Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förnyad och modern energipolitik som tar sin utgångspunkt i dagens verklighet.
Folkomröstningar är ett inslag i demokratin som i det aktuella ögonblicket beskriver folkviljan. När en folkomröstning genomförs är det angeläget att alternativen är tydligt och väl formulerade och att utfallet respekteras av de politiska partierna. Annars riskerar förtroendet för demokratin att urholkas.
Samtidigt är folkomröstningar barn av sin tid, såvida de begränsas av bristen på kunskap om den framtida utvecklingen. De argument som präglat de folkomröstningar som genomförts blir i all synnerhet när alternativen är oklara och svåra att skilja ut för väljarna föremål för omprövningar och nyanseringar i efterhand. Ju längre tiden går, desto större skillnad blir det mellan den verklighet som var realitet då, mot den som är realitet nu.
Hur länge ska ett folkomröstningsbeslut anses vara legitimt? Det går förmodligen inte att uppställa någon exakt regel, men en av grundteserna bör vara att det är legitimt så länge det har en acceptans hos folket, och så länge verkställigheten av beslut kan genomföras enligt de uttalade tankar som låg till grund för medborgarnas val. År 1980 folkomröstade Sverige om kärnkraften. Efter folkomröstningen beslöt riksdagen den 10 juni (bet. 1979/80:NU70, mom. 1) att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010. Årtalet var emellertid inte uttalat av någon av linjerna i omröstningen. Omröstningens utformning var i sig dessutom inte oproblematisk, eftersom folket hade att välja mellan tre olika avvecklingslinjer. Sett i efterhand kan konstateras att folkomröstningsalternativen formulerades oklart. Att ha tre alternativ är inte att inbjuda till klarhet utan försvårar såväl omröstning som den demokratiska legitimiteten eftersom själva frågornas formulering och mängd inbjuder till otydlighet i efterlevnaden och urholkar demokratin. Ansvaret för detta vilar starkt på dåtidens politiker som orkestrerade något så allvarligt som en folkomröstning där människor inbjuds till det finaste som finns i demokratin, att rösta och besluta, trots att kunskapsunderlag och alternativ var bristfälliga och starkt präglade av dåtidens andra ideologiska konflikter i samhället. Vidare bidrar detta till omröstningens tvivelaktiga legitimitet. Det fanns heller egentligen inte något alternativ som tog hänsyn till nya tekniska innovationer som kunde påverka säkerhets- och miljöaspekter i ett framtida scenario.
24 år senare kan konstateras att det energipolitiska läget både är detsamma och annorlunda. Detsamma, för att beslutet fortfarande åberopas i dagens debatt trots att mycket har förändrats. Annorlunda, för att vi har haft möjlighet att utveckla och pröva andra energialternativ. För oss som vid tidpunkten för folkomröstningen var för unga för att delta, ter sig det fastlåsta läget i energidebatten som blev följden av omröstningen orimligt. Oavsett om man är för eller emot en avveckling av kärnkraften, är situationen i dag ohållbar. Detta i all synnerhet när den socialdemokratiska regeringen av de utvecklingsfientliga miljö- och vänsterpartierna drivs in i en miljö- och tillväxtfientlig energipolitik.
Enligt de statistiska undersökningar som sedan dess har genomförts kring svenskarnas inställning till kärnkraft, har mycket förändrats sedan 1980. Nästan tre fjärdedelar säger sig vilja behålla eller utveckla kärnkraften. Två tredjedelar är emot stängningen av Barsebäck 2. Skillnaderna i åsikter mellan generationerna är särskilt tydlig. De yngre generationerna är betydligt mer positivt inställda till användningen av kärnkraft. I åldersgruppen 15-29 år finns dessutom en tydlig majoritet för att genomföra en ny omröstning. Mest negativa till detta är föga förvånande fyrtiotalisterna.
I dag finns olika uppfattningar om riksdagsbeslutet om avveckling var felaktigt. De folkvalda måste ta hänsyn till att väljargruppen har förändrats och att opinionsläget ser annorlunda ut. Fler än två miljoner väljare har tillkommit sedan folkomröstningen. De har inte fått vara delaktiga i ett beslut som kommer att påverka dem. Att inte lyssna och bemöta dem riskerar att undergräva förtroendet mellan väljare och valda rejält. Av de riksdagsledamöter som fattade beslutet 1980 finns heller inte många kvar idag. Vi efterfrågar därför en förnyad och modern energidebatt - och i dess förlängning en modern energipolitik - på saklig, kunskapsbaserad grund, där hänsyn tas till miljö, hälsa och ekonomi. Kärnkraften är i sammanhanget en förhållandevis ren energikälla även om frågor kring slutförvaring av restavfallet kvarstår. Flera kommuner är intresserade av att hysa avfallet och problemet bör därför kunna lösas. Vidare finns frågor om uranbrytningens konsekvenser. I det sammanhanget liksom på andra fria marknader bör dock Sverige som kund vid inköp av uran kunna ställa krav på villkoren vid uranutvinningen.
Debatten om miljö- och energifrågan ska föras med de folkvalda och de medborgare som berörs av utvecklingen framgent, de som utgör Sverige 2004 och i framtiden, inte 1980 och det förflutna. Det är nödvändigt inte minst med tanke på den kunskapsutveckling som skett under de gångna åren. Hos dagens unga finns en klar miljömedvetenhet samtidigt som insikten att energi är en grund för tillväxt och välfärd är större. I dag finns förvisso intressant forskning om olika förnyelsebara energikällor, t.ex. vindkraft. Men i dagsläget kan inget alternativ ersätta den energi som kärnkraften genererar. Avstängning av fungerande kärnkraftsreaktorer, utan alternativ, innebär därmed ett hot mot svensk produktion, välfärd och livskvalitet. Att därtill byta kärnkraften mot t.ex. energi från fossila bränslen skadar miljön och urholkar framtida generationers möjligheter att få energibehovet tillgodosett. Det går heller inte att vrida klockan tillbaka och tro att utvecklingen kommer att avstanna. Tvärtom fortsätter kunskapsutvecklingen så att det mycket väl kan bli så att det om några år framstår som att kärnkraften, eller för den delen någon annan energikälla, är den naturliga. Forskning och diskussion därom bör föras utifrån dagens och morgondagens förutsättningar, inte utifrån en oklar 24 år gammal omröstning med oklara alternativ och otydligt utfall. Vårt land behöver utveckling och goda förutsättningar för tillväxt i ett miljömässigt hållbart samhälle. Då fordras öppenhet och anpassning till nutid och framtid. Något annat duger inte.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Lars Lindblad (m) |
Nyamko Sabuni (fp) |