Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det finansiella utanförskapets alla aspekter utreds och att förslag som kan motverka detta arbetas fram på sikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riktade långsiktiga åtgärder föreslås i syfte att ge det lokala näringslivsutvecklingsarbetet inklusive det sociala företagandet en ekonomisk stödstruktur för framtida utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lokala sparlånefonder som skall samla det lokala sparandet och göra det tillgängligt för finansiering av investeringar i den lokala ekonomin skapas, gärna på initiativ av lokala intressegrupper och partnerskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förutsättningar skapas för bildande av särskilda finansieringsmodeller för innovativa försök med lokala partnerskap för att lösa uppgifter som inte är möjliga att lösa på traditionellt vis.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att effekten av skattelagstiftning och andra statliga styrinstrument grundligt utreds för de företag vilka har sociala mål för sin verksamhet och inte är vinstutdelande.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de stora bankernas infrastruktur, regler, praxis samt geografiska lokalisering ses över så att de mindre finansiella aktörerna inte utestängs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de rekommendationer som ges till medlemsländerna i EU-rapporten Microcredit for small business and business creation studeras med avseende på situationen i Sverige i dag och implementeras så snart statsbudgeten så tillåter.
1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
Dagens globala ekonomi kännetecknas av kortsiktighet, bristande överblickbarhet samt ekonomiska aktörers bristfälliga sociala och miljömässiga ansvar. Samtliga av dessa faktorer driver på en ohållbar utveckling. Vägen mot hållbar utveckling går via den lokala ekonomin. Genom att stärka de ekonomiska banden i närregionen skapar vi en ökad överblickbarhet samt förutsättningar att bryta flera av dagens negativa sociala och ekologiska trender. I sin förlängning kan den lokala ekonomin ge öppningar till en ny utvecklingsmodell!
Björn Forsberg, UCER, Umeå universitet.
Globaliseringen gör det paradoxalt nog allt viktigare att också diskutera lokala perspektiv på ekonomin. Det handlar om att ta vara på den lokala kraften till gagn för ekonomisk utveckling och tillväxt i hela landet. Det finns många signaler om ett allt större problem med att finansiera lokala mindre företag och samhällsprojekt. Ett "finansiellt utanförskap" noteras och man verkar ha glömt att dagens stora vinstbringade företag en gång alla startade som små verksamheter. Detta tilltagande finansiella utanförskap är ett stort hinder för utveckling och tillväxt.
En central fråga är därför hur lokalt kapital (socialt, kunskaps- och finansiellt kapital) kan aktiveras för att stödja hållbar utveckling på den lokala nivån. Det finansiella utanförskapet (eng. financial exclusion) har blivit alltmer utbrett inom vissa geografiska områden, privata/offentliga verksamhetsområden och/eller i vissa befolkningsgrupper, inte bara i vårt land utan generellt i hela världen.
FN har utlyst år 2005 till ett år för s.k. mikrokrediter för att på internationell nivå motverka det finansiella utanförskapet, och på EU-nivåär en rapport just klar som beskriver den faktiska situationen för finansiell struktur för mikrokrediter samt vikten av att införa detta i medlemsstaterna: Microcredit for small business and business creation: Bridging a market gap.
Mycket av dagens diskussioner om tillväxt knuten till kluster och innovationssystem har fått inspiration av goda exempel där närheten emellan företagen och företag-samhälle-institutioner spelar stor roll. I antologin Lokal ekonomi för hållbar tillväxt (Nutek B2004:3), hänvisar både Johannisson och Berggren & Brulin till den lokala och regionala förankringens betydelse för ekonomisk utveckling. Fokus har legat främst på det finansiella kapitalet. Det har handlat om att belysa finansiella problem och deras orsaker, men också om att påvisa vilka möjligheter som finns vid sidan om de traditionella finansieringskanalerna för lån och bidrag. T.ex. hur man lokalt/regionalt arbetat tillsammans och prövat olika vägar för att utveckla och finansiera lokala företag och projekt genom att utnyttja/utveckla nya finansieringsinstrument, lokala/regionala samarbetsmodeller och forskning.
Strukturförändringar, marknadsanpassning och den offentliga sektorns ekonomiska problem blir alltmer påtagliga. Under de senaste åren har den förändrade marknadsstrukturen också fått stora återverkningar på utvecklingen av den finansiella infrastrukturen. T.ex. är de stora bankernas prismonopol på betalningssystemen ett hinder för framväxten av lokala strukturer inom det finansiella området. Sådana marknadsbrister inom den finansiella sektorn skapar "finansiella luckor" och detta är till men för utveckling av en hållbar tillväxt.
Det finns således ett stort behov av att underlätta och stimulera en kompletterande lokal kapitalförsörjning för lokal näringsverksamhet och socialt företagande. Det behövs en bättre finansiell marknads- och infrastruktur som kan motverka finansiellt utanförskap och samtidigt bidra till utveckling av den lokala ekonomin.
I förändringarnas kölvatten finns ett tilltagande lokalt och regionalt intresse och engagemang för finansiell delaktighet som bör tas till vara och utvecklas. "Nätverksbank", partnerskap mellan ideella, offentliga och privat aktörer (t.ex. mellan samhällsförening, kommun och lokal sparbank), utvecklingscheck, bygdekonto och spargemenskap är exempel på sådana initiativ.
Nya finansiella aktörer som Sveriges Kreditgarantiförening samt de två medlemsbankerna, Ekobanken och JAK Medlemsbank, har också etablerats för att vara ett stöd till lokal utveckling och ett alternativ eller komplement till samhällets traditionella finansiella stödstruktur. Deras alternativa kreditbedömningsinstrument är dock förhållandevis okända för det stora flertalet kunder och sparare.
Regeringen har genom sitt stöd till Sveriges Kreditgarantiförening bidragit till att ett antal regionala kreditgarantiföreningar bildats runt om i landet de senaste åren. Regionala kreditgarantiföreningar är en ny form av organisation för finansieringslösningar i Sverige. I framför allt södra Europa har kreditgarantiföreningar funnits sedan länge. Bl.a. Kooperativa institutet har verkat för bildandet av Sveriges Kreditgarantiförening för lokal utveckling, ekonomisk förening.
En kreditgarantiförening ställer garantier för lån och andra krediter som småföretagare har behov av för sin rörelse. Den verkar på det lokala planet. Organisationen är tänkt att bygga på privat finansiering av lokala företagare som bildar verksamheten. Kreditgarantiföreningar hanteras i svensk rätt som kreditmarknadsbolag. Sådana bolag måste ha tillstånd av Finansinspektionen. Vidare finns ett krav på ett minsta eget kapital på fem miljoner euro.
Det finns undantag för mindre kreditmarknadsföretag som har en omsättning som inte överstiger 100 miljoner kronor med ett minsta eget kapital på en miljon euro.
Ett begrepp som ofta kännetecknar ett lokalt engagemang och lokal utveckling är social ekonomi. Lokala utvecklingsgrupper, små sparkassor, ideella föreningar, byalag etc är en del av den sociala ekonomin.
Definition av social ekonomi;
Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.
(Regeringens arbetsgrupp för den sociala ekonomin, sep 1999.)
I den regionalpolitiska propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) lyfter regeringen fram lokala kooperativa utvecklingscentra, LKU, och deras roll i den sociala ekonomin och det sociala företagandet:
För att företagande skall vara tänkbart, möjligt och tillgängligt för så många som möjligt - även för grupper som normalt sällan startar företag - är det väsentligt att utveckla och stimulera en mångfald av ingångar till olika former för företagande. I hög grad handlar det om sådana sociala aspekter av entreprenörskap och företagande, vad gäller både medel och mål för verksamheten, som kännetecknar den sociala ekonomin. Företagande inom ramen för den sociala ekonomin bedrivs i första hand i
kooperativ form. Regeringen anser därför att det är angeläget att aktivt främja den lokala kooperativa utveckling som pågår.
Vid start av sociala företag, kooperativa företag och företag inom den sociala ekonomin finns inte den finansiella stödstruktur som övrigt nyföretagande har tillgång till. Det traditionella företagandet har tillgång till riskkapitalbolag och till Industrifondens såddkapital, Almis Innovatörsbidrag och till villkorslån samt olika tekniska företagsinkubatorer vid universitet och högskolor. För start av levebrödsföretag, sociala företag, föreningsverksamhet för lokal näringslivsutveckling saknas detta.
I Norge likaväl som i Sverige finns det flera olika finansieringsmöjligheter för nyföretagare med stora kapitalbehov och teknikorienterad verksamhet, medan det kan vara svårt för nystartare med små kapitalbehov att få stöd. Detta gäller också i hög grad kvinnor.
Detta var utgångspunkten för att en norsk modell, efter förebild av berömda Grameen Bank i Indien, blev utredd. I augusti 1992 startade det första kvinnobanksprojektet i Lofoten. Erfarenheterna därifrån var goda och metoden spred sig i Norge under olika namn: mikrokreditt, nettverkskreditt, etablerbank osv. Sedan 1998 har Kommunal- och regionaldepartementet gett Statens næring- og distriktsutviklingsfond (SND) ansvaret med att utveckla och tillvarata Nätverkskrediterna i Norge.
De nystartade företagen organiseras i grupper om fem till sju medlemmar. Grupperna disponerar ett fondkapital på 200 000 kr och varje enskild medlem kan låna opp till 70 000 kr. Grupperna disponerar dessutom 35 000 kr till utbildning och 115 000 kr till lön och utbildning av en projektledare. Medlen handhas av Statens næring- og distriktsutviklingsfond, Norges motsvarighet till Nutek. Kvinnebanken Norgesnett räknar i dag med att de har ca 256 kvinnobankmedlemmar runt om i landet och dessa är knutna till nätverksgrupper som stödmedlemmar eller till enskilda medlemmar.
Birgitta Näsman, Mitthögskolan Östersund skriver:
Nätverksbanker är en mycket billig och effektiv metod för näringslivsutveckling. Det visar erfarenheter från såväl Indien som Norge och Sverige. Speciellt bra fungerar metoden i så kallade problemområden med långa avstånd och begränsade näringslivsnära aktiviteter. Och för "mindre vanliga företagare", såsom kvinnor, långtidsarbetslösa eller invandrare. Hemligheten är de kunskaper och den inspiration och samhörighet som lösgörs i en grupp människor som hjälps åt för att uppfylla gemensamma mål. Här finns en stor potential för tillväxt!
I Sverige har ett mindre projekt genomförts för att initiera Nätverksbanker för kvinnor. Speciellt kvinnor som vill starta affärsverksamhet vill ofta göra det i liten skala, växa sakta och anpassa verksamheten till familjen. Men - nödvändiga kunskaper och kapital saknas ofta. Det är svårt att få lån, eftersom de traditionella bankerna inte är intresserade av att låna ut så små belopp som det här kan vara frågan om. Dessutom krävs säkerhet, vilket är svårt för många av olika anledningar. Dels kanske man är arbetslös, dels är den eventuella fasta egendom man kan sätta som säkerhet ingenting värd i dessa områden då möjligheterna till försäljning av fastigheter är små.
Syftet med de två projekten Nätverksbanken i Dalarna och Nätverksbanken i Falun har varit att uppmuntra fler kvinnor att våga starta eget. Det har aldrig varit meningen att kvinnor ska särbehandlas men med erfarenhet av hur de vanliga bankerna ser på kvinnor som låntagare, var avsikten att få bankerna att förstå att kvinnliga småföretagare kan bli bankernas nya affärsidé och i stället för traditionell säkerhet acceptera som säkerhet att kvinnorna ingår i nätverk där de får mycket stöd, utbildning m.m.
Hur har det blivit efter de två pilotprojekten? Ja, nästan ingenting på det strukturella planet har hänt. I regionen Dalarna finns ingen uppföljare till pilotprojekten och det har inte kommit in i myndigheternas vanliga arbetsmarknadsåtgärder. Men 75 procent av deltagarna i båda pilotprojekten är fortfarande efter tre till sju år självförsörjande och bor kvar i sin hembygd, vilket måste ses som ett mycket bra resultat och en intäkt för att idén fungerar.
Ett nytt pilotprojekt för 30 kvinnor har nyligen startats i en annan region, Jämtland. Intresse finns hos många eldsjälar och banker runt om i Sverige, men intresset hos myndigheterna verkar mycket litet.
Gunnar Petersson, Flyinge Utveckling:
Bli aktieägare i din egen bygd! Det behövs kapital med lokalt engagemang för att kunna utveckla väl förankrade hållbara lokala företag. Bygdens innevånare måste få känna att deras arbete leder till en stark bygd, större trivsel och stolthet och totalt sett ett starkare Sverige.
Ett bygdegemenskapsaktiebolag (BGAB) är ett bolag där alla aktieägare bor eller arbetar i bygden; ett företag under inflytande av en bygdeförening som verkar för bygdens bästa. Ett BGAB återinvesterar vinster i nya projekt. Staten skulle kunna stimulera lokalt aktieägande och ge verklig kraft åt alla våra bygder. Tänk om varje hushåll som köpte aktier för 10 000 kronor i ett BGAB fick 80 procent i skattereduktion. En sådan tydlig signal från staten skulle få fart på många bygder och bildandet av bygdeföreningar och BGAB.
Mot denna bakgrund vill Miljöpartiet de gröna verka för att lokala utvecklingsidéer och mänskligt engagemang på ett enklare och mer helhetligt sätt skall kunna få finansiellt stöd, både i Sveriges lokala ekonomi och som förebild och metodutveckling för fattiga länder.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Lotta Hedström (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |