Den socialdemokratiska regeringen har inte lyckats åstadkomma regional utjämning och utveckling i Sverige. Cirka 25 procent av landets befolkning bor i områden med brist på bostäder, brist på arbetskraft, höga boendekostnader, stora trafikproblem och inte sällan en olämplig uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Samtidigt bor nästan lika många människor i inlands- och glesbygdskommuner som har motsatta problem. Arbetslöshet, tomma bostadsområden och minskade skatteintäkter skapar obalans och försämrad livskvalitet.
För att vända trenden för den svenska glesbygden krävs tillväxtfrämjande åtgärder. Satsningar på infrastruktur i glesbygd är nödvändiga för att näringslivet ska kunna överleva.
Kristdemokraternas näringspolitik skulle radikalt förbättra näringslivsklimatet i Sverige, inte minst i glesbygd. För att fler människor ska kunna starta och driva framgångsrika företag måste skatterna sänkas och reglerna som omgärdar företagen förenklas. Dessutom måste attityden gentemot företagande och företagare förbättras, inte minst från myndigheterna.
Turistsektorn har enorm potential - inte minst för glesbygden. Därför föreslår Kristdemokraterna kraftfulla satsningar på turistfrämjande åtgärder.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Kristdemokratiska principer för regional utveckling 4
5 Näringslivet är grunden för välfärden 5
5.1 Nedsättning av socialavgifterna i inlandskommuner (stödområde A) 6
5.2 Riskkapitalförsörjning 6
5.3 Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst 7
5.4 Infrastruktur för tillväxt, säkerhet och miljö7
5.5 Bilen - en nödvändighet 7
5.6 Luftfart 7
5.7 Informationsteknik (IT) 8
5.8 Kommunikationsminister 8
6 Regional utvecklingspolitik 8
6.1 Kommunernas roll i den regionala politiken 9
6.2 Regionutveckling 9
6.3 Servicepunkter 10
6.4 Grundservice 10
6.5 Kommersiell service 10
6.6 Offentlig upphandling 11
6.7 Medborgarkontor 11
6.8 Kultur 11
6.9 Positiva processer skapas av innovatörer och eldsjälar 12
6.10 Arbetskraftsinvandring 12
7 De regionala tillväxtavtalen - låg utväxling 12
8 De nya tillväxtprogrammen 13
9 Universitetens och högskolornas uppgifter 14
10 Näringslivet 14
11 Jord- och skogsbruk 15
12 Fördubbla marknadsföringen av Sverige som turistland 15
13 Den europeiska sammanhållningspolitiken 16
14 Anslagen 17
14.1 Satsning på turism 17
14.2 Landsbygdslån 17
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer och mål för regional utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta arbetsgivaravgifter.2
Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005 anvisa anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens |
Anslagsändring, |
|
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder |
1 499 835 |
-100 000 |
|
33:2 Landsbygdslån |
15 000 |
-10 000 |
|
Totalsumman för hela utgiftsområdet |
3 496 768 |
-110 000 |
1 Yrkande 3 hänvisat till TU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SfU.
Ett samhälle byggs underifrån. Naturliga gemenskaper som familjer, grannskap, byalag och mindre samhällen bildar i sin tur större lokala och regionala politiska gemenskaper, kommuner och regioner. Därefter finns den statliga nivån och till slut kommer internationella organisationer som EU och FN. Varje nivåär ägnad att lösa uppgifter som inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas på en lägre nivå. Varje gemenskapsnivåär således i första hand kompletterande till de lägre och inte avsedda att ersätta eller beröva dem vare sig deras uppgifter eller frihet.
De naturliga gemenskaperna motiverar en maktfördelning sinsemellan. En familj har sina uppgifter och mål, som inte kommunen ska ta över. Familjen har också rättigheter, som kommunen ska respektera. På samma sätt har kommuner och regioner (landsting) uppgifter och mål, som staten inte ska ta över. För regionerna finns det viktiga övergripande uppgifter, som inte kommunerna vare sig på ett ändamålsenligt eller effektivt sätt kan hantera var för sig. Kommunala och regionala rättigheter ska respekteras av staten, såsom de har erkänts av staten genom den kommunala självstyrelsen. I detta sammanhang är det relevant att även använda begreppet regional självstyrelse. Även regional självstyrelse måste respekteras av statsmakterna.
Bevisbördan ligger på till exempel staten i förhållande till kommunerna att motivera varför staten skall bestämma i uppgifter som ligger eller borde ligga på kommunerna respektive regionerna/landstingen. Ytterligare en logisk konsekvens är att regering och riksdag skapar en ekonomiskt stabil grund för den kommunala respektive regionala självstyrelsen med legitima och stabila skattebaser.
Alla människor ska oavsett bostadsort kunna få del av samhällets grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga förutsättningar att försörja sig och utveckla sin bygd. Detta är en konsekvens av solidaritetsprincipen. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling. En annan är ett ekonomiskt utjämningssystem så att ekonomiskt svagare kommuner kan erbjuda sina medborgare en rimlig grundservice. Ytterligare en förutsättning är att de lokala och regionala förutsättningar som finns i form av naturresurser och mänsklig kompetens ska stödjas och främjas.
Den regionala utvecklingspolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs livskraftiga regioner när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv. Eldsjälar som brinner för en idé kan betyda mycket för en bygds utveckling. Vi vill ge dem verktyg så att dessa idéer kan förverkligas.
Den regionala utvecklingspolitiken kan inte och ska inte ersätta processer som dessa men väl underlätta dem. I första hand sker det genom generella åtgärder ägnade att ge goda förutsättningar för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke är småföretagande. Avgörande för välfärd och tillväxt är att människor som driver dessa tusentals små verksamheter kan verka i ett näringslivsklimat som är uppmuntrande och underlättande. Alltför ofta möts vi av det motsatta, man tycker de offentliga regelverken är krångliga, svårförståeliga och betungande. Regelverken motverkar ofta sitt syfte. Ytterligare förutsättningar för lands- och glesbygd är ett väl underhållet och utbyggt väg- och järnvägsnät för effektiva kommunikationer.
När till exempel Banverket och Vägverket upprättar sina planer för framtida investeringar måste de ta ett större helhetsansvar för hur olika beslut påverkar hela regionens utveckling och förutsättningar att leva vidare. Alternativ finansiering av olika väg- och järnvägsprojekt måste alltid belysas för att i möjligaste mån tidigarelägga lönsamma projekt och därmed trygga en god regional utveckling. Det krävs ett utvecklat skol- och utbildningssystem. Bosättning både kan och ska underlättas, genom att nätverk skapas som målmedvetet och effektivt främjar tillgång till arbete för medflyttare. Så skapas möjligheter för arbetsmarknaderna att vidgas. Men ny teknik föder också möjligheter till decentralisering av tjänsteproduktion, beslutsfattande och tillverkning.
Målet är att hela Sverige ska leva och att varje kommun, region och landsting ska vara ett fungerande samhälle, där människor kan få sina grundläggande behov av boende, arbete, service, rekreation, gemenskap och kultur tillgodosedda.
Goda förutsättningar för näringslivet är en av de viktigaste förutsättningarna för en levande gles- och landsbygd. I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 24 Näringsliv, föreslår vi en rad viktiga åtgärder för ett bättre fungerande näringsliv. I vår budgetmotion utvecklar vi förslag som är av särskilt stor betydelse för en livskraftig utveckling över hela landet med sikte på att förbättra villkoren för de små företagen, som är lands- och glesbygdens kännemärke.
Det räcker inte med förändringar enbart på arbetsmarknadsområdet för att minska den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken måste ge stabila, goda och förenklade villkor för fler och växande företag. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att förbättra för framförallt de små och medelstora företagen. Det behövs ett bättre företagsklimat där statens roll blir tydligare som skapare och upprätthållare av regelverk. Samtidigt måste direkt företagsfientliga regler som exempelvis förtida inbetalning av moms avskaffas. Riskkapitalavdrag som förbättrar särskilt småföretagens kapitalförsörjning måste införas. Småföretagsdelegationens förslag måste genomföras. Det är bara ett fåtal av dem, de enklaste och minst kontroversiella, som har beslutats. Ännu har inte mycket märkts ute i företagen.
Den privata sektorns andel av den totala ekonomin behöver öka. Därför är det olyckligt - även när det gäller villkoren för företagande - att så många fortfarande uppfattar det som om staten har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivån, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och de nya jobben blir färre. Nedan följer några förslag för ett bättre företagsklimat.
Sedan några år har alla företag fått göra ett avdrag på socialavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en lönesumma motsvarande 852 000 kronor. Regeringen vill nu reducera detta belopp till 741 600 kronor. Kristdemokraterna motsätter sig denna försämring. Det är soloföretag och småföretag som bygger upp Sverige, och Kristdemokraterna vill därför att nedsättningen ska ligga kvar på 852 000 kronor.
I vissa delar av norra Norrland har därtill en viss kompensation för lägesnackdelarna tillgodoräknats företag i vissa branscher genom ett ytterligare avdrag med 8 procent på avgiftsunderlaget. När stödområdesindelningen förändrades i samband med den nya programperioden för EU:s strukturfondsprogram vägrade EU-kommissionen i december 2000 efter långdragna förhandlingar att godkänna nedsättningen såsom icke förenlig med EU:s statsstödsregler. Den betraktades som ett direkt företagsstöd och därmed som konkurrenssnedvridande.
Regeringen föreslår att den extra nedsättning av arbetsgivaravgifterna till 10 procent för lönesummor upp till 852 000 kronor, i stödområde A, som beslutades 2002, ska fortsätta. Den ska också omfatta enskilda näringsidkare.
Efter att i flera motioner och debatter i kammaren ha hävdat behovet och nödvändigheten av den tidigare nedsättningen av socialavgiften konstaterar vi att regeringen gått oss tillmötes.
Genom regeringens hantering av ärendet har dock de berörda småföretagen drabbats av en onödig ryckighet i förutsättningarna för sin verksamhet som vi anser att regeringen ska ha kritik för.
Riskkapitalförsörjningen är ett stort problem i glesbygd där låga fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter. Detta påverkar såväl företags möjligheter att lånefinansiera investeringar som enskilda personers möjlighet att finansiera bostadsinvesteringar. Riskkapitalförsörjningen måste lösas både för företag och privatpersoner. Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i en parlamentarisk utredning. Då kommer också villkoren för riskkapitalavdrag att belysas.
För att frigöra riskkapital vill Kristdemokraterna införa rätt till riskkapitalavdrag på summor upp till 100 000 kronor per år. Dessutom vill vi göra det möjligt att spara skattefritt till en framtida företagsstart i ett så kallat etableringskonto.
Det skulle betyda mycket för landsbygds- och glesbygdsboende att kunna kvitta förluster på exempelvis upp till 50 000 kronor per år i en förvärvskälla mot inkomst av tjänst. Vi föreslår att regeringen utreder och återkommer till riksdagen med ett förslag.
Satsningar på infrastruktur är inte bara en fråga om ekonomisk tillväxt, utan handlar om en lång rad samhälleliga värden. Den svaga infrastrukturpolitiken resulterar i miljöförsämringar. Också trafiksäkerheten blir lidande utan en förbättrad infrastruktur.
Det är helt oacceptabelt att stora delar av Norrlands vägnät stängs av för trafik under tjällossningen varje år med miljardförluster för speciellt skogsnäringen.
Bra service och lägre bensinpris är de åtgärder som svensken tror mest på när det gäller att underlätta livet på landsbygd och i glesbygd. Vi motsätter oss därför regeringens förslag påökade drivmedelsskatter. Därefter är det bättre vägar och kommunikationer och ökade möjligheter till distansarbete med hjälp av IT som svenskarna anser vara viktigast för att underlätta landsbygdsboende.
Även med väl utbyggda kollektivtrafiksystem kommer bilen att vara nödvändig i framtiden. Därför måste miljöbilen bli en självklarhet i framtidens miljövänliga samhälle. Kunskapen finns och tekniken utvecklas snabbt. Samordning, stimulans och investeringar saknas.
Bilismen och godstransporterna står för en stor del av den ökande energiförbrukningen och de ökade koldioxidutsläppen. Samtidigt är bilen en nödvändighet för rörelsefrihet och bekväma transporter för många människor. För många glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten.
Flyget är överlägset som transportmedel på långa distanser. Det är av stor betydelse att regionalpolitiskt prioriterade områden får förutsättningar för en rimlig luftfartsverksamhet. De lägesnackdelar som till exempel Norrlands inland har är inte så lätta att överbrygga och kan bli till svåra konkurrenshinder. Vi konstaterar att flyget är en del i den transportinfrastruktur som blir mer och mer nödvändig för ett väl fungerande näringsliv.
Sverige har en ledande position inom IT-området. En förutsättning för att också glest befolkade delar av vårt land skall kunna nyttja tekniken är att de får del av de satsningar som görs på utbyggnad av bredband. Vi är kritiska till och har tidigare avvisat de summor staten vill satsa på utbyggnad av kabelnätet i enbart de tätbefolkade delarna av landet. Kristdemokraterna anser att staten istället borde ha stöttat den utbyggnad som krävs för att täcka in glesbygden.
Bristerna inom väg- och järnvägsunderhållet visar att dessa frågor inte får den politiska tyngd som de rätteligen kräver. En orsak är konstruktionen med ett näringsdepartement där en särskild kommunikationsminister saknas. En kommunikationsminister skulle helhjärtat behöva ägna sig åt de viktiga infrastrukturfrågorna. Vi anser att statsministern omgående ska utnämna en kommunikationsminister med eget departement. Sverige behöver en person med kompetens och intresse för att vår infrastruktur och våra kommunikationer skall utvecklas i den takt som krävs för näringslivets och människornas behov i det framtida Sverige.
Den traditionella regionalpolitiken kan härledas ur 1960-talets glesbygdsproblematik. Framtidens regionala utvecklingspolitik måste förändras och kan inte handla om att tvångsförflytta människor, företag och myndigheter genom olika regionalpolitiska åtgärder. Vissa statliga myndigheter och företag måste ta ett betydligt större ansvar för en positiv regionalpolitisk utveckling. Luftfartsverkets beslut att förflytta ett 50-tal flygledare från Sundsvall till Arlanda är exempel på beslut i fel riktning. Trots riksdagens beslut om att nya myndigheter ska placeras i inlandskommuner, eller inom pendlingsavstånd till dessa, visar verkligheten att så inte skett. Av nya eller ombildade myndigheter har 65 av 88 under tiden 1992-2002 hamnat i Stockholms län.
Folkrörelserådets, länsbygderådens, de många lokala byalagens, sockenrådens, samhällsföreningarnas och de lokala utvecklingsgruppernas arbete ger många bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det nu om att stimulera alla krafter i arbetet med att få igång tillväxt på landsbygden och de mindre orterna. Vi förespråkar småskalighet med tillgång till service, fungerande kommunikationer och en god miljö. Vi är övertygade om att det kommer att skapa möjligheter till utkomst och arbetstillfälle för många.
För att lyckas med detta är det nödvändigt att skatte-, närings-, arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken samverkar med den regionala utvecklingspolitiken. I huvudsak krävs en generell regional politik där människor, näringsliv och offentlig sektor får möjlighet att verka på landsbygd och i glesbygd trots långa avstånd, avfolkning, små lokala marknader, brist på utbildad personal med flera svårigheter.
Det krävs ett underifrånperspektiv på de regionala utvecklingsfrågorna och problemen för att lösningar ska finnas. I det följande beskrivs därför några samhällsfunktioner som Kristdemokraterna anser är av avgörande betydelse för att stimulera människors vilja och förmåga att ta ansvar för både sig själva, sin familj och den bygd och kommun de bor i. Eftersom den minsta administrativa enheten är kommunen börjar vi i denna.
I enlighet med den kristdemokratiska tanken att bygga samhället underifrån har kommuner, regioner och landsting en stor uppgift i processen för att hela Sverige ska leva. Det måste bli ett högprioriterat område för kommunsektorn att utveckla lands- och glesbygd såväl på fastlandet som på skärgårdens många öar. Målet är att få tillväxt och välfärd att frodas. Undantag måste kunna göras vad gäller till exempel strandskyddet för att locka fler att vilja bosätta sig i glesbygden.
För att på bästa sätt ta tillvara de lokala och regionala förutsättningarna krävs ett tydligt och starkt lokalt och regionalt utvecklingsansvar, inte minst för att åstadkomma demokratiskt förankrade och effektiva lösningar. Den lokala och regionala attraktionskraften är beroende av hur kommuner, landsting och regioner utvecklar sina verksamheter och skapar förutsättningar för näringsliv, boende, utbildning etc.
Intresset från lokala och regionala folkvalda organ att ta ett större ansvar för att formulera en strategi och att kraftsamla för den egna regionens utveckling är stort. Det visar inte minst engagemanget i bildandet av regionala självstyrelse- och samverkansorgan.
Kristdemokraternas ståndpunkt är att en demokratisk, dynamisk och tillväxtinriktad regionpolitik förverkligas bäst genom att de folkvalda på regional nivå själva ansvarar för utvecklingsplaneringen av den egna regionen. Därmed ser vi också positivt på utvecklingen mot regionala självstyrelseorgan där det indirekt valda samverkansorganet blir ett steg på vägen till regionalt självstyre.
I varje kommun spelar centralorten en viktig roll. Beroende på kommunens storlek och struktur borde därutöver ytterligare något eller några mindre samhällen eller större byar utvecklas till servicepunkter för de omkringliggande byarna. Detta bör naturligt växa fram i samarbete mellan intresseföreningar, byautvecklingsgrupper eller sockenråd och kommunen. Det ska inte ske i ett uppifrånperspektiv, det måste vara naturligt för alla som deltar i processen att denna utveckling kommer igång.
Många människor - inte minst i glesbygden - har någon gång funderat på att starta eget. Det kan handla om alltifrån någon form av turistverksamhet till bilspedition. Tyvärr avskräcker ofta byråkratin människor från att omsätta idé till verklighet. Människor som är duktiga i sin profession är inte alltid duktiga att sköta exempelvis bokföring. Därför är det viktigt att det skapas servicepunkter där människor på ett naturligt sätt kan samlas och få hjälp och avlastning med pappersexercisen.
Förutsättningen för ett levande samhälle är att det finns en grundservicenivå. Alla, ung som gammal, ska inom rimligt avstånd ha tillgång till det som krävs för att leva ett bra liv. Idag hotas den tryggheten genom att vissa glesbygdskommuner eller glesbygdsdelar i kommuner avfolkas och skolan, affären, posten, hälsocentralen och kulturutbudet försvinner.
Nödvändig grundservice ska säkras i servicepunkterna. De omkringliggande orterna eller byarna där underlaget för grundservice saknas ska ges möjlighet att samarbeta med servicepunkten. Ett sätt att få igång processen kan vara att kommunen visar sin vilja att bevara landsbygden och tar initiativ till att hjälpa igång det lokala samarbetet med så många lokala aktörer medverkande som möjligt: politiker, arbetande och arbetslösa, bygderörelse, kyrka, studieförbund, idrottsrörelsen och det lokala näringslivet, med flera. Det är av betydelse hur skolans upptagningsområde är utformat för att det ska finnas tillräckligt med elever för att undanröja hot om nedläggning.
Post- och bankservice utgör en viktig funktion för småföretag, föreningsliv och alla samhällsinnevånare, inte minst för äldre som inte längre har samma möjlighet till resor och rörlighet. Lantbrevbärarna är på många sätt en livlina för lands- och glesbygdsboende och bör särskilt värnas.
I till exempel en lanthandel kan flera funktioner av kommersiell service samlas. Det är därför viktigt att ta vara på den möjlighet som erbjuds där en fungerande lanthandel finns. Kristdemokraterna ser positivt på postens avtal med lokala butiker för postservice. På samma sätt kan andra typer av verksamheter fungera för ett litet samhälle. Till exempel kan det vara möjligt att det kommunala biblioteket kan ha utlåningsförmedling i en lanthandel. Inte minst betyder butiken möjlighet att kunna bo kvar för många skärgårdsbor påöar utan fastlandsförbindelse.
Kommunsektorns övergripande mål inom sitt tilldelade kompetensområde ska vara alla invånares gemensamma bästa och välfärd. Vid entreprenadupphandling ska den upphandlande instansen inte göra upphandlingen så stor att enbart större företag har möjlighet att konkurrera. Istället bör upphandlingen delas upp i mindre delar. Detta ger de mindre, och ofta lokalt förankrade, företagen bättre förutsättningar att vinna upphandlingen. I mindre kommuner och glesbygdskommuner kan detta förfarande vara helt avgörande för det lokala näringslivet.
Modellen med medborgarkontor lanserades redan i början av 1990-talet av kristdemokraten Inger Davidson som då var civilminister. Vi menar att det finns ett behov av medborgarkontor i någon form i många servicepunkter. Medborgarkontoret kan bli en naturlig mötesplats dit samhällsmedborgaren kan vända sig med olika frågor som berör myndighetsinformation och kommunala beslut och verksamheter.
Medborgarkontoret skulle kunna ha till uppgift att hjälpa människor som planerar att starta eget att gå från tanke till handling. Medborgarkontoret skulle vidare kunna avlasta enmansföretagare och nystartade företag med bokföring och vara behjälpligt när det gäller att tolka den enorma mängd lagar och regler som finns.
Mötesplatser för kultur är viktiga för en levande lands- och glesbygd. Därför är bidrag till allmänna samlingslokaler väsentliga inte minst ur ett lokalt och regionalt perspektiv. I glesbygdsområden är dessa lokaler oftast den enda samlingslokalen för sockenrådet, hembygdsföreningen, gymnastikföreningen eller andra ofta ideellt arbetande föreningar. Staten har ett delat ansvar med kommunerna för dessa samlingslokaler och Kristdemokraterna anser att dessa lokaler ska ges en möjlighet att finnas kvar. En riktad stödform för dessa kan därför ha sitt berättigande.
Positiva processer skapas framförallt av innovatörer och eldsjälar. Kristdemokraterna anser att politikens viktigaste uppgift är att skapa en samhällsmiljö som frigör människors inneboende krafter. Vi har vant oss vid att det är näringslivets innovatörer som främst står för kreativitet och nytänkande. Men innovatörer finns överallt i vårt samhälle. De ifrågasätter rådande strukturer och har visioner och tankar om nya lösningar på problem de identifierar. Det är viktigt att ta vara på deras kreativitet som kan stimulera näringslivets utveckling lika väl som föreningens eller sockenrådets och därmed hela ortens utveckling.
Kristdemokraterna anser att kommunledningarna måste vara mycket flexibla och öppna i sitt sökande efter alternativ för att upprätthålla en relevant servicenivå i kommunen och för att skapa nya möjligheter för utveckling. Redan i förskolan bör entreprenörskapets betydelse för att skapa ett bättre samhälle beskrivas. Kreativitet och skaparkraft ska uppmuntras. I Sverige finns en djupt rotad "jantelag" som skapar negativa attityder till företagare, entreprenörer och eldsjälar.
Inställningen till företag och företagande måste förändras. Det är inte minst viktigt om man har i åtanke att den ekonomiska utvecklingen sedan 1970-talet varit betydligt sämre i Sverige än i våra konkurrerande grannländer. GM planerar att flytta sin Saab-produktion från Trollhättan till Tyskland, trots att lönerna är lägre i Sverige. Det är en varningsklocka vi måste ta på största allvar. Sverige riskerar att stå inför samma smärtsamma företagsutflyttning som under 1960- och 70-talen när varvsindustrin och tekoindustrin flyttade till Asien. Naturligtvis behövs förenklade lagar och sänkta skatter, men själva inställningen till jobb och företagande måste uppvärderas.
Utvecklingen i många glesbygdskommuner är dyster, med allt färre innevånare i arbetsför ålder. I flera kommuner är det svårt att hitta personal till vården, skolan och omsorgen. Generösare regler för arbetskraftsinvandring kommer förhoppningsvis att bidra till en minskad arbetskraftsbrist.
Det som är betecknande för regeringens hittillsvarande styrning av regionalpolitiken är tillkomsten av tillväxtavtalen. Näringsdepartementets egen utvärdering av tillväxtavtalen (Ds 2001:15) visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt.
Också Riksrevisionsverket, RRV, har granskat statens medverkan i avtalen och menar att tillväxtavtalen inte åstadkommit så mycket regional tillväxt utan i många län bara fungerat som ett sätt att redovisa befintligt arbete med att främja tillväxt.
Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i de nya tillväxtprogrammen som påbörjades 2004 och sträcker sig till 2007, måste det så kallade tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt och kunna användas på flexiblare sätt. De statliga pengar som fanns till förfogande var redan fördelade på aktörer i länen som länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingarna med flera. De stora summorna var redan uppbundna och därför inte i någon omfattning tillgängliga som delfinansieringsresurs av tillväxtavtalens projekt. De delar som visade sig mest tillgängliga var de nationella regionalpolitiska anslagen liksom EU:s strukturfondspengar. Det var i och för sig ingen nyhet eftersom båda bidragsformerna redan tidigare användes på likartat sätt.
Det regionala partnerskapet blev - trots det goda anslaget att involvera näringslivet - alltför avlägset för de personer och små företag som förmodligen bäst skulle kunna ta tillvara tillväxtavtalens intentioner. Om tillväxtprogrammen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem. Kommunalt ansvariga torde stå dessa personer närmare än tjänstemän på länsstyrelserna.
En annan förutsättning är, enligt vårt synsätt, att kommunernas näringslivsansvariga politiker och tjänstemän på ett mycket mera aktivt sätt måste involveras i genomförande av de kommande tillväxtprogrammen. Det är emellertid omöjligt att lägga på kommunerna också denna uppgift utan att finansiera den kostnad den medför.
De gamla tillväxtavtalens utsträckning förlängdes till utgången av 2003 och ersattes från och med 2004 av nya regionala tillväxtprogram. Huvudaktör för framtagande och genomförande är de nya regionala samverkansorganen, i form av kommunalförbund som bland annat får ansvaret för regional planering och tillväxt. Ett kommunalförbund finansieras genom vad de i förbundet ingående kommunerna skjuter till av resurser. Det är oklart hur det kommunala samverkansorganet, som ska ansvara för de regionala tillväxtprogrammen, ska finansiera sin verksamhet. Om inte staten skjuter till nödvändigt kapital för att administrera nyordningen får de kommuner som bäst behöver få nytta av tillväxtprogrammen ännu en pålaga av staten som inte finansieras.
Kristdemokraterna avvisar inte tanken på ett kommunalförbund som samverkansorgan under en övergångsperiod intill ett direktvalt regionfullmäktige får ansvaret för att samordna regionens utvecklingsinsatser men det förutsätter större inslag av statlig finansiering.
I universitetens och högskolornas uppgifter ingår ett nära samarbete med samhället. Det gäller såväl offentliga verksamheter på både kommunal och regional nivå som näringslivet. Vi anser att ett regionalt partnerskap utan universitet och högskolor, som en av aktörerna för framtagande av regionala tillväxtprogram, blir för svagt. Det är därför viktigt att kommuner och regioner involverar dessa för att de aktivt ska medverka med sina kunskaps- och forskningsresurser. Vi är ocksåövertygade om att distansutbildning är en möjlighet för glesbygdsboende att få del av högre utbildning.
Universiteten och högskolorna på mindre orter bör fungera som lokala "kluster", där företag och högskolor i växelverkan stimulerar varandra. De mindre universiteten kan omöjligt ha samma bredd på forskningen som de större, men om de lyckas hitta en nisch som överensstämmer med regionens näringslivsstruktur, kan många idéer skapas och utvecklas.
Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär olika förutsättningar för företagande. Grunden finns till stor del hos företagaren själv. Det handlar om hur möjligheter och resurser tas tillvara men också hur en affärsidé formuleras och genomförs. Därför kan vi konstatera att de regionalpolitiska stöden aldrig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda, kreativitet och dynamik. Vi är dock väl medvetna om att en programverksamhet, som till exempel tillväxtavtalen har initierat, kan bli en startpunkt för något nytt i ett litet företags utveckling.
Kristdemokraterna anser dock att det är viktigare att närings- och skattepolitik utformas så att de uppmuntrar och ger förutsättningar för eldsjälar och innovatörer att våga ta risker och finna det mödan värt att starta och driva verksamheter av olika slag.
Det är viktigt att näringslivets regionalt förankrade och regionalt ägda institutioner tillvaratas för förmedling av bland annat statliga resurser. Ett exempel på detta är IUC, Industriella utvecklingscenter.
Jord- och skogsbruket är hörnstenar för en levande lands- och glesbygd. Det är en angelägen satsning att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket ska ha lika konkurrensvillkor med omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på el och eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länders.
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna till vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål.
Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information till framför allt skogsägarna har varit otillräckliga. Därför bör dessa insatser, speciellt produktionsrådgivningen, öka.
Kristdemokraternas förslag på detta område utvecklas i motionen på utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med mera.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet. Vi har också områden som kan erbjuda en upplevelse av tystnad, något som allt fler i våra mest tätbefolkade regioner i Europa efterfrågar. Även det odlade landskapet med hagar och ängar och den bygdespecifika kulturen är attraktiv. Vårt klimat, med tydliga sommar- och vintersäsonger, ger förutsättningar för ett brett och intressant utbud.
Turismen som bransch tillhör världens snabbast växande, men tyvärr är inte detta fallet i Sverige som har haft svårt att hävda sig som turistland. Det finns givetvis många orsaker till detta och några tillväxthämmande faktorer som regelkrångel, brist på riskkapital, högre moms än i grannländerna och dålig infrastruktur är några orsaker.
I Kristdemokraternas kommittémotion Turistnäringen redogörs för våra förslag för att göra turismen till en tillväxtnäring. Vi satsar 100 miljoner kronor utöver regeringens anslag på turistfrämjande åtgärder. Kristdemokraterna gör bedömningen att detta är en satsning som kommer att generera tiotusentals nya arbetstillfällen, speciellt i glesbygd. Den regionalpolitiska effekten blir både kraftig och långvarig. Svensken omsätter idag mindre än hälften av EU-genomsnittet på turism. Den dubblerade marknadsföringen av Sverige som turistland ska inriktas på marknadsföring av det som är unikt för Sverige: glesbygden, vildmarken, fjälltrakterna, landsbygden, midnattssolen, allemansrätten, våra många sjöar och älvar och vår vackra havskust. Det handlar också om möjligheterna till fiske, jakt, bär- och svampplockning, kanotsafaris, forsränning, bo på lantgård med mera.
Regionalpolitik på europeisk nivå sker framförallt inom ramen för den så kallade sammanhållningspolitiken. Europeiska unionen har som mål att verka för ekonomisk och social sammanhållning, global konkurrenskraft och en hållbar utveckling. Dessa mål ska uppnås samtidigt som subsidiaritetsprincipen, goda styrelseformer och medborgarinflytande utvecklas. Idag deltar samtliga unionens regioner i sammanhållningspolitiken, vilket är en viktig princip för att göra sammanhållningspolitiken angelägen för alla.
Socialdemokraternas hållning i fråga om sammanhållningspolitiken och strukturfonderna är mycket otydlig. I och med EU:s utvidgning med nya medlemsländer som har stora utvecklingsbehov är vi medvetna om att utrymmet för oss i Sverige och övriga nuvarande medlemsländer är begränsat vad gäller strukturfondsmedel. Detta får dock inte innebära att Sverige drar sig undan från den solidariska sammanhållningspolitiken och dess mervärden för unionen. En stark sammanhållningspolitik måste omfatta hela unionen och i det samarbetet ska vårt land ingå.
Det är helt rimligt att de fattigaste regionerna ska prioriteras i ett nytt mål 1. Samtidigt ska stödet även fortsättningsvis innehålla stöd till de extremt glest befolkade områdena i norra Sverige och Finland. Regeringen anser att sammanhållningspolitiken ska ändras från utjämning mellan regioner till utjämning mellan länder. Om regeringen skulle lyckas, vore det en hårt slag mot svensk glesbygd.
Sammanhållningspolitiken handlar dock inte bara om pengar, utan även om andra mycket viktiga värden. Genom sammanhållningspolitiken försöker EU ge stöd till regioner med ekonomiska problem inom den gemensamma marknaden. Politiken är också ett verktyg för att nå unionens mål om bland annat ökad konkurrenskraft. Dessutom ger den en viktig gemensam referensram för utvecklingspolitik och skapar gemensamma mål för gränsöverskridande samarbeten. Genom politiken ges stöd för utbyte av kunskap och erfarenheter.
EU:s sammanhållningspolitik har en unik uppgift i arbetet för att knyta samman regioner över nationsgränserna. Det är viktigt att Sverige ger tydliga signaler till kommissionen att vi aktivt arbetar för att glesbygden även fortsättningsvis ska vara en del av det framtida strukturfondsområdet i EU. Det är också viktigt att åtgärder vidtas för att förbättra kontrollen och möjligheten att beivra fusk. En reformering av regelverket bör innefatta minskad byråkrati och ökad effektivitet.
Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 19 för budgetåret 2005 föreslår vi förändringar enligt följande.
Kristdemokraterna satsar 100 miljoner kronor utöver regeringens anslag på turistfrämjande åtgärder och överför dessa pengar från 33:1 till utgiftsområde 24. Kristdemokraterna gör bedömningen att detta är en satsning som kommer att generera tiotusentals nya arbetstillfällen, speciellt i glesbygd.
Anslaget på 15 miljoner kronor disponeras av Nutek. Regeringen avser att från och med juli 2005 successivt avveckla landsbygdslånet. Kristdemokraterna väljer dock att avskaffa landsbygdslånet i något snabbare takt än regeringen och föreslår ett anslagssparande på 10 miljoner kronor 2005.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Lars Lindén (kd) |
|
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |