Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för företagande.
Småföretagarbarometern för Dalarnas län sammanfattas så här:
"I denna barometer anger 26 procent av våra företagare (1-50 anställda) att arbetsrätten är det största tillväxthindret".
Om jag satt i regeringsställning och hade majoritet i riksdagen skulle jag själv allvarligt fundera på vad som bör göras - för att få tillväxt, för att inte ordet "tillväxt" endast skall bli ett modeord.
I den undersökning och inventering som gjorts pekas på problem som:
Sjuklönefrågan
Byråkratin
Administrationen kring anställningar.
Det pekas också på att skattemyndigheten i Dalarna dessutom ifrågasätter många som vill få en F-skattsedel.
Det konstateras att missnöjsamheten om lönsamhetens utveckling ökat i Dalarnas län. Detta för första gången sedan 1996. En övervikt av företagen i Dalarna anger att lönsamheten har försämrats under de senaste tolv månaderna.
Under rubriken "svag efterfrågan största tillväxthindret" heter det så här:
"Även om många företag ser expansionsmöjligheter kan tillväxten hållas tillbaka av olika orsaker. Därför får de företag som deltager i Småföretagarbarometern frågan om vad de ser som det största hindret för ytterligare expansion. Under lågkonjunktur brukar svag efterfrågan på företagens produkter och tjänster anges som det allvarligaste tillväxthindret, vilket stämmer väl med hur det ser ut på riksnivå i vårens (år 2004) undersökning. I Dalarnas län är svag efterfrågan emellertid bara ett av tre viktiga hinder. Brist på lämplig arbetskraft och det arbetsrättsliga regelverket anses också som problematiskt. Andelen företag som upplever arbetsrätten som det största tillväxthindret har närapå fördubblats sedan i höstas som en följd av den anpassning av personalstyrkan som lågkonjunkturen tvingat fram. Brist på riskkapital och extern finansiering har däremot bara kryssats för av nio procent av länets företag. Vart fjärde småföretag i Dalarna vill inte växa alls. Därmed är dalaföretagen mindre expansionsvilliga än småföretag i övriga län".
Och lösningen är - trots allt - enkel eller som vi moderater påpekat så många gånger:
"Om den service i fråga om barnomsorg, utbildning och sjukvård, som vi vant oss vid långsiktigt skall kunna upprätthållas på en hög nivå, måste det blir färre som är beroende av bidragssystemen, dels bli fler som kan och vill arbeta mer. Det finns ingen genväg".
Detta betyder att det är nödvändigt att skatten sänks på arbete och företagande. För att denna motion inte bara skall bli en "moderat inlaga" har jag tagit text från en debattartikel som regionchefen för Företagarna i Dalarna presenterat i slutet av augusti 2004. Där heter det bl a :
"Många av de viktigaste frågorna för Sveriges småföretag har dragits i långbänk under de senaste åren. Fåmansbolagsreglerna, som straffbeskattar ägarna till mindre aktiebolag, har utretts i år efter år utan att några betydelsefulla förändringar tillkommit. Sjuklöneansvaret är fortfarande alltför betungande för de mindre företagen".
Regionchefen skriver vidare:
"Under slutet av 90-talet hade Sverige en ekonomisk tillväxt på fyra procent. Det var en unik period för Sverige under de senaste 30 åren, men i flera andra länder har de lyckats upprätthålla en lika hög tillväxt under en lång följd av år. På Irland har invånarna vant sig vid dessa höga tillväxttal sedan i slutet av 80-talet, vilket också gjort landet till ett av EU:s rikaste länder."
Mera synpunkter:
"Statistiken visar att om svensk ekonomi under 2000-talet fortsatt att växa, som under slutet av 90-talet, hade lönerna i privatsektor varit drygt 80 miljarder högre, vilket bl a skulle ha tillfört kommuner och landsting 25 miljarder".
Bara de där sista raderna borde få socialdemokrater och politiker i de s k samarbetspartierna vänstern och miljöpartiet att reagera. Men icke!
Det heter vidare från samma person representerande Företagarna i Dalarna:
"Tittar vi bara på effekten i vårt län som ändå inte tappat så mycket tillväxt som andra län, visar siffrorna att Dalarnas hushåll skulle haft 3 000 kronor mera efter skatt om tillväxttakten från slutet av 1990-talet hade stått sig under de senaste tre åren. Samtidigt hade våra kommuner och vårt landsting haft ca 100 miljoner kronor mer i årets budget. Det borde exempelvis ha räckt till att finansiera 400 lärartjänster eller 600 hemvårdare i länet".
En personlig reaktion där är kanske att alla "nya" pengar inte kan satsas på nya tjänster utan att arbetet inriktas på att få de kommunala budgetarna i balans och att få underskotten att minska.
Företagens konkurrenskraft måste alltså förbättras och villkoren för företagandet måste bli bättre. Vi har ju i våra moderata motioner i riksdagen flera gånger pekat på att förmögenhetsskatten bör slopas och arvs- och gåvoskatten avskaffas för att underlätta arvsskiften. De diskriminerande 3:12-reglerna bör avvecklas och på sikt måste dubbelbeskattningen av aktier tas bort.
Det finns alltså ingen genväg:
För att få fart på företagandet i bl a Dalarnas län måste villkoren för företagandet förbättras - då kan nya jobb skapas och grunden till vår välfärd byggas. Eller som regionchefen slutar sin debattartikel:
"Beräkningarna visar tydligt att Sveriges ekonomiska tillväxt inte bara är ett långsiktigt problem. För varje år som går utan konkreta åtgärder så tappar vi i levnadsstandard. Alla tjänar på fler och växande företag. Nu behöver regeringen gå från ord till handling i tillväxtfrågan".
|
Stockholm den 14 september 2004 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |