Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för kreditgarantiföreningarna att få tillgång till strukturfondsmedel.
Sedan Sveriges inträde i EU 1995 har medel för regional utveckling gått via de så kallade strukturfonderna. Sverige har dock inte fullt ut nyttjat de möjligheter som dessa fonder ger. Orsakerna till dessa brister förefaller finnas i det svenska regelverket och i ovanan inom den svenska byråkratin att hantera EU-systemet.
I samband med unionens utvidgning står strukturfonderna inför omfattande förändringar. Det faktum att de regionala klyftorna vidgas trots miljarder i bidrag via strukturfonderna stämmer till eftertanke. En slutsats är att strukturfondsmedel i fortsättningen i större utsträckning bör användas till lån, riskkapital och kreditgarantier i stället för till bidrag. Det gäller att i högre utsträckning skapa hävstänger för privat kapital och att fokusera på de mindre företagen.
Det är positivt att regeringen i budgetpropositionen mer än tidigare vill stimulera framväxten av kreditgarantiföreningar i Sverige. Nu gäller det att ta till vara de erfarenheter som gjorts under de samverkande kreditgarantiföreningarnas uppbyggnad de senaste fem åren. De byråkratiska hinder som hittills har försenat utvecklingen måste undanröjas. Kreditgarantiföreningarna kan i så fall komma att spela en mycket viktig roll i arbetet för att skapa tillväxt i alla delar av landet.
I de flesta europeiska länder finns sedan länge fungerande kreditgarantiföreningar. Sverige bör följa de positiva exemplen och offensivt stödja uppbyggandet av kreditgarantiföreningar i alla delar av landet. Inte minst gäller det att, som andra medlemsländer, ta till vara möjligheterna att använda EU:s strukturfonder för att stärka kapitalbasen i kreditgarantiföreningarna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Kenneth Johansson (c) |