Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en återstart av kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förhindra en förtida avveckling av kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om effektskatten på kärnkraft.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för kraftvärmeproduktionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av naturgasnätet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljö- och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationella minimiregler för respektavstånd mellan bebyggelse och vindkraft.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationella planeringsmål och riksintresseområden för vindkraftens utbyggnad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vindkraftens ekonomiska förutsättningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av mångfald på energimarknaden och Skånes framtida energiförsörjning.
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 6-8 hänvisade till BoU.
Elavbrottet den 23 september förra året väckte många frågor. Hur sårbart är vårt energisystem? Kan vi lita på att vi får ström när vi behöver det? Detta i kombination med vinterns rekordhöga elpriser sätter fokus på hur det står till med den svenska elmarknaden. Sydsverige är inte självförsörjande på el längre utan beroende av främst norra Skandinavien och Danmark. Det har blivit en logisk konsekvens av den ologiska svenska energipolitiken. Säker tillgång till el är en förutsättning för välstånd och välfärd. Höga priser och brist på el är ett hot mot den sydsvenska tillväxten.
Sverige har fram till slutet av 1990-talet haft ett väl fungerande energisystem. Tack vare kombinationen av vattenkraft och kärnkraft har Sverige haft mycket små utsläpp av miljöskadliga ämnen från elproduktionen. Försörjningstryggheten har varit god. Till följd av en väl tilltagen elproduktionskapacitet har Sverige exempelvis inte haft problem med effektbrist i elsystemet.
Under de två senaste mandatperioderna har energipolitiken blivit alltmer misskött. Investeringarna i ny elproduktion har varit i det närmaste obefintliga samtidigt som elanvändningen i Sverige och i övriga Norden ökat. I stället har en fungerande kärnkraftsreaktor avvecklats i förtid. Följden är att vi i dag är beroende av utländsk kolkraft och att vi har risk för framtida effektbrist. De senaste åren har Sveriges nettoimport varit mycket stor, motsvarande nästan tio procent av den totala förbrukningen. Sverige har raskt hamnat i en närmast italiensk situation när det gäller beroende av utländsk elkraft.
Vad gäller Sydsveriges elförsörjning är situationen särskilt ansträngd till följd av stängningen av Barsebäck, vilket också understryks av det stora elavbrott som skedde under september 2003. Svenska kraftnät skriver att förstärkningar i stamnätet gör det möjligt att överföra el norrifrån till Sydsverige, men konstaterar samtidigt att detta inte innebär någon förbättring av effektbalansen för hela landet. Det enda som varaktigt kan förbättra situationen i Sydsverige är att det finns en tillräckligt stor lokal elproduktion, exempelvis genom bibehållande av Barsebäck.
Sveriges elanvändning ökar successivt och har de senaste åren legat nära 150 TWh. Statistikorganet Nordel bedömer i en ny prognos att elanvändningen kommer att öka med ca 0,9 procent per år i Norden, vilket motsvarar en Barsebäcksreaktor per år. Investeringarna i ny elproduktion bedöms inte bli lika stora. Man varnar därför för kommande elbrist. År 2006 bedöms Norge, Sverige och Finland ha underskott av el även vid normalår. Danmark kommer att ha överskott tack vare kolkraften, men vid torrår krävs dessutom import från länder utanför Norden.
Sverige måste återigen bygga upp en trygg energiförsörjning. Kärnkraften, som tillsammans med vattenkraften, utgör stommen i elförsörjningen, måste bibehållas. Därutöver måste investeringar i ny elproduktion genomföras för att eliminera problemet med effektbrist, öka utbudet på elmarknaden och minska beroendet av utländsk kolkraft.
1997 års energiuppgörelse bör rivas upp. Det innebär att Barsebäck 1 får återstartas och att Barsebäck 2 inte skall stängas i förtid.
Tyvärr innebär den effektskatt som i dag tas ut på de svenska reaktorerna ett hot mot långsiktiga investeringar i dessa reaktorer. Effektskatten skall betalas oavsett om reaktorn producerar el eller inte. Detta innebär i dagens läge att kärnkraftsägarna får betala motsvarande 2,7 öre per producerad kWh till staten. Enbart för Barsebäck 2 innebär detta en straffskatt påöver 100 miljoner kronor per år. Dagens effektskatt på kärnkraftsreaktorer är i praktiken en investeringsskatt och leder till att kärnkraftsägarna avstår från långsiktiga investeringar i befintliga reaktorer. Detta innebär ett antal tusen förlorade jobb om man räknar in alla underleverantörer som inte får beställningar. Den lokala sysselsättningen i kärnkraftskommunerna drabbas. Effektskatten bör avskaffas helt. Den är ett misslyckande i det svenska energiskattesystemet som, tillsammans med den ogynnsamma beskattningen av kraftvärme, enbart gagnar utländsk kolkraft.
Sverige är beroende av utländsk kolkraft. Detta beskrivs bland annat av Statens energimyndighet i rapporten "Marginal elproduktion och CO2-utsläpp i Sverige" (2002). Rapporten visar att beroendet av kolkraften riskerar att permanentas. Det finns inte tillräckligt mycket övrig elproduktion som under de närmaste tio åren kan eliminera kolkraftsberoendet.
Sydsverige drabbas särskilt av att Sverige förlitar sig på utländsk kolkraft. Kraftverken som eldas med kol ligger nära Sydsverige. Utsläppen från danska och tyska kolkraftverk ger avsevärda effekter på Sydsverige, bland annat när det gäller försurande utsläpp.
Kraftvärme baserad på naturgas skulle kunna konkurrera ut kolkraften från den internationella elmarknaden, men det kräver villkor som ger kraftvärmen bättre konkurrenskraft.
Om Barsebäck 1 återstartas skulle det minska användningen av kolkraft i det nordiska elsystemet. Men för att eliminera beroendet av kolkraft på marginalen behövs både en återstart av Barsebäck 1 och investeringar i ny, ren elproduktion som kan konkurrera med kolkraften. Naturgasbaserad kraftvärme är ett av de mest intressanta alternativen.
Trots beroendet av importerad kolkraft är den svenska kraftvärmeproduktionen underutvecklad. Förklaringen är bland annat ett skattesystem som fram till föregående år kraftigt missgynnat kraftvärme, men också brist på lämpliga bränslen för kraftvärmeproduktion. Tyvärr så har nya skattehinder kommit upp genom att kraftvärmen diskrimineras i koldioxidskattesystemet. Naturgas har stora fördelar i kraftvärmeproduktion, eftersom elutbytet blir dubbelt så stort med naturgas jämfört med biobränsle eller kol på samma värmeunderlag. Därför kan naturgaseldad kraftvärme ersätta dubbelt så mycket kolkondenskraft på den internationella elmarknaden.
Enligt forskningsprojektet Nordleden som bedrivs på Chalmers tekniska högskola behöver såväl naturgasanvändningen som biobränsleanvändningen expandera för att möte kraven på reducerade koldioxidutsläpp. De båda bränslena är inte motpoler, utan kompletterar varandra. I ett energisystem som är optimerat för att möta en koldioxidreduktion på ett kostnadseffektivt sätt måste naturgas och biobränsle användas där deras respektive egenskaper tas bäst till vara. Naturgasens styrka ligger i kraftvärmen, medan biobränslen bör expandera inom värmeproduktionen och skogsindustrin.
Sydsverige har stora möjligheter att bidra till uppbyggnad av ren kraftvärmeproduktion som eliminerar kolkraftsberoendet. I stora delar av Skåne är naturgasnätet utbyggt, vilket är en förutsättning för ett ekonomiskt och miljömässigt utnyttjande av kraftvärmen. En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Skåne skulle ytterligare förbättra möjligheterna till investeringar i små kraftvärmeanläggningar.
I Lund finns sedan tio år ett gasturbinkraftvärmeverk färdigt och redo att användas, men det används inte i den utsträckning man skulle kunna önska under merparten av eldningssäsongen. Om denna kraftvärmeanläggning hade utnyttjats för maximal kraftproduktion, skulle det innebära att produktionen av dansk kolkondenskraft skulle minska i samma grad. Miljövinsterna som detta skulle resultera i är betydande. Cirka 50 ton mindre svaveloxider, 42 000 ton mindre koldioxid och 17 000 ton mindre partiklar skull belasta naturen. Koldioxidminskningen motsvarar utsläppet från 12 000 bilar under ett helt år. Kraftverket i Lund är jämförelsevis litet. En ordentlig utbyggnad av naturgasanvändningen skulle innebära mångdubblade miljövinster.
Även i Helsingborg och Ängelholm finns naturgaseldade kraftvärmeanläggningar som drabbas av skatterna. I Malmö finns planer på ett nytt kraftvärmeverk, men om det skall bli genomfört krävs långsiktiga besked när det gäller skatten. Det finns i längden ingen annan möjlighet att åstadkomma en sådan långsiktig stabilitet än att låta energiomvandlingssektorn ingå i ett skattesystem som inte klassas som statsstöd enligt EG-rätten och därför kräver tidsbegränsade godkännanden av EU.
Skåne har goda förutsättningar för mångfald på energimarknaden tack vare det befintliga naturgasnätet i västra delen av regionen. En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i östra regiondelen möjliggör att naturgas kan ersätta andra fossila bränslen. Branschorganisationen Svensk Energi konstaterar i en rapport från maj 2002 att en förutsättning för att biogas skall kunna slå igenom som fordonsbränsle är att den blir mer allmänt tillgänglig. Ett sätt att uppnå detta är att distribuera biogas genom naturgasnätet. Då kan naturgas också utgöra en reserv vid störningar i biogasproduktionen. Utan ett naturgasnät riskerar biogas att endast bli ett begränsat lokalt alternativ med en småskalig och dyr infrastruktur.
Marknaden för biobränslen har blivit överhettad. Prisstegringarna har redan medfört nedläggningar inom träindustrin, eftersom konkurrensen om råvaran blivit för stor. I dag finns det tecken på att energiföretag i södra Sverige köper rundvirke för användning i värmeverk. Därmed hotas massaindustrins råvaruförsörjning. Ökningen av användningen av biobränsle får inte leda till snedvridningar och industriell utslagning. Därför är det viktigt att det finns en mångfald av konkurrenskraftiga alternativ på energimarknaden som kan utjämna bristsituationer och pristoppar på biobränslemarknaden.
Vindkraften bidrar inte med utsläpp till luft när den används. En viss utbyggnad av vindkraften bör kunna ske i Sverige. Men regeringens förhoppning att vindkraften skall bidra med 10 TWh el är inte trovärdig. Det skulle kräva fortsatt stora subventioner och bryter mot strävan att bevara skönheten i landskapet. På alltfler platser märks i dag ett tydligt motstånd mot vindkraft från berörda närboende. Detta gäller inte minst i Skåne, där det visat sig svårt att bygga ut vindkraften i en relativt tätbefolkad region. 2002 års folkomröstning i Skurup som resulterade i ett nej för utbyggnad av en havsbaserad vindkraftspark, samt den svaga ekonomin i flera vindkraftsföretag, visar att vindkraftens potential är begränsad.
Det finns en rad problem kring vindkraften som måste belysas. Närboende till vindkraft kan störas av ett "svoschande" buller och infraljud. Blinkande skuggeffekter från rotorbladen är ett annat bekymmer som inte bör negligeras. Dessutom kan fågelliv och fisk påverkas negativt, vilket måste undersökas noggrant.
I södra Sverige finns flera exempel på att fastighetsvärden på hus i närhet av vindkraftverk har sjunkit eller i de värsta fallen har husen blivit helt osäljbara. Dessa faktorer manar till försiktighet vid nyetablering av vindkraft. Därför är det viktigt att varje etablering av vindkraft genomgår en fullvärdig miljöprövning och att kommunen upprättar detaljplan. Hänsyn till närboende och omgivande miljö måste respekteras och vindkraftsparker på land eller till havs bör betraktas som industrietableringar.
Vi anser att nationella minimiregler för respektavstånd mellan bebyggelse och vindkraft bör tas fram. Reglerna bör vara dispositiva, närboende skall kunna godkänna att minimiavstånd underskrids. Vidare vill vi ha en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk. Bullernormer för industriområden är nämligen inte lämpliga att följa när vindkraftverk byggs nära bostäder eller i rekreationsområdens närhet.
Utbyggnaden av vindkraft skall ske på dess egna meriter. Vi anser därför att det inte behövs några nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad. Etablering av vindkraft skall inte heller främjas genom att vissa områden hävdas som riksintressen. Det är på sikt ohållbart att ha en allt större andel av energiproduktionen som är beroende av stöd eller kvoter för att leverera elström. Det enda rimliga är att vindkraften blir ett komplement till andra energialternativ, inte lösningen på den framtida energiförsörjningen.
Det som behövs är en reformering av det svenska energiskattesystemet. På längre sikt bör energiskatterna förändras så att miljöstyrningen blir effektivare och tydligare än i dag. Ett uppdelat system med miljöstyrande skatter som åläggs energiproducenterna och där den fiskala delen av energiskatten åläggs konsumenterna kan vara ett sätt. Men till dess att man nått dit så måste något göras åt straffskatten på kärnkraften samt för att skapa långsiktiga och konkurrenskraftiga skatteregler för kraftvärmen. Dessa skatter måste anpassas efter den situation som nu råder. Sverige är inte längre en isolerad elmarknad, utan en del av en öppen nordeuropeisk marknad. Vi måste alltså se till att den svenska energi- och skattepolitiken skapar de förutsättningar som behövs för en effektiv och miljövänlig produktion av el och värme. Det är dock viktigt att se behovet av en bredd i utbudet av energikällor. En säker och billig energiproduktion är av yttersta vikt för den skånska industrin och därmed en mycket stor del av den svenska sysselsättningen.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Lars Lindblad (m) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Peter Danielsson (m) |
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
Anne-Marie Pålsson (m) |
|
Margareta Pålsson (m) |
Carl-Axel Roslund (m) |
|
Ewa Thalén Finné (m) |