Motion till riksdagen
2004/05:N405
av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m)

Energi


1 Sammanfattning

Sverige har i grunden goda förutsättningar för ett väl fungerande energisystem och rimliga energipriser. Tack vare vår goda tillgång på vattenkraft och framsynta beslut om kärnkraft av politiker och företagsledare på 1950- och 1960-talen har vi en konkurrenskraftig elproduktionsindustri. Den svenska skogen ger inte bara råvara till pappers-, massa- och trävaruindustrierna, utan är också en viktig energikälla. Tack vare liberaliseringen av elmarknaden, som skett tidigare i Sverige än i många andra länder, och den integrerade nordiska elmarknaden, har en väl fungerande elmarknad med flera konkurrenskraftiga företag vuxit fram. I grunden är därför också förhållandena goda för den energiintensiva industrin - den industri som länge varit basen för vårt välstånd.

Regeringens energipolitik undergräver dock dessa goda förutsättningar. Förtidsavveckling av kärnkraft, s.k. grön skatteväxling och en ogenomtränglig röra av skatteregler, subventioner och andra styrmedel gör att energipolitiken varken främjar god miljö eller säker försörjning av energi. Den osäkerhet som regeringen skapat, genom politiska ingrepp, genom ryckigheten i politiken och genom oklarhet om den framtida politiken, gör att grunden ryckts undan för välbehövliga investeringar i ny energiproduktion. Ett resultat av regeringens politik är att Sverige gått från att vara exportör av elektrisk kraft till att bli nettoimportör.

Det senaste misslyckandet på energipolitikens område - sammanbrottet för förhandlingarna med industrin om en kärnkraftsavveckling - bidrar ytterligare till att öka osäkerheten om energipolitiken. Att stänga Barsebäck 2 redan nästa år, i enlighet med vad regeringen aviserat, blir kostsamt och kommer att ytterligare öka behovet av elimport.

Vi föreslår i denna motion att energipolitiken ska ha tvåövergripande mål:

Det första målet innebär att den svenska energibeskattningen inte markant bör avvika från beskattningen i våra konkurrentländer och att osäkerheten inom energipolitiken måste undanröjas så att kraftföretagen kan våga investera i ny produktionskapacitet. Liberaliseringen av elmarknaden måste också fullföljas och ramverket förbättras.

De miljö- och säkerhetskrav som ställs på olika typer av kraftproduktion ska i största möjliga utsträckning vara likartade. Det finns ingen anledning att ställa lägre miljökrav på t.ex. fordon som drivs med s.k. miljöbränslen, som i något fall visat sig ha allvarligare hälsokonsekvenser än fossila bränslen. Det är också av stor vikt att arbetet med att skapa en miljövänligare energiförsörjning drivs på ett internationellt plan, såväl inom EU som i andra forum. Flera av de miljöproblem som är kopplade till energisektorn, bl.a. övergödningen och växthuseffekten, är globala och kan endast lösas genom internationell samverkan.

Det innebär att energibeskattningen måste reformeras, att konsumenternas ställning på energimarknaden måste stärkas, att incitamenten att investera i ny kraftproduktion måste förbättras, att principerna för energipolitiskt stöd reformeras, att den förtida kärnkraftsavvecklingen stoppas, att politiskt bestämda hinder för utbyggnad av kraftproduktion baserad på naturgas undanröjs och att Vattenfall AB privatiseras.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

4 En destruktiv energipolitik 5

4.1 Den energipolitiska uppgörelsen 6

4.2 Näringsministern ger själv underbetyg 6

4.3 Den energipolitiska röran 7

4.4 Oförenliga mål 9

4.5 Energi för tillväxt och god miljö10

4.6 Klara mål 11

4.7 Reformerad energibeskattning 11

4.8 Slå vakt om liberaliseringen av energimarknaderna 13

4.8.1 Stärk konsumenterna 13

4.8.2 Skapa incitament för driftsäkerhet 14

4.8.3 Skärpt konkurrensövervakning 14

4.9 Skapa förutsättningar för investeringar 15

4.9.1 Naturgas 15

4.9.2 Avveckla kärnkraftsavvecklingen 16

4.9.3 Nya principer för energipolitiska stöd 17

4.10 Privatisera Vattenfall 18

3 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för energipolitiken.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av nationella koldioxidmål inom den sektor som omfattas av handel med utsläppsrätter.1

  3. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en utvärdering av måluppfyllelse och kostnadseffektiviteten för energipolitiken i enlighet med vad som anförs i motionen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reformerad energibeskattning.2

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principerna för energibeskattningen.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om harmonisering av energiskatter och miljöavgifter i Norden.2

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den särskilda effektskatten på kärnkraftsel.2

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på nätföretagen och förutsättningarna för byte av elleverantör.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ny energiproduktion.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt konkurrens på energiområdet.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för naturgas.

  12. Riksdagen beslutar att upphäva sitt tidigare beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med vad i motionen anförs.

  13. Riksdagen beslutar att upphäva lagen om kärnkraftens avveckling i enlighet med vad i motionen anförs.

  14. Riksdagen beslutar att upphäva 5 § kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförs.

  15. Riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförs.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statligt stöd på energiområdet.

  17. Riksdagen beslutar om avveckling av systemet med elcertifikat i enlighet med vad i motionen anförs.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrätter.1

  19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till börsintroduktion av Vattenfall AB.

1 Yrkandena 2 och 18 hänvisade till MJU.

2 Yrkandena 4-7 hänvisade till SkU.

4 En destruktiv energipolitik

Sverige har i grunden goda förutsättningar för ett väl fungerande energisystem och rimliga energipriser. Tack vare vår goda tillgång på vattenkraft och framsynta beslut av företagsledare och politiker om kärnkraften på 1950- och 1960-talet har vi en konkurrenskraftig elproduktionsindustri. Tack vare avregleringen av elmarknaden, som skett tidigare i Sverige än i många andra länder, och den integrerade nordiska elmarknaden, har en väl fungerande elmarknad med flera konkurrenskraftiga företag vuxit fram. Den svenska skogen ger inte bara råvara till pappers-, massa- och trävaruindustrierna, utan är också en viktig energikälla. I grunden är därför också förhållandena goda för den energiintensiva industrin - den industri som länge varit basen för vårt välstånd.

Regeringens politik undergräver emellertid dessa goda förutsättningar. Den medvetna politiken för att lägga ned fungerande och miljövänlig elproduktion i våra kärnkraftverk har gjort att Sverige nu nettoimporterar elektrisk kraft. Enligt OECD-organet International Energy Agency (IEA) kommer Sverige från 2005 att importera ca 5 TWh elektricitet under ett "normalår", dvs. ett år med en genomsnittlig vinter och normal fyllnadsgrad i vattenkraftsmagasinen. Det motsvarar 4 procent av elförbrukningen. Under torrår, som statistiskt sett inträffar ungefär en gång varje decennium, blir importbehovet ca 16 TWh, och under extrema torrår, eller om flera torrår följer på varandra, så kan importbehovet enligt IEA hamna på 19TWh, vilket svarar mot över en tiondel (11,8 procent) av vår elkonsumtion. IEA bedömer också att Sverige ungefär en gång under varje tioårsperiod riskerar att drabbas av effektbrist på ca 2 000 MW. 1 Det bör tilläggas att denna bedömning gjordes innan regeringen aviserade att Barsebäck 2 skall stängas redan nästa år.

Detta är allvarligt, inte bara för att det betyder att intäkterna för elexport istället blir kostnader för elimport, utan också för att sårbarheten i systemet ökar. Det svenska energisystemet är känsligt av flera olika skäl. Beroendet av importerad olja innebär i Sverige, liksom i resten av den industrialiserade världen, en betydande känslighet för förändringar av oljepriset. Denna känslighet är dock mindre i Sverige än i många andra länder genom satsningen på kärnkraft, och genom den goda tillgången på vattenkraft. Den stora dominansen av kärnkraft och vattenkraft innebär dock i sig en ökad risk för störningar på elmarknaden. Kärnkraften och vattenkraften svarar tillsammans för över 90 procent av den svenska elproduktionen. Eftersom kärnkraftverken är byggda under samma tidsperiod och med liknande tekniska lösningar finns betydande risk att flera kärnkraftverk kan bli stillastående samtidigt. Tidigare har det funnits överkapacitet i elsystemet, så att detta inte varit något betydande problem, men med krympande marginaler ökar risken för allvarliga störningar av energiförsörjningen.

Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att skapa förutsättningar för en mer diversifierad elförsörjning. Moderaternas mening är att politiker inte ska besluta om hur framtidens elförsörjning ska se ut. Denna typ av beslut bör fattas decentraliserat av marknadens aktörer. Däremot måste staten se till att villkoren för investeringar är goda och att rättvisa villkor råder mellan olika kraftformer. Beslut om investeringar i nya kraftverk är ofta av betydande storlek. Det innebär att långsiktighet är viktigt. Den rådande osäkerheten om den framtida energipolitiken gör dock att kraftföretagen inte vågar investera i ny kapacitet. Sammantaget betyder detta att risken för effektbrist och driftsavbrott på grund av överbelastning på elnätet ökar.

Samtidigt som regeringen ägnar betydande tid och engagemang åt ytterligare ingrepp som försämrar elmarknadernas funktionssätt lyckas man inte presentera förslag på angelägna reformer som skulle kunna förbättra el- och energimarknadernas funktionssätt. Det gäller en reformering av energibeskattningen och förbättringar av elmarknadens funktionssätt. Två reformer av elmarknaden som är särskilt angelägna är dels att skapa ett system som ger kraftföretagen incitament att öka effektbalansen, dels konkurrensförbättrande åtgärder som gör det lättare för konsumenter att jämföra olika leverantörers priser och att byta leverantör.

4.1 Den energipolitiska uppgörelsen

Den energipolitik som utmejslades genom 1997 års energipolitiska beslut är skadlig för Sverige. Den bygger på att vi inte längre ska utnyttja de elproduktionsresurser som står till folkhushållets förfogande utan i stället ägna oss åt kapitalförstöring av betydande mått.

Det energipolitiska beslutet hade tre delar. Den första innebar att Barsebäck 1 skulle stängas i förtid senast den 1 juli 1997 och Barsebäck 2 stängas i förtid senast den 1 juli 2001. Inget av detta infriades, utan regeringen har gång på gång tvingats att återkomma till riksdagen och meddela att den helt har felbedömt situationen. Den andra delen innebar satsning på ett program för förnybar elproduktion och minskad elanvändning. Detta program har inte varit framgångsrikt. Sverige har tappat elproduktionskapacitet, och bortfallet av el från Barsebäck 1 har i huvudsak kompenserats med import av kolbaserad el från Danmark. Den tredje delen utgjordes av en satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Inte heller detta program avsatte några märkbara eller användbara resultat. 1997 års energipolitiska beslut har havererat.

4.2 Näringsministern ger själv underbetyg

När uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänstern träffades ansåg den dåvarande näringsministern Anders Sundström att man genom den hade säkrat en långsiktigt trygg elförsörjning till konkurrenskraftiga priser och därmed givit goda förutsättningar för industrins investeringar. Den moderata kritiken var hård och det är också domen från Anders Sundströms efterträdare. I en artikel i Dagens Industri avslöjade näringsminister Pagrotsky att han omedelbart efter sitt tillträde "slogs av den osäkerhet" som råder i energipolitiken och hur han nu fann det "nödvändigt att finna en helhetslösning som ger förutsägbarhet och långsiktighet för kraftindustrin och därmed för hela det svenska näringslivet". Ett tydligare underbetyg kan Anders Sundström och tidigare socialdemokratiska regeringar knappast få.

1997 års energiuppgörelse var i allt väsentligt en kortsiktig överenskommelse om en eller två reaktorer i Barsebäck. För tiden från och med 2001 utlovades egentligen ingenting annat än partipolitiskt nya förhandlingar, utvärderingar, kontrollstationer och överläggningar. Det senaste försöket att bringa ordning i energipolitiken var de förhandlingar som leddes av generaldirektör Bo Bylund. Regeringen hoppades att kunna ersätta sin traditionella årtalsexercis med överenskommelser mellan staten och kraftindustrin. Den senare skulle, enligt tysk modell, förmås att förtidsavveckla sina kärnkraftverk. Även detta försök har misslyckats och skall tydligen ersättas med en av staten framtvingad stängning av Barsebäck.

Socialdemokraterna har lyckats skapa en bestående osäkerhet om de långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige. Häri ligger också den allra största kostnaden för regeringens energipolitik.

4.3 Den energipolitiska röran

Kohandeln kring kärnkraften är bara en av de egendomligheter som präglar svensk energipolitik. Energipolitiken måste med nödvändighet formas i en kompromiss mellan olika intressen: hushållens och industrins krav på trygg och rimligt prissatt energi, högt ställda miljökrav och fördelnings- och regionalpolitiska överväganden. Dessutom krävs att energipolitiken utformas med hänsyn till lagar, regler och skatter i andra länder.

Förutsättningen för en rationell energipolitik är dock att den grundar sig på sakliga överväganden. Regeringens prioritering av vissa energikällor framför andra grundar sig inte på miljöpolitiska överväganden. Det som betraktas som förnybara energikällor prioriteras utan hänsyn till miljöeffekter. Satsningen på storskalig vindkraft innebär kraftiga ingrepp i känsliga miljöer framför allt runt våra kuster och i fjälltrakterna. Torv är skattegynnat därför att den betraktas som ett koldioxidneutralt biobränsle, när den i själva verket snarast borde ses som ett fossilt bränsle och trots att torvbrytning medför betydande ingrepp i miljön. Kärnkraften straffbeskattas, trots att den enligt flera internationella studier medför låga externa kostnader. Antydningarna om att införa ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraften är egendomliga. Detsamma borde i så fall gälla t.ex. vattenkraften, där kraftverken inte heller är obegränsat skadeståndsansvariga för t.ex. skador som uppstår vid översvämningar eller dammolyckor.

Politiken för "grön skatteväxling" vilar också på ett bräckligt sakligt underlag. Tanken bakom skatteväxlingen är att införandet av miljöskatter som samtidigt gör det möjligt att sänka skatterna på arbete ska ge en dubbel vinst. Samhällsekonomiska vinster ska realiseras dels genom den miljöförbättring som uppnås, dels genom att lägre skatter på arbete minskar skattekilarna. Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) ifrågasatte denna typ av dubbla vinster. Detta har flera orsaker. Höjningen av miljöskatter leder till att även andra skattebaser än de berörda minskar. När det därav följande skattebortfallet kompenseras uppstår risk för ytterligare snedvridningar. En analys av skatteväxlingens effekter måste också ta hänsyn till samspelet mellan olika skatter. 2 Det innebär att bedömningen av de samhällsekonomiska effekterna blir ytterst komplicerad. Den samlade effekten av miljöskatter och andra skatter kan - genom interaktioner mellan olika marknader - bli att snedvridningseffekterna från löneskatterna förvärras när miljöskatterna införs, även om intäkterna från miljöskatterna används för att sänka löneskatterna. Forskning pekar på att de samhällsekonomiska kostnaderna av skatter på insatsvaror eller konsumtionsvaror riskerar att allvarligt underskattas om hänsyn inte tas till samspelet med andra skatter. 3

Regeringens skatteväxlingspolitik har inte bara en allmänt tillväxthämmande effekt. Av Långtidsutredningens bilaga Fördelningseffekter av miljöpolitik framgår att den dessutom drabbar låginkomsttagare hårdare än höginkomsttagare. Dessutom leder den till ökade regionala skillnaderna i landet, eftersom glesbygdsbor drabbas hårdare än stadsbor av energiskatterna. I genomsnitt betalar en person boende i glesbygden nästan dubbelt så mycket i bensinskatt som en person boende i storstäderna, och även i övrigt faller välfärdsförlusterna av skatteväxlingen oproportionerligt tungt på de glesare befolkade delarna av vårt land. 4

Följden av den ogenomtänkta energipolitiken har blivit en röra av subventioner, styrande skatter och andra energipolitiska insatser. Åtminstone sju olika typer av styrmedel används, eller kommer inom kort att införas.

  1. Rena miljöskatter, t.ex. koldioxidskatt, svavelskatt och miljöavgift för utsläpp av kväveoxider. I vissa fall, främst koldioxidskatten, har dock skatten höjts av rent fiskala skäl.

  2. Generell energibeskattning som främst har ett fiskalt syfte, men som även syftar till att dämpa den totala energiförbrukningen.

  3. Skattedifferentiering mellan olika typer av energikällor eller -råvaror.

  4. Subventioner till vissa energislag, t.ex. stödet för marknadsintroduktion av vindkraft och andra selektiva stöd.

  5. Rena regleringar, t.ex. förbudet mot utbyggnad av kärnkraften, liksom miljökrav i miljöbalken m.m.

  6. Elcertifikat.

  7. Överlåtelsebara utsläppsrätter för koldioxid.

Dessutom finns på sina håll kommunal styrning, t.ex. genom att uppvärmningsformen regleras i bygglovsgivningen. Möjligen bör inte elcertifikaten räknas som en egen kategori styrmedel. Systemet med elcertifikaten utgör i praktiken en sorts beskattning. Istället för att staten belägger elproduktionen med en skatt som därefter slussas vidare som subvention till förnybar elproduktion, tvingar staten elleverantörerna att såväl sköta subventioneringen som administrationen av den. Huvudskälet till att detta för företagen administrativt tungrodda system införts torde vara att regeringen på så vis lättare klarar utgiftstaket i statsbudgeten.

Förvisso kan det finnas skäl att använda flera olika styrmedel. Det finns t.ex. all anledning att formulera vissa miljökrav i form av regleringar även om man samtidigt använder styrande skatter. Det kan också vara lämpligt att ha både fiskala och styrande skatter. Det är dock svårt att se att dagens oöverskådliga system av regler, bidrag och skatter skulle kunna motiveras på rationella grunder. Det är t.ex. helt orimligt att regeringen inte otvetydigt deklarerar att koldioxidskatten ska avskaffas på den sektor som omfattas av överlåtelsebara utsläppsrätter.

Det är angeläget att energiskattesystemet reformeras. Men då måste vi också göra upp med övriga delar av energipolitiken och felsynen bakom den "gröna" skatteväxlingen.

4.4 Oförenliga mål

Ett skäl till att systemet för styrmedlen på energiområdet är ogenomträngligt är att även målen för energipolitiken är dåligt samordnade. Det övergripande målet för energipolitiken beskrivs på Näringsdepartementets hemsida som följer:

Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärldens, för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Politiken ska skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Problemet är dock att regeringens övriga mål inom energipolitiken är svårförenliga med detta. Den största motsättningen finns mellan å ena sidan målet att förtidsavveckla kärnkraften och å andra sidan målet att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärldens. Inte heller går det att uppfylla den svenska klimatstrategin, dvs. att de svenska utsläppen av växthusgaser, utan hänsyn taget till koldioxidsänkor, år 2010 ska vara fyra procent lägre än 1990. Enligt den databas över växthusgaser som upprättats genom FN:s ramkonvention om klimatkontroll (UNFCCC) har Sverige en god bit kvar att nå det målet. Utsläppen låg 1991-2000 i snitt ca en procent över 1990 års nivå.

Det är tydligt att det är omöjligt att samtidigt uppfylla miljömålen och målet om trygg tillgång på el till konkurrenskraftiga priser om kärnkraften stängs. Det är nödvändigt att elda tre ton stenkol i minuten för att fullt ut kompensera för bortfallet av el från en avställd reaktor i Barsebäck. Det motsvarar koldioxidutsläppen från 700 000 nya personbilar.

I regeringens proposition 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor redovisas att en stängning av Barsebäck 2 beräknas leda till ökade koldioxidutsläpp med mellan 3,3 och 3,6 miljoner ton årligen. I förhållande till de totala utsläppen av koldioxid under år 2000 skulle detta innebära en ökning av utsläppen med över en tjugondel. Att tro att det ska vara möjligt att först öka utsläppen i en sådan omfattning, och därefter minska utsläppen tillräckligt mycket för att åstadkomma en minskning på fyra procent i förhållande till 1990 års utsläppsnivå, utan att skada försörjningstryggheten eller tvinga fram mycket betydande prishöjningar är inte realistiskt. Därtill kommer att även utsläpp av främst svaveldioxid, kväveoxider, lättflyktiga organiska ämnen och stoft ökar om ytterligare en kärnkraftsreaktor stängs, vilket gör att det blir svårt att uppnåäven andra miljömål.

Det är också svårt att se hur regeringens och samarbetspartiernas politik för "grön skatteväxling" ska kunna förenas med kravet på konkurrenskraftiga energipriser. Enligt budgetpropositionen ska ytterligare 7 miljarder "växlas" under mandatperioden och utöver detta ytterligare 13 miljarder fram till 2010, således sammanlagt 20 miljarder. Enligt regeringens inkomstberäkningar i budgetpropositionen blir de samlade intäkterna från energiskatterna nästa år drygt 65 miljarder kronor. Det är inte troligt att miljöskatter på andra områden än energiområdet inbringar några mer substantiella belopp, vilket skulle innebära att skatteväxlingsambitionen kräver en ökning av energiskatterna med nästan 25 procent på fem år. Det innebär antingen en betydande ökning av konsumenternas energibeskattning eller att skattebördan måste öka för industrin. Hittills har energiskatterna på industrin hållits betydligt lägre än för konsumenter av hänsyn till industrins internationella konkurrenskraft. Detta torde inte vara möjligt i längden om skatteväxlingspolitiken ska fullföljas.

Andra mål på energiområdet är inte nödvändigtvis oförenliga utan kan snarast ses som ännu ett uttryck för regeringens "målsjuka". Det finns t.ex. mål för utbyggnaden av förnybar energi och för planeringen av vindkraft. Vad som saknas är en klar strategi för att nå dessa mål och en tydlig motivering av sambandet mellan dessa mål och det övergripande målet för energipolitiken.

4.5 Energi för tillväxt och god miljö

Sverige behöver en ny och långsiktig energipolitik. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att elanvändningen ökar både i Sverige och i de andra länder som utgör den gemensamma nordiska elmarknaden. Prognoserna pekar på att elanvändningen kommer att fortsätta att öka. Man kan också konstatera att elanvändningen under en lång följd av år har ökat betydligt mer än vad experter knutna till utredningar och energikommissioner prognostiserat - detta trots omfattande satsningar på energieffektiviseringar. Elförbrukningen i Sverige överträffade redan 2001 den nivå som Energikommissionen trodde skulle inträffa år 2010.

Marginalerna i den svenska elförsörjningen är alltför små. Det behövs inte längre så mycket för att den svenska elförsörjningen ska få problem, särskilt inte under nederbördsfattiga s.k. torrår. Förutom de problem detta kan medföra för elkunderna får vi successivt stigande elpriser som påverkar den elförbrukande industrins konkurrenskraft negativt.

4.6 Klara mål

Moderaterna vill ersätta regeringens målflora med tvåövergripande mål:

Det första målet innebär att energibeskattningen inte markant bör avvika från våra konkurrentländer och att osäkerheten inom energipolitiken måste reduceras så att kraftföretagen kan våga investera i ny produktionskapacitet. Avregleringen av elmarknaden måste också fullföljas och ramverket förbättras.

De miljö- och säkerhetskrav som ställs på olika typer av kraftproduktion ska i största möjliga utsträckning vara likartade. Det finns ingen anledning att ställa lägre miljökrav på t.ex. fordon som drivs med s.k. miljöbränslen, som i något fall visat sig ha allvarligare hälsokonsekvenser än fossila bränslen. Miljökraven ska formuleras utifrån bedömningar av effekter på miljö och hälsa, inte utifrån ideologiska värderingar av vilka energiformer som ska anses finare än andra.

Det är också viktigt att miljömålen nås genom politiska insatser på rätt beslutsnivå. Utsläpp av partiklar är i stor utsträckning ett lokalt miljöproblem, som delvis bör hanteras genom föreskrifter på kommunal nivå, eftersom de lokala förutsättningarna är av stor betydelse. Medan småskalig vedeldning kan vara ett bra energialternativ där det är glest mellan husen, kan den förorsaka allvarliga miljöproblem i tätorter. Andra miljömål måste tvärtom nås genom internationell samverkan. Det gäller inte minst utsläppen av växthusgaser. Genom systemet med överlåtelsebara utsläppsrätter på EU-nivå upphör behovet av nationella svenska mål för utsläpp av koldioxid inom den handlade sektorn.

Det är också viktigt att utvärdera måluppfyllelsen och analysera hur miljömålen kan nås på mest kostnadseffektiva sätt. IEA pekar på att kvantitativa analyser av kostnad och nytta med olika policyalternativ, inklusive kärnkraftsavvecklingen, bör genomföras och kommuniceras till allmänheten.

4.7 Reformerad energibeskattning

För att verka mot dessa mål måste energibeskattningen göras om i grunden. Vi menar att syftet med olika skatter på energiområdet måste renodlas, genom att skatter som främst har till syfte att generera intäkter för staten tas ut i konsumentledet, medan styrande skatter - miljöskatter - tas ut i producentledet. Miljöskatter bör tas ut så nära föroreningskällan som möjligt.

I den mån det är möjligt att använda utsläppsskatter är detta att föredra, för att erhålla bästa möjliga styreffekt och för att gynna miljövänliga anläggningar. Eftersom koldioxidutsläppen för en given bränsletyp i princip är proportionell mot förbrukningen kan dock koldioxidskatten belasta bränslet. De särskilda produktionsskatterna och subventionerna, som utan ordentliga miljöskäl försämrar energimarknadens funktionssätt, bör tas bort.

Den särskilda, effektberoende skatten på kärnkraftsel är skadlig. Den minskar reinvesteringsutrymmet i kärnkraftsanläggningarna och motverkar därigenom att angelägna investeringar kommer till stånd. Det är viktigt att denna skatt på kärnkraftsel successivt reduceras. Det enda uttag som är motiverat är det som skulle motsvara en tänkt, kommersiell försäkringspremie för kärnkraftens riskkostnader. I ett allra första steg bör skatteuttaget sänkas samtidigt som effektskatten omvandlas till energiskatt.

Grunden för miljöskatterna bör vara den samhällsekonomiska skada som orsakas av energiproduktionen. Det finns således ingen anledning att särskilt gynna s.k. förnybara energikällor utöver vad som följer av dessas miljöegenskaper. Särskilt egendomlig är koldioxidskattebefrielsen för torv, som av de flesta bedömare betraktas som ett fossilt bränsle och inte som ett förnyelsebart.

Moderaterna avvisar därmed tanken om skatteväxling. Miljöskatter ska användas för att minska miljöbelastningen från energiproduktionen. Det finns också fiskala skäl att beskatta energi, likaväl som andra varor. Det finns dock inte övertygande skäl att utan närmare analys lägga en ytterligare skattebörda på energisektorn. Nivån på beskattning av energi, utöver de rena miljöskatterna, bör fastställas genom en sedvanlig avvägning mellan beskattning av olika skattebaser, med syfte att minimera de samlade snedvridande effekterna av skattesystemet.

För att den gemensamma nordiska, och snart europeiska, elmarknaden ska fungera är det av stor vikt att beskattningen, liksom regelverket i övrigt, är likartad i dessa länder. På denna punkt har regeringen underlåtit att agera. Skillnaderna i skatte- och avgiftssystem mellan de nordiska länderna har snarare ökat än minskat. Detta leder till en rad snedvridningseffekter som gör att de gemensamma produktionsresurserna inte utnyttjas optimalt. Det leder också till orättvisa konkurrensförhållanden mellan olika kraftproducenter i olika nordiska länder. Hög beskattning av svensk industris utsläpp kan dessutom leda till att produktion flyttar utomlands. I de fall svensk industri i utgångsläget har mer miljövänlig produktion kan det innebära att de globala utsläppen ökar. Att detta inte endast är ett abstrakt teoretisk resultat, utan mycket väl kan inträffa i praktiken visas bl.a. av Brännlund och Kriström (1993). 5

4.8 Slå vakt om liberaliseringen av energimarknaderna

Elmarknadsavregleringen har i stora drag fungerat väl. Priserna på el sjönk under flera år kraftigt. Samtidigt har Socialdemokraterna drivit igenom stora skattehöjningar. Sedan avregleringen 1996 har punktskatterna på el ökat med 300 procent. De sjunkande elpriserna har därför aldrig kommit hushållen till del, vilket riskerar att bringa hela elmarknadsavregleringen i vanrykte. När nu elpriserna stigit, utan att elskatten sänks, får detta dramatiska effekter för konsumenterna.

Det är viktigt att påpeka att de höjda priserna visar att elmarknadsavregleringen fungerar väl, inte tvärtom. Pga. förtidspensioneringen av Barsebäck 1 och den politiskt skapade osäkerheten på energimarknaden har en bristsituation uppstått på elmarknaden. Då ska priserna stiga. På en fungerande marknad skulle de höjda priserna fungera som en signal till företagen att investera i höjd produktionskapacitet. Det skulle också ske på den svenska elmarknaden, om den politiska osäkerheten kunde ersättas av stabila spelregler. Det vore den viktigaste åtgärden för att förbättra marknadens funktionssätt, vilket även IEA betonar.

På några punkter finns det också skäl att ytterligare förbättra ramverket för att stärka konkurrensen och höja leveranssäkerheten på elmarknaden.

4.8.1 Stärk konsumenterna

Moderaterna anser att två ytterligare reformer av elmarknaden är viktiga för att stärka konsumenternas ställning. Den första syftar till att se till att elräkningarna blir begripliga. Dagens elräkningar framstår i många fall som oklara, obegripliga och oförståeliga för konsumenterna. Detta beror i stor utsträckning på att leverantörerna blandar preliminärdebiteringar, slutdebiteringar och avräkningar i en enda salig röra.

Vi menar att bästa sättet att åtgärda detta problem är att helt avskaffa den preliminära debiteringen. Då skapar man incitamentet för leverantörerna att debitera faktisk elförbrukning i en rimlig tidsordning. Varje tidsutdräkt medför att elleverantören ger en kredit till kunden, varför man kan förvänta tätare debiteringsintervall för större kunder och färre intervall för smärre. Hur ofta debitering ska ske behöver därmed inte regleras i lag.

Det är sannolikt fullt rimligt att storstadens lägenhetskund avläses en gång per år medan det elvärmda villahushållet avläses månads- eller kvartalsvis och den elintensiva industrin kontinuerligt. Ny teknik öppnar dessutom möjligheter för kunderna att själva bestämma debiteringsintervallen t.ex. genom egna mätaravläsningar och inrapporteringar över Internet.

För att åstadkomma detta behövs det inte några ytterligare politiska beslut eller regleringar. Som exempel inför nu Vattenfall fjärravläsning i stor skala medan Sydkraft avskaffar förskottsdebiteringen för sina kunder.

Det måste också bli lättare att byta elleverantör för att konkurrensen ska fungera väl. Riksdagen har vid upprepade tillfällen begärt förslag från regeringen om införande av ett sanktionssystem gentemot nätägare som missköter kunders krav på byte av elleverantör. Redan våren 2001 anmodade ett enhälligt näringsutskott regeringen att skyndsamt utreda förutsättningarna för ett effektivt sanktionssystem (bet. 2000/01:NU8). I februari 2002 kritiserade näringsutskottet regeringen för att den inte kom med de beställda förslagen (bet. 2001/02:NU9). Den här gången skärpte riksdagen tonfallet och krävde förslag om ett sanktionssystem så fort som möjligt. Nu har det snart gått ytterligare tvåår utan att någonting har hänt.

Det finns mot denna bakgrund skäl att upprepa kritiken mot regeringen och framför allt mot det sätt på vilket regeringen fortsätter att åsidosätta den folkvalda riksdagen.

4.8.2 Skapa incitament för driftsäkerhet

En brist i dagens system är att kostnaderna för elleverantörerna är förhållandevis små om de inte klarar att leverera el på grund av effektbrist. Samtidigt finns det ofta små incitament för elkunderna att minska sitt effektuttag vid toppbelastning. Det gäller inte minst privatkunder, som debiteras i enlighet med en s.k. normalkurva för elpriset oavsett när det faktiska effektuttaget sker.

Sammantaget innebär detta att incitamenten att höja effektreserven liksom att vidta åtgärder som minskar risken för att effekttaket överskrids är små. Svenska kraftnät har fått i uppdrag att upphandla en effektreserv. Detta är dock en temporär lösning. Moderaterna anser att en reform av elmarknadens ramverk som råder bot på detta problem måste genomföras.

4.8.3 Skärpt konkurrensövervakning

Det finns också skäl att skärpa konkurrensövervakningen inom energisektorn. IEA menar att det kan finnas skäl att ge Energimyndigheten ett bredare mandat vad gäller övervakningen av marknadens funktionssätt och att öka övervakningsmyndighetens oberoende. Det kan också finnas skäl att överväga om den marknadsövervakande funktionen av Energimyndigheten bör avskiljas från myndighetens övriga ansvarsområden och läggas på en egen myndighet.

Även om energimarknaden i huvudsak fungerar väl så finns skäl att vara vaksam på några punkter, och överväga om skäl finns att förändra regelverket. Konkurrensverket menar att Konkurrensen på elmarknaden i huvudsak fungerar väl. Visserligen domineras den svenska elproduktionen av tre företag, men på den integrerade nordiska marknaden menar Konkurrensverket att ingen aktör är tillräckligt dominerande för att det ska ha allvarlig menlig inverkan på konkurrensen. I vilken utsträckning den nordiska elmarknaden verkligen är en marknad avgörs av produktions- och konsumtionsmönster samt av överföringskapaciteten. Enligt Konkurrensverkets bedömning bör den nordiska marknaden i huvudsak betraktas som en marknad.

Konkurrensverket pekar dock på några potentiella problem. Det gäller framför allt korsägandet av kärnkraftverken. Detta korsägande är ett resultat av uppgörelsen om en nedläggning av Barsebäck 1, då Sydkraft som kompensation fick en ägarandel i Vattenfalls kärnkraftverk. Konkurrensverket pekar dessutom på otillräcklig separering av nätverksamhet, fjärrvärmeproduktion, m.m. och försäljning av el som ett potentiellt konkurrensproblem. Man menar att det kan skapas utrymme för korssubventioner, t.ex. genom att intäkter på nätverksamheten används för att hålla ett konstlat lågt elpris, vilket snedvrider konkurrensen. Det är viktigt att ha en hög vaksamhet för att vid behov genomföra åtgärder för att stärka konkurrensen på elmarknaden.

IEA menar att det kan finnas skäl att införa någon typ av reglering av fjärrvärmenäten. Fjärrvärme är vad ekonomer kallar för ett naturligt monopol. En kund som installerat fjärrvärme har i praktiken små möjligheter att välja en annan leverantör av värme. I ett sådant läge finns skäl att överväga en statlig reglering som begränsar fjärrvärmeföretagens möjligheter att missbruka sin monopolmakt genom att sätta orimliga priser. Detta kan ske genom en reglering av prissättningen eller genom att staten tvingar fram tredjepartsaccess, dvs. ett system där fler än en producent ges rätt att få tillgång till fjärrvärmenätet. Det är viktigt att snarast undersöka i vilken mån, och i så fall hur, ett sådant system kan utformas i praktiken.

4.9 Skapa förutsättningar för investeringar

Som framförts ovan är det av stor vikt att förutsättningar skapas för investeringar i ökad kraftproduktion. Mycket små investeringar i kraftproduktion har skett i Sverige under de senaste decennierna, vilket lett till att det nu råder obalans mellan efterfrågan på elektricitet och den inhemska produktionen. Beslutet att Svenska kraftnät ska bygga en kabel till Finland är rimligt för att ytterligare integrera den nordiska elmarknaden och bör ses som ett led i skapandet av en gemensam europeisk elmarknad. I dagens läge finns dock betydande risk att energiflödet huvudsakligen kommer att gå till Sverige. Situationen förbättras inte av beslutet att lägga ned Barsebäck 2. I stället för att ge exportinkomster och skapa arbetstillfällen i Sverige, skapas kostnader för import och arbetstillfällen utomlands.

En grundförutsättning för ökade investeringar är att lösa upp den politiska osäkerheten på energiområdet och att skapa ett konsekvent, lättbegripligt och rimligt energiskattessystem. Moderaternas grundinställning är också att det inte är politikens uppgift att fatta beslut om vilken typ av kraftproduktion som ska svara mot framtidens behov. Politikens uppgift är att skapa fasta spelregler inom vilken energimarknadens aktörer ska fatta beslut om investeringar och produktionsvolymer.

Det finns dock skäl att särskilt beakta förutsättningarna för två typer av energiproduktion: naturgas och kärnkraftverk. Skälet till det är att det i praktiken inte finns några andra kommersiellt gångbara kraftformer som på kort sikt kan ge mer betydande tillskott på den svenska energimarknaden.

4.9.1 Naturgas

Naturgas är ett fossilt bränsle som orsakar utsläpp av koldioxid till atmosfären. Naturgas har dock betydligt bättre miljöegenskaper än andra fossila bränslen. Dels är utsläppen av koldioxid per producerad energienhet mindre, dels är utsläppen av andra föroreningar betydligt mindre. Idag är gasanvändningen i Sverige försumbar och svarar för 1,5 procent av energiproduktionen. Inom de områden där naturgas har introducerats har den dock tagit mellan 20 och 25 procent av marknaden. 6 Naturgasen tycks alltså ha en betydande potential.

Det är viktigt att naturgasen, givet sina miljömässiga och energimässiga förutsättningar, ges samma villkor som andra energiformer på den svenska marknaden.

Det finns några skäl till att naturgasutbyggnaden i Sverige inte tagit fart. Ett är den grundläggande politiska osäkerheten som redan diskuterats. Därtill kommer osäkerhet om hur naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av utsläppsrätter när handeln med sådana kommer igång. Naturgaskraftverk är för bästa utnyttjande av energiråvaran s.k. kraftvärmeverk, där både elektricitet och värme produceras. Regeringens planer vid införandet av handel med utsläppsrätter innebär att koldioxidskatten behålls, men medan industrin i den handlade sektorn får en nedsättning med 79 procent får kraftvärmeverk även fortsatt betala full koldioxidskatt. Detta är ekvivalent med en dubbelbeskattning, genom att företagen både måste köpa utsläppsrätter och betala koldioxidskatten. För att på bästa sätt ta tillvara värmen som produceras i ett gasdrivet kraftvärmeverk krävs tillgång till ett fjärrvärmenät. Det kan därför finnas skäl att studera om konkurrenssituationen på fjärrvärmemarknaden otillbörligt missgynnar nybyggda kraftvärmeverk.

4.9.2 Avveckla kärnkraftsavvecklingen

Varje slag av kraftproduktion - med sina för- och nackdelar - måste leva på egna meriter. Det gäller också kärnkraften. Om man anser att kärnkraftens nackdelar inte går att bemästra borde alla svenska reaktorer, inte bara Barsebäck, stängas snarast. Om man å andra sidan - som vi moderater - anser att det är möjligt att hantera dessa nackdelar är det logiskt att fullt ut dra nytta av kärnkraftsteknologin så länge den med uppfyllda säkerhetskrav är ekonomiskt lönsam.

Följaktligen bör riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av kärnkraften rivas upp. Detta innebär också att de politiska hindren för en återstart av Barsebäck 1 tas bort. Riksdagen bör också upphäva lagen om kärnkraftens avveckling. Denna lag uppfyller enligt vår mening inte grundläggande rättssäkerhetskrav.

4.9.2.1 Tillåt ny kärnkraft

I Finland har beslut fattats om att bygga en ny reaktor. I Sverige är den allmänna bedömningen att det knappast finns någon intressent som idag skulle överväga att bygga en ny reaktor i Sverige om detta vore tillåtet. Det kommersiella skälet till detta är framför allt att kärnkraften är mycket kapitalintensiv. På den avreglerade elmarknaden har man snarare tenderat att eftersträva den motsatta investeringsprofilen, dvs. investerarna kan godta en relativt hög rörlig elproduktionskostnad om bara den fasta kostnaden hålls nere.

Oavsett om det i dagsläget inte finns några intressenter som är intresserade av att bygga nya reaktorer i Sverige bör inte lagstiftningen utesluta en sådan möjlighet. Riksdagen bör därför upphäva 5 § kärntekniklagen som förbjuder uppförandet av ytterligare kärnreaktorer inom landet.

4.9.2.2 Slopa tankeförbudet

År 1987 infördes i kärntekniklagen en bestämmelse (6 §) som stadgar följande: "Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor." För brott mot bestämmelsen - som i dagligt tal kommit att få benämningen "tankeförbudet" eller "hjärntvätts­paragrafen" - stadgas fängelse med en straffsats motsvarande den som gäller för vållande till annans död.

Tankeförbudet har kritiserats från principiella utgångspunkter alltsedan det tillkom. Förbudet har uppfattats som oförenligt med de principer om yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning. Tankeförbudets hämmande effekt på den akademiska friheten föranledde hösten 1995 att 102 svenska professorer och andra framstående forskare från så gott som samtliga landets universitet och högskolor gjorde ett upprop till regeringen om avskaffande av tankeförbudet. Från forskarhåll har också hävdats att lagen får skadliga effekter bl.a. genom att försvåra forskning kring hur man kan utvinna ytterligare energi ur kärnavfall, en forskning som med framgång pågår i bl.a. USA. Den som skulle vilja visa hur ny kraftproduktion, baserad på kärnteknik, skulle kunna tillföras det svenska kraftsystemet kan inte göra detta utan att hotas av fängelse.

Vi bör i stället försöka att ge bättre förutsättningar för forskning om nya principiella lösningar inom kärnenergiområdet. Hit hör bl.a. forskning kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Kvalificerade svenska kärntekniker och forskare ska inte behöva stå bredvid och passivt betrakta denna utveckling, som kan leda till resultat av stort intresse även för vårt land. Stimulerande arbetsuppgifter och ekonomiska förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda forskare till kärnkraftsområdet.

Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade nämligen att paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen.

Vi upprepar nu kravet på ett slopande av 6 § kärntekniklagen.

4.9.3 Nya principer för energipolitiska stöd

Det är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att bara bli till en löpande subvention till gammal, befintlig teknik. Det finns inga godtagbara skäl för att behålla stora subventionssystem för produktion av viss el, vare sig i form av traditionella stöd via statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via elcertifikat.

Vi moderater vill koncentrera statens stöd till utvecklingen på energiområdet till de områden där få andra aktörer har möjlighet att ta ansvar. Det gäller främst finansiering av forskning inom energiområdet, särskilt långsiktig forskning, men också stöd till information och insatser som minskar sökkostnaderna för elkonsumenterna eller som påskyndar spridningen av ny teknik. I den mån stöd utgår bör det även framgent redovisas öppet i statens budget.

Moderaterna bejakar således statliga insatser på energiforskningsområdet. Samtidigt förekommer det i den energipolitiska debatten åtskilligt önsketänkande om forskningens möjligheter på kort sikt. Forskning och utveckling är ett mycket långsiktigt och tålamodsprövande arbete. Svensk energiforskning utgör en liten bråkdel i en global forskningsansträngning. Möjligheterna att åstadkomma de avgörande teknikgenombrotten kommer därför aldrig att vara en funktion av antalet utfärdade elcertifikat eller satsade miljarder i den svenska statsbudgeten.

När det gäller styrande spelregler för elproduktionen bör varken statliga bidrag eller tvingande certifikatsystem komma i fråga. Ansatsen bör i stället vara att internalisera energiproduktionens externa kostnader. Detta problem sammanhänger företrädesvis med användningen av fossila bränslen, där miljöpåverkan i mycket liten utsträckning åsätts ett pris. De externa kostnaderna för vattenkraft och vindkraft får anses vara jämförelsevis låga. Kärnkraftens externa kostnader är redan internaliserade genom dels den avgift som uttas för finansiering av ett slutförvar, dels genom den särskilda kärnkraftsbeskattning som många gånger om motsvarar en tänkt, kommersiell ansvarsförsäkringspremie.

Slutligen talar mycket för att man bör introducera ett system med överlåtelsebara utsläppsrätter. Utsläppshandel framstår som ett betydligt mer kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen jämfört med ett certifikatsystem. Det senare motverkar heller inte sänkta utsläpp globalt, eftersom det inte leder till en gränsöverskridande optimering av elproduktionssystemet. Systemet med elcertifikat bör avskaffas.

4.10 Privatisera Vattenfall

Det finns flera anledningar till varför det är angeläget att börsintroducera och privatisera statliga Vattenfall AB. Den första är att vi underkänner det argument som brukar framföras för ett statligt ägande av Vattenfall, nämligen att bolaget spelar en viktig roll för att nå svenska energi- och miljöpolitiska mål. För det första bör inte staten nå politiska mål genom ägande av företag. Staten sätter spelreglerna genom att utforma miljökrav och andra lagar och genom att använda styrande skatter. Att dessutom delta som en av flera aktörer på marknaden riskerar att skapa otydlighet snarare än att underlätta att nå målen. Dessutom finns det starka skäl att ifrågasätta om Vattenfall spelar den roll som regeringen anser att företaget bör göra. Riksrevisionen riktar i en rapport skarp kritik mot statens styrning av Vattenfall och menar att målen för bolaget är otydliga. Revisorn skriver bl.a.: "Det är Riksrevisionens bedömning att ägarförvaltningens styrning av bolaget inte har varit tillräckligt tydlig för att undvika risken att bolagets verksamhet i Tyskland uppfatttas stå i betydande motstridighet till svenska miljö- och energipolitiska mål." 7

Det statliga ägandet skadar också Vattenfall AB. På den avreglerade energimarknaden är en statlig aktör bakbunden, bland annat beroende på en mindre finansiell handlingsfrihet än medtävlarna. Omstruktureringen av europeiska kraftbolag pågår nu för fullt och en framtida struktur beräknas vara tydlig om ett till tvåår. Ska Vattenfall kunna ta en aktiv del i den pågående omstruktureringen måste företagets arbetsförutsättningar förbättras genom en börsintroduktion.

Ett fortsatt statligt ägande av Vattenfall skadar bolaget och lämnar dörren öppen för nya dynamiska aktörer att ta över. På sikt innebär det att stora värden som har byggts upp inom Vattenfall riskerar att förloras samtidigt som elkunderna på kort sikt förlorar på att Vattenfall inte är ett så effektivt kraftföretag som det skulle kunna vara.

Energidebatten och stängningen av kärnkraftsreaktorn i Barsebäck har försatt Vattenfall i en olycklig situation som minskar bolagets affärsmässiga trovärdighet och försvårar värderingen av bolaget. Det exakta värdet beror bland annat på hur de politiska vindarna blåser och om rimliga möjligheter finns att avveckla den politiska styrningen av bolaget.

Det bör också vara en strävan för staten att försöka lösa upp det korsägande av de svenska kärnkraftsreaktorerna som påverkar konkurrensen negativt - i stället för att som hittills skett bidra till att detta korsägande ökat ytterligare.

För att inte gå miste om bolagets kompetens och möjligheter att konkurrera på den internationella marknaden är det av vikt att Vattenfall AB börsintroduceras. Vattenfall bör bli ett strikt affärsdrivande energiföretag som på likvärdiga villkor med andra företag offensivt deltar i den alltmer internationellt integrerade energimarknaden.

Stockholm den 3 oktober 2004

Anne-Marie Pålsson (m)

Krister Hammarbergh (m)

Bertil Kjellberg (m)

Peter Danielsson (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Ulrika Karlsson (m)

Anders Sjölund (m)


[1]

International Energy Agency (2004) Energy policies of IEA Countries. Sweden: 2004 Review.

[2]

Se t.ex. L.H. Goulder, I.W.H. Parry & D.R. Burtraw (1997) "Revenue-raising vs. other approaches to environmental protection: The critical significance of pre-existing tax distortions." RAND Journal of Economics. 28:4.

[3]

L.H. Goulder & R.C. Williams III (1999) "The usual excess-burden approximations usually doesn't come close." NBER Working Paper 7034.

[4]

B. Kriström, S. Wibe, R. Brännlund & J. Nordström (2003) "Fördelningseffekter av miljöpolitik. Bilaga 11 Långtidsutredningen 2003/04." (SOU 2003:2)

[5]

Brännlund, Runar och Kriström, Bengt (1993) "Assessing the Impact of Environmental Charges; a Partial General Equilibrium Model of The Forest Sector." Environmental & Resource Economics, 3: 1993.

[6]

IEA, ibid.

[7]

RiR 2004:18 "Vattenfall AB - uppdrag och statens styrning."