Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om glesbygdens villkor och hur ett särskilt glesbygdsavdrag kan utformas.
Vid budgetdebatten framhöll finansministern att det går bra för Sverige. Sverige har en bättre tillväxt än andra jämförbara länder i Europa. Ändå upplever många svenskar, inte minst i glesbygden, att deras levnadsvillkor ständigt försämras. Drivmedelspriserna rakar i höjden - regeringen höjer energi- och vägtrafikskatterna. Resorna till och från arbetet, matvaruaffären och övriga serviceinrättningar är långa. En matvarukasse kan vara upp till 200 kronor dyrare i glesbygden jämfört med tätorten på grund av de långa avstånden och bristen på kollektivtrafik.
Eftersom skatten utgör mer än 70 procent av bensinpriset betalar långpendlaren med dagens höga bensinpris mer än 1 000 kronor i bensinskatt varje månad. Flera kommuner i Norrland har dessutom landets högsta kommunalskatter. I många kommuner betalar invånarna 4-5 kronor mer än storstadsbon i kommunalskatt per intjänad hundralapp.
Om hela landet ska kunna leva, på någorlunda lika villkor, måste reella förutsättningar ges för befolkningen att bo kvar och verka i glesbygden. Glesbygdens speciella levnadsvillkor med höga skatter och höga kostnader motiverar en utredning vars syfte skall vara att utröna om det är möjligt att på något sätt kompensera och möjliggöra boende i glesbygden. Införandet av ett särskilt glesbygdsavdrag kan vara en väg att gå.
|
Stockholm den 22 september 2004 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |