1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Könssegregering 3
5 Läge för välfärdsentreprenörer 4
6 Strategi för fler välfärdsentreprenörer 6
7 Från vilja till verklighet 7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sveriges könssegregerade arbetsmarknad samt lönegapet mellan könen är en demokratisk brist.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ökat privat företagande i offentlig sektor leder till en mer integrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av privat produktion av välfärdstjänster samt vinsterna av att fler kvinnor driver företag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entreprenörskapet i offentlig sektor skall stimuleras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om intraprenörskap i offentlig sektor, erhållande av F-skattsedel från födseln samt utökad entreprenad.2
1 Yrkande 1 hänvisat till AU.
2Yrkande 5 hänvisat till SkU.
Länge har vänstertolkningar av feminism dominerat totalt i den svenska samhällsdebatten. Fokus har lagts på frågor av akademisk art, språkbruk och normsystem. Centerpartiet instämmer i att normer och könsroller existerar, men om vi vill komma framåt måste vi se till konkreta åtgärder och rikta kraften mot att ändra de system som politiken kan påverka. Politiken kan bidra till att uppmärksamma vissa frågor, men den kan inte ändra normsystem genom att införa kvotering. Vi anser det upprörande att Socialdemokraterna är så tillfreds med den könssegregerade arbetsmarknaden, helt utan att se de demokratiska bristerna i det system de själva skapat. Internationellt riktas nu kritik mot Sverige, för vår könssegregerade arbetsmarknad och för lönegapet mellan könen, som inte minskat på många decennier. Vad som ovan anförs om att Sveriges könssegregerade arbetsmarknad samt lönegapet mellan könen är en demokratisk brist bör ges regeringen tillkänna.
I den här motionen presenteras Centerpartiets syn på hur vi reformerar villkoren på arbetsmarknaden genom att öppna upp den offentliga sektorn för privat företagande. Vi tror att det leder till en bättre integrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Entreprenörskap har definierats som individers och företags förmåga och drivkrafter att upptäcka, pröva och kommersialisera nya möjligheter 1 . Nya möjligheter och nya produkter skapas påfallande ofta i småföretagens dynamiska miljöer, vilka i sin tur kan sägas vara upphov till ekonomisk utveckling, tillväxt och välfärd. Fler entreprenörer och fler småföretag är därför som buljong i tillväxtsoppan, de ger både smak och stomme.
Inom den kvinnodominerade offentliga sektorn motarbetas du som vill använda din kompetens och starta t.ex. en barnmorskemottagning. Den socialdemokratiska regeringen gör sitt bästa för att försvåra för välfärdsentreprenörerna, och därmed för alla som vill starta eget inom offentlig sektor. Dynamiken inom den offentliga sektorn hålls inlåst, liksom möjligheterna för dem som jobbar där. Centerpartiet anser att det är ett dubbelfel att både försämra kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare samt att hindra en bättre mångfald och kvalitet i vården.
Internationellt sett har Sverige både låga nivåer av entreprenörskap 2 och få företagare. Detta är ett resultat av Socialdemokraternas småföretagarfientliga politik, där systemens och maktens fortlevnad är i fokus på bekostnad av enskilda människors initiativ och självbestämmande. Det finns tre gånger fler manliga företagare än kvinnliga, och minskningen av de kvinnliga företagarna är dessutom större än minskningen bland män (-12 procent för kvinnor och -5,7 procent för män sedan 1995 3 ). Vi anser att fler kvinnor borde ges möjlighet att starta och driva företag av det självklara skälet att kvinnors företag bidrar till välfärden och ökar Sveriges konkurrenskraft.
Med fler kvinnor som startar och driver företag får vi en starkare ekonomisk utveckling, men det har även andra positiva effekter. En sådan effekt är att fler kvinnor skapar, och deltar i, de informella nätverk från vilka styrelseledamöter, VD:ar och ordförande rekryteras. Fler kvinnor i näringslivet undergräver de könsroller och normer som exkluderar kvinnor från inflytande och delaktighet i näringsliv och samhälle.
I Sverige jobbar kvinnor och män i mycket hög utsträckning på skilda arbetsplatser, bara 10 procent av arbetskraften i Sverige arbetar inom yrken där det finns ungefär lika många män som kvinnor. Resten har mindre än 40 procent av det andra könet inom yrket. Ungefär 75 procent av kvinnorna jobbar i offentlig sektor och 75 procent av männen återfinns i den privata sektorn. Detta brukar oftast förklaras med att förvärvsfrekvensen är relativt hög i Sverige jämfört med andra länder. Upplysningsvis jobbar 86 procent av svenska kvinnor i barnafödande ålder (25-44 år) utanför hemmet. I övriga Europa (utom Norden) är den siffran 66 procent.
Förvärvsfrekvensen förklarar dock knappast den segregerade arbetsmarknaden, den bara visar på normbilden. Kvinnor förväntas med andra ord att vara evigt hänvisade till antingen offentlig sektor, om hon råkar vara född i Skandinavien, eller, om hon råkar komma någon annanstans ifrån, obetalt hemarbete. Med denna finfina retorik har Socialdemokraterna lurat oss att tro att kvinnor ska vara tacksamma över att ha jobb utanför hemmet över huvud taget. Centerpartiet anser att det är dags att reformera villkoren på kvinnors arbetsmarknad. De facto återfinns de allra flesta kvinnor för närvarande i offentlig sektor. Låt oss hitta ett sätt att öppna upp offentlig sektor så att det skapas incitament till lönehöjningar och ökad effektivitet samtidigt som kvalitén på välfärdstjänsterna höjs. Vad som ovan anförs om behovet av privat produktion av välfärdstjänster samt vinsterna av att fler kvinnor driver företag bör ges regeringen tillkänna.
Försiktiga beräkningar utförda av Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket visar att det inom den offentliga sektorn finns en potential för konkurrensutsättning värd omkring 300 miljarder kronor. 4 Eftersom många företagare blir aktiva inom den bransch där de tidigare verkat är alltså den offentliga sektorns anställda att betrakta som en grupp högintressanta potentiella företagare. Hälften av Sveriges kvinnor arbetar inom offentlig sektor, men endast 9 procent av dagens kvinnliga företagare har en yrkesbakgrund i offentlig sektor. 5 Resultatet ser vi i den låga andelen kvinnliga företagare samt i tveksamheten inför att starta och driva företag i offentlig sektor.
En undersökning (våren 2004) genomförd av Centerpartiet/TEMO visar, liksom liknande kartläggningar, att offentligt anställda samt medlemmar i TCO och LO inte är lika intresserade som privatanställda, samt medlemmar i andra fackförbund eller icke fackanslutna, när det gäller att starta företag. Cirka en tredjedel av LO- och TCO-medlemmarna skulle vilja starta företag. Inom övriga fackförbund ligger andelen på 46 procent, respektive 48 procent för icke fackligt anslutna. Bland den tredjedel inom LO och TCO som är intresserade av att starta företag anger den största delen (36 procent som skäl) att de saknar bra idéer om vad företaget skulle syssla med. Ungefär hälften av dem som inte är intresserade av att starta företag uppger att de är nöjda med sitt nuvarande jobb.
Svårigheterna som möter entreprenörer inom välfärdssektorn är välkända. Vårdföretag lever under osäkra förhållanden och tar större risker än andra företagare, t.ex. vad gäller förutsättningarna för att utveckla ett företag långsiktigt. Regeringen har aviserat nya påbud och det finns anledning att tro att förutsättningarna för välfärdsentreprenörer inte kommer att förbättras under nuvarande regering. Enligt Skolverket minskar även antalet ansökningar för att starta friskolor, en följd av ett stelbent regelsystem, misstänksam regering och motsträviga lokalpolitiker. 6
Det finns därför logiska skäl till varför anställda i offentlig sektor är tveksammare än övriga till att starta företag. I tillägg till de formella hindren finns även andra förklaringar till varför inte fler vill bli välfärdsentreprenörer. Myter och nidbilder av privata vårdgivare förekommer ofta i samhällsdebatten, där dessa företagare framställs som värre krösusar än några andra företagare.
Ur Myter och fakta om privat bedriven vård och omsorg i Sverige, Kerstin Einevik-Bäckstrand, Vårdföretagarna, 2001.
Näringsminister Leif Pagrotsky uttalar följaktligen i en intervju i Dagens Nyheter (10.08.04) att det skulle vara fler som startade företag om bilden av livet som småföretagare inte utmålades så negativt. Felet ligger hos media anser näringsministern. Eller möjligtvis hos de gnälliga småföretagarna själva. Pagrotsky målar upp en bild av småföretagande, som Centerpartiet delar, nämligen den att människor lockas av företagandets frihet och möjligheten att göra något man brinner för. Vi kan inte förstå hur näringsministern vill hylla småföretagandet samtidigt som han står bakom ett regelverk och ett socialförsäkringssystem som diskriminerar företagare jämfört med anställda.
Trots bilden av vårdföretagare som hänsynslösa cyniker som producerar dålig vård endast för rika människor visar fakta att knappt var fjärde företagare inom hälso- och sjukvård kan försörja sig på sitt yrke. 7 I SOU 2003:98 Aktiebolag med begränsad vinstutdelning argumenteras det för en ny form av aktiebolag som förbjuder eller begränsar vinstutdelning till ägarna. Att på detta sätt tvinga in vårdföretagare i icke lönsam verksamhet är detsamma som att strypa entreprenörskapet bland kvinnor i offentlig sektor. Vad som ovan anförs om att vårdföretagande ska tillåtas vara lönsamt för att entreprenörskapet i offentlig sektor ska stimuleras bör ges regeringen tillkänna.
Genom att uppmuntra intraprenörskap i offentlig sektor kan de offentliga arbetsgivarna öka intresset och motivationen bland anställda att starta eget. Det kan handla om att ta ansvar för enhetens resultat, budget eller andra områden med inflytande. Det kräver att politiker i landsting och kommuner tillämpar en entreprenöriell ledarskapsstrategi som lägger grunden för en kultur som karaktäriseras av entreprenörsanda. Men det beror även på hur medarbetarna hanterar denna möjlighet.
Centerpartiet anser att i ett företagsamt samhälle bör alla erhålla F-skattsedel vid födseln. Vid 18 års ålder ska F-skattsedeln sedan kunna aktiveras av de personer som vill starta företag. Den får sedan endast återkallas på sakliga grunder. På så sätt ska människor uppmuntras till att starta företag, och förhoppningsvis även få fler förebilder.
Utmaningsrätt möjliggör för anställda i offentlig sektor att ta över driften för den egna enheten. Givet att en sådan drift är mer effektiv än den nuvarande driften så bör den som regel beviljas. De gällande upphandlingsreglerna (LOU) gynnar stora företag framför små entreprenörer och bidrar till den märkliga bild som målas upp av entreprenörer i t.ex. vården. Vi vill ta vara på den drivkraft som ligger i att offentlig verksamhet kan knoppas av till anställda som vill ta över och driva verksamheten i egen regi. Samtidigt har kommuner och landsting en möjlighet att bidra till tillväxten genom att lägga ut fler verksamheter på andra aktörer, såsom företag, kooperativ m.m. Välfärdsentreprenörer ska behandlas lika som verksamheter som drivs av landsting eller kommuner. Privata och offentliga aktörer ska omfattas av samma momsregler. Vad som ovan anförs om intraprenörskap i offentlig sektor, erhållande av F-skattsedel från födseln, samt utökad entreprenad bör ges regeringen tillkänna.
Affärsrådgivning som vänder sig enbart till kvinnor har visat sig framgångsrik, till skillnad från traditionell företagsutbildning, som i princip bara attraherat män. Kanske för att kvinnor inte identifierar sig själva som företagare, enligt de normer som könsbestämmer företagaren. 8 Centerpartiet initierade den kvinnliga affärsrådgivning som inrättades under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, liksom vi var den drivande kraften bakom forskning kring kvinnors företagande. Till skillnad från regeringen vill vi omsätta forskningen i verklighet, men även fortsätta stödja forskning samt den praktiska verksamhet, med uttalat tillväxtperspektiv, som idag bedrivs vid kvinnliga resurscentra. Vi satsar 50 miljoner kronor årligen i vårt budgetförslag för att utveckla kvinnors företagande.
Centerpartiet/TEMO visar att 40 procent av de tillfrågade kvinnorna (ej egna företagare i nuläget) svarar ja på frågan om de kan tänka sig att starta och driva företag. Den mest positiva gruppen i är kvinnor i åldern 16-29 år, där hela 68 procent svarar att de är intresserade av att starta företag. Deltagarna i undersökningen har graderat sina svar mellan "ja, absolut" och "ja, kanske". Det visar sig att 18 procent vill absolut starta företag och 51 procent anger att de "ja, kanske" vill starta företag.
Att man inte anser sig ha någon bra företagsidéär förmodligen ett resultat av bristen på förebilder, snarare än brist på idéer. Den mycket låga andelen kvinnliga företagare gör att få människor har en bild av vad en sådan person arbetar med. Rådande normer och könsroller definierar företagare som en manlig domän. Skolsystemets ensidiga fokus på "anställning" samt bristen på entreprenörskapsundervisning är sannolikt ytterligare en orsak till varför människor inte är tränade i att tänka i företagarbanor. Inom offentlig sektor är förebilderna än färre, och de privata alternativen fortsatt få, t.ex. jobbar endast 15 procent av sjuksköterskorna inom privat sektor.
Att den bristande jämställdheten i de svenska hemmen påverkar kvinnors yrkeskarriär är det få som bestrider. Sannolikt påverkar det även kvinnors vilja att starta eget. För att kunna kombinera företagande och familj måste förutsättningarna för kvinnors arbete förändras. Som Svenskt Näringsliv påpekar i sin rapport om "Kvinnors företagande" vore det önskvärt att dela upp arbetet i hemmet mellan man och kvinna på ett jämställt vis. Problemet blir då färre arbetade timmar, vilket inte gagnar tillväxten och välfärden. Centerpartiet anser att avdrag för hushållstjänster är en framkomlig väg för att lösgöra kvinnors tid ur hemmen. Det skapar också möjligheter för fler företag inom området hushållsnära tjänster.
Enligt vårt förslag skulle ett RUT-avdrag (rengöring, underhåll, tvätt) innebära en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden på hushållstjänster som utförs i hemmet med ett belopp upp till 25 000 kronor per hushåll och år (se Centerpartiets skattemotion). De mer kända ROT-avdragen (reparation, ombyggnad, tillbyggnad) har resulterat i positiva effekter för byggnadsarbetares arbetsmarknad. Fler jobb har skapats och dessutom har en omvandling skett från s.k. svarta jobb till beskattade inkomster. Eftersom kvinnor alltjämt utför merparten av hushållssysslorna skulle ett RUT-avdrag möjliggöra för fler kvinnor att kunna disponera sin tid mer fritt.
Trygghet är avgörande för att människor ska våga satsa på företagande. Förutom att förändra förutsättningarna för företagande i offentlig sektor krävs det ett övergripande arbete med företagsklimatet. I vår tillväxtmotion beskrivs vår företagarpolitik samt hur vi definierar politikens roll i att skapa förutsättningar för tillväxt. Det handlar t.ex. om utökad företagsfinansiering, regionalt självstyre, regelförenkling, förändringar i socialförsäkringssystem och sjuklöneansvaret.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
|
|
Håkan Larsson (c) |
Roger Tiefensee (c) |
|
Sven Bergström (c) |
Staffan Danielsson (c) |
|
Jörgen Johansson (c) |
Rigmor Stenmark (c) |
| [1] |
Henrekson, M., Ekonomisk Debatt 2003. |
| [2] |
Global Entrepreneurship Monitor 2003. |
| [3] |
Wikner, G. och Fölster, S., Allt färre kvinnliga företagare, Svenskt Näringsliv 2004. |
| [4] |
Erixon, O., Konkurrensutsätt den offentliga sektorn, Svenskt Näringsliv 2004. |
| [5] |
Dahlman, C., Kvinnors företagande, Svenskt Näringsliv 2004. |
| [6] |
Ibid. |
| [7] |
Kvinnors företagande - format av samhället, NUTEK 2003. |
| [8] |
Dahlman, C., Kvinnors företagande, Svenskt Näringsliv 2004. |