Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett bättre klimat för småföretag och småföretagare.
Sverige behöver ett näringslivsklimat för företagare. De mindre företagen utgör grunden och tillväxtbasen för svenskt näringsliv. Utvecklingen av nya idéer och produkter börjar som ett småföretag.
Regler och lagar som rör näringslivet är ofta anpassade till de stora företagen. När utredningar tillsätts, när tillväxtsamtal skall föras och lagförslag remissbehandlas blir det enklare att nå de stora företagen och deras företrädare. Resultatet har blivit att många regelverk har relativt sett blivit mer betungande och kostsamma för de mindre företagen.
Efter årtionden av alltmer komplicerade regelverk som lagts i lager på lager skulle förenklingar utformas i det s k Simplexarbetet. Regeringens intresse har emellertid varit alltför sporadiskt och förstrött för att ge några väsentliga resultat. Tvärtom tillkommer hela tiden nya regler.
För varje ny regel eller lag fordras också kontroll. Stora företag går relativt lätt att identifiera och kontrollera, något som blir besvärligare när det gäller de mindre företagen. Fortfarande utfärdas nya kontrollregler som riktas speciellt mot de mindre företagen. Ett exempel är den grupp under Näringsdepartementet med AMS, Immigrationsverket, fack, arbetsgivarorganisationer med flera som skall följa arbetsmarknad och näringsliv med anledning av att arbetskraftens fria rörlighet nu också gäller i EUs nya medlemsstater. Uppdraget innebär ett nära nog obegränsat mandat för kontroll, uppgiftsinsamling och samkörning av register. Ett sådant uppdrag löper stor risk att både försämra företagsklimatet och förstärka företagsfientliga attityder.
När begreppet fåmansföretag används i regelverken är det nästan alltid fråga om negativ diskriminering med fler regler och tyngre skatter. Att utveckla idéer i småföretag kostar mer än i storföretag.
Att uppmuntra småföretag måste också innebära att uppmuntra småföretagare. Regler i personbeskattning och socialförsäkring har utformats med sikte på anställda med månadslön. Det har varit mycket enklare att utforma reglerna för personer med permanenta och standardiserade anställningskontrakt och fast lön än för småföretagare med mycket olika och osäkra förhållanden. Rädsla för att småföretagaren skulle kunna tillskansa sig fördelar i jämförelse med anställda har fått styra reglerna och mycket litet utrymme har ägnats åt hur småföretagarens osäkra tillvaro och chansningar skulle kunna belönas och uppmuntras.
Småföretagaren har hamnat i kläm i standardiserade regler som avpassats till större företag och anställda. Det behövs en rejäl omvändning. Regelverket måste utformas på ett sätt som vänder negativ särbehandling av småföretag och småföretagare till positiv med ett tillåtande företagarklimat som ger utrymme för att skapa, våga ta risker och vilja växa.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Anna Lilliehöök (m) |