Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i motionen anförs om hur en del av de värden som vattenkraften genererar skall kunna återföras till de vattenkraftsproducerande regionerna.
Många svenska älvar är reglerade och används för produktion av elektricitet. I samband med utbyggnaden skapades många arbetstillfällen och en livskraft till kommuner framför allt i inlandet. Dessa kommuner i de sju skogslänen står för 90 procent av elen från vattenkraften. De kommuner med störst vattenkraftsproduktion är Jokkmokk, Sollefteå och Ragunda. Regleringen av älvarna medförde samtidigt att möjligheterna att utveckla traditionella näringar försvann. Vattenkraftskommunerna i inlandet blev el- och råvaruförsörjare till de redan etablerade industrierna vid kusterna och söderut. I dag har inlandet stora svårigheter att skapa nya företag och därmed nya jobb.
Flera regioner som i dag har vattenkraft av betydelse inom sina gränser sviktar under betydande ekonomiska problem ofta framkallat av en utflyttning av företag och personer. För att stoppa och på sikt vända denna utveckling behöver dessa regioner få del av frukterna av sin egen råvara - vattenkraften.
De regioner som behöver särskilda insatser för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar har pekat på problem med brist på riskkapital. Ju längre bort från banker och andra finansinstitut grupperna har sin verksamhet etablerad, desto svårare är det att få tillgång till riskkapital. Den låga värderingen av fastigheter medför att det är svårt att belåna dem, vilket också bidrar till den utveckling som beskrivits ovan. Detta blir också ett hinder för expansion för etablerade företag.
Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner med 41 kommuner i sin medlemsmatrikel har t.ex. gjort analyser och kommit fram till att en överföring av mer medel till de utsatta regionerna måste till.
Vi delar den uppfattningen och föreslår därför att en återbäring på vattenkraft, den s.k. 1-öringen, införs. Alternativa vägar bör också utredas, t.ex. möjligheten till fastighetsskatt på elproduktionsenheter eller ökade ersättningar för intrång, omförhandling av vattendomstolar. Dessa pengar kan exempelvis användas till att bygga upp en utvecklingsfond med en inriktning mot nyföretagande, samverkan och kompetenshöjning i de regioner som behöver särskilda insatser. För att denna fond inte skall vara en alltför stor ansträngning på budgeten under ett enskilt år menar vi att den bör fyllas på under flera budgetår. Riksdagen bör därför, i enlighet med ovanstående, ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag på hur en del av de värden vattenkraften genererar skall kunna återföras till de vattenkraftsproducerande regionerna.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Lennart Beijer (v) |
Lars Bäckström (v) |
|
Marie Engström (v) |
Lennart Gustavsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Per Rosengren (v) |