Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en långsiktig och utvecklad satsning på IUC-nätverken genom ett långsiktigt avtal om det s.k. UPA-uppdraget inom ramen för anslaget för näringslivsutveckling m.m.
Industriella utvecklingscentra (IUC) finns etablerade i 22 regioner i Sverige. Deras ägande är reglerat i uppdragsavtal med staten. Företagen är i majoritet. I bolagen ingår som delägare också fackliga organisationer, kommuner och högskolor. Bolagens avkastning återinvesteras för regionala utvecklingsinsatser i företagen (d v s ingen utdelning). Verksamheten inleddes 1997 och i samband därmed gavs även uppdraget att på försök arbeta med Utvecklings-, produktutvecklings- och avknoppningsprojekt (UPA) under en försökstid på tre år. Denna försöksverksamhet har senare förlängts. Syftet var att på ett nytt sätt genomföra insatser i små företag.
IUC-bolagen kom snabbt att bli framgångsrika, nya bolag bildades utifrån det lokala och regionala engagemanget i nära samarbete mellan olika aktörer. Sedan 1997 har 300 mnkr investerats i produkt- och avknoppningsprojekt i tidiga utvecklingsskeden och med relativt hög risk. Idag värderas den samlade återbetalningsvolymen till 126,4 mnkr baserat på 424 återbetalande projekt. Det innebär att UPA-uppdraget skulle ha en återbetalning på ca 42 % av satsat kapital och kunnat ge någonstans mellan 11 000 och 15 000 årsarbeten.
SOU 2002:101 utredde statens regionala insatser för företagsutveckling och föreslog i november 2002 en kraftig, långsiktig satsning på IUC-bolagens verksamhet. Där förordades att 200 mnkr årligen skulle satsas på IUC-bolagens s k UPA-uppdrag för att stödja innovationsutveckling och tillkomsten av nya företag. På det förslaget har följt år av ovisshet. Föregående år drogs nivån på uppdraget ner och inför 2004 uppstod genuin osäkerhet om regeringens avsikt med de framtida uppdragen. Istället för ett besked före utgången av 2003 dröjde det till slutet av mars innan ett besked kom till IUC-bolagen. Denna tvekan inför det slutliga beskedet var kostsam och här finns exempel på hur företag drog sig tillbaka och verksamhet avvecklats. Det har kostat förtroendekapital som byggts upp mellan stat, företag, kommuner och fackliga organisationer lokalt och regionalt. Det faktum att staten drar sig undan från de tidiga utvecklingssatsningarna gör att konceptet med delägande från näringslivet också ifrågasätts.
IUC-konceptet har visat på en ekonomiskt fördelaktig modell, baserad på samfinansiering mellan olika aktörer och återbetalning av royalty eller liknande från tidigare projekt. Det har en stark regional och lokal förankring och kan därmed bygga på de olika regionernas speciella förutsättningar. Det har samtidigt ett starkt nationellt nätverk med väldigt låga overheadkostnader. Modellen är notifierad och godkänd av EU. Här finns en satsning på tidig näringslivsutveckling som växt fram över hela landet och som fungerar väl.
Framgången har bl a byggt på samverkan för att locka fram företag att driva utvecklingsfrågor i en struktur som trots allt tydligt byggts underifrån, istället för att styras från ovan. Det har kunnat ske genom ett uppdrag från staten där företagskontakten legat på IUC. Detta har inneburit ett nytt sätt att arbeta - frikopplat från de storskaliga myndighetsstrukturerna - vilket givit utrymme för större flexibilitet och närhet. Det är angeläget att statens satsning på småföretagande och produktutveckling tar fasta på de erfarenheter som vunnits inom detta område. Det kan finnas skäl att ifrågasätta om mer storskaliga strukturer som Nutek kan klara detta. I vart fall finns skäl att söka tydliga kompletterande satsningar. Utan att här ta ställning till den aviserade nya stora koncernen för detta arbete, kan jag bara konstatera att det inte kan ersätta det som IUC-nätverket arbetat med. I detta sammanhang finns det också skäl att starkt ifrågasätta Nuteks värdskap för denna typ av projekt. Regeringen som föreslås få i uppdrag att förlänga UPA-projekten bör därför i dialog med IUC-nätverket och Sinnova pröva en överföring av verksamheten från Nutek till Sinnova.
Avslutningsvis konstaterar jag att verkligheten visat att IUC-nätverket har lyckats fullfölja det avtal de träffat med staten, utifrån de regler som där givits. Ingen har heller hävdat motsatsen. Däremot har det uppenbart funnits en otålighet att få forma nya modeller och det kan väl i sig vara bra. Det kan dock inte motivera att verksamhet som fungerar väl, som byggs underifrån för regional utveckling och nya jobb, inte tas tillvara. Nätverket har genom åren fått i uppdrag att accelerera, stimulera och systematiskt genomföra produkt- och företagsutvecklingsinsatser i samverkan mellan företag, stat och regioner. Det uppdraget har det i allt väsentligt skött mycket väl och det bör det få fortsätta med att utveckla inom ramen för anslaget för Näringslivsutveckling m m.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Kerstin Lundgren (c) |