Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en energipolitik som ger basindustrin i Bohuslän rimliga villkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för cement- och betongindustrin i Bohuslän.
Vår svenska välfärd bygger på att våra företag går bra, att man investerar och skapar sysselsättning i Sverige. För att detta ska ske krävs ett gott näringsklimat som kan ge tillväxt. Vilka energipriser som vår industri ska betala är en viktig faktor i en alltmer konkurrensutsatt värld.
Om vi bara tittar på några energiintensiva industrier i Bohuslän som Skanraff i Lysekil, industrierna i Stenungsund och Munkedal så förstår man betydelsen av elpriserna för deras produktion och konkurrenskraft.
Mot denna bakgrund är det synnerligen oroande att vi inte har en långsiktig energipolitik som ger incitament för investeringar i ny elproduktion. Samtidigt är det än mer oroväckande att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att avveckla väl fungerande befintlig produktion, jag avser här kärnkraften. Innan vi fått fram alternativ är inte detta en rimlig politik. Den hotar dessutom direkt sysselsättning och välfärd, inte minst i Bohuslän.
En speciell bransch är också särskilt viktig utifrån energiaspekter. Det handlar om cement- och betongindustrin som i Västra Götaland som helhet sysselsätter nära 1.000 personer. I Bohuslän finns en rad företag som har anknytning till denna bransch. Strömstad, Uddevalla och Kungälv är exempel på orter med sådan verksamhet. För dessa är det viktigt att Sverige också fortsättningsvis kan producera cement och betong.
Cement- och betongindustrin behöver, som alla företag, stabila spelregler. Det gäller energitillgång och pris men också att man har konkurrensvillkor som gör att man inte blir missgynnade gentemot andra branscher.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |