1 innehållsförteckning 1
2 förslag till riksdagsbeslut 2
3 släpp taget staten! 3
4 företagsfinansiering 4
5 bristande jämställdhet - ett marknadsmisslyckande 5
6 regeldjungeln 6
7 konkurrens och offentlig upphandling 7
8 regional tillväxt = sveriges tillväxt 8
8.1 regioner med makt över ekonomiska resurser 9
8.2 regioner med makt över tillgångar 9
8.3 statens ansvar 10
9 attityd för framgång 11
10 lågt jämställdhetsindex ger lägre tillväxt 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en maktdelning med utökat regionalt ansvar för tillväxtfrågor är nödvändig för välfärdens framtida utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att näringslivspolitiken skall inriktas på att ge förutsättningarna för tillväxt.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag om en senareläggning av äldre företagsinteckningar (100 %) till den 1 januari 2007.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta en konsekvensanalys av de nya förmånsrättsreglerna där aktiva företagare deltar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ökad jämställdhet gynnar Sveriges konkurrenskraft och tillväxt.
Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening vad i motionen anförs om att företagens regelbörda bör minska med 25 % inom en fyraårsperiod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformering av diskriminerande trygghetssystem.2
Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter och departement att inta ett öppet förhållningssätt mot nya företagsformer.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt genomför Upphandlingskommitténs förslag till åtgärder.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs omatt en betydligt ökad självständighet för regioner ger en ökad tillväxt för Sverige.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regioners makt över ekonomiska resurser skall öka för att skapa bättre effektivitet och beslutsunderlag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs omregioners makt över tillgångar, både i form av t.ex. Kompetensförsörjning och sina materiella resurser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar för att ge förutsättningar för självbärande och livskraftiga regioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta till vara och maximera de förutsättningar som finns i respektive region.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för jämställdhet i hela landet och kopplingen till ekonomisk tillväxt.
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till LU.
2 Yrkande 7 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 9 hänvisat till FiU.
4 Yrkande 10 hänvisat till KU.
Politik kan inte skapa tillväxt. I grunden är det människan och hennes drivkrafter som står bakom det vi benämner tillväxt, inte myndigheter, inte heller näringslivsorganisationer. Politikens utformning och myndigheters praxis spelar dock en avgörande roll för om en människa väljer att satsa på en företagsidé. Vi menar att politikens uppdrag är att ge goda förutsättningar för entreprenörer såväl som investerare, och därmed också för företag att gå med vinst.
Svenskt Näringsliv definierar lokalt företagsklimat som summan av de attityder, regler, institutioner och kunskaper som finns i företagarens närmiljö. Den lokala aspekten är bärande, precis som kommuner är beroende av det lokala näringslivet för att utveckla välfärden är också det lokala näringslivet beroende av det lokala företagsklimatet för att utvecklas. Det är därför en ständig utmaning för politiker på alla nivåer att i dialog med näringslivet se över och revidera regler, förordningar och annat som påverkar människors företagsamhet. Alltför många byråkrater och alltför få företagare sysslar med näringspolitik. Släpp taget staten!
Västsvenska Industri- och Handelskammaren framhåller de positiva resultat som åstadkommits av regionsamarbetet i Västra Götaland, där en gemensam församling med en gemensam budget tagit sig an det regionala tillväxtklimatet. "Med makt över resurserna följer också en politisk vilja att agera ansvarsfullt. Regionpolitikerna har tagit av sig gamla geografiska och ideologiska skygglappar, och samarbetar för regionens bästa." Erfarenheter från regionsamarbeten i Sverige (och i andra länder, t.ex. Emilia Romagna, Italien) visar att det är mycket positivt för tillväxtklimatet när det lokala näringslivet har en direkt motpart i en regional beslutskompetent församling.
Regeringen har i sina direktiv till Ansvarskommittén - som undersöker den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena - valt att bortse från dessa faktum och istället inriktat kommitténs uppdrag till att stärka enhetsstaten. För att möta den ekonomiska utmaning som välfärdssamhället står inför anser Centerpartiet att ansvaret för de tillväxtfrämjande åtgärderna ska hänföras till den regionala nivån i mycket högre utsträckning än idag. Utan denna nödvändiga maktdelning blir vi fast i ett system som inte kan generera de resurser som så väl behövs för att utveckla välfärden. Ansvarskommittén bör därför fokusera på att utreda vilka tillväxtfrämjande åtgärder som den regionala, respektive statliga, nivån ska ansvara för. Vad som ovan anförs om att en maktdelning, med utökat regionalt ansvar för tillväxtfrågor, är nödvändig för välfärdens framtida utveckling bör ges regeringen tillkänna.
Till största delen bör näringslivspolitiken ha generella ansatser, detaljregleringar ger onödig byråkrati och tröskeleffekter. Även välmenande satsningar kan slå fel, på så vis att politiken kan sätta sunda marknadskrafter ur spel, förvrida konkurrens och därmed misslyckas med att skapa hållbar tillväxt. Ett exempel är hur det inom näringspolitikens område är modernt att "skapa kluster", ett ämne som Joakim Stymne behandlar i tidskriften Axess (april/2004). Regeringen och myndigheterna verkar utgå ifrån att satsningar på kluster kan hjälpa där allt annat gått bet, dvs. som en regionalpolitikens undermedicin för områden som staten inte orkat med att förse med framkomlig infrastruktur eller vågat utrusta med regional beslutskompetens. Kluster uppstår enligt Stymne i dynamiska, entreprenöriella miljöer där konkurrensen företagen emellan är en drivande kraft för utvecklingen. Forskare har dock konstaterat att när kluster skapas av myndigheter och institutioner så tonas konkurrensen ned, och istället betonas samarbete, statsunderstöd och starka länkar till redan befintlig industri. Centerpartiet anser att det gäller att hålla fingrarna borta från syltburken, det är dags för politiken att inse sina begränsningar och sina möjliga arenor. Vad som ovan anförs om att näringslivs-politiken ska inrikta sig på att ge förutsättningarna för tillväxt bör ges regeringen tillkänna.
Forskning har vid upprepade tillfällen belagt att nyföretagande är starkt kopplat till förekomsten av privata förmögenheter. Har du tjänat ihop eget startkapital eller möjlighet att få tillgång till kapital via företagsänglar är du också mer benägen att ta risken att starta företag - om och om igen. Den logiska slutsatsen är att det är mer angeläget för politiken att ge förutsättningar för människor att tjäna ihop till sitt startkapital än att öka bidragen till nyföretagande.
Att själv kunna bedöma och känna sig trygg i sin situation tror vi är ett bättre incitament för att få fler företagare, än att öka den summa som du måste fylla i blanketter, och ställa dig i skuld till någon, för att få tillgång till. Ett viktigt komplement är statlig såddfinansiering till vilket vi anslår 50 miljoner kronor per år under budgetperioden. Vi anslår samma summa till IUC-bolagens verksamhet. För att själv kunna spara pengar och för att uppmuntra företagsinvesteringar inför vi riskkapitalavdrag och starta-eget-sparande (för belopp, se Centerpartiets skattemotion samt för totala satsningar på näringslivsområdet, se även utgiftsområdesmotioner 19, 24). Det finns skatter och regler som förminskar de viktiga informella kapitalmarknaderna, där erfarna entreprenörer kan satsa på yngre förmågor och på detta vis förtjäna titeln "tillväxtens mecenat". Centerpartiet vill ta bort förmögenhetsskatten och omgående reformera 3:12-reglerna. Dessa har utretts länge nog, alla vet att de har skadliga effekter framförallt för småföretagare.
En aktuell fråga är de sk. förmånsrättsreglernas påverkan på företagsklimatet. Teknikföretagen i Jämtlands län påpekar i en skrivelse till regeringen att de nya reglerna medför problem med kreditförsörjningen för företag som idag inte har några sådana problem. Krav på högre soliditet och säkerheter drabbar framförallt småföretag utan kapitalstarka ägare och med lågt värderade säkerheter. Det är olyckligt att ytterligare försvåra för företagsetableringar i ett land med lågt nyföretagande. Möjligheten att bygga upp ägarkapital i företagen såväl som att underlätta investeringar är på sikt den enda riktigt hållbara lösningen både för kreditgivare och företag. I dagsläget behövs dock andra åtgärder. I likhet med Företagarförbundet anser Centerpartiet att en senareläggning av äldre företagsinteckningar (100 %) till 1 januari 2007 är nödvändig. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett sådant förslag. Vidare bör regeringen omgående upprätta en konsekvensanalys av de nya förmånsrättsreglerna där aktiva företagare deltar. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Politiken ska medverka till att uppmärksamma den rådande könsmaktsordningen, men tyvärr har regeringens främsta åtgärdsförslag länge varit att hota med kvotering. Centerpartiet tror inte att kvotering är en framgångsrik väg att gå. Istället för att betona rättviseaspekten (du får sitta i styrelse, det får inte jag) vill vi framhålla att ökad jämställdhet är bra för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft. En konkret åtgärd som skulle få omedelbara, långtgående och positiva effekter, för vårdkvalitén såväl som för kvinnors inkomster, vore att tillåta vinstdrivande företagande inom välfärdssektorn samt att i högre utsträckning konkurrensutsätta offentliga tjänster (se motionen Släpp fram välfärdsföretagarna).
En Centerpartiet/TEMO-undersökning (utförd våren 2004) visar att 40 procent av de tillfrågade kvinnorna (ej egna företagare i nuläget) svarar ja på frågan om de kan tänka sig att starta och driva företag. Den siffran är dubbelt så hög som i en liknande undersökning gjord av TCO, där endast 22 procent av kvinnorna anger att de är intresserade av att driva företag. Den mest positiva gruppen i vår undersökning är kvinnor i åldern 16-29 år, där hela 68 procent svarar att de är intresserade av att starta företag. Deltagarna i undersökningen har graderat sina svar mellan "ja, absolut" och "ja, kanske". Det visar sig att 18 procent vill absolut starta företag och 51 procent anger att de "ja, kanske" vill starta företag.
Med fler kvinnor som startar och driver företag i landet får Sverige en starkare ekonomisk utveckling, men det har även andra positiva effekter. En sådan effekt är att fler kvinnor skapar, och deltar i, de informella nätverk från vilka styrelseledamöter, VD:ar och ordförande rekryteras. Fler kvinnor i näringslivet undergräver de könsroller och normer som exkluderar kvinnor från inflytande och delaktighet i samhället.
Affärsrådgivning som vänder sig enbart till kvinnor har visat sig framgångsrik, till skillnad från traditionell företagsutbildning, som i princip bara attraherat män, kanske för att kvinnor inte identifierar sig själva som företagare, enligt de normer som könsbestämmer företagaren. Centerpartiet initierade den kvinnliga affärsrådgivning som inrättades under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, liksom vi var den drivande kraften bakom forskning kring kvinnors företagande. Till skillnad från regeringen vill vi omsätta forskningen i verklighet, men även fortsätta att stödja forskning samt den praktiska verksamhet, med uttalat tillväxtperspektiv, som idag bedrivs vid kvinnliga resurscentra. Vi satsar 50 miljoner kronor årligen i vårt budgetförslag på satsningar för att öka andelen kvinnor som driver företag.
Det finns många myter kring kvinnors företagande, en seg sådan är t.ex. att kvinnor helst vill syssla med små och hobbybetonade verksamheter med låg omsättning. Professor Carin Holmquists forskning visar att kvinnor vill se sina företag växa i lika stor utsträckning som män. Skillnaden består istället i att män och kvinnor befinner sig i olika branscher. Företagare i samma bransch, oavsett om det handlar om ett kafé eller en byggfirma, är mer lika varandra än kvinnliga och manliga företagare i allmänhet.
Att den bristande jämställdheten i de svenska hemmen påverkar kvinnors yrkeskarriär är det få som bestrider. Som Svenskt Näringsliv påpekar i sin rapport om "Kvinnors företagande" vore det önskvärt att dela upp arbetet i hemmet mellan man och kvinna på ett jämställt vis. Problemet blir då färre arbetade timmar, vilket inte gagnar tillväxten och välfärden. Centerpartiet anser att avdrag för hushållsnära tjänster är en framkomlig väg för att lösgöra kvinnors tid ur hemmen. Det skapar också möjligheter för fler företag inom området hushållsnära tjänster. Enligt vårt förslag skulle ett RUT (rengöring, underhåll, tvätt)-avdrag innebära en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet med ett belopp upp till 25 000 kronor per hushåll och år. Yrkande i detta hänseende återfinns i vår skattemotion. Vad som i motionen anförs om att en ökad jämställdhet gynnar Sveriges konkurrenskraft och tillväxt bör ges regeringen tillkänna.
Regler har en normerande funktion. Det betyder att de skapar beteenden och resultat som kanske inte åsyftades när de inrättades. Politiken kan därför göra en insats vad gäller att rensa upp i regelverket så att nödvändiga regler och förordningar är tydliga, medan resterande tas bort. Näringslivets Regelnämnd (NNR) beskriver i Regelindikator 2004 hur företagens administrativa börda innebär kostnader som håller tillbaka tillväxten i ekonomin. Genom ett riksdagsbeslut i december 2002 (m+fp+kd+c+mp) begärde riksdagen att regeringen skulle låta utföra en rad förändringar för att underlätta för företagen.
Regeringen har inte helt oväntat sinkat verkställandet av flera av riksdagsbesluten och sprattlar vilt i nätet för att slippa att på allvar ta itu med regeldjungeln. Ständigt nya administrativa pålagor påförs företagen utan att kompletta konsekvensanalyser, t.ex. för kostnaderna, utförs. Enligt NNR medför 52 % av alla nya regelärenden ökad, 16 % minskad och 32 % oförändrad administrativ börda för företagen. Myndigheter och departement tar inte uppdraget att förenkla regelverket på allvar. På förfrågan från regeringen kunde landets alla myndigheter och verk inte redovisa mer än 300 konkreta åtgärder, och hälften av myndigheterna har inte ens brytt sig om att ha samråd med näringslivet i frågan. Centerpartiet anser att regelförenklingsarbetet går patetiskt långsamt och att ett mätbart mål snarast bör sättas upp för regelförenklingsarbetet, så som gjorts i Holland och Danmark. Liksom tidigare anser vi att regelbördan bör minska med 25 % inom en fyraårsperiod. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett område där diskrimineringen mot småföretagare är uppenbar är inom trygghetssystemen. Nuvarande system bidrar till att passivt ägande av aktier gynnas framför att med eget arbete få företag att växa. Lagstiftningen verkar bygga på uppfattningen att företagare inte kan bli sjuka och absolut inte vill bli föräldrar. Särskilt drabbar diskrimineringen i föräldraförsäkringen kvinnor som startar och driver företag.
Egenföretagare har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget är stängt, med inkomstbortfall som följd, riskerar även företaget att tappa kunder, som då söker sig till andra leverantörer. Egenföretagare drabbas också av reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen, vilket innebär att egenföretagare får lägre ersättning än anställda när han eller hon är hemma och tar hand om sjukt barn. Detta gör det svårare för människor med barn att starta företag.
Centerpartiet anser att samma villkor ska gälla för företagare som för anställda vad gäller sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet. Socialförsäkringarna bör utredas så att samma regler gäller för företagare som för anställda ifråga om kvalifikation och ersättningsregler i sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Småföretagare bör också ges tillträde till a-kassan om företaget är helt vilande. Vi vill också göra det möjligt för anhöriga med jobb utanför företaget att ha tillträde till a-kassa utan att företaget läggs i malpåse. Vad som ovan anges om reformering av de diskriminerande trygghetssystemen bör ges regeringen tillkänna.
Nya former av företagsorganisationer som bejakar entreprenören bör prövas. Bolagsbolaget i Värmland har upprättat ett koncept där entreprenörsanda kombineras med anställningstrygghet. Dess affärsidéär att erbjuda småföretagare F-skattsedel registrerad via själva Bolagsbolaget. Därutöver får småföretagarna hjälp med regler och administration, en på det hela taget enkel och praktisk lösning. För närvarande anser inte alla a-kassor att en anställning i Bolagsbolaget är jämförbar med t.ex. att jobba timmar, och redovisa inkomst och arbetsgivarintyg för dessa dagar. Istället klassas Bolagsbolagets brukare som egenföretagare. Vi hyser förhoppning om att det nya koncept som Bolagsbolaget tillfört den svenska arbetsmarknaden ska vinna terräng och att myndigheterna slutar att diskriminera Bolagsbolagets brukare. Regeringen bör uppdra åt berörda myndigheter och departement att inta ett öppet förhållningssätt till nya företagsformer. Detta bör ges regeringen till känna.
Årligen sker offentlig upphandling i Sverige för uppskattningsvis 20-25 procent av BNP. Idag motsvarar det mellan 450-550 miljarder kronor. Det finns alltså ett mycket starkt allmänintresse av en väl fungerande offentlig upphandling. Företagen börjar också i allt större utsträckning att visa intresse för att vinna anbud inom offentlig sektor. En ny bransch, som enbart sysslar med att bistå företag med att skriva offerter vid offentliga upphandlingar, har uppstått. Intresset av en effektiv och kostnadsbesparande hantering ska säkras genom lagen om offentlig upphandling, LOU - som tyvärr inte alltid följs.
Antalet överprövningar av offentliga upphandlingar har ökat väsentligt sedan Sverige (sent omsider) implementerade rättsmedelsdirektivets bestämmelser om adekvata nationella regler för rättslig prövning. Det borde vara angeläget för alla att den offentliga upphandlingen sköts bättre. Företagen förväntas i alla lägen att följa LOU, varför det rimligtvis borde ställas samma krav på myndigheter. Redan 1999 föreslog därför Upphandlingskommittén (SOU 1999:139) några väl motiverade åtgärder för att säkra en bättre funktion av den offentliga upphandlingen. De var:
Konkurrensverket skulle slås samman med Nämnden för offentlig upphandling till ett konkurrens- och upphandlingsverk. Avsikten var att tillsynsverksamheten över offentlig upphandling skulle utökas betydligt och förses med såväl ökade resurser som effektiva sanktionsmöjligheter.
Särskilda sanktioner vid brott mot upphandlingsreglerna skulle införas, t.ex. genom en s.k. marknadsskadeavgift. Åtta typfall angavs för när marknadsskadeavgiften skulle kunna komma ifråga. Dessa rörde allvarliga regelöverträdelser som typiskt sett var skadliga för tilltron till den offentliga upphandlingen.
Konkurrens- och upphandlingsverket, en branschorganisation eller en enskild leverantör skulle ges talerätt angående marknadsskadeavgift (vid länsrätt) om en upphandlande enhet vid anskaffning av vara, tjänst eller byggentreprenad uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende brutit mot LOU.
Sedan dess har regeringen gång på gång förhalat varje lagstiftning i dessa hänseenden. Senast hösten 2003 skulle en departementspromemoria ha presenterats med konkreta förslag pååtminstone någon punkt. Den kom aldrig ut. Bl.a. hänvisar regeringen till att det skall företas en översyn av EG:s rättsmedelsdirektiv, och att det vore olämpligt av Sverige att genom införande av nationella regler föregripa den processen. Argumentet kan inte godtas. Översynen av EG:s rättsmedelsdirektiv kan uppskattas ta flera år i anspråk, allt under det att de otillfredsställande förhållanden som Upphandlings-kommittén konstaterade fortfar. Förhållandena har f.ö. uppmärksammats också i Förtroendekommissionens betänkande (SOU 2004:47). Centerpartiet anser att regeringen skyndsamt ska ta sitt ansvar och genomföra Upphandlingskommitténs förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När Sveriges tillväxt och konjunktur diskuteras görs det ofta utifrån perspektivet att hela Sverige är i samma konjunkturfas, med samma arbetsmarknad och samma struktur på näringslivet. Såär dock inte fallet. Olika regioner är ofta i olika konjunkturfaser. Exempelvis gick det efter IT- och telekombranschens nedgång trögt för Stockholmsregionen, medan Västra Götalandsregionen, mycket tack vare en annan näringslivsstruktur, samtidigt var mycket framgångsrik. Detta visar att tillväxt i första hand utvecklas regionalt, men att tillväxtförutsättningar ser olika ut på olika platser och måste få utformas därefter. Av detta drar Centerpartiet slutsatsen att en betydligt ökad självständighet för regioner ger en ökad tillväxt för Sverige. Vad som ovan anförs om att en betydligt ökad självständighet för regioner ger en ökad tillväxt för Sverige bör ges regeringen tillkänna.
Den regionala utvecklingen är alltså avhängig av en omfördelning av makt - makten över resurser och beslut. I enlighet med federalismens principer menar Centerpartiet att lokala och regionala organ har ett betydligt bättre beslutsunderlag än centrala myndigheter och kan samtidigt uppnå större effektivitet, när det gäller att ta beslut rörande lokala och regionala frågor.
Ökad regional och lokal makt innebär också att regioner och kommuner måste få mer makt över de ekonomiska resurserna. Om detta inte sker blir makten innehållslös och beslut kan inte följas upp p.g.a. just brist på resurser. Västra Götalandsregionens framgång beror, förutom på en annorlunda näringslivsstruktur, på att en direktvald regional församling fått överta delar av den makt över regional utveckling som länsstyrelserna sköter i övriga Sverige. Detta har, enligt de själva, lett till att regionens politiker har kunnat samarbeta mer målinriktat och på ett mer övergripande sätt än före regionbildningen.
Den svenska regionalpolitiken har traditionellt kännetecknats av omfattande program för omflyttningar av pengar, centralstyrda direktiv och massiva myndighetsstrukturer för att behandla processen. Centerpartiet vill bryta ner ineffektiva myndighetsstrukturer, eliminera skadlig centralstyrning och förenkla de regionala finansieringsprogrammen. Vi tycker också att direktvalda regionala organ bör ansvara för de medel länsstyrelserna, Nutek m.fl. idag förfogar över. Vad som ovan anförs om att regioners makt över ekonomiska resurser ska öka för att skapa bättre effektivitet och beslutsunderlag bör ges regeringen tillkänna.
Centerpartiets skatteförslag om att växla avdrag mot en skatterabatt ökar kommunernas skattebas drastiskt och är också en viktig del i vår politik för en mer federalistisk makt- och ansvarsfördelning. För ytterligare diskussion kring detta hänvisas till Centerpartiets skattemotion.
Den regionala utvecklingen skulle också gagnas av att regionerna fick betydligt mer makt över sina tillgångar, både i form av t.ex. kompetensförsörjning och av materiella resurser. Exempelvis är infrastruktur ett område som har en avgörande betydelse för regionens utveckling. Centerpartiet tycker att det är rimligt att planeringen av transportsystemet i större utsträckning sker i samverkan med den regionala nivån, samtidigt som staten har ett ansvar för helheten, för att fastställa mål och avsätta resurser.
Kompetensförsörjning är också en fråga som har betydelse för regioners möjlighet att skapa tillväxt. Beslutsmakten över utbildning bör därför i större utsträckning decentraliseras till regional nivå, vilket ökar förmågan till anpassning efter regionala behov samt ökar medborgarnas möjligheter att utkräva politiskt ansvar för verksamheten. För mer detaljerade förslag hänvisas till Centerpartiets motion Regional utveckling.
Skogslänen bidrar med 90 procent av den svenska vattenkraftsproduktionen. I dessa områden skapas omfattande rikedomar som tyvärr hamnar på helt andra håll än i de regioner där de genereras. Centerpartiet anser det naturligt att en del av de värden det strömmande vattnet skapar stannar lokalt och därmed får medverka till utveckling och tillväxt. Vad som ovan anförs om regioners makt över sina tillgångar, både i form av t.ex. kompetensförsörjning och av materiella resurser bör ges regeringen tillkänna.
Istället för att blanda sig i det som regionen kan hantera bäst på egen hand borde staten koncentrera sig på att se över strukturer som missgynnar tillväxt och utveckling. Exempelvis är alla invånares närhet till fungerande service en förutsättning för en livskraftig region. Landsbygdens glesa strukturer gör att behovet av samverkan mellan myndigheter, företag och civilsamhället är avgörande för att man i många fall ska finna underlag för att tillhandahålla servicen, medan man i tätorter hellre eftersträvar specialisering.
Ett annat exempel är bostadssituationen i storstäderna, och speciellt i Stockholm. För att människor ska kunna arbeta, studera, starta och driva företag i storstadsregionerna måste bra bostäder kunna erbjudas till rimliga priser. Idag är det tyvärr inte så. Enligt Centerpartiet måste staten ge ökade förutsättningar för regionerna att radikalt förbättra bostadssituationen.
Staten måste i betydligt högre grad anstränga sig att placera statlig verksamhet i form av myndigheter och verk i hela landet. Det är viktigt att myndigheter finns synliga för alla medborgare eftersom människors tillgänglighet till olika myndigheter minskar då avståndet till närmaste lokal-/regionalkontor ökar. Myndigheter och verk bidrar dessutom till att bredda arbetsmarknaderna i de regioner som de lokaliseras till. Varje nytt arbetstillfälle genererar ytterligare tre arbetstillfällen och kan på så sätt bidra till en ökad tillväxt för hela landet.
Staten har också ansvar för att föra en offensiv industri- och företagarpolitik. Det handlar t.ex. om ett skattesystem som gynnar tillväxt och att satsa tillräckliga medel på FoU samt att föra en politik som skapar sunda offentliga finanser och rimliga räntenivåer. Staten måste alltså ta ett tydligt ansvar i att ge förutsättningar för självbärande och livskraftiga regioner. Vad som ovan anförs om statens ansvar för att ge förutsättningar för självbärande och livskraftiga regioner bör ges regeringen tillkänna.
Den viktigaste resurs en region har är människor och deras vilja att skapa och utveckla sin omgivning. Detta innebär att människors attityd är en av de enskilt viktigaste aspekterna för regional tillväxt. En region där invånarna har en positiv attityd till förändring och utveckling och där man ställer sig positiv till samarbete har mycket goda förutsättningar att lyckas. Det är också viktigt med självtillit, om man tror på sin region och sina idéer kommer framgångarna förr eller senare. Men det krävs också uthållighet. Regional utveckling handlar om en lång tid av målmedvetet och uthålligt arbete.
Centerpartiet tror på devisen att en region måste, för att nå framgång, utveckla och komplettera de tillgångar som redan finns, inte börja från början med något helt nytt. Att bara hoppas på nyheter som t.ex. IT eller bioteknik är inte hållbart i längden. Alla regioner har en eller flera idéer eller nischer som kan byggas ut och utvecklas till något framgångsrikt. Det gäller helt enkelt att ta tillvara de förutsättningar som finns. Detta är något som man med stor framgång gjort i exempelvis västra Norrbotten där biltestverksamheten har blivit en storindustri. Här har norrbottningarna lyckats med att just använda sina speciella förutsättningar, snö, kyla och gles befolkning, till att utveckla ett framgångsrikt företagande.
Regeringens "regionala utvecklingspolitik" betonar i ord vikten av utveckling och tillväxt i hela landet. I verkligheten förblir dock utgångspunkten att alla delar av landet förutom storstadsregionerna, och en och annan plats med lokalt hög tillväxt, är svaga, underlägsna och ohjälpligt på efterkälken. Perspektiven behöver därför bytas ut. De medelstora städerna, de små städerna, byarna, landsbygden, glesbygden såväl som storstädernas förutsättningar måste tas tillvara och maximeras för att skapa ett samhälle där regionerna gemensamt bidrar till tillväxt. Vad som ovan anförs om att ta tillvara och maximera de förutsättningar som finns i respektive region bör ges regeringen tillkänna.
Forskning utförd i Florida, USA, visar att det finns ett samband (korrelation) mellan en mångfald av livsstilar eller social bakgrund (t.ex. "invandrarindex" "bohemindex", "gayindex" etc.) och hög ekonomisk tillväxt. Öppenhet för olika livsstilar skapar dynamik och rörlighet som inte bara gagnar tolerans och mänskliga värden, utan även ekonomisk tillväxt. I svenska regioner med hög utflyttning återfinns ofta en mer traditionell syn på levnadsmönster där t.ex. mäns och kvinnors roller är mer uppdelade. Den största gruppen som lämnar landsbygden är unga kvinnor och flickor, med följd att andelen kvinnor är markant lägre i inlandet och i skärgården jämfört med riket totalt. Ifall kvinnor ska välja att bosätta sig och verka i hela landet krävs krafttag mot nuvarande strukturer och normer. I "Utflyttningssverige" är det männen som identifierar sig med, och därmed blir kvar i, en mer traditionell samhällsstruktur, medan kvinnorna flyttar dit där bättre förutsättningar finns för deras utveckling. Bättre villkor för jämställdhet behövs i hela landet så att kvinnors och mäns behov tas tillvara i samhällsplaneringen. Vad som ovan anförs om villkoren för jämställdhet i hela landet och kopplingen till ekonomisk tillväxt bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |
Roger Tiefensee (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |