Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folkbildningens betydelse i tillväxtarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den sociala ekonomins betydelse för lokal utveckling och en hållbar tillväxt.
Sverige har ramlat i välståndsligan i världen och samtidigt går vi mot en situation där allt färre genom sitt arbete skall försörja alltfler. Om inte ekonomin växer i den processen kommer det inte att finnas pengar att betala pensioner och andra gemensamma utgifter. Tillväxt är det begrepp som allmänt används numera för att beskriva en ökad ekonomisk omsättning. Globaliseringen och en krympande värld leder till ökad förändringshastighet i den ekonomiska utvecklingen. Globaliseringens paradox, dvs. ju mer världens ekonomier integreras, desto mer ökar de lokala innovativa miljöerna i betydelse, är dock en viktig insikt i denna process.
En bärande idé med regionala tillväxtprogram är just att stödja och utveckla dynamiska regionala och lokala miljöer där människor och företag kan utvecklas. De regionala tillväxtprogrammen (RTP) har varit ett bra forum för diskussion om regional utveckling utifrån varje regions egna styrkor och svagheter. Ändå blir den ekonomiska utvecklingen alltmera ojämn i Sverige. Det allvarligaste är kanske i detta att enskilda människor har svårt att se sambanden och påverkas negativt av känslan av vanmakt inför utvecklingen och känslan av att inte platsa eller räcka till.
Tillväxtens väg är den som hela västvärlden nu arbetar efter. Insikten om begreppets begränsningar gör att nu används i stället begreppet hållbar tillväxt. Nationellt finns också ett dokument om vad detta innebär, men förankringen och förmågan att arbeta efter principerna saknas ännu regionalt och lokalt. Om inte människorna upplever att tillväxten i landet är viktig och innebär möjligheter för dem, blir effekten inte hållbar tillväxt. Det kan i stället bli utanförskap och vanmakt.
Utvärderingarna av RTP visar ett markant ökat intresse för att öka kunskapen kring tillväxtfrågor och ett aktivt och medvetet lärande har tagit fart. Detta gäller emellertid fortfarande en liten krets. Förankringen av arbetet i länen har varit bristfällig. Ett ökat underifrånperspektiv som kan åstadkomma lokalt inflytande är något som framhålls som en viktig framgångsfaktor.
Representanter för partnerskapen betonar för sin del särskilt behovet av tydliga mål och en avgränsning och prioritering av insatser. Lite mindre framgångsrikt har varit ambitionen att få in miljöfrågorna och jämställdhetsfrågorna i arbetet. Vi tror att ett än mer lokalt perspektiv på tillväxt, inom ramen för globaliseringens villkor, är nyckeln till vad som verkligen kan kallas hållbar tillväxt. Länsstyrelsernas programarbete för "Lokal utveckling och entreprenörskap" är en bra början på detta arbete, men stödjande funktioner och kunskapsutveckling på området behövs.
Den sociala ekonomin, människors vilja att göra saker i det lokala utan enbart personlig vinning, är en kraft som måste tas till vara. Tillväxtavtalen har endast marginellt fångat upp detta det sociala kapitalets betydelse. Sverige behöver, för att tillväxten skall fortskrida ur den socialadimensionen, mera av "medborgarskap" och vilja att ta ett ansvar för gemensamma behov. Bland annat studieförbunden är en möjlighet att hjälpa människor kanalisera sitt engagemang och lära ut demokratiska arbetssätt. Tillväxtavtalen handlar, vad gäller kompetensutveckling, uteslutande om formell utbildning. Den bildning som stärker människor i sin egen identitet och gör dem till fritt tänkande och agerande individer uppmärksammas inte alls men har stor betydelse för hållbarheten. Endast människor som känner sig delaktiga kommer att vilja bidra till tillväxten i samhället. Regeringen bör återkomma med förslag som tar till vara folkbildningens betydelse i tillväxtarbetet.
Vi anser att regeringen i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen bör tillse att den sociala ekonomins aktörer får möjligheter att delta på rimliga villkor, att resurser avsätts för att begreppet hållbar tillväxt tydliggörs och får en reell innebörd för folkflertalet, samt att ett utvecklingsarbete startas för att ta fram mätbara indikatorer på den sociala ekonomins bidrag till hållbar tillväxt. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Håkan Larsson (c) |