De nya jobben skapas när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Den privata sektorns andel av den totala produktionen behöver därför bli större. Inriktningen i Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara grunden för Sveriges välfärd.
I en värld där nationsgränser spelar allt mindre roll kan inte ett land hålla sig med regelverk och skatter som avsevärt avviker från omvärldens. Politikers uppgift är att skapa sådana villkor att enskilda människor vill starta företag och att befintliga företag kan expandera. Det är då jobben kommer och det är bara så som den välfärd vi vant oss vid kan upprätthållas. Kristdemokraterna förespråkar en marknadsekonomi som tar hänsyn till miljön och sociala faktorer och som förenar frihet och trygghet. Statens roll ska vara att sätta ramarna för en sund marknadsfunktion, ta särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social trygghet och se till att miljöhänsyn tas.
En positiv attityd från politiskt håll till företagande är viktig för att fler ska känna att det är lönt att driva företag. Under lång tid har företagare betraktats enbart som outtröttliga skatteobjekt.
Reglerna som omgärdar företagare måste förenklas. Regeringens tafatta försök duger inte. Regelförenklingsarbetet måste ges högsta politiska prioritet.
En god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Kristdemokraterna inför därför ett riskkapitalavdrag upp till 100 000 kr per år för investeringar i onoterade bolag.
Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparande i obligationer. Vi avvecklar därför den så kallade dubbelbeskattningen på utdelningar till fysiska personer.
För att fler personer ska kunna spara ihop startkapital till egen framtida företagsstart inför vi också ett etableringskonto enligt dansk modell.
Mer än hälften av företagen i Sverige är familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp som nu vill träda tillbaka. Kristdemokraterna vill avveckla skatten på bundet kapital vid arvs- och generationsskiften när företaget fortsätter som fåmansbolag.
Tjänstesektorn har kraftig tillväxtpotential. Skattesystemet måste utformas så att det inte frestar till lagbrott. Inom vissa kontantbranscher, till exempel taxi-, restaurang- och frisörnäringen, bör en modell med schablonbeskattning prövas. Detta för att underlätta för nya företag att bildas och för seriösa företag som upplever illojal konkurrens i dagsläget. En skattereduktion vid köp av hushållstjänster införs vilket stimulerar skapandet av nya företag.
Infrastrukturen är avgörande för företagen. Vi satsar mer än regeringen på vägar och järnvägar. Brottsligheten kostar näringslivet miljardbelopp varje år. Vi satsar mer än regeringen också på rättsväsendet. Kunskapsförsörjningen måste förstärkas. Kristdemokraterna inför bland annat ett lärlingssystem nära knutet till det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Statens ägande omfattar cirka 25 procent av det inhemska näringslivet, vilket är till nackdel för ekonomins funktionssätt och en utförsäljning bör ske. Lagen som reglerar offentlig upphandling måste göras mer kraftfull och befrämja affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Detta bland annat för att små företag ska ha möjlighet att delta i budgivningen.
Slutligen presenteras förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, till gagn för företagarna och deras anställda.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 6
4 Inledning 9
5 Principer för ett gott näringslivsklimat 10
5.1 Det gemensamma bästa 10
5.2 Förvaltarskapsprincipen 10
5.3 Stärk äganderätten 10
5.4 Gemensamt etiskt handlingssätt och stärkt personligt ansvar 11
6 Näringsliv i förändring 12
6.1 Utvecklingen i Europa 12
6.2 Globalisering 12
6.3 Tjänstesektorn 12
7 Socialdemokraterna bedriver en dålig näringslivspolitik 13
8 Kristdemokraternas näringslivspolitik 15
8.1 Näringspolitikens mål 15
8.2 Förbättra attityderna till företagande 15
8.3 Etiken har betydelse för en fungerande marknad 15
8.4 Lägre skatter 16
8.4.1 Åtgärda strukturproblemen 16
8.4.2 Sänkt skatt på arbete 17
8.4.3 Sänkt skatt och färre regler för fåmansföretag 17
8.4.4 Nedsättning av socialavgifterna 18
8.4.5 Arvs- och gåvoskatt 18
8.4.6 Avskaffa förmögenhetsskatten på aktier 18
8.4.7 Avskaffa dubbelbeskattningen av aktier 18
8.4.8 Avveckla förmögenhetsskatt 19
8.5 Förenklade regler och minskat krångel 19
8.5.1 Solnedgångsparagraf 20
8.5.2 Förenkla försäkringsreglerna 20
8.5.3 Förenkla självdeklaration för företagare 20
8.5.4 Generösare regler för moms- och uppbördsdeklaration 21
8.5.5 F-skattsedel till alla som vill ha 21
8.5.6 Förenkla företagens kontakter med myndigheter 21
8.5.7 Informations- och samrådsplikt vid markarbeten 22
8.5.8 Förbättra tillgången till riskkapital 22
8.5.9 Kooperativa företag 23
8.5.10 Ändra regler för och beskattning av fåmansbolag 24
8.5.11 Periodiseringsfonder 24
8.5.12 Inför etableringskonto 25
8.5.13 Anpassa miljöbalken utifrån småföretagens situation 25
8.6 Tjänstesektorn 26
8.6.1 Krafttag mot svartjobben 26
8.6.2 Vita jobb och rättvis konkurrens 26
8.6.3 Schablonbeskatta vissa tjänstebranscher 27
8.6.4 Fördubbla marknadsföringen av Sverige som turistland 28
8.7 Främja kvinnligt företagande 28
8.8 Satsa på infrastruktur 29
8.9 Förbättra konkurrensen och öka avregleringarna 29
8.9.1 Rättvis konkurrens mellan offentligt och privat 30
8.9.2 Avveckla snedvridande företagsstöd 30
8.9.3 Kriminalisera karteller 30
8.9.4 Stärk Konkurrensverket 31
8.10 Reformera den offentliga sektorn 31
8.10.1 Statens roll i näringspolitiken 32
8.10.2 Sälj statliga företag 32
8.10.3 Mer offentlig upphandling 33
8.11 IUC - Industriellt Utvecklingscentrum 34
8.12 Satsa på forskning, utveckling och innovationer 34
8.13 Satsa på utbildning och kompetensutveckling 35
8.13.1 Utbildning för företagande 36
8.13.2 Satsa på lärlingsutbildning 36
8.13.3 Uppmuntra individuellt kompetenssparande 36
8.14 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 38
8.14.1 Inför en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring 38
8.14.2 Förbättra lönebildningen 38
8.14.3 Ny arbetsmarknadspolitik med individen i centrum 39
8.15 Flexibilitet måste prägla de regionala tillväxtprogrammen 39
8.16 Arbetskraftsutbudet 40
8.16.1 De äldre på arbetsmarknaden är en resurs 40
8.16.2 Ungdomar på arbetsmarknaden är en resurs 40
8.16.3 Invandrare på arbetsmarknaden är en resurs 41
8.16.4 Arbetskraftsinvandring 41
8.16.5 Arbetstiden 41
9 Anslagen 42
9.1 VINNOVA 42
9.2 Verket för näringslivsutveckling: Förvaltningskostnader, 38:1 42
9.3 Näringslivsutveckling, m.m., 38:2 42
9.4 Institutet för tillväxtpolitiska studier: Förvaltningskostnader, 38:3 43
9.5 Turistfrämjande, 38:4 43
9.6 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m., 38:5 43
9.7 Rymdverksamhet, 38:14 43
9.8 Konkurrensverket, 38:16 44
9.9 Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag m.m., 38:19 44
9.10 Kapitalinsatser i statliga bolag 38:19 44
9.11 Kommerskollegium 44
9.12 Exportfrämjande verksamhet, 39:3 44
9.13 Konsumentverket, 40:2 45
9.14 Bidrag till miljömärkning av produkter, 40:6 45
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundläggande principer för ett gott näringslivsklimat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens roll i näringspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etikens betydelse för en fungerande marknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.5
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av kommunallagen i syfte att underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare konkurrenspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kriminalisering av karteller.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförande av Småföretagsdelegationens förslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att negativa belopp vid företagsomvandlingar skall kunna behandlas som kapitalvinst på aktierna det år då ombildningen sker och den beräknade skatten skall kunna betalas under en femårsperiod.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokala kooperativa utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk utredning om riskkapitalförsörjningen.
Riksdagen beslutar att möjlighet för riskkapitalavdrag införs.2
Riksdagen beslutar att möjlighet till sparande i etableringskonto införs.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöbalken måste anpassas utifrån de små företagens situation.3
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om sänkta skatter och avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta företagens kontakter med myndigheter.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i reglerna för fåmansföretag.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnligt företagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om framtidens arbetsmarknad.4
Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars sjuklöneperiod.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till åtgärder för att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av schablonbeskattning inom vissa tjänstebranscher.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lagen om offentlig upphandling i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om industriella utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning, utveckling och innovationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och kompetensutveckling samt behovet av inriktning på företagande och entreprenörskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ikraftträdandet av de nya reglerna kring företagsrekonstruktioner bör skjutas upp i tvåår och under tiden bör konsekvenserna för företagen utvärderas.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om näringspolitikens mål.
Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005 anvisa anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv, med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag 2005 tkr |
Förändring |
|
26:1 Vinnova: Förvaltningskostnader |
115 909 |
-5 000 |
|
38:1 Verket för näringslivsutveckling: Förvaltningskostnader |
218 881 |
-15 000 |
|
38:2 Näringslivsutveckling, såddfinansiering |
275 562 |
30 000 |
|
38:3 ITPS förvaltningskostnader |
72 233 |
-5 000 |
|
38:4 Turistfrämjande |
101 403 |
100 000 |
|
38:5 SGU |
174 313 |
-10 000 |
|
38:14 Rymdverksamhet |
791 871 |
-35 000 |
|
38:16 Konkurrensverket, varav resursökning |
83 650 |
5 000 |
|
Överföring av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) från UO2 |
4 000 |
|
|
38:19 Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statliga bolag |
25 000 |
-25 000 |
|
38:20 Kapitalinsatser i statliga bolag |
1 000 |
-1 000 |
|
39:2 Kommerskollegium |
66 305 |
-5 000 |
|
39:3 Exportfrämjande |
319 956 |
-50 000 |
|
40:2 Konsumentverket |
106 818 |
-5 000 |
|
40:6 Bidrag till miljömärkning/rättvisemärkning av produkter. Utökad verksamhet |
4 400 |
2 000 |
|
Summa anslagsförändringar |
3 891 377 |
-15 000 |
1 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till KU.
2Yrkandena 10, 13, 14, 16, 18, 22, 23 och 24 hänvisade till SkU.
3Yrkande 15 hänvisat till MJU.
4 Yrkande 20 hänvisat till AU.
5 Yrkande 21 hänvisat till SfU.
6 Yrkande 25 hänvisat till FiU.
7 Yrkande 29 hänvisat till UbU.
8 Yrkande 30 hänvisat till LU.
Utan tillväxt finns det bara nedskärningar att fördela. En av tillväxtpolitikens hörnstenar är näringspolitiken. Denna motion beskriver inriktningen för Kristdemokraternas näringspolitik.
En regering som vill åstadkomma ekonomisk utveckling, förstärkt välfärd och rika möjligheter till arbete måste bedriva en näringspolitik som stimulerar enskilda initiativ och företagande. Politikens roll är i detta sammanhang att skapa en god jordmån för nya och växande företag.
Skolan ska spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll och betydelse i samhället. Många gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare men framtiden behöver också många nya företagare. Skolan har en viktig uppgift att väcka intresse för företagande och entreprenörskap. Förädling av råvaror och viktiga uppfinningar runt sekelskiftet, i en miljö av stabila institutioner och ett företagarvänligt klimat, utvecklade Sverige från ett av Europas fattigaste jordbruksländer till ett av världens rikaste länder runt 1970. Under drygt 30 år från 1970 har emellertid förutsättningarna för företagande och ekonomisk utveckling försämrats i Sverige. Sjuttiotalet innebar en period av i många stycken skadlig lagstiftning och en dramatisk höjning av skatten på arbete. Detta har starkt hämmat Sveriges välfärdsutveckling.
Målet för Kristdemokraternas näringspolitik är att bygga en långsiktig och stabil grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat företagande inom sociala och ekologiska ramar. Detta står också i samklang med Kristdemokraternas målsättning att uppmuntra ett ökat personligt ansvarstagande. Det är olyckligt - även när det gäller villkoren för företagande - att så många fortfarande uppfattar det som att det offentliga har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivå, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och minskar därmed sysselsättningen.
Företag, kunniga medarbetare och huvudkontor flyttar från vårt land till länder som förmår att skapa ett bättre klimat än det Sverige i dag kan erbjuda. Exempel på större företag som inte längre styrs från Sverige är: ABB, AGA, Alfa-Laval, ASG, AstraZeneca, Autoliv, BTL, Esselte, Ikea, Kockum, Nobel, Saab Personvagnar, Securitas, Stora och Volvo Personvagnar. Problemet i dag är att den socialdemokratiska regeringen saknar en vision om hur Sverige ska utvecklas med nya och växande företag. Därför saknar man också en strategi för hur en sådan utveckling ska kunna åstadkommas. EU påtalar att Sverige måste gynna tillväxten av små och medelstora företag i sin senaster rapport. De reformer som fyrpartiregeringen genomförde 1991-94 för att stärka arbete, sparande och företagande har misstänkliggjorts, baktalats och till vissa delar rivits upp.
Det goda samhället handlar om alla människors lika värde, rättigheter och skyldigheter. Det ligger ett stort ansvar på varje människa att förvalta sina personliga förutsättningar och resurser. Alla medborgare och invånare ska kunna ta del av social välfärd och utveckling. Detta innebär möjligheter för alla att leva ett drägligt liv med till exempel mat, kläder, sjukvård, arbete, utbildning, kultur och att kunna förverkliga grundläggande värden såsom liv, hälsa, frihet, kunskap, sanning och kärlek. Hela samhället vinner på att alla verkar för det gemensamma bästa. För detta är det nödvändigt med etiskt medvetna medborgare som kan skilja bra handlingar från dåliga och goda från onda. Målet är det gemensamma bästa och det förverkligas utifrån rätten att förverkliga gemensamma värden.
Arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd.
Förvaltarskap över gemensamma resurser rör såväl materiella som andliga värden. Miljön och naturresurserna måste förvaltas ansvarsfullt, så att goda livsbetingelser inte äventyras och så att kommande generationer också får del av dem. Människan bör därför ingripa i naturen med försiktighet och klok urskillning. Andliga och kulturella värden utgör ett rikt arv, som behövs för att bevara och vidareutveckla en civiliserad identitet och samhörighet. En socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi ger goda politiska förutsättningar för ett gott förvaltarskap. Förvaltarskapstanken hjälper oss att tänka långsiktigt och att därmed värna de nödvändiga livsbetingelserna. Vi kallar detta för förvaltarskapsprincipen.
Näringslivspolitiken ska bygga på förvaltarskapsprincipen. Lagar, skatter och regler ska utformas på ett sätt som uppmuntrar ett gott förvaltarskap.
Marknadsekonomins civilrättsliga grund är frivilliga avtal mellan självständiga aktörer. Detta förutsätter privat äganderätt. I jämförelse med andra västeuropeiska länder har Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten, särskilt när det gäller ersättning vid expropriation.
Kristdemokraterna anser att den enskilda äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.
Expropriation innebär att enskilds egendom mot viss ersättning, genom tvång, tas i anspråk för att tillgodose ett samhälleligt mål. Men rätten att expropriera och göra intrång tillkommer inte bara det allmänna utan även enskilda rättssubjekt, och för ändamål som syftar till ekonomisk avkastning.
Ett exempel där äganderätten kommer i fokus är när bredbandsnäten byggs ut. Detta sker i huvudsak på två sätt. Det ena sättet innebär att kablar grävs ner i sådan mark som är ianspråktagen med vägrätt, mark som i de flesta fall ägs av Sveriges bönder. Ett annat exempel är expropriation av mark för utbyggnad av mobiltelenät. Med dagens ersättningsregler i expropriationslagen kan de markägare som tvingas avstå från mark få ersättningar som jämförelsevis framstår som obetydliga.
Många markägare har naturligtvis reagerat mot detta kommersiella utnyttjande av deras mark. Det man kraftigast har reagerat mot är att det inte utgår någon ersättning till markägaren för kabelframdragningen då bredbandsaktörernas verksamhet kan förväntas generera stora ekonomiska vinster.
Kristdemokraterna anser att expropriationslagen i denna del är föråldrad. Lagens ersättningsregler är inte anpassade till dagens tvångsförvärv, som i många fall sker för att tillgodose förutom allmänna intressen även starka privatekonomiska intressen. Det är därför hög tid att se över och reformera ersättningsreglerna vid tvångsförvärv.
Man måste kunna lita på ingångna avtal. Ett inte oväsentligt problem i dag är en allmän försvagning av det etiska medvetandet och rättsuppfattningen som även berör det ekonomiska livet. En sund marknadsekonomi förutsätter en gemensam etisk grund där karaktärsdrag som personligt ansvarstagande och hederlighet betonas mer aktivt än vad som skett i vårt land under lång tid.
Ekonomin är ett av de områden som mest påverkas av kulturella förhållanden. Man kan finna ett tydligt gemensamt drag för de områden där nyföretagande blomstrar, nämligen tillit. Det handlar om att vi förväntar oss ett visst beteende av våra medmänniskor. Där man samarbetar och litar på varandra, där frodas företagsamhet. Tillit är inte något som kan skapas genom direkta politiska beslut. Politiken måste dock bidra till en process där samhällets inneboende tillit förstärks. Denna process måste dessutom förstärkas genom att familjerna och skolan får bättre förutsättningar att fungera och förmedla positiva normer.
Det personliga ansvarstagandet måste stärkas på bekostnad av kollektivism och centralstyrning. Denna princip är central i den kristdemokratiska ideologin. En brytning av den moraliska förflackningen kan endast ske genom att vi alla tar ett ökat personligt ansvar. Av detta följer att mer av resurser måste behållas av de enskilda individerna, så att ansvarstagandet ges realistiska möjligheter att fungera.
När framtidens näringsliv, åtgärder för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning diskuteras är det viktigt att beakta de förändringar som gör att de gamla recepten inte längre fungerar. Viktiga förändringar är bland andra globaliseringen, regionaliseringen, utvecklingen i Europa, den höjda utbildningsnivån, informationsteknikens fortsatta utveckling samt tjänstesektorns expansion.
De traditionella basnäringarna, skogen, stålet och kemin, liksom övrig industri kommer fortsatt att vara betydelsefulla. Den nya näringspolitiken måste dock också ta sin utgångspunkt i de nya näringarna och de små företagen.
Förändringar innebär nya förutsättningar. Den miljö av nationella monopol och regleringar mot utlandet som fanns för bara 15-20 år sedan gav vissa möjligheter att driva en nationell särpolitik. Detta är inte längre fallet. Sverige blir alltmer integrerat i Europa och är en del av den internationella marknaden med mycket begränsat utrymme att driva en avvikande näringspolitik med detaljregleringar och selektiva åtgärder. Däremot är de nationella politiska ramarna, som bland annat ska stimulera expansion och sysselsättning, fortsatt viktiga.
Världshandeln ökar nu flera gånger snabbare än världsproduktionen. Handeln sker också i ett helt nytt konkurrensläge. Gamla nationellt skyddade branscher och sektorer utsätts för konkurrens. Efter krisen kommer Asien att med ökad konkurrenskraft fortsätta ta marknadsandelar inom världshandeln. Ett vitaliserat USA försöker öka sina marknadsandelar i Europa. Det räcker inte för oss svenskar att konkurrera i Västeuropa - det är världskonkurrens som gäller.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag. Uppdragsverksamhet bedöms vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En slumrande bransch med stor potential är hushållssektorn. Varje vuxen lägger i genomsnitt ner cirka 26 timmar i veckan på hushållsgöromål vilket motsvarar 3,7 miljoner heltidsarbeten. Höga skattekilar gör att den legala marknaden för tjänster riktade till hushåll är näst intill obefintlig, medan en omfattande svart sektor breder ut sig. Stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Skatten på arbete måste minska. Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget. Förslag till åtgärder inom detta område följer senare i motionen.
De mindre företagen kommer att bli allt viktigare för Sverige. Jämfört med 1950 finns i dag färre jobb i den privata sektorn. Hela sysselsättningsökningen sedan andra världskriget har skett i den offentliga sektorn. I dag är det i det privata näringslivet nya jobb måste skapas. Och då främst i de små företagen.
Sverige har uppenbarligen under de senaste 30 åren bedrivit en felaktig och misslyckad politik. Landet har under en lång rad av år haft en alltför svag tillväxtkraft. Från att 1970 ha varit det fjärde rikaste landet bland OECD-länderna har Sverige rasat dramatiskt på rankinglistan till 15:e plats 2003. Vid en jämförelse av köpkraftspariteten (PPP) hamnar Sverige på 25:e plats av världens länder, enligt CIA:s omvärldsdata. Situationen för landets företagare är mörk.
Enligt färsk statistik från Institutet för tillväxpolitiska studier (ITPS) försattes 4 204 företag i konkurs under det första halvåret 2004. Antal anställda i företag i konkurs uppgick till 12 245 personer. Bara i Stockholms län försattes över 1 632 företag i konkurs, vilket berörde 3 603 personer. Trots en liten uppgång av nyföretagande under 2004 jämfört med 2003 uppvisade fem län minskningar inom industrisektorn i förhållande till motsvarande period 2003. Nedgången var allra störst i Örebro län, följt av Jämtland och Uppsala län. Fortfarande är antalet företag i Sverige lågt i förhållande till befolkningens storlek, och de nya företag som startas ersätter bara företag som försvinner.
Statistik från ITPS visar att det utländska ägandet har fortsatt att öka, både mätt i antal företag och antal anställda. Totalt fanns det 10 100 utlandsägda företag med 564 200 anställda. Detta innebär att utlandsägda företag svarade för 23 procent av sysselsättningen i näringslivet 2003. Det är positivt att utländskt kapital kommer till Sverige, men i den allt hårdare internationella konkurrensen ökar samtidigt kraven på att de svenska företagen ligger i topp vad gäller innovationer, produktivitet och produktion. Detta måste understödjas av ett tidsenligt regelverk, en flexibel arbetsmarknad med bra rehabilitering och gynnsamma skatter. Annars riskerar företag att flytta från Sverige till andra länder.
Enligt en rapport från ITPS är inte Stockholm längre en tillväxtmotor för svensk ekonomi. Dessa uppgifter ser Kristdemokraterna mycket allvarligt på eftersom tillväxten i Stockholm har betydelse för tillväxten i hela Sverige. ITPS anser att Stockholmsregionen uppvisar flera tecken på avmattning i förhållande till både europeiska regioner och de andra storstadsregionerna i Sverige. Mönstret gör sig gällande för företagsdynamik, sysselsättningsutveckling och befolkningsutveckling. Vi kristdemokrater anser att såväl den socialdemokratiska regeringen som vänstermajoriteten i Stockholms stadshus bär skulden till denna farliga utveckling för landets huvudstad.
Näringspolitikens uppgift är att skapa tillräcklig attraktionskraft för att kapital, kompetent arbetskraft och teknik ska lockas hit och stanna kvar. Det förutsätter i allmänna ordalag en miljö för företagande som är så bra att fler företag väljer att etablera sig i Sverige. Fattiga länder som börjar sin industrialisering får vanligen sin attraktionskraft genom låga lönekostnader. Därefter klättrar de uppåt och adderar annan kompetens, alltmedan kostnaderna stiger. Sverige har relativt höga kostnader, en liten hemmamarknad och ligger dessutom geografiskt avsides. Det betyder att vi för att skapa god attraktionskraft måste kompensera för dessa nackdelar genom att vara desto bättre på andra områden. Det handlar bland annat om god infrastruktur, skatteregler som gynnar arbete, sparande och företagande, tillgång till god kompetens, sunda offentliga finanser och frihandel.
De snabbväxande regionerna i världen kännetecknas just av att de har lyckats skapa sådan attraktionskraft och attraherat ny produktion i stor skala. Recepten har skilt sig åt i vissa avseenden, men gemensamt för dem alla är satsningen på exportdriven tillväxt, avreglerade marknader, aktiva åtgärder för att locka internationellt kapital, liten offentlig sektor i förhållande till den privata, högt sparande och goda utbildningssystem.
Den internationella integrationen, utmaningen från nya konkurrenter och de kvardröjande svenska skuldproblemen kommer att kräva en fortsatt anpassning av den svenska ekonomin till den internationella konkurrensen. Sverige har försummelser att ta igen, samtidigt som ribban från omvärlden hela tiden höjs. Inser och erkänner man inte detta kommer klyftan mellan den nödvändiga marknadsanpassade ekonomiska politiken å ena sidan och traditionell vänsterretorik å den andra att bli oöverstiglig.
Det så kallade Gnosjöupproret är ett exempel på hur stämningarna hos landets företagare är just nu. Beslutet att förlänga sjuklöneperioden till tre veckor är ett hårt slag mot landets företagare, och då speciellt mot de mindre företagen. De ökade kostnader som förslaget innebär kommer ovanpå det redan hårda klimat som man lever i. Företagare protesterar mot regeringens förslag om att låta arbetsgivarna ta en större del av kostnadsansvaret för sjukskrivningarna.
Sjuklöneförslaget var droppen som fick bägaren att rinna över - den droppe som gör att man inte vågar anställa ytterligare personal, den droppe som gör att man inte vågar eller vill genomföra generationsskifte i ett företag och i stället funderar på att sälja av, sälja ut och ge upp. Kristdemokraterna var självklart emot att införa den tredje sjuklöneveckan och anser att den omedelbart ska avskaffas.
Socialdemokraterna har försuttit chansen till nödvändiga reformåtgärder för att förhindra att Sverige faller tillbaka ytterligare i jämförelse med övriga länder. De senaste åren har de, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, i stället ägnat sig åt att skapa nya strukturproblem.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att särskilda mål formuleras för respektive politikområde. Kristdemokraternas förslag till mål lyder:
Att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom fler och växande företag. Politikens roll är att skapa en god jordmån för företagande. Arbete och välfärd åt alla uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts växa med goda och stabila regler.
Det är också viktigt att regeringen sätter upp konkreta mätbara mål. Inom näringspolitiken finns det flera områden som bör vara föremål för målsättningar som är uppföljningsbara. Som ett första steg föreslår Kristdemokraterna att Sverige följer det nederländska exemplet för regelförenklingar. Målet bör vara att företagens kostnader för den administrativa bördan till följd av regelverken ska minskas med 15 procent under innevarande mandatperiod. Alla myndigheter måste involveras i det arbetet.
Kristdemokraterna anser också att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till mål för andelen kommersialiserade patent i Sverige samt ett mål för andel av arbetskraften som är sysselsatt i privat sektor.
Det politiska etablissemangets attityd till företagare och företagande är inte minst viktigt för att fler än i dag ska känna att det är lönt att starta eller vidareutveckla företagsidéer eller verksamheter. Under alltför lång tid har företagare från politiskt håll enbart betraktats som outtröttliga skatteobjekt. Inte sällan har attityden varit att de flesta företagare är potentiella skattesmitare som behöver klämmas åt genom fler och hårdare regler. Detta har lett till ständigt växande regelverk och kontrollmaskineri.
Om Sverige ska klara den framtida välfärden krävs det fler och nya företag som vågar anställa och vidareutvecklas. Då måste också attityden från politiskt håll förändras så att det blir högsta prioritet att förenkla och utforma regler som angår företagare på ett betydligt bättre sätt än i dag.
Inte minst i en otrygg tid är det viktigt att stärka de värden som skapar det goda samhället. På samma sätt som trafikreglerna är en förutsättning för friheten att åka vart man vill är etiken en förutsättning för att samhället ska fungera utan onödiga kollisioner. Det etiskt neutrala samhället är en omöjlighet. Etik är och fungerar som ett fundament för rätt och lagstiftning. Men etiken är också den viktiga sammanhållande kraft som måste finnas där lagstiftning inte finns, eller om lagregleringarna minskar. En väl förankrad etik minskar behovet av en alltmer krånglig och omfattande lagstiftning och den minskar behovet av dyra och komplicerade affärskontrakt. En väl förankrad etik gör därmed livet lättare att leva. Vårt samhälle har byggts upp av den etik som inspireras och förvaltas av den kristna traditionen. Det handlar bl.a. om hederlighet, rättvisa, personligt ansvarstagande, solidaritet med medmänniskor och respekt för andras egendom.
Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att vi långsiktigt kan åstadkomma en högre tillväxt än tidigare. Endast så kan vi på sikt öka välfärden för alla. År 2003 var tillväxten i svensk ekonomi 1,6 procent. Innevarande år väntas tillväxten öka till 3,5 procent enligt Finansdepartementet. Detta ska jämföras med den globala tillväxten som förutspås bli 4,7 procent. Bedömningen för åren 2005-2007 är att Sverige fortsatt kommer att ha en lägre tillväxt än omvärlden. För att vända denna negativa trend måste strukturproblemen i den svenska ekonomin åtgärdas.
De skattesänkningar som bör prioriteras är de som direkt påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Det är annars stor risk för att inte minst flaskhalsar på arbetsmarknaden snabbt åter bromsar tillväxten.
Det handlar till exempel om skattesänkningar som stimulerar individen till högre utbildning och ökade arbetsinsatser och samtidigt underlättar för företagen att anställa och expandera. Det handlar om beskattningen av låginkomsttagare. Det handlar om skattesänkningar som gör det mer lönsamt att driva, utveckla och äga företag i Sverige.
Internationaliseringen och integreringen av ekonomierna i alltfler avseenden har gradvis tvingat fram en förändrad syn på beskattningen. Det finns inte längre samma utrymme för stora avvikelser i beskattningen av till exempel kapital som är extremt lättrörligt över nationsgränserna. Detsamma gäller i växande grad också för kvalificerad arbetskraft. Samtidigt har den svaga sysselsättningstillväxten under flera decennier i Sverige, liksom i stora delar av övriga Europa, fokuserat på skatten på arbete. Lägre skatter på arbete har också blivit en uttalad målsättning från EU för att långsiktigt få bukt med arbetslösheten, men regeringen har gjort alltför små satsningar på detta område.
Utformningen av skattepolitiken kan i allt högre grad sägas ha blivit en del av ett lands grundläggande konkurrenskraft. Skattetrycket i Sverige är mycket högt, både ur ett internationellt och ur ett historiskt perspektiv, och måste sänkas väsentligt för att bli konkurrenskraftigt och därmed möjliggöra en långsiktigt högre tillväxt. En högre beskattning i Sverige på kapital och humankapital leder bort kapitalet och det blir allt svårare att attrahera kvalificerad arbetskraft. Resultatet blir att den långsiktiga tillväxtkraften försvagas. Sverige har i hög grad fått känna av detta. Konkurrensnackdelar på skatteområdet har bidragit till många uppmärksammade företagsutflyttningar och alltfler företag bedömer att de kommer att fåökade svårigheter att behålla ung och välutbildad arbetskraft inom landet liksom att attrahera kvalificerad utländsk arbetskraft.
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om lika lön för likvärdigt arbete får inte via skatte- och bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst oavsett om man arbetar eller ej. Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent måste gälla. Den statliga skatten ska därför uppgå till max 20 procent.
Regeringens skattemässiga särbehandling av utländska experter som arbetar i Sverige är ett tydligt uttryck för en situation som i längden blir ohållbar. Särbehandlingen av internationella experter synliggör den orimligt tunga skattebörda som vilar på löntagarnas axlar. Den internationella ekonomin blir alltmer sammanvävd och om inte det totala skattetrycket sänks kommer Sverige sakta men säkert halka efter övriga OECD-länder. Som tidigare nämnts är utvecklingen sedan 1970-talet skrämmande; Sverige har halkat ner från en 4:e plats på OECD:s rankinglistan till plats 15 i dag.
Målet med en reformering av skattesystemet är att fler ska kunna klara sig på sin lön, att förbättra företagens utvecklingskraft och att sänka det totala skattetrycket.
Kristdemokraterna vill på sikt avveckla värnskatten och införa en speciell skattereduktion för låginkomsttagare, i syfte att öka arbetskraftsutbudet.
Skatterna på hushållstjänster ska minskas kraftigt. Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet föreslagit en 50-procentig skattereduktion vid köp av hushållstjänster.
Det finns särskilda regler för beskattning av ägare i fåmansbolag. Reglerna är, trots att flera förändringar gjorts sedan de infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört med dem som gäller för andra företag.
Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterligt komplicerade. För den enskilde företagaren är det mycket svårt att genomskåda skatteeffekterna vid olika händelser. Det är djupt otillfredsställande att inte regelverket kan överblickas, tolkas och förstås av dem som faktiskt berörs. Därigenom undergrävs skattesystemets legitimitet. Inte heller skapas ett klimat i vilket nya företag startas och växer.
När det gäller den utdelning ägaren tar ut, är det oklart vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, lön. I dag gäller att som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus 5 procent. Resten räknas som lön och beskattas därefter.
Kristdemokraterna förordar en lösning som innebär att man tillämpar en så kallad normallönemodell. Det innebär att en schablonmässig normallönenivå på inkomsten utgör underlag för inkomstbeskattning och att resterande intäkter beskattas som kapital. Förslaget inbegriper även begränsningar för att undvika ett oskäligt utnyttjande av systemet. Regeringen bör snarast se till att modellen blir verklighet.
Det finns ytterligare en rad regler för fåmansbolag som snarast bör förändras. Utgångspunkten måste vara att delägare i fåmansaktiebolag ska beskattas och behandlas på samma sätt som delägare i större bolag. Dagens regler hindrar företagen från att bygga upp en kapitalbas vilket motverkar investeringar och expansion. Kristdemokraterna anser att förslag till nya, enkla regler som jämställer fåmansföretagen med andra företag snarast måste utarbetas.
Sedan några år har alla företag fått göra ett avdrag på socialavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en lönesumma motsvarande 852 000 kr. Regeringen vill nu reducera detta belopp till 741 600 kr. Kristdemokraterna motsätter sig denna försämring. Det är soloföretag och småföretag som bygger upp Sverige och Kristdemokraterna vill därför att nedsättningen ska ligga kvar på 852 000 kr.
Svenskt näringsliv står inför en kraftig föryngring de närmaste åren. Mer än hälften av företagen i Sverige är fortfarande familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp fyrtiotalister som vill träda tillbaka. Dagens skatteregler gör det mycket svårt att överlåta företag inom familjen. Orimliga skuldbördor uppstår då företaget överlåts inom familjen med resultat att de nya ägarna tvingas ta lån för att betala arvsskatten. För många blir alternativet att sälja till utomstående, inte sällan till utländska intressen.
Kristdemokraterna vill förenkla reglerna för arvs- och gåvoskiften och ta bort arvs- och gåvoskatten.
Socialdemokraterna har drivit igenom att A-aktier ska tas upp till noterat värde, latent skatteskuld ska inte längre beaktas vid värderingen. Det finns flera motiv till att aktier vid förmögenhetsbeskattning inte borde tas upp till fulla värdet. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som belastar aktierna. Det är orimligt att beskatta en skatteskuld. Förmögenhetsskatten får en hämmande effekt på riskkapitalförsörjningen. Kristdemokraterna vill successivt avveckla förmögenhetsskatten de närmaste åren.
Dubbelbeskattningen innebär att skatt först tas ut i företaget och sedan en gång ytterligare när utdelning görs. Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparande i obligationer. Avkastningen på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51 procent medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas med 30 procent. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i företagen inte delas ut till de enskilda aktieägarna så att vinster kan strömma över till nya företag där de skulle kunna skapa investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars naturliga flödet från stagnerande företag och branscher till mer framtidsinriktade.
Dubbelbeskattningen blir också alltmer orimlig att upprätthålla på en internationaliserad världsmarknad. Om företag ska välja Sverige för nyetableringar och om företag ska stanna kvar i landet krävs det att dubbelbeskattningen slopas.
De senaste åren har den svenska börsen präglats av ett allt större utländskt ägande. Detta är en konsekvens av en politik som gör att svenskar inte kan äga svenska företag på lika gynnsamma villkor som utländska ägare. Kristdemokraterna avvecklar därför på sikt dubbelbeskattningen på utdelningar för fysiska personer.
Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5 procent på belopp som överstiger 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 2 miljoner kronor för gifta eller sammanboende enligt regeringens budgetproposition.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Sverige är ett av få länder i Europa som har kvar förmögenhetsskatten.
Kristdemokraterna vill avveckla förmögenhetsskatten successivt. Kristdemokraterna vill att förmögenhetsskatten reduceras till 1 procent 2006 och 0,75 procent 2007, för att därefter avvecklas helt.
Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat och kommer att öka i framtiden. Omkring 75 procent av de privata företagen i Sverige har ingen anställd, vilket gör soloföretagaren till Sveriges vanligaste företagare. Det är därför angeläget att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills. Det är i mindre företag som de flesta nya arbetstillfällen skapas.
Avregleringens betydelse för den framtida ekonomiska utvecklingen kan aldrig betonas för mycket. Under den borgerliga regeringen tillkallades en särskild avregleringsdelegation med uppgift att driva på avregleringsarbetet samt föreslå förändringar som stärker konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar.
Erfarenheterna från andra länder där avregleringsarbetet tas på allvar, som Storbritannien, Holland, England och Irland, visar att det krävs ett starkt politiskt stöd från allra högsta nivå.
Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för småföretagen utan att statsfinansiella kostnader uppkommer. Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet.
Av Småföretagsdelegationens 81 konkreta förslag till regelförenklingar är i dag, drygt fem år senare, närmare två tredjedelar fortfarande inte genomförda. Det finns ingen uppföljning under de senaste åren av hur många och vilka av Småföretagsdelegationens förslag som har genomförts. Småföretagsdelegationen är nedlagd och någon systematisk uppföljning av förslagen har inte gjorts. Det är anmärkningsvärt och visar tydligt på den socialdemokratiska regeringens bristande intresse för näringslivsfrågor.
Kristdemokraterna medverkade till att en riksdagsmajoritet hösten 2002 uppdrog åt regeringen att under innevarande mandatperiod göra en genomgång av hela det regelverk som berör företagandet, så att onödiga och krångliga regler kan tas bort. Samma riksdagsmajoritet beslutade också att det ska sättas upp ett kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet, i syfte att redan under innevarande mandatperiod påtagligt minska företagens kostnader för administration av regelverket. Regeringen har motvilligt gått med på detta och lovar även i budgetpropositionen att komma med en särskild skrivelse till riksdagen om hur man arbetar för att minska den administrativa bördan för företag. Regeringen har tidigare visat stor ovilja att förenkla de krångliga regelverken och tyvärr talar inget för att den kommer att göra några förändringar denna gång heller.
Regelverken som berör företagare upplevs som svåra att överblicka och begripa. En svensk företagare har över 4 000 regler och cirka 20 000 trycksidor att hålla reda på och varje år tillkommer cirka 5 000 sidor med omarbetade eller nya regler. Den totala regelmängden som berör företagare måste minska. Kristdemokraterna anser att en så kallad solnedgångsparagraf bör införas så att företagsregler som inte använts på fem år slopas.
I dag belastas företagaren med mängder av administrativa uppgifter när till exempel ett sjukfall klassas om till arbetsskada, eftersom beräkningsunderlagen är olika. Många individer har också svårt att kontrollera att de verkligen har fått rätt ersättning. Utgångspunkten för en reformering bör vara att ersättningsnivåerna hålls konstanta medan reglerna görs enklare.
Nästan ingen av landets cirka 700 000 egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand och hela 72 procent tar hjälp av en expert, enligt en undersökning gjord av Riksskatteverket. Problemen med självdeklarationen har samband med de krav som ställs på bokföring och bokslut och den krångliga utformningen av bland annat skattereglerna. Målet för ett förenklingsarbete bör vara att en egenföretagare ska kunna deklarera utan hjälp utifrån.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit förenklingar. Däremot har andra regler förändrats och försämrats i det nya systemet.
I det nya systemet med skattekonto finns en straffavgift som tas ut vid försenad deklaration. Avgiften drabbar framför allt småföretagen på ett orimligt sätt. Den åläggs aktiebolag med 1 000 kr, även om den månatliga deklarationen bara är en dag försenad, och andra skattskyldiga med 500 kr. I vissa, enligt taxeringslagens 5 kap. 5 §, angivna fall bestäms förseningsavgiften till fyra gånger nämnda belopp.
Dessutom har förfallodagen ändrats när det gäller inbetalning av skatt, arbetsgivaravgifter och moms, så att betalningen anses ha skett när pengarna kommit in på skattemyndighetens konto, och inte som tidigare den dag då betalning skedde i post eller bank. Detta har gjort att företagare nu även måste kalkylera med eventuella förseningar i postgången, helgdagar, klämdagar med mera.
Kristdemokraterna vill slopa straffavgiften för försenad deklaration. Dock kvarstår kostnaden för ränta för de dagar momsbetalningen är försenad. Vi vill ocksåändra reglerna så att den dag som företagaren överfört beloppet ska räknas som betalningsdag.
Kristdemokraterna anser också att företagare som i förväg ska beräkna sin inkomst för att sedan månadsvis betala in preliminär F-skatt i stället bör få göra det i den takt som faktiskt intjänad inkomst uppstår.
Ett enklare system för föreningar som tillfälligt betalar ut skattepliktiga arvoden eller liknande bör utformas. I dag måste man först registrera sig som arbetsgivare och sedan avregistrera sig.
Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. I dag finns problem på det området. Bland annat kan den som utför tjänster åt sin förra arbetsgivare eller som bara har en uppdragsgivare ha svårt att få F-skattsedel. Utgångspunkten måste vara att alla som begär F-skattsedel ska tilldelas sådan. I dag ser vi hur det blir allt vanligare att kombinera egenföretagande med vanlig anställning. Många människor vill också kunna ha en vanlig anställning vissa perioder i livet och att driva eget företag under andra perioder. Skattemyndigheten måste kunna handlägga ett önskemål om F-skattesedel på maximalt tre veckor. Såär tyvärr inte alltid fallet i dag.
Många företagare upplever att myndigheter har dålig service och inte finns tillgängliga när de behövs. Det kan dessutom ta orimligt lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet. Myndigheterna bör lämna bindande löften om hur lång tid det får ta att avgöra ett ärende.
Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste betrakta företagare som sina kunder och därmed anpassa servicenivån därefter bl.a. när det gäller tiderna för tillgänglighet. Vidare bör statliga myndigheter och kommuner utse informationsansvariga kontaktpersoner för företagen för att rätt kunna hänvisa den som söker information. Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur service- och informationskraven klarats gentemot företagen när det gäller till exempel handläggningstider och väntetider i telefon.
"24-timmarsmyndigheten" har tillsatts vars syfte är att utarbeta gemensamma riktlinjer med råd och rekommendationer för utformning av bra och användbara webbplatser. Riktlinjerna handlar om vad som bör känneteckna en väl fungerande webbplats för service till medborgare och företag, ur såväl myndighetens som medborgarens synvinkel. Syftet är gott och nu återstår att se om 24-timmarsmyndighetens riktlinjer omsätts i praktisk handling bland landets kommuner och myndigheter.
Många företagare har drabbats av att utan förvarning få gatan utanför affären uppgrävd av det lokala gatukontoret. För framför allt små butiker eller serviceinrättningar i hyrda lokaler kan detta innebära ett ekonomiskt avbräck. Småbutiker är beroende av att kunderna enkelt kan se och stiga in i lokalen, eftersom det ofta rör sig om oplanerade köp, där bekvämlighet och tillgänglighet är avgörande faktorer för försäljningen. Om företagarna fick möjlighet att samråda med dem som ska utföra markarbetena i god tid skulle många av dessa problem kunna undvikas.
Kommunen eller annan som beslutar om trafikavstängningar, vägarbeten eller liknande bör åläggas samrådsplikt med de företagare som påverkas av ingreppen.
Tillgång på riskvilligt kapital för investeringar i nyföretagande är en viktig förutsättning för nyföretagande och tillväxt. Forskning visar att riskkapital är särskilt viktigt i ett tidigt skede där affärsrisken är stor.
Riskvilligt kapital och bidrag till nyföretagandets tidiga skeden benämns ofta såddfinansiering och förmedlas till entreprenörer för utvärdering och provning av en produktidé, ibland redan innan företaget ens existerar.
Svenska Riskkapitalföreningen och Nutek har undersökt hur de så kallade portföljbolagen, alltså de bolag som riskkapitalföretag investerat pengar i, påverkas av riskkapitalet. Kartläggningen visar att portföljbolagen under åren 1997-2001 växte med 25 procent om året när det gäller omsättningen. Tittar man i stället på antalet anställda var tillväxten 23 procent.
Som referensbolag har man bolagen på bolagen på Stockholmsbörsens A-lista.
Under samma period, 1997-2001, ökade bolagen på Stockholmsbörsens A-lista sin omsättning med knappt 10 procent om året och antalet anställda med 5 procent. Portföljbolag växter alltså snabbare än etablerade bolag. Särskilt snabbt växte unga och små företag.
Det är viktigt att det finns riskkapital, inte minst riskkapital för att finansiera produktens eller tjänstens mycket tidiga utveckling. För att möjliggöra och möta ett ökat nyföretagande och en utveckling av befintliga företag måste tillgången till riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya företagens finansieringsbehov säkras. De företag som inte producerar materiella varor har ofta svårt att erhålla kapital för att finansiera sin affärsidé. Detta är ett stort problem vilket framför allt missgynnar kvinnliga entreprenörer då majoriteten av företagen inom exempelvis servicesektorn startas av kvinnor.
Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att de och deras ägare varit och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna till stora företag. På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt att få banklån, exempelvis för att finansiera marknadsföring av nya produkter. Den så kallade dubbelbeskattningen har också fått negativa konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.
Därutöver har de små företagen haft brist påägarkapital, bland annat beroende på en dålig marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att spara sina pengar i bank eller obligationer.
Riskkapitalförsörjningen för svenska företag måste lösas. Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i en parlamentarisk utredning.
Kristdemokraterna vill därför införa ett riskkapitalavdrag som nämndes tidigare. Staten har ett ansvar för att se till att det finns tillgång till riskkapital. Riskkapitalfinansieringen i företags och innovationers tidiga skede, så kallad såddfinansiering, håller på att stanna av fullständigt i Sverige. Problemet är de direktiv som Industrifonden och Almi Företagspartner arbetar efter, med avkastningskrav som inte företag i såddfasen klarar av att efterleva. Lösningen är att kraven ändras för en del av Almis medel så att det kan användas till innovationer i tidigt skede. Sveriges innovatörer och entreprenörer måste ges den goda jordmån som behövs för att deras idéer ska utvecklas och tas till vara i vårt land. I detta ingår ett statligt ansvar för det tidiga riskkapitalet. Regeringen ökar anslagen till såddfinansiering, men det bör noteras att det inte handlar om några nya medel, utan endast en omfördelning av pengar. Kristdemokraterna vill därför öka anslagen med 30 miljoner 2005. En del av anslaget bör förmedlas direkt till IUC-bolagen.
Kristdemokraterna ser positivt på helheten i den nya konkurrenslagstiftningen riksdagen beslutat om, men det krävs att en utvärdering genomförs innan det sista steget i reformen tas för att se om nivån på företagshypoteket är rätt. Frågan har förhalats av regeringen och ikraftträdandet behöver därför skjutas upp så att utvärderingen får visa om de nya reglerna hotar de små och medelstora företagens kapitaltillgång via långivare.
Socialdemokraterna har hanterat reformen kring företagsrekonstruktioner på ett oengagerat sätt och inte lyssnat på de varningssignaler som kommit under året. Därför behöver riksdagen skjuta upp det slutliga ikraftträdandet av de nya reglerna i tvåår och under tiden utvärdera konsekvenserna för företagen.
Sedan ett tjugotal år tillbaka stöder staten en utveckling av små kooperativa företag via bidrag till Lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU). Från år 2002 har LKU också fått i uppdrag att stödja andra former av företagande inom den sociala ekonomin. Kristdemokraterna stöder denna utveckling och anser att regeringen bör utreda hur LKU långsiktigt kan bli en del av närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken.
Ett annat sätt att skapa tillgång till kapital är så kallade kreditgarantiföreningar där föreningens medlemsföretag skapar egna riskfonder och därigenom kan garantera delar av det lån som en medlem beviljats av annat långivarinstitut. Genom denna extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta. Ytterligare ett sätt är så kallade nätverkslån. Detta innebär lån till grupper av företagare som har ett begränsat kapitalbehov och som vill ta ett gemensamt ansvar för lånet och samverka för utvecklingen av företagen. Vi ser positivt på olika former av regional och lokal samverkan för att öka kapitalförsörjningen.
Det finns särskilda regler för beskattning av ägare i fåmansbolag vilka är ofördelaktiga jämfört med dem som gäller för andra företag, de så kallade 3:12-reglerna.
Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterst komplicerade. Ett särskilt problem gäller den utdelning ägaren tar ut, vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, det vill säga lön. Fåmansbolagen missgynnas i förhållande till andra företag genom dagens regler.
Kristdemokraternas förslag till lösning på problemet innebär att man tillämpar en så kallad normallönemodell vilket innebär att en schablonmässig normallönenivå på inkomsten utgör underlag för inkomstbeskattning och att resterande intäkter beskattas som kapital. Förslaget inbegriper även begränsningar för att undvika ett oskäligt utnyttjande av systemet. Socialdemokraterna bör snarast se till att modellen blir verklighet.
En utredning har presenterat ett förslag till förändringar av 3:12-reglerna. Förslagen är otillräckliga och kommer i sak inte att ta bort de orättvisor som 3:12-reglerna innebär. I förra årets regeringsförklaring utlovades en miljard kronor till förändringar av de så kallade 3:12-reglerna. Då anslogs 30 miljoner kronor. I årets presentation av budgetpropositionen sa finansminister Bosse Ringholm att en miljard kronor avsatts för att minska 3:12-beskattningen. I budgetpropositionen anslås emellertid endast 20 miljoner kronor år 2005 och 10 miljoner kronor år 2006.
Enskilda näringsidkare, handelsbolag, kan liksom aktiebolag göra avsättningar i periodiseringsfond eller expansionsfond. Det innebär att beskattning förskjuts i upp till sex år. Avdragstaket är numera 25 procent av företagets vinst, som alltså får avsättas.
Vi anser att det är av avgörande betydelse att svenskt näringsliv kan genomgå strukturella förändringar utan att skattehinder eller byråkratiska hinder uppstår. Detta rör i förlängningen den svenska välfärden.
Kristdemokraterna anser inte att man genom en företagsombildning ska kunna undvika beskattning som man en gång gjort sig skyldig till. Däremot anser Kristdemokraterna att dagens system inte tar tillräckligt stor hänsyn till de likviditetsproblem som kan uppstå för den som önskar att ombilda sitt enskilda bolag till ett aktiebolag. Detta är inte acceptabelt eftersom vi anser att den typen av företagsombildningar behöver kunna ske.
Kristdemokraterna avslår regeringens förslag att räntebelägga företagens periodiseringsfonder vilket Kristdemokraterna föreslår riksdagen att göra. Vi utvecklar detta i vår skattemotion.
Riskkapitalavdraget bör också kompletteras med införande av etableringskonto. Att öppna ett etableringskonto innebär att man kan sätta av pengar skattefritt för en framtida företagsstart.
Det är i dag svårt att spara ihop till startkapital till start av eget företag. Många har också svårt att få banklån för detta ändamål. Ett etableringskonto skulle kunna locka mindre riskbenägna att starta eget. Också grupper som i dag har svårt att få banklån kan dra nytta av etableringskonto.
I Danmark finns sedan 1965 möjlighet att skattefritt spara för att starta eget företag. På ett så kallat etableringskonto är insättningarna avdragsgilla och möjliga upp till 40 procent av nettolönen.
Om sparmedel tas ut utan att användas till anläggningstillgångar i ett nystartat företag, efterbeskattas kontohavaren och får dessutom betala en ränta för den tid som pengarna varit obeskattade. Avdrag för insättningar på kontot kan göras upp till fyra år efter etableringsåret, men begränsat till 40 procent av löneintäkten eller vinsten vid egen verksamhet.
Mellan 550 och 800 danskar har årligen de senaste fyra åren valt att göra insättningar på ett etableringskonto. Många nya företag har startats, och kommer att startas, tack vare etableringskontot - företag som kanske aldrig tillkommit annars. Kristdemokraterna begär att regeringen snarast utreder hur ett etableringskonto kan utformas i Sverige, så att förslaget kan genomföras under 2005.
Kristdemokraterna anser att miljöbalken bättre måste anpassas till de små företagens situation. Ett sådant arbete pågår i Miljöbalkskommittén. Miljöbalkens regelmängd bör bantas. Straffsatser och sanktionsavgifter måste bättre ta hänsyn till företagets storlek och graden av miljöfarlighet. Balken ska vara inriktad på beivrandet av miljöbrott i stället för pappersexercis. Då blir lagen hanterlig för ansvariga myndigheter och begriplig och förutsägbar för berörda företagare.
Ett område som till följd av skattesystem och attityder hållits tillbaka är den privata tjänstesektorn. En mer offensiv politik krävs som förbättrar förutsättningarna för nya jobb i denna sektor.
Den ekonomiska brottsligheten och den svarta sektorns utbredning är ett mycket allvarligt strukturproblem i den svenska ekonomin. Enligt Riksrevisionsverket (RRV) omsätter den svarta sektorn mellan 50 och 60 miljarder kronor om året i Sverige. Effekterna av den svarta ekonomin innebär ett årligt skattebortfall på uppemot 40 miljarder kronor. RRV:s undersökning visar också att uppemot 800 000 personer per år arbetar svart. Det finns dessutom alarmerande signaler om att den svarta sektorn ökar i omfattning.
Förutom att skattesystemet frestar många till lagbrott, leder det också till att sektorer av ekonomin där det egentligen både finns ett utbud och en efterfrågan inte kan växa. En sådan sektor är hushållstjänster. Här skulle en stor mängd vita jobb kunna uppstå om bara skattesystemet omformades. Svartarbetet med enkla hushållstjänster omsätter cirka 3 miljarder kronor varje år enligt en utredning gjord av Riksskatteverket. Lägger man till de reparationer och underhåll i hemmen som utförs svart, och svarta bilreparationer, får man totalt minst 10 miljarder kronor i svart ersättning per år för tjänster kopplade till hemmen. Därför vill Kristdemokraterna omgående införa den modell om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster som vi presenterat tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet.
Kristdemokraterna vill också underlätta för de arbetstagare som erbjuds hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens förmånsvärde är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster förverkligas bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel många personer som i dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot denna förmån, och skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för de seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Den snedvridande konkurrensen från den svarta sektorn leder till att seriösa företagare inte har en chans om de inte också fuskar med vissa regler. I några branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag tvingas fuska för att överleva på marknaden.
Dagens situation riskerar att leda till en kraftigt urholkad skattemoral. Ett fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
För att komma till rätta med den svarta sektorn krävs en mängd åtgärder. Kristdemokraterna vill här lyfta fram några viktiga punkter:
En ny skattereform i skattesystemet måste vara utformad så att den inte utmanar moralen. Enkelhet, låga skattesatser, effektivitet, generalitet och breda skattebaser måste därför vara utgångspunkten. Den ständigt pågående internationaliseringen innebär också att skattesystemet måste reformeras så att inte fler företag och arbetstillfällen flyttar utomlands samtidigt som inhemsk verksamhet konkurreras ut av andra länder till följd av skattesystemet. Vidare måste arbete och utbildning löna sig bättre än i dag. Skatten på arbete måste därför sänkas genom att Skattereformens mål från 1990-1991 om enkelhet och en maximal marginalskatt om maximalt 50 procent återupprättas. Socialförsäkringssystemen måste reformeras. Att jobba svart måste genom socialförsäkringssystemens konstruktion bli att fuska med sig själv. Det nya pensionssystemet är ett bra steg i denna riktning.
Det behövs mer resurser till rättsväsendet. Mer resurser till bekämpning av ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning är nödvändigt för att upprätthålla de lagar som finns. Detta gör också att konkurrensen inte snedvrids till förmån för den som fuskar. Konkurrensverkets roll måste stärkas när det gäller att verka för en effektiv och rättvis konkurrens i privat och offentlig verksamhet.
Den största utmaningen är att återupprätta den allmänna viljan att handla rätt och riktigt. Utan en ökad moralisk medvetenhet och vilja till hederlighet är det förhållandevis lönlöst att omforma skattesystemet. Värderingar och attityder hos individer och grupper kan politiker naturligtvis inte besluta om. Men politiska partier kan och ska bidra till opinionsbildningen. Det är vår förhoppning att Kristdemokraterna kan tillföra bränsle i den debatten.
Det krångel som det innebär att starta och driva företag har tidigare nämnts. Regelfloran drabbar inte bara den som driver företag utan avskräcker också många människor som funderar på att starta eget då de inser problemen.
Inom vissa branscher förekommer många små betalningar, ofta med kontanter, vid köp av tjänster, till exempel taxi-, restaurang- och frisörnäringen. Inom dessa branscher förekommer också att de seriösa företagen konkurreras ut av sådana som kan hålla lägre priser till följd av undanhållen skatt.
För att underlätta för nya företag att bildas och för att underlätta för seriösa företag föreslår Kristdemokraterna att man bör pröva en modell med schablonbeskattning. Den innebär att näringsidkare ges en licens till vilken en lägsta avgift kopplas. Avgiften sätts efter det bedömda skattemässiga resultatet av verksamheten. För restaurangbranschen kan det till exempel vara golvytan och läget, för taxinäringen antalet fordon. Licensavgiften är ingen ersättning för de normala skatterna utan utgör en lägsta nivå för hur mycket skatt som ska betalas in.
Redovisas moms, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter etc. för högre belopp än licensavgiften räknas den redan inbetalda avgiften av innan den slutliga skatten betalas. Därmed kommer alla företag i en bransch att åtminstone betala licensavgiften, och den snedvridande konkurrensen kan därmed minska. Skattemyndighetens kontrollmöjligheter ökar dramatiskt med ett sådant här system.
Modellen finns redan utredd (Branschsaneringsutredningen SOU 1997:111) och kan lämpligtvis prövas först i en bransch i ett par regioner för att sedan utökas till flera.
En annan mer långtgående variant är att bara ta ut en licensavgift och inga ytterligare skatter från det aktuella företaget. En sådan modell skulle kanske i än högre grad slå ut den svarta ekonomin i de branscher som omfattas.
Också detta system med enbart licensavgifter och ingen övrig beskattning av ett företags vinst och arbetskraft bör prövas i en bransch i ett par regioner. Därmed kan de olika systemens effektivitet och konsekvenser jämföras.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet.
Sverige har ett perifert läge och få landförbindelser med kontinenten. Avstånden i landet är också långa. Vi har en infrastruktur som på de flesta håll tål en tillväxt utan att komma i närheten av de trängselnivåer som förekommer på etablerade turistorter i andra länder. Men det krävs stora investeringar för en väl fungerande infrastruktur. Våra långa avstånd måste till viss del kompenseras genom att vi kan erbjuda god miljö samt hög säkerhet och kvalitet. Vi har också hög kompetens inom strategiskt viktiga områden som språk och IT. Sverige har också goda förutsättningar för en kraftfull ökning av konferensturismen som är den del av näringen som omsätter mest pengar per besökare.
För att Sverige ska kunna växa ordentligt som turistland krävs en ny öppenhet för turistföretagens situation och behov. Det behövs förändringar inom många politikområden. De som berörs är bland annat näringspolitik, regionalpolitik, infrastruktur, utbildning, skatter och forskning. Dessutom behövs en kraftig satsning för att sälja Sverige som turistland utomlands. Kristdemokraterna satsar dubbelt så mycket som regeringen, 201,4 miljoner kronor, på turistfrämjande åtgärder. Detta sker utöver generella satsningar på tillväxtfrämjande åtgärder. Se också Kristdemokraternas särskilda motion om turistnäringen.
Kvinnor startar cirka 30 procent av alla nya företag i Sverige, en andel som har fördubblats under nittiotalet. Tyvärr har utvecklingen klingat av. Det är fortfarande 3,5 gånger vanligare med manliga företagare än med kvinnliga. Två tredjedelar av de nystartade företagen etableras i tjänstesektorn, antingen riktade mot andra företag eller mot privatpersoner. Det kvinnliga företagandet har en stor potential som hittills inte fått blomma ut. Kvinnor har inte samma tradition som män att driva företag och därmed inte lika många förebilder. Det är framför allt män som byggt upp de företagartraditioner och organisationer som i dag utgör marknaden. Ett ökat kvinnligt företagande kan ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald. Det kvinnliga företagandet bör därför uppmuntras och stödjas.
Kvinnor är i hög utsträckning verksamma inom verksamheter som drivs av offentlig sektor. Möjligheten till eget företagande inom tjänstesektorn måste öka genom att en större del av den offentliga verksamheten utförs i annan regi.
36 procent av de kvinnor som i dag är anställda inom vård och omsorg vill starta egen verksamhet. De har kompetens och idéer. 60 procent av landets sjuksköterskor anser att privata arbetsgivare har större flexibilitet och är mer nytänkande än de offentliga arbetsgivarna. Av privatanställda sjuksköterskor har 61 procent stort förtroende för sin arbetsgivare, medan bara 31 procent bland offentliganställda känner stort förtroende. I Socialdemokraternas Sverige är det omöjligt att utveckla denna sektor, vilket framför allt drabbar kvinnliga entreprenörer.
Bra kommunikationer är en förutsättning för att skapa regional balans och ett effektivt näringsliv över hela landet. Järnvägar, vägar och telekommunikationer måste byggas ut för att Sverige ska kunna erbjuda landets olika delar en bra, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga kostnad. Trafikpolitiken ska inriktas mot en fri konkurrens mellan olika transportslag. Miljöaspekter och trafiksäkerhet måste vägas in i utbyggnadsplaner och beskattning. Sveriges trafikförsörjning måste så långt det är möjligt harmoniseras med EG:s gemensamma transportmarknad. Trafiksituationen i storstäderna måste förbättras vad gäller framkomlighet och miljö, bland annat genom satsning på bättre kollektivtrafik och utbyggnad av kringfartsleder.
Kristdemokraterna anser att anslagen till infrastrukturinvesteringar, drift och underhåll bör öka kraftfullt efter en lång period av minskade anslag. Vi anslår därför 720 miljoner kronor mer än regeringen under åren 2005-2007 till vägar, järnvägar och farleder vilket redovisas närmare i vår motion på utgiftsområde 22 Kommunikationer.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt ut förhållandevis lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras intresset oftast helt och hållet till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion. Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken kan dämpa prisstegringstakten. Den svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med utvecklingen inom EU.
Många indikationer finns på att en stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare. Såväl privata som offentliga monopol och oligopol ska alltid motverkas. Avreglering bör gå hand i hand med ökat personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande. Minskad yttre styrning och formella regler måste vägas upp av en personlig inre etisk kompass och övertygelse, inom ramar som uppmuntrar den enskilde till arbete, sparande och ansvarstagande.
Kommuner och myndigheter bedriver i ökad utsträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader. Exempel på detta är tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering. Detta pågår trots att kommunallagen i princip förbjuder kommuner och landsting att konkurrera på företagens marknader.
Kristdemokraterna anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag borde snarast genomföras. Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
Många småföretag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkurrenter. Konkurrensverket har kartlagt problemet och funnit en rad exempel på kommuner som verkar konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå. Det är främst små företag som råkar illa ut. Det är mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en konkurrent. Om företaget som drabbas inte är kommunmedlem i kommunallagens mening är det omöjligt. Om beslutet om stöd tagits av ett kommunalt bolag går det över huvud taget inte att överklaga.
Kommunallagen bör ses över och det bör göras lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.
Den senaste tiden har det uppdagats alltfler olagliga karteller där flyg-, olje- och byggbranschen ertappats med prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte att ge sig själva ekonomiska fördelar på andras bekostnad. Dagens konkurrenslagstiftning är otillräcklig. Kristdemokraterna vill vässa lagstiftningen genom att kriminalisera karteller. Personliga straff som böter eller fängelse ska vänta dem som ertappas och fälls. Dagens lagstiftning där enbart företagsböter utdöms saknar tillräcklig verkan. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga borgerliga partier och Miljöpartiet givit regeringen i uppdrag att utreda kriminalisering av karteller. Detta skedde mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja. Kristdemokraterna förutsätter att ett förslag till ändrad lagstiftning snarast föreläggs riksdagen.
Konkurrensverket bör fåökade resurser och en mer framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Med hänvisning till det som sagts ovan om kommunal näringsverksamhet och snedvridande företagsstöd anser vi att Konkurrensverket bör ges ett vidgat uppdrag att övervaka också kommunallagens efterlevnad. Om det framkommer att kommunen brutit mot lagen avseende otillbörlig näringsverksamhet bör någon form av marknadsstörningsavgift kunna dömas ut. Dessutom bör en ny representativ taleform, grupptalan, införas. Det innebär att det som ett komplement till det vanliga rättegångsförfarandet införs en lag om grupprättegång vid allmän domstol och särskilda bestämmelser om grupprättegång i kommunallagen. Vidare anser vi att Nämnden för offentlig upphandling, NOU, i samband med en resursförstärkning förändras till en självständig del av Konkurrensverket.
Den offentliga sektorn måste reformeras. Monopol leder till högre priser och ineffektivitet oavsett om det gäller att producera varor eller tjänster. Nyföretagsamhet kan bli viktiga byggstenar i en ny struktur med ett mer decentraliserat och kundstyrt serviceutbud för bland annat vård och omsorg.
Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära, personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning. Hur stor andel av den traditionellt offentliga servicen som ska erbjudas i privat regi måste avgöras av medborgarnas val i ett utbud av olika tjänster.
Behovet av en reformering av den offentliga sektorn innebär inte att dess uppgifter anses obehövliga utan snarast att de i ökad utsträckning bör erbjudas av fler aktörer och därmed skapa valfrihet för medborgaren. En del av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad. Möjligheterna att driva enskilda, kooperativa och föreningsdrivna daghem, vårdcentraler och servicehus måste förbättras. Politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföreträdare, och inte samtidigt påta sig dubbelrollen som producentföreträdare.
Samverkan inom olika former av kooperativ verksamhet har goda möjligheter att bli intressanta alternativ bland annat i reformeringen av den offentliga sektorn. Personalkooperativ, föräldrakooperativ, producent- och konsumentkooperativ är former som kan frigöra kreativitet, utvecklingskraft och konstruktivt samarbete.
En reformerad offentlig sektor som effektiviserar och renodlar sin verksamhet ställer ökade krav på enskilda innevånares personliga ansvarstagande. Detta ansvarstagande kan i sig leda till nytänkande och utveckling av de uppgifter som tidigare tillhandahållits av det offentliga. Ett ökat personligt ansvarstagande måste ges materiella förutsättningar att fungera genom att skatteuttaget sänks i motsvarande mån.
Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
En av statens viktigaste uppgifter är också att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg inflation och minskande statsskuld. Avbetalningar av statsskulden leder till minskande ränteutgifter för statsbudgeten och på sikt också till ökat förtroende för svensk ekonomi. En balanserad finanspolitik är en förutsättning för låga räntor och på både kort och lång sikt för ett gott investeringsklimat.
En mycket viktig roll för staten är att skydda allmän och privat egendom från kriminalitet av alla slag. Skador till följd av brott och kostnader för att skydda sig mot dem kostar svenska småföretag mer än 6 700 miljoner kronor årligen. Rättstrygghet är att ha ett bra skydd mot brottslighet och att veta att om brott trots allt begås arbetar polis och domstolar med att klara upp brottet. Kristdemokraterna anslår drygt 1 miljard kronor mer än regeringen till rättsväsendet åren 2005-2007
Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Eftersom det är staten som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga företag, utom när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis konkurrens.
Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels att renodla statens roll, dels för att sprida ägandet. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för kortsiktiga politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och tillkomsten av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på bland annat andra introduktioner på aktiemarknaden. De bolag vars verksamhet motiveras av ett särskilt samhällsintresse bör, när såär möjligt, drivas som ett sådant samhällsnyttigt företag som beskrivs ovan.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag. Till de företag som snarast kan säljas, hela eller i delar, hör bland annat Boxer, Civitas Holding (Vasakronan), Lernia, SBAB, Vattenfall, Vin & Sprit resterande delar av Nordea, OMHEX, SAS samt TeliaSonera.
De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
Det finns somliga bolag som inte utan vidare kan avyttras. I vissa fall behöver den delen av bolaget som bedriver en verksamhet som motiveras av särskilda samhällsintressen skiljas ur före en försäljning. Ibland behövs det regelförändringar och omregleringar. I ytterligare andra fall behöver man utreda huruvida en ombildning till en enskilt ägd verksamhet är möjlig.
Den offentliga upphandlingen fungerar inte som den ska i Sverige. Många små företag har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder. Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i offentlig upphandling försvårar för småföretag att få order. De tre lagar (LOU, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och konkurrenslagen) som rör upphandling och konkurrens i offentlig och privat sektor fungerar i dag dåligt och det finns en gråzon i kommunallagen som är större än vad den borde vara. Vidare är ansvarsfördelningen oklar. De inblandade myndigheterna är NOU, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Kammarkollegium samt Kommerskollegium. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att se över den splittrade myndighetsbilden. Fördelen med en samordning är att statsmakterna signalerar och fokuserar på den stora betydelsen av tillsynen över den offentliga upphandlingen.
Småföretagardelegationen konstaterar att LOU fungerar dåligt. Det som behövs är ett samlat grepp om upphandlingsproblematiken i syfte att förverkliga idéerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering som ligger till grund för lagstiftningen. 1997 inrättades Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor med en försöksverksamhet på tre år. Rådet är granskande och rådgivande men saknar fortfarande sanktionsmöjligheter varför problemen kvarstår.
Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt. Denna måste ske på ett sådant sätt att även små företag har goda möjligheter att ta del av förfrågningar och lägga anbud. Alla offentliga handlingar bör kunna nås elektroniskt. All offentlig information i elektronisk form bör vara kostnadsfri. Det ska inte vara förbehållet storföretag och stora tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser.
Kristdemokraterna vill göra LOU mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Stora upphandlingar bör delas upp i flera mindre poster så att även små företag har en chans att vara med i budgivningen.
Det är viktigt att näringslivets regionalt förankrade och regionalt ägda institutioner tillvaratas för förmedling av bland annat statliga resurser. Kristdemokraterna anser det vara av största betydelse att det utgår stöd till de nätverk som utgör en grundstomme i utvecklingen av svensk industriverksamhet. Ett sådant är nätverket (Industriellt Utvecklingscentrum) bestående av 20 självständiga bolag runtom i landet med det lokala och regionala näringslivet som majoritetsägare. IUC fungerar som en utvecklingsresurs för de regionala företagen och fokuserar på att skapa industriell tillväxt genom utveckling av produkter, teknik och kompetens. Kristdemokraterna anser att rollerna bör renodlas så att anslaget till IUC-bolagen synliggörs i budgeten. De är självständiga aktörer som kanaliserar hjälp över de trösklar som uppstår fram till en företagsstart.
Nutek anser det vara mest angeläget på kort sikt att statens pengar används som smörjmedel för att främja ett samarbete mellan regionala aktörer. Nutek har ca 29 miljoner kronor utöver nuvarande UPA-medel om 20 miljoner kronor att disponera genom omfördelning i programverksamhet för att jobba med produktutveckling i små företag. Det kan därför tyckas märkligt att det sagts att dessa medel saknas för att offensivt satsa på redan förberedda förslag. Det finns 179 nya utvecklingsprojekt med dominans för produktutveckling som skulle kunna generera upp till 1 000 nya direkta jobb, till en statlig kostnad om ca 36 miljoner kronor med en medfinansiering från företagen om minst lika mycket. Nutek föreslår att UPA-uppdraget ska avvecklas, vilket har väckt starka reaktioner. Att avveckla UPA-uppdraget till förmån för något nytt som inte är prövat och fortfarande diffust beskrivet anses tvivelaktigt. UPA har redan en utvecklad struktur som kostar bråkdelen av de 80 miljoner kronor per år som Nutek vill satsa på en regional administration. Kristdemokraterna anser att UPA-uppdraget ska vara kvar.
Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling. Grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med lönsamma företag. Men det är dessutom nödvändigt att samhället bistår de mindre företagen för att de ska kunna ta del i forsknings- och utvecklingsarbetet.
Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de mindre företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas i kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. Patent som skulle kunna tas till vara av den svenska industrin exporteras till andra länder. I flera konkurrentländer stöder staten mycket aktivt utvecklingen av nya idéer. Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på arbetsplatsen med rätt till eget patent bör utredas. Avtal om delad vinst skulle kunna vara en form för samverkan.
Förutom ett allmänt gott investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop.
Tyvärr minskar antalet patent som registreras i Sverige. År 2000 inkom 5 036 patentansökningar till Patent- och registreringsverket (PRV), år 2001 inkom 4 500, år 2002 inkom 3 910 och år 2003 inkom 3 519. Det är av yttersta vikt att denna negativa trend bryts. En grundläggande analys krävs till varför allt färre patentansökningar inkommer till PRV. Målet bör vara att antalet registrerade patent i Sverige per år ska öka med 10 procent under mandatperioden.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i tvåår - det skulle höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Satsningen på innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare bör utökas. Erfarenheter från USA, Storbritannien och Nederländerna pekar på framgångar med sådan riktad upphandling. I USA kanaliseras minst en procent av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag. Nya rön inom FoU bör göras mer lättillgängliga för småföretagen.
Immateriella rättigheter bör ges ett bättre skydd. Kopiering av produkter och varumärken är ett allt större problem. Lagstiftningen på detta område bör stärkas.
Den viktigaste konkurrensfaktorn i framtiden kommer att vara kunskap. Kunskap är en förutsättning för utveckling, innovationer och flexibilitet i konkurrensen med andra företag. Utbildning, kompetensutveckling och det ständiga lärandet kommer därför att vara ytterst centralt i framtiden.
Vid en internationell jämförelse finner vi att förhållandevis få svenskar väljer att utbilda sig vid universitet och högskola. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige, bland annat är andelen civilingenjörer i industrin låg. Bland små och medelstora företag verkar denna situation vara ännu mer alarmerande. Antalet utbildade forskare är oroande lågt och kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i många andra länder. Svensk FoU är dessutom alltför koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Redan i grundskolan bör utbildningen vara upplagd så att den uppmuntrar eleverna till ett entreprenöriellt förhållningssätt. Entreprenöriellt lärande ökar förmågan att ta initiativ, att ta ansvar, att fatta beslut och att samarbeta.
Den eftergymnasiala utbildningen kan innebära ett mer omfattande samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsendet. Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag. Folkhögskoleformen, som bland annat innebär en stor frihet vid uppläggning av kurser, ger utrymme för denna typ av utbildning. Också arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget företagande.
Även på universitets- och högskolenivåär det viktigt med kurser och utbildningar inriktade mot företagande och entreprenörskap. Det är också viktigt med samverkan mellan det lokala näringslivet och högskolorna. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv måste förbättras för att stimulera kommersialiseringen av forskningen. Så kallade arbetslivscentrum, som nu växer upp på flera högskolor, bör uppmuntras. Här möts näringsliv, högskola och studenter på ett naturligt och berikande sätt.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige.
Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort. Inom många praktiskt orienterade yrken är det svårt att nyrekrytera ung arbetskraft. Trots välvilliga uttalanden och löften från ansvariga politiker om att utveckla möjligheterna till lärlingsutbildning inom det svenska utbildningssystemet och inom arbetsmarknadspolitiken sker ytterst lite. De ansatser som görs är dessutom ofta felaktigt utformade.
Kristdemokraterna vill se ett eget program inom gymnasieskolans ram med en flexibel utformning och få centrala regler. Det är viktigt att lärlingsutbildningen knyts nära det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Om man som arbetstagare får möjlighet att bygga upp sin kompetens ökas också rörligheten på arbetsmarknaden. En del av den stress som många människor upplever uppkommer när de inte har nödvändig kompetens för sina arbetsuppgifter. Detta är två skäl till att ett system för individuellt kompetenssparande kan bidra till ökad hälsa.
Arbetsgivaren har ansvar för att erforderlig kunskap ges i samband med att ny teknik introduceras. Certifiering av olika slag har medverkat till en omfattande kompetenshöjning på många företag. Arbetstagaren har ett ansvar att se till att anställningsbarheten inte minskar. I dag är det få människor med fast arbete som ser det som ekonomiskt möjligt att ta ledigt för studier. Ett individuellt kompetenssparande ger den enskilde ökade möjligheter att ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget lärande. Det ligger naturligtvis i den enskilda människans intresse att genomgå utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det underlättar också för äldre arbetstagare att konkurrera med yngre människor som har en mer aktuell utbildning, något som visat sig bli allt svårare i dagens arbetsliv.
Kristdemokraterna föreslår att arbetstagaren ska kunna avsätta upp till ett basbelopp per år. Pengarna ska vara avdragsgilla och beskattas först vid uttag. Även arbetsgivaren ska kunna göra skattesubventionerade avsättningar till kompetenssparande. Medlen i det individuella kompetenskontot kan placeras på valfritt sätt. Arbetstagaren bestämmer själv över inriktningen på studier för egenhändigt avsatta medel. Kompetensutveckling i alla former stärker individen för att klara arbetslivets krav. Studier blandat med arbete ger andningshål i tillvaron.
Efter att frågan om individuellt kompetenssparande diskuterats under lång tid lade en statlig utredning sitt förslag i början av år 2000. Från och med budgetåret 2000 beslutade också riksdagen att avsätta ca 1,15 miljarder kronor för att finansiera ett individuellt kompetenssparande. Våren 2002 kom propositionen som föreslog riktlinjer för ett sådant system. Regeringen aviserade att man efter valet 2002, under hösten 2002, skulle återkomma med detaljer och lagförslag för att införa ett individuellt kompetenssparande för ikraftträdande under 2003. Riksdagen var enig om vikten av ett sådant system, den politiska debatten handlade om hur systemet skulle utformas och vilka tekniska lösningar som skulle väljas.
Trots riksdagsbeslutet kom inga besked eller ytterligare förslag från regeringens sida under 2002 eller 2003. Inte förrän nu i budgetpropositionen för 2005 redovisas hur regeringen hanterat frågan. Beskedet är att de medel som årligen avsätts för individuellt kompetenssparande ska användas till att delfinansiera slopandet av arvs- och gåvoskatten (900 miljoner kronor), stöd till kommuner och landsting för kompetensutveckling av personal inom äldreomsorgen (300 miljoner kronor) samt förbättrade studiemedel för äldre (250 miljoner kronor). De föreslagna reformerna är vällovliga åtgärder men har varken något samband med idén om individuellt kompetenssparande eller de riktlinjer som riksdagen fastslog 10 juni 2002.
Det unika i detta ärende är att riksdagen så tydligt beslutat om riktlinjer för ett system med individuellt kompetenssparande och angivit en tidsplan för reformens fortsatta hantering. När riksdagen beslutade om riktlinjerna var det bara ca fyra månader före den tidpunkt då den kompletterande propositionen, enligt regeringen och riksdagsbeslutet, skulle föreläggas riksdagen. Trots detta och trots den kritik som riktats mot regeringens senfärdighet har inget hänt förrän nu, tvåår senare. Och det som händer dåär att regeringen helt verkar skrota tankarna på ett individuellt kompetenssparande.
Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation. Trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen därför noll. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat och ligger nu över EU-snittet.
Liksom när det gäller marginaleffekter finns det en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen under många år har fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag i samhällsekonomin.
Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som gör att till exempel risken för ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är i princip obefintliga. I själva verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att finansiera a-kassorna.
Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå.
Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet.
Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för den enskilde genom en generell höjning av grundavdraget. Höjningen av avgiften med cirka 120 kr per månad kompenseras mer än väl med sänkt inkomstskatt.
Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande lönebildning.
Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta löses avtalsvägen.
Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel koppling mellan företagens vinster och de anställdas ersättningar. Arbetsgivaravgifter bör inte tas ut på ersättning från ett vinstdelningssystem.
Mot bakgrund av de brister som råder med dagens system anser vi det angeläget med en radikal omläggning av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Våra förslag syftar till ökad trygghet och valfrihet för den enskilde individen. Genom ökad mångfald vad gäller aktörer som tillhandahåller tjänster gentemot den arbetslöse får vi både mer anpassade åtgärder till individen och till arbetsmarknaden. Därmed blir arbetsmarknadspolitiken också mer effektiv.
Förändringen leder också till förändrade uppgifter för såväl den nuvarande arbetsförmedlingen som för ansvarig myndighet. Dagens arbetsförmedlare får en vidgad arbetsmarknad och nya möjligheter att pröva idéer om hur verksamheten kan utvecklas och anpassas till olika individers behov.
Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runtom i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den genomslagkraft som efterfrågas bland företagen.
Det som är mest betecknande för regeringens toppstyrning av regionalpolitiken är tillväxtavtalen. Näringsdepartementets egen utvärdering av avtalen (DS 2001:15) visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt. Också Riksrevisionsverket, RRV, har granskat statens medverkan i avtalen och menar att tillväxtavtalen inte åstadkommit så mycket regional tillväxt utan i många län bara fungerat som ett sätt att redovisa befintligt arbete med att främja tillväxt.
Nu inleds arbetet med andra generationens tillväxtavtal, eller tillväxtprogram som de kallas från och med 2004. Riksrevisionsverket menar att innehållet måste stramas upp med tydligare prioritering av tillväxtområden och åtgärder. Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i nästa generations avtal måste dels det så kallade tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt, dels måste kommunernas näringslivsansvariga aktivt involveras i processen. Om tillväxtavtalen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem.
Kristdemokratrena menar att de medel som ställs till förfogande inom tillväxtprogrammens ram måste kunna användas på ett mer flexibelt sätt där inte befintligt regelverk hindrar kreativitet och nytänkande.
Det arbete som utförs i ett land är centralt för landets ekonomi och välstånd. Därför är det av stor vikt för ekonomin att det finns arbetskraft som motsvarar efterfrågan inom olika sektorer. Det totala arbetsutbudet motsvarar det maximala tillgången på arbete.
Arbetsutbudet varierar mycket mellan olika grupper i samhället. För till exempel äldre personer och utomnordiska invandrare är arbetsutbudet betydligt lägre än för genomsnittet av arbetskraften.
De äldre är en enorm resurs med kompetens och erfarenhet som svenskt arbetsliv måste ta till vara på ett bättre sätt. Alltför många äldre upplever att den arbetslivserfarenhet och de specifika kunskaper man har fått genom yrkesåren tas till vara i väldigt liten utsträckning. De äldre som lämnar arbetsmarknaden har erfarenhet som det kommer att ta tid innan de yngre förvärvar. Äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem till skickliga yrkesutövare. Deras lojalitet och engagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen. Vi kristdemokrater vill skapa möjlighet för fler äldre att successivt kunna trappa ned på arbetstiden, för att öka möjligheterna att delta i arbetslivet under längre tid. Kristdemokraterna anser att äldre ska ha rätt att arbeta till en ålder av 72 år. Från 61 års ålder ska äldre ha rätt att jobba deltid. Kristdemokraterna vill halvera inkomstskatten för förvärvsinkomster för alla över 65 år.
De ungdomar som fastnar i långtidsarbetslöshet är oftast de som inte har tillräcklig kompetens, saknar rätt utbildning eller av sociala och/eller hälsoskäl inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att de problem som ligger till grund för arbetslösheten åtgärdas på ett tidigt stadium, och att dessa ungdomar inte hamnar i särskilda program som "stämplar" dem för livet.
En bättre lönebildning skulle ge ungdomar större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden oavsett om de är hög- eller lågutbildade. Det handlar inte enbart om ingångslöner, utan även om att högre utbildning ska löna sig. Börjar man sitt yrkesverksamma liv med ett lärlingsjobb eller låglönejobb så kanske ingångslönen är relativt låg. Har man däremot studerat flera år på universitet så bör lönen självfallet motsvara den formella kompetens man har.
Det är viktigt att man även fortsättningsvis följer olika ungdomsgrupper, så att förändringar som kräver extra åtgärder för att hjälpa vissa av dessa in på arbetsmarknaden kan upptäckas i tid.
I en särskild motion utvecklar vi ett konkret förslag till hur ett lärlingssystem kan byggas upp dels inom den svenska gymnasieskolan ram, dels som ett arbetsmarknadspolitiskt program för dem som är arbetslösa. Erfarenheterna från andra länder visar att lärlingssystem bland annat kan minska trösklarna för ungdomar att få en första kontakt med arbetsmarknaden, och därtill kraftigt öka möjligheterna till arbete för ungdomar som inte önskar en lång teoretisk utbildning.
Kristdemokraterna anser att trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden måste sänkas. Vi vill därför införa något vi kallar för startjobb. Förslaget innebär att arbetsgivare inte ska behöva betala någon arbetsgivaravgift de tre första månaderna när de anställer en "förstagångsanställd". Förslaget skulle göra det enklare för unga och invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Den öppna arbetslösheten bland utomnordiska medborgare är i Sverige ca 9 procent. Sammantaget visar fakta att vi i Sverige är mycket dåliga på att ta till vara den resurs som invandrarna är.
För många med invandrarbakgrund krävs det ibland specifika åtgärder eftersom många saknar ett socialt nätverk, kontakter och erfarenhet av att söka arbete i Sverige. Ett sätt att möta detta är införande av så kallade jobbguider för invandrare som är nya på den svenska arbetsmarknaden. Funktionen behöver dock inte nödvändigtvis vara i offentlig regi utan kan till exempel vara i ideell regi. Jobbguidens uppgift blir att ha ett personligt ansvar för den arbetssökande och på olika sätt stödja, entusiasmera och lotsa denne fram till ett arbete. Trots att många invandrare har hög utbildningsnivåär det många som har svårt att snabbt komma in på arbetsmarknaden. I dag måste man först genomgå sfi-undervisning för att över huvud taget stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi anser att man alltid ska ha rätt att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetskraftens ålderssammansättning och befolkningsutvecklingen visar att Sverige kommer att behöva arbetskraftsinvandring framöver.
I en globaliserad värld är det naturligt att människor kan röra sig över nationsgränser och bygga sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet. Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring ger människor denna möjlighet, samtidigt som arbetskraftsinvandring skulle göra Sverige till en mer dynamisk och växande ekonomi.
Regelverket bör innebära att den som har ett erbjudande om ett arbete i Sverige bör få komma hit och arbeta här utan prövning av behov och att man ska kunna söka uppehållstillstånd för arbete på plats i Sverige.
Människor har olika behov under olika perioder av livet. Exempelvis finns oftast önskemål om kortare arbetstider från småbarnsföräldrar. Under andra perioder av livet kan det finnas rakt motsatta önskemål om arbetstiden. Gemensamt är behovet av flexiblare arbetstider.
Om arbetstiden kortas från 40 till 36 timmar i veckan beräknas detta kosta 10 procent av löneutrymmet. Även om man använde hela det löneutrymme som arbetsmarknadens parter brukar komma överens om i centrala eller förbundsvisa förhandlingar skulle det ta sex till sju år innan man kommit ned till 36 timmar.
Kristdemokraterna menar att arbetstidsfrågan bäst löses när arbetsmarknadens parter själva tar ansvar för avvägningen mellan arbetsgivarens och arbetstagarens intressen. Det kan ske i form av kollektivavtal eller lokala avtal. Många tecken tyder på att arbetstidsförkortning såväl som arbetstidsförläggning är, har varit och kommer att vara prioriterade i kommande avtalsförhandlingar. Regeringens och dess stödpartiers ageranden är med tanke på denna utveckling mycket förvånande. När människor själva hittar bra lösningar ska inte staten lägga sig i och faktiskt desarmera avtalssystemets legitimitet.
Kristdemokraterna anser att näringspolitiken huvudsakligen ska bedrivas med generella medel. Historien visar att statligt stöd och detaljstyrning är mindre effektivt än att inrikta insatserna på att undanröja hinder och att skapa ett allmänt gott näringsklimat. Kristdemokraternas näringspolitik innebär att en lång rad framför allt för småföretagen skadliga skatter reduceras eller slopas. Detta skapar förutsättningar för att också minska statens kostnader för olika former av stöd till näringen. Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 24 för budgetåret 2005 föreslår vi förändringar enligt följande:
Kristdemokraterna gör bedömningen att VINNOVA kan göra administrativa effektiviseringar och bedömer därför att en besparing på 5 miljoner kronor är rimlig.
Anslaget på 218,8 miljoner kronor täcker förvaltningskostnader för myndigheten NUTEK och ALMI Företagspartner AB. Kristdemokraterna avvisar uppbyggnad av ärendesystem inom de regionala stöden och kan därmed minska anslaget med 15 miljoner kronor.
Anslaget täcker åtgärder för att främja näringslivet. Regeringen satsar 20 miljoner kronor år 2005 för att utveckla ett designprogram som ska främja näringslivsutvecklingen på området. Kristdemokraterna ställer sig tveksamma till den sortens kortsiktiga projekt och menar att långsiktiga strukturella reformer av generell karaktär är till större nytta för näringslivet. Däremot anser vi att såddfinansieringen bör ökas med 50 miljoner kronor åren 2005, 2006 och 2007. Anslaget 38:2 ökar därmed med 30 miljoner år 2005.
Anslaget på 72,2 miljoner kronor täcker förvaltningskostnader för ITPS. Kristdemokraternas bedömning att en utgiftsbesparing på 5 miljoner kronor, genom en effektivisering av verksamheten, är rimlig.
Anslaget på 101,4 miljoner kronor täcker myndigheten Turistdelegationens och den av staten och turistnäringen samägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråds verksamhet. Sverige har en stor potential att utvecklas som turistland. Turistnäringen skapar stora värden i form av arbetstillfällen och skatteintäkter. En god marknadsföring av hela Sverige är av största betydelse för att attrahera ytterligare turister. Vi anslår därför 100 miljoner kronor utöver regeringen för att finansiera ökade satsningar på marknadsföringen av Sverige som turistland.
Anslaget täcker bland annat myndigheterna Bergsstaten som utfärdar undersökningstillstånd och bedriver tillsyn enligt minerallagen samt Sveriges geologiska undersökning.
Vad gäller ansökningar om förlängning av befintlig prospektering är de lika många som tidigare år. Dock sökes endast förlängning med ett år i stället för som brukligt tre år. Detta beror sannolikt på konjunkturbedömningar samt inväntandet av den nya minerallagen. Regeringen har aviserat att en proposition kommer under hösten 2005 efter en mycket lång fördröjning.
Kristdemokraterna gör bedömningen att en besparing på Bergsstatens verksamhet kan ske på 15 miljoner kronor i väntan på en ny minerallag.
Anslaget täcker bland annat inhemsk rymdforskning men huvuddelen av anslaget avser deltagandet i det europeiska rymdsamarbetet. Stora delar av anslaget hanteras via ett bemyndigande. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att fortsätta delta i ESA:s olika program. 38:14 får dock hela 791,9 miljoner kronor i anslag. 70 procent av budgetposten används till det europeiska rymdsamarbetet. Kristdemokraterna gör därför bedömningen att en utgiftsbesparning på 35 miljoner kronor är rimlig, genom en effektivisering av verksamheten.
Kristdemokraterna vill öka Konkurrensverkets möjligheter att driva viktiga konkurrensmål och anslår därför ytterligare 5 miljoner kronor för ändamålet. Vi föreslår att NOU görs till en självständig del av Konkurrensverket och för över 4 miljoner kronor från utgiftsområde 2, varifrån NOU finansieras i regeringens förslag.
Företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad ska inte ägas av staten. Statliga företag bör alltså avyttras i den takt som marknaden kan absorbera dessa. Utförsäljningen bör finansieras inom bolagen. Kristdemokraterna föreslår därför en utgiftsbesparing på 25 miljoner kronor.
Vi motsäger oss regeringens anslag på 1 miljon kronor till kapitalinsatser i statliga bolag, och föreslår därför en utgiftsbesparing på 1 miljon kronor.
Kommerskollegium har ett anslag på 66 miljoner kronor och Kristdemokraterna gör bedömningen att en utgiftsbesparning på 5 miljoner kronor är rimlig, genom en effektivisering av verksamheten.
Anslaget på 320 miljoner kronor finansierar bland annat Exportrådets verksamhet. Många indikatorer pekar på att Sverige står inför en stundande högkonjunktur. Trots detta anslår regeringen kraftigt ökade medel om 96 miljoner kronor för utökade satsningar på exportfrämjande åtgärder. Liknande satsningar kan vara motiverade i en lågkonjunktur, men med tanke på den starka konjunkturutvecklingen, och den förväntat positiva bytesbalansen, avvisar Kristdemokraterna denna ökning. Kristdemokraterna föreslår en anslagsbesparing på 50 miljoner kronor.
Anslaget på 106,8 miljoner kronor täcker Konsumentverkets verksamhet. Kristdemokraterna gör en satsning på Konkurrensverket för att det effektivare ska kunna driva konkurrensfrågor. Vi föreslår därför en anslagsbesparing på 5 miljoner kronor.
Anslaget på 4 miljoner kronor är ett bidrag till den verksamhet som SIS Miljömärkning AB ansvarar för när det gäller att utveckla och informera om miljömärkning av konsumentvaror. Kristdemokraterna anser att detta är en angelägen uppgift och har dessutom krävt att verksamheten också ska innefatta en utveckling av rättvise- och jämställdhetsmärkning av konsumentprodukter. Kristdemokraterna anslår 2 miljoner kronor för jämställdhetsmärkning.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Göran Hägglund (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Johnny Gylling (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |