagare upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande. Krångliga regler och ständigt ökande krav på uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett slags misstroende. Det är inte heller rimligt att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna. De svenska myndigheterna måste sluta att vara fogdar och i stället hjälpa företag och medborgare.
En förutsättning för att det ska bildas nya företag och för att dessa ska kunna växa är tillgång till riskkapital. Det handlar både om tillgång till krediter från banker och andra låneinstitut och om personers egna möjligheter att spara ihop till ett startkapital. Att sänka eller ta bort skatter på personligt sparande ger fler människor möjlighet att satsa pengar i ett nytt företag. Skatteförändringar som gör det lättare för företag att bygga upp eget kapital ökar företagens möjligheter att växa.
S.k. såddkapital är ett viktigt inslag för att få i gång nya företag som har bra idéer. Vi anser att mer såddkapital behövs då det kan vara motiverat på grund av det "marknadsmisslyckande" som kan råda i detta tidiga skede. Vi anser dock inte att en statlig medverkan är nödvändig i ett senare skede av utvecklingen. Men för att såddfinansiering ska fungera bra bör det finnas en privat medfinansiering för att säkerställa goda beslut kring risktagandet. Detta bör utökas. En intressant modell är då att medge uppskjuten reavinstskatt dåöverskott från realisering återinvesteras som såddkapital.
Sverige tillhör en minoritet i västvärlden som fortfarande har förmögenhetsskatten kvar. Förmögenhetsskatten finns i dag bara i 8 av OECD:s 30 medlemsländer.
Skatteverket har uppskattat att svenskar undanhåller närmare 500 miljarder kronor på utländska bankkonton. Till detta ska läggas de dryga 400 miljarder kronor som utlandsboende svenskar äger. Att avskaffa förmögenhetsskatten helt skulle kosta cirka 4 miljarder kronor. Om ett avskaffande av förmögenhetsskatten ledde till att 100 miljarder kronor av dessa svenskägda tillgångar flyttades tillbaka till Sverige så skulle detta ge skatteintäkter från avkastningen på 1,5 till 2 miljarder kronor om året. Utöver detta kommer intäkterna från de extra investeringar och arbetstillfällen som med all säkerhet också skulle komma till stånd.
Folkpartiet vill sänka förmögenhetsskatten redan 2005 och avskaffa den så snart som möjligt.
Fåmansbolag där ägaren själv arbetar i företaget lever under särskilda skatteregler - de s.k. 3:12-reglerna. Syftet med reglerna är att hindra ägarna från att undgå skatt genom att ta ut lön som utdelning i stället för lön. Följden av reglerna har dock blivit att ägare av fåmansbolag i dag betalar betydligt högre skatt än småägare i större bolag, vilket knappast var meningen. Det betyder också att det är mindre lönsamt för en människa att satsa kapital i en egen nystartad verksamhet än att köpa aktier i ett annat större företag.
Folkpartiet vill däremot lätta fåmansbolagens skattebörda omedelbart. Vi står, tillsammans med bl.a. näringslivets organisationer, bakom förslaget att ersätta dagens fåmansbolagsregler med den s.k. BEK-modellen (beskattat eget kapital). Den innebär att ägare kan ta ut en större utdelning för varje år i takt med att företaget växer. Förslaget innebär att fåmansbolagens skattebörda kommer att minska betydligt.
Företagarna lät under våren 2003 genomföra en stor Sifoundersökning bland småföretagare som närmade sig pensionen. Undersökningen visade att hela 30 procent av ensamföretagarna och 16 procent av företagarna med upp till fyra anställda räknade med att lägga ned sitt företag när de pensionerade sig, mycket beroende på den extra påfrestning för företaget som arvsskatten innebär. Det är därför mycket glädjande att regeringen nu aviserar att arvs- och gåvoskatten skall avskaffas. Det betyder att fler företag kommer att leva vidare för att utvecklas av nya generationer av ägare.
För att företag ska kunna utvecklas även under perioder med tillfälligt dålig lönsamhet är det viktigt att de har möjlighet att fondera vinster från goda år. Därför motsätter sig Folkpartiet regeringens förslag att i budgetpropositionen begränsa företagens möjligheter att göra avsättningar till s.k. periodiseringsfonder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I juni 2003 ändrade riksdagen i förmånsrättslagen. En av de viktigaste förändringarna var att företagsinteckningar som tidigare fått full utdelning med förmånsrätt vid konkurser i fortsättningen bara skulle få 55 procent av utdelningen med förmånsrätt.
När beslutet togs befarade Folkpartiet att detta skulle försämra möjligheterna för små företag att få krediter. Därför sade vi nej till förändringen. Samstämmiga uppgifter från olika håll tyder också på att just detta skett. Banker och andra kreditinstitut vill i många fall ha extra säkerheter av små företag för att förlänga befintliga lån. Detta kommer att medföra betydande problem för många små företag.
Folkpartiet vill förlänga övergångstiden för ändringarna i förmånsrättslagen och anser också att regeringen ska analysera hur de nya reglerna har påverkat företagens möjligheter att få krediter.
I dag finns det regler som stänger ute många entreprenörer som vill starta eget och få en F-skattsedel. Reglerna innebär att företagaren inte tidigare bör ha varit anställd hos uppdragsgivaren, inte använder uppdragsgivarens utrustning, inte har få kunder som anlitar företagets tjänster under långa perioder, inte bedriver ekonomisk verksamhet av "allmän karaktär" och har en låg ekonomisk risk. Detta är krav som verkar gjorda för att hindra nyföretagande inom tjänstesektorn. Kraven missgynnar särskilt kvinnor som skulle kunna starta eget inom vårdsektorn.
Folkpartiet anser att alla som vill ska kunna få ut en F-skattsedel för att kunna bedriva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning att man inte har näringsförbud eller skatteskulder.
Det är krångligt att vara företagare idag. Regelverket är omfattande och invecklat. Ett svenskt företag med mindre än 20 anställda anställda har kostnader för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna på cirka 30 000 kronor per anställd varje år. De svenska företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter summerar till minst 50 miljarder kronor varje år. Till detta kommer att företagen har ca 20 000 sidor företagsregler att hålla reda på. En ny utvärdering från statens näringslivsmyndighet Nutek visar att enbart administrationen av momsinbetalningarna kostar svenska företag 2,8 miljarder kronor varje år.
Regeringen har sagt många kloka saker om hur viktigt det är att regelverket blir enklare. Men nya undersökningar visat att småföretagens regelbörda inte har sänkts, utan tvärt om ökat.
Ett exempel bland många på nya regler som ökar företagens administrativa börda är riksdagens beslut för tvåår sedan att alla företag med mer än tio anställda måste redovisa sjukfrånvaron bland alla anställda och könsfördelningen i företagsledningen sina årsredovisningar. Folkpartiet ansåg då, och gör så fortfarande, att det räcker med att kräva detta av de börsnoterade företagen.
Krångliga regler som det krävs experthjälp för att tolka och följa är i de flesta fall dyrare för små företag än för stora som ofta har såna experter anställda inom företaget.
Folkpartiet anser att fram till nästa val ska hela det regelverk som berör företagande gås igenom med målet att minska företagarnas kostnader för administration av regelverket med minst en fjärdedel.
Några exempel på angelägna reformer är: förenklingar i semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro, enklare redovisningsregler i enskilda firmor, förenklingar i företagens uppgiftslämnande genom ett gemensamt uppgiftslämnarregister så att myndigheter kan hämta uppgifter från varandra i stället för från företagen.
Folkpartiet anser att en fjärdedel av reglerna som styr företagandet måste tas bort under mandatperioden.
Det måste bli enklare för företagen att beräkna och betala sin skatt.I dag har många enskilda näringsidkare en ojämn inkomst under året. Systemet med en preliminär deklaration som avges vid årets början innebär att den totala skatt som man räknar med att betala under året fördelas jämnt över tiden. Detta innebär att företagaren måste betala skatt utan att ha haft motsvarande inkomst. Vi föreslår ett system där inbetalning av skatt sker efter det att man haft inkomsten.
I dag kan företagaren betala in skatten på ett skattekonto. Grundidén med skattekontot är bra. Vi vill dock ändra reglerna för skattekontot så att redovisning och betalning ska ha sänts in senast det angivna datumet. Det faktum att det numera är allt vanligare med längre betalningstider än 30 dagar, särskilt hos större företag, innebär att många småföretag tvingas betala in moms innan de fått betalning av kunden. Detta kan medföra likviditetsproblem. En översyn av momsinbetalningsperioderna behöver göras.
Förseningsavgiften är i dag 5 000 kronor för alla aktiebolag oavsett storlek. För att underlätta för små aktiebolag vill vi att eventuella förseningsavgifter ska sättas i relation till det försenade beloppets storlek.
För enskilda näringsidkare används idag personnumret som registreringsnummer för mervärdesskatt. Registreringsnumret lämnas ut både till kunder och leverantörer. För att skydda näringsidkarens integritet som privatperson föreslår vi att ett frivilligt organisationsnummer införs som kan användas som registreringsnummer.
Reglerna för mindre företag måste förenklas. Ett möjligt förslag är att enmans- och fåmansföretag får använda en mycket förenklad blankett där de redovisar totala inkomster, löner och avgifter samt en schablon för kostnader. Resten är skattepliktigt överskott.
En förutsättning för ett fungerande skattesystem är att det finns en tillfredsställande kontroll av skatteunderlaget. Men denna strävan får inte leda till att rättssäkerheten sätts åt sidan och människors integritet kränks. Den s.k. generalklausulen är svårbegriplig och helt oförutsägbar för de skattskyldiga och bör därför avskaffas.
Arbetsgivaravgiften är en tung del av skatten på arbete. Lägre arbetsgivaravgifter kommer att göra det lättare att anställa fler människor, inte minst inom tjänstesektorn. Folkpartiets långsiktiga inriktning är att den del av arbetsgivaravgifterna som är en ren skatt ska tas bort.
För att ge små företag tydliga motiv att anställa fler människor vill Folkpartiet halvera arbetsgivaravgiften för alla företag upp till en lönesumma på 350 000 kronor.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Enligt Konkurrensverket ligger den svenska prisnivån för den privata konsumtionen nästan 20 procent över den genomsnittliga nivån inom EU. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor utsträckning beror på höga skatter. En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom en del sektorer, t.ex. detaljhandel och tjänsteproduktion, är konkurrensen fortfarande bristfällig. Den typ av tjänster som produceras inom den offentliga sektorn har inte heller öppnats för tillräcklig konkurrens.
En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välståndet. Insatser för att främja konkurrensen är därför viktiga inslag i en politik för att stärka Sveriges utvecklingskraft. En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En fungerande och sträng konkurrenslagstiftning är därför viktig för att en effektiv konkurrens ska råda i det privata näringslivet.
Staten ska sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden. Men om staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids. Därför är Folkpartiet kritiskt till det stora statliga ägandet av bolag och menar att dessa ska säljas ut så fort de marknadsmässiga förutsättningarna medger.
En politik som stärker Sveriges konkurrenskraft och ger förutsättningar för högre tillväxt måste innehålla åtgärder för att stärka konkurrensen. I en särskild konkurrensmotion lägger Folkpartiet förslag på konkreta åtgärder för att stärka konkurrensen:
Konkurrenslagen ska göras effektivare.
Konkurrensverkets roll ska stärkas genom mer pengar till verket.
Privata entreprenörer ska ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med offentliga utförare.
Åtgärder ska genomföras för att underlätta tillträde till marknader för nya företag.
Staten skall sälja ut sina bolag.
Kommunala stöd som snedvrider konkurrensen mellan företag ska tas bort.
Kartellbildning är mycket skadlig för samhällsekonomin och måste betraktas som en brottslig handling. Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud. Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.
Därför anser Folkpartiet att karteller ska kriminaliseras och vitesbeloppen kraftigt höjas.
De offentlig monopolen inom t ex vård- och omsorg gör att kvinnors arbetsmarknad begränsas radikalt. Folkpartiet anser att dessa monopol måste brytas upp snarast. Låt de kvinnor som jobbar som förskolelärare, läkare, sjuksköterskor få starta eget. Vård- och omsorgssektorn i Sverige behöver fler företag, inte färre. Alla erfarenheter pekar på att om det finns flera olika arbetsgivare att välja mellan så stiger lönerna. Detta om något skulle gynna kvinnornas arbetsmarknad.
Folkpartiet anser att staten inte ska äga företag. Detta sköts bäst av den privata marknaden. Ger sig det offentliga in i ägande av företag riskerar konkurrensen att försämras, inte minst mot bakgrund av att staten kan skjuta till i princip obegränsat med kapital till sina bolag om så skulle behövas. Ett exempel på detta är statliga Sveaksog AB:s planer på att ge sig in i turistbranschen. Flera oberoende organ såsom Riksrevisionen samt riksdagens konstitutionsutskott har också kritiserat staten som bolagsägare, och med anledning av detta anser Folkpartiet att en kommission ska tillsättas som ser över hur staten sköter sina bolag.
Folkpartiet föreslår att de statliga bolagen ska säljas. Vissa kan säljas omgående medan andra först måste omstruktureras för att kunna säljas.
Varje företag börjar med en människa och en idé. Därför är det viktigt att stödja uppfinnare både i idéstadiet och vid realiserandet av idén. Det saknas inte företagsidéer i Sverige. Enligt Europeiska patentkontoret (EPO) är svenskarna bland de mest innovativa i Europa räknat efter antalet ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken. Idéer och patentansökningar leder normalt till att företag startas. I Sverige sker detta dock i mindre utsträckning än i andra länder. Våra goda idéer blir patent och arbetstillfällen i andra länder i stället för i Sverige. Denna utveckling måste hejdas. En viktig faktor för svensk innovationsverksamhet är att det ska vara enkelt och smidigt att ansöka om patent. Med den inre marknaden i EU och en alltmer gränslös värld är det också naturligt med ett allt större internationellt patentsamarbete. Sverige måste med full kraft bidra till att arbetet med att införa ett gemenskapspatent för hela EU fullföljs. Inom ramen för det pågående EU-arbetet för skydd mot intrång i immateriella rättigheter bör Sverige också uppmärksamma behovet för innovatörer att försäkringsvägen skaffa sig ekonomiska möjligheter att driva patentintrångsprocesser. Det bör därför utredas om det är möjligt att under konkurrensneutrala former införa någon form av europeisk patentintrångsförsäkring på kommersiell grund.
Folkpartiet anser att flera saker måste göras för att stödja uppfinnare och patent.
Några ytterligare förslag skulle kunna vara:
Statliga medel skall avsättas till bidrag och villkorslån för idéutveckling i ett tidigt skede.
Stipendier till fria uppfinnare som vill jobba heltid med att utveckla uppfinningar.
Det är viktigt att uppfinnartanken finns redan tidigt i livet. Därför anser vi att det är viktigt att stödja andra föreningar och nätverk - till exempel "Snilleblixtarna" som ideellt arbetar för att göra unga människor mer positiva till eget uppfinnande och företagande.
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig för industrin, handeln, jordbruket och tjänstesektorn.
För oss liberaler är det självklart att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion precis som i ekonomin i övrigt. Staten ska ställa krav på hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Men staten ska inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskraven.
Folkpartiet anser inte att energiproduktionen ska styras av politiska beslut utan av konsumenterna. Därför vill Folkpartiet att
Kärnkraften ska utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd.
De politiska hindren för en fortsatt och utvecklad användning av kärnkraft tas bort.
Samhällets beredskap för att klara tillfälliga kriser inom försörjningen förbättras.
Sanktioner införs för nätägare som försvårar för kunder att byta elleverantör.
Den energipolitik som förs av regeringen i Sverige idag präglas av dubbelmoral och inkonsekvens. Väl fungerande kärnkraft skall stängas av och ersättas med smutsig kolkraft från Tyskland. Det senaste är att en kabel skall byggas till Finland för att kunna ladda hem finsk kärnkraftsel för att klara den svenska energiförsörjningen.
Världen behöver mer, inte mindre, frihandel. I dag råder en växande insikt om att fortsatt globalisering och ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta länder i världen. Om tillväxten i u-länderna ska kunna öka och om människorna där ska kunna ta sig ur den fattigdom de lever i, är ökade handelsmöjligheter helt avgörande.
Frihandel har varit avgörande för den svenska välståndsutvecklingen sedan 1870-talet. Hade inte Sverige haft möjligheter att handla med omvärlden under vår industrialiseringsprocess, hade vi inte uppnått det välstånd vi nu har.
Ökad handel är nödvändig för ekonomisk tillväxt och tillväxt är ett villkor för fattigdomsbekämpning. De internationella handelsfrågorna är därför av avgörande betydelse för kampen mot fattigdom och långt viktigare än allt bistånd sammantaget. Målen för WTO-avtalen är att höja levnadsstandarden i medlemsländerna, säkerställa full sysselsättning, öka realinkomster och efterfrågan samt att öka produktionen och handeln. Ska detta bli möjligt måste Sverige fortsätta att delta aktivt i arbetet med att förbättra det multilaterala handelssystemet och samtidigt stärka förtroendet för det, hos så väl handelspartner som allmänheten.
Folkpartiet gläds åt de nya överenskommelser inom WTO som banar väg för fortsatta liberaliseringar av världshandeln. Världshandelsorganisationens (WTO) 147 medlemmar lyckades den 1 augusti enas om en ramöverenskommelse för de fortsatta förhandlingarna inom Doha-rundan. För första gången var det inte franska vinodlare eller globaliseringsmotståndare som kunde jubla utan fattiga bönder i utvecklingsländer och frihandelsförespråkare.
I korthet innebär ramöverenskommelsen att medlemsländerna enades om sänkningar av subventioner och ett förbättrat marknadstillträde på jordbruksområdet. I närtid innebär överenskommelsen borttagande av exportsubventioner. Folkpartiet ser det som angeläget att Sverige inom EU upprätthåller ett tryck för att en tidsram sätts för när tullar, s.k. gränsskyddet och de interna stöden ska bort.
Frihandel innebär ingalunda en internationell handel fri från regler, lika litet som ett rättssamhälle innebär ett samhälle fritt från lagar och domstolar. En fri världshandel förutsätter både ett multilateralt regelsystem och mekanismer och system för tvistlösning för att frihandel ska kunna fungera för företagen och tjäna konsumenterna. Därför fyller WTO en oerhört viktig roll, särskilt för politiskt svaga länder. (WTO har t.ex. krav på konsensus i beslutsfattandet.) WTO är ett forum för fattiga och rika länder att göra sin röst hörd. WTO bör förvisso utvecklas och reformeras för att ytterligare stärka de fattiga ländernas möjlighet att delta i förhandlingar med stärkt inflytande.
Den sociala agendan med förbättring av miljö och arbetsvillkor blir allt viktigare att diskutera framöver. FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för multinationella företag är av stor vikt i arbetet för att komma tillrätta med globaliseringens utmaningar. Folkpartiets förhoppning är att alltfler företag ska ansluta sig till Global compact och utarbeta egna planer för att uppfylla de uppsatta målen. Alla konsumenter har också ett ansvar att granska företag. Genom våra inköp kan vi styra företagens beteende. Regeringen bör samtidigt uppmana och stödja företag och näringsliv att utarbeta etiska uppförandekoder och, tillsammans med medier, kontrollera efterlevnaden.
Mot bakgrund av diskussionen ovan är det viktigt att Sverige låter betoningen på handelspolitik och frihandel som betydande för u-länders möjligheter att utvecklas, få större betydelse för den praktiskt förda politiken.
Informationstekniken är främst ett medel för företag att byta information och bedriva handel enkelt och effektivt. Men IT är också en viktig teknisk bransch där Sverige har ett stort kunnande och driver den tekniska utvecklingen framåt. En klok företagarpolitik kan hjälpa IT-branschen att fortsätta att utvecklas.
Läxan av IT-kraschen var att företag som startade med orealistiska förväntningar på det nya kommunikationsmediet inte hade bärkraft, medan etablerade företag i olika branscher med en uppbyggd logistik för att hantera distributionen har mycket goda chanser att fortsätta att utvecklas och växa.
Elektronisk handel kom i vanrykte på grund av några kända fall under IT-kraschen. Elektronisk handel har dock visat sig ha en verklig potential som nu är på väg att realiseras. Det behövs institutionella och juridiska reformer för att underlätta den elektroniska handelns utveckling. Försöken till lagstiftning på IT-området har hittills i alldeles för hög grad utgått från problem och tekniker som snabbt blir inaktuella. Lagstiftningen måste i stället ta sikte på det generella och teknikneutrala för att fungera långsiktigt. Behovet av att hitta harmoniseringar mellan olika länders lagar och praktiskt användbara tillämpningar av befintliga regelverk och avtal är stort för en så extremt internationell näring som elektronisk handel.
Kryptering är ett viktigt redskap för att uppnå en säker elektronisk kommunikation och handel.
I vår IT-motion utvecklas dessa frågor ytterligare.
Turismen är en viktigt framtidsnäring i Sverige. Tusentals småföretagare är verksamma inom branschen. Ett speciellt problem är de höga arbetsgivaravgifterna eftersom näringen är personalintensiv.
Svenskarna gjorde förra året 231 miljoner övernattningar utanför bostaden, varav 81 miljoner utomlands och resterande 150 miljoner inrikes. Det inrikes resandet har minskat med 35 miljoner övernattningar (17 procent), sedan 1989 - det år då mätningarna påbörjades. Utlandsresandet har under samma period ökat med 22 procent.
Utländska besökare gjorde 59 miljoner övernattningar i Sverige under 2002. Den totala turismen i Sverige svarar därmed för omkring 209 miljoner övernattningar. Till detta kommer ett mycket stort antal dagsresor.
Hushållens resekonsumtion uppvisar stora inkomstrelaterade skillnader. De med inkomster över 350 000 kr/år har ökat sitt inrikes resande med 227 procent mellan 1989 och 2002 medan hushåll med lägre inkomster minskat sitt resande med 57 procent. Utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar är fenomen som uppmärksammas alltmer och det finns starka skäl att tro att den politik som framkallat förändringarna i resandet kommit att förvärra människornas psykosociala situation. Svenskarna tillbringade fler nätter av sin fritid i bostaden under 2002 än 1989. Semestern är återigen på väg att bli ett klassmärke.
Den svenska turistnäringen består av drygt 8 000 företag fördelade på en rad branscher, bl.a. hotell och restaurang, flyg-, tåg-, båt- och busstransporter, resebyråer, stug- och andra förmedlingsföretag m.fl. Inom dessa finns 127.286 helårsverken. Utöver de traditionella turistbranscherna kan mer än 10 000 företag i en rad andra branscher härleda en större eller mindre del av sina intäkter från turism.
Näringens förädlingsvärde uppgick 2003 till 54 miljarder, vilket motsvarar 2,5 procent av BNP. Detta är mer än för jord- och skogsbruket samt fisket tillsammans. Den totala turistkonsumtionen uppgick till 167 miljarder, vilket motsvarar kostnaderna för Sveriges alla landsting. Exportandelen av detta var 47 miljarder, något mer än landets järn och stålexport.
80 procent av företagen är mikroföretag med färre än tio anställda och av resterande del är praktiskt taget alla småföretag med 10-100 anställda. Näringen påverkas därmed i betydande utsträckning negativt av de storföretagsinriktade regelsystemen.
Ett exempel på motsatsen är USA som 1987/88 hade 7,1 procent av alla sysselsatta i hotell- och restaurangbranschen, medan motsvarande siffra för Sverige var 1,9 procent. En fördubbling av sysselsättningen inom enbart denna bransch skulle innebära 58 000 nya jobb och för hela turistnäringen 127 000.
I stort sett hela turistnäringen tillhör tjänstesektorn, av vilken den utgör en åttondel. Den delar i alla väsentliga hänseenden sina generella förutsättningar med denna. De traditionella turistbranscherna är sysselsättningsintensiva och har därför relativt låg produktivitet. Detta innebär att de hålls tillbaka av samhällets sedan lång tid etablerade strävan att trygga exportindustrins tillgång på arbetskraft, trots att dess behov har minskat kraftigt under senare år.
De två viktigaste förutsättningarna för turistnäringen är skattesystemets inriktning mot hög beskattning av mänskligt arbete och den internationellt sett mycket höga beskattningen av låginkomsttagare, vilket pressar upp de nominella lönerna och därmed även arbetsgivaravgifternas absoluta storlek. Detta har givit näringen ett högt kostnadsläge i förhållande till utländska konkurrentländer, vilket verkat kraftigt dämpande på efterfrågan såväl från inhemska som utländska hushåll. Dessa har därmed stimulerats till obeskattad egenproduktion, snarare än till inköp av beskattade tjänster från professionella producenter, vilket i sin tur haft en negativ inverkan på såväl sysselsättningen som skattebasernas storlek.
En ny inriktning av statens politik avseende tjänstesektorn och småföretagande skulle enligt vår mening förbättra turistnäringens allmänna förutsättningar på ett avgörande sätt och därmed kunna lämna ett betydande bidrag till både ökad sysselsättning och förbättrad bytesbalans.
Resegarantilagens tillämpning är ett exempel på konkurrenssnedvridning inom turistnäringen där staten själv är regissören. Enligt lagen, som är baserad på bindande EU-direktiv, skall den som arrangerar en paketresa ställa säkerhet hos Kammarkollegiet. Olika länder har löst detta på olika sätt, men den form som valts i Sverige medför en kraftig snedvridning av konkurrensen till storföretagens fördel och småföretagens nackdel.
I samband med ändringar i resegarantilagen under vårriksdagen 2002 uttalade lagutskottet att "Utskottet utgår från att regeringen i ett kommande uppföljnings- och utvärderingsarbete rörande de nu aktuella lagändringarna beaktar vad organisationerna anfört, särskilt i frågan om nuvarande resegarantisystem skulle missgynna de mindre researrangörsföretagen". Detta blev också riksdagens mening.
I ett särskilt yttrande noterade lagutskottets borgerliga ledamöter att regeringen inte beaktat de allvarliga invändningar mot systemet som framförts till regeringen av företrädare för de mindre researrangörsföretagen och anförde som sin mening att regeringen snarast borde ta initiativ till att utreda ett konkurrensneutralt system.
Något sådant initiativ har dock inte tagits trots att behovet är akut. Vi anser att så bör ske ofördröjligen.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att 1994/95 års mål bör ligga fast. Vi delar inte denna uppfattning. Det speciella målet för turistnäringen ligger i stort sett i sin helhet utanför turistpolitiken. Mål och medel hålls därmed åtskilda, vilket är en mindre lämplig ordning. De statligt finansierade organen på området har heller inga möjligheter att nå det angivna målet oavsett anslagsnivå. Det bör därför omprövas.
Om de turistfrämjande åtgärderna framgent skall anses tillhöra näringspolitiken, bör målet omformuleras så att det kan nås med de medel som anslås inom området. Målet "Staten skall genom generella åtgärder förbättra förutsättningarna för export av svenska turisttjänster" synes oss mer realistiskt, men kräver på sikt en annan anslagsnivåän den som regeringen nu föreslår. Detta rent turistpolitiska mål ligger i sin helhet inom näringspolitiken.
Ett alternativ till detta skulle vara att betrakta informationen om Sverige som turistland som en del av utrikespolitiken och formulera målet: "Utländska medborgare skall lätt kunna få information om Sverige som turistland." För detta synsätt kan anföras att statens anslag till verksamheten ligger i nivå med vad som anses vara god ton i det internationella umgänget, d.v.s. att en stat är beredd att besvara frågor om sig själv från medborgare i andra länder som planerar ett besök.
Som företagare har man ett stort ansvar för sina anställda, sig själv och sin familj, men även gentemot andra företag. För att kunna ta detta ansvar är det viktigt att företagaren kan känna trygghet i sin vardag, såväl i medgång som i motgång.
I dag har inte företagaren samma trygghet som anställda. Det finns skillnader vad gäller möjligheter till sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet. Företagaren betalar in stora summor i form av skatter och avgifter men kan inte dra samma nytta av detta.
Egenföretagaren har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster riskerar även ett mer långsiktigt inkomstbortfall att uppkomma genom att kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn, där lager inte kan byggas upp som buffert och där det är svårt att få tag på vikarierande personal.
För den som är anställd beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas enbart på de dagar då den anställde skulle ha arbetat. För egenföretagaren beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas påårets alla dagar, inte bara på de dagar då denne skulle ha arbetat. Egenföretagare får därmed lägre ersättning än anställda, när de är hemma och tar hand om sjuka barn.
Liknande förhållanden gäller inom de övriga delarna av socialförsäkringen och inom arbetslöshetsförsäkringen. Socialförsäkringssystemet är heller inte anpassat för de personer som kombinerar eget företagande med anställning eller studier. Detta är ett särskilt stort problem för de företag som har säsongsbetonad verksamhet.
Vi måste skapa likvärdiga villkor för företagare och anställda inom socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Detta bör ges regeringen till känna.
Att alla som vill ska kunna bli företagare låter som en självklarhet och i teorin är det så, men inte i verkligheten. Det finns många som inte har möjlighet att starta och driva företag fast de egentligen vill. Invandrare och kvinnor har det svårare än andra.
Företag som drivs av personer med invandrarbakgrund är och har alltid varit en viktig del av den svenska ekonomin. Dessa företagare skapar nya marknader, introducerar nya produkter och bidrar till en hög servicenivå i samhället. Det är ofta svårare för invandrare att starta företag än för infödda svenskar, eftersom många processer inte är kända och svåra för någon som inte är född i landet och behärskar språket fullt ut. Ändåär dessa personer övertygade om att kunna genomföra den företagsidé de har baserat på kunskap från hemlandet. Det är viktigt att alla ges förutsättningar att delta i den nya tidens företagande. Idag nyttjas inte alla resurser i samhället som kan bidra till att öka tillväxten i företagen.
I dag startas cirka vart tredje företag av en kvinna. Statistik på området visar att det skett en generell uppgång gällande nyföretagandet för kvinnor. Vi liberaler är dock inte nöjda förrän det uppnåtts en större jämställdhet på företagsområdet. En av anledningarna till att det är färre kvinnor än män som startar företag beror i hög grad på det politiska motståndet från framför allt socialdemokrater och vänsterpartister mot privata alternativ inom de yrkesområden där kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och kompetens. Oviljan från socialistiskt håll att bryta de offentliga monopolen och tillåta privata alternativ innebär i praktiken att det råder ett näringsförbud för många kvinnor. Vi liberaler tycker inte att Sverige har råd att vara utan den kompetens som kvinnor besitter.
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att ett land ska kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap snabbt blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver att våra produkter innehåller en hög teknisk och kvalitativ nivå.
Kunskapens roll som motor i den ekonomiska utvecklingen blir allt större. Det är nya idéer, kreativt entreprenörskap och innovationer som skapar förutsättningar för tillväxt och välstånd. Att ha en kvalitativt högtstående forskning är, i det perspektivet, centralt.
Det gäller, på längre sikt, den fria grundforskning som bedrivs vid landets universitet och högskolor. I vår högskolemotion redovisar vi offensiva satsningar för förnyelse och utveckling av den svenska universitetsforskningen. På kort sikt är den tillämpade, behovsstyrda och mer industrinära forskning, som ofta bedrivs utanför universitetssfären, av avgörande betydelse för att skapa ett dynamiskt näringslivsklimat.
Exempel på forskningsinstitutioner som gör mycket viktiga insatser är Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ) och Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). Institutens verksamhet bör med kraft understödjas. Inte minst är det värdefullt att formerna för samverkan med företag, organisationer och offentliga myndigheter utvecklas. Dessa forskningsinstitutioner tillför viktig spetsteknologi till de svenska företagen och då inte minst de små och medelstora. Kontakterna mellan forskningsinstituten och de institutioner där forskningsresultaten ska omsättas i praktiken måste förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan mötas måste skapas.
Den entreprenörsutbildning som finns vid några högskolor har visat sig vara ett viktigt inslag för ett bättre företagsklimat. Denna utbildning bör spridas till fler högskoleorter. För att stimulera kommersialiseringen bör staten därför gynna de högskolor och universitet som erbjuder sina forskare belöningar. Vi vill se ett belöningssystem genom "vinstdelningspaket" i vilka forskaren erbjuds royaltyn, delägarskap eller optioner i ett eller flera företag. På samma sätt som anslagen till grundutbildningen bör styras av hur många studenter som lärosätena lockar till sig, borde också de universitet som knoppar av flest framgångsrika företag kunna få högre anslag till sin forskningsverksamhet.
Vi förstärker anslagen till Konkurrensverket och till forskning i konkurrensfrågor. Vi höjer också anslaget för åtgärder på konsumentområdet. Det höjda anslaget på detta område ska dock fasas över till de olika organsiationerna på konsumentområdet. Mer om detta står att läsa i vår konsumentmotion. Vi minskar anslagen till Nutek, ITPS och Vinnova.
|
Anslag |
Regeringen 2006 |
Folkpartiet 2006 |
Regeringen 2007 |
Folkpartiet 2007 |
|
38:1 Verket för näringslivsutveckling Förvaltningskostnader |
216 |
-19 |
220 |
-19 |
|
38:3 ITPS |
75 |
-25 |
76 |
-25 |
|
38:4 Turistfrämjandet |
104 |
-10 |
106 |
-10 |
|
38:16 Konkurrensverket |
84 |
+24 |
86 |
+24 |
|
38:17 Konkurrensforskning |
7 |
+6 |
7 |
+6 |
|
38:19 Omstrukturering och genomlysning av statliga företag |
25 |
-25 |
25 |
-25 |
|
38:20 Kapitalinsatser i statliga bolag |
1 |
-1 |
1 |
-1 |
|
40:5 Åtgärder på konsumentområdet |
18 |
+10 |
18 |
+10 |
|
26:1 Vinnova förvaltningskostnader |
117 |
-6 |
119 |
-6 |
|
26:3 Vinnova: FOU |
1 138 |
-310 |
1 161 |
-310 |
|
Summa för utgiftsområdet |
3 774 |
-356 |
3 557 |
-356 |
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Sverker Thorén (fp) |
Hans Backman (fp) |
|
Nina Lundström (fp) |