Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att regeringen arbetar fram en aktuell och offensiv bil- och transportindustripolitisk strategi för Sverige i världen.
Sverige är Volvo och Saab, Scania och Volvo lastvagnar. Sverige är en av världens ledande inom fordonsindustrin och bland lätta bilar en av de tio starkaste i världen. Västra Götalandsregionen är lika med svensk fordonsindustri. I Västsverige står fordonsindustrin för ca 50 000 jobb med ca 24 000 anställda i Göteborgsregionen och 13 000 personer som har sitt boende i norra Bohuslän, Dalsland och Trollhättan-Uddevalla-området. Bilden av Sverige som billand kanske inte direkt präglar var mans syn på läget. Detta har samband med att ägandet delvis försvunnit ut ur landet. Detta kan också vara en av orsakerna till avsaknaden av en offensiv offentlig industripolitisk debatt och därmed politiska prioriteringar som påverkar denna typ av industri.Men i och med att General Motors, ägare av Saab, börjat spela ut Trollhättans Saabfabrik mot annan bilfabrik i Rûsselsheim har svensk industripolitik, eller snarare avsaknaden av en aktiv och aktuell bil- och transportindustripolitik för 2000-talet, blivit uppenbar.
Många drar säkert paralleller med textilindustrins utflyttning på grund av låglönekonkurrens från andra länder i Europa. Det som är skillnaden nu är dock att det varken är låglönearbete eller låglöneland som är konkurrent. Det gör det inledningsvis svårt med argumenten gentemot vem eller mot vad som kritiken skall riktas eller vilka åtgärder som skall vidtas eller ändras. Globaliseringens påverkan på lokalnivå och en lokal arbetsmarknads starka beroende av bilindustrin handlar inte enbart om Saabs situation i Trollhättan. Det pekar snarare på vikten av att nationell industripolitik samverkar med internationella aktörer. Här finns en uppgiftsskillnad mellan den regionala och lokala nivåns ansvar för att skapa goda förutsättningar för regional tillväxt där en internationell koncern är etablerad, till att staten måste tydligare ta ansvar för det som staten skall ansvara för. Det gäller de övergripande nationella strukturerna som t.ex. forskning, satsning på miljödriven tillväxt, skatter, utbildning och infrastruktur.
Idag ger regeringen och dess samarbetspartier tyvärr signaler om det motsatta. Man driver från regeringshåll återigen en symbolpolitik där bilen och bilindustrin utmålas som bov i samhället, utan att ange några strategier för att skapa en samlad industri- och miljöpolitik där bil och transportindustrin finns med som samarbetspartner. Detta visar återigen bristen på intresset för tillväxtskapande åtgärder och för att skapa moderna, kvalitativa och miljömässigt riktiga industrijobb i Sverige.
Sverige och däribland t.ex. Västra Götalandsregionen befinner sig nu mitt i ytterligare en ny fas där sambanden mellan lokal arbetsmarknad och globala företag med globala marknader är så tydlig att det ställer krav på en aktuell och offensiv bil- och transportindustripolitik. Det är dags att regeringen arbetar fram en för svensk bilindustri aktuell svensk bil- och transportindustripolitisk strategi som gäller Sverige och som fungerar på världsmarknaden. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |