1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Angivande av elens ursprung 2
3.1 Radioaktiva utsläpp 2
3.2 Övrig miljöpåverkan av elproduktion 3
4 Återkallande av koncession 3
5 Undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt 3
6 Regeringens strategi för kärnkraftsavvecklingen 4
6.1 Kärnkraftens förenlighet med hållbar utveckling 4
6.2 Successiv avveckling 4
6.3 Elcertifikat 5
6.4 Klimatfrågan 5
Riksdagen beslutar om ändring i ellagen så att den nämner "radioaktiva utsläpp" i stället för "kärnbränsleavfall".
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om övriga former av allvarlig miljöpåverkan av elproduktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligare kriterier för återkallande av koncession i naturgaslagen.
Riksdagen avslår proposition 2004/05:62 i den del som gäller undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strategin för kärnkraftsavvecklingen.
I propositionen föreslås att elleverantörer åläggs att redovisa vilka energikällor som används för att producera elen de säljer, samt miljöpåverkan i form av utsläpp av koldioxid och genererat kärnavfall. Detta motiveras med att det krävs för att uppfylla elmarknadsdirektivets artikel 3.6.
Regeringen har dock misstolkat elmarknadsdirektivet på en punkt. I elmarknadsdirektivets artikel 3.6 står det "utsläpp av CO2 och radioaktivt utsläpp". I lagförslaget står det "utsläpp av koldioxid samt den mängd kärnbränsleavfall". Vi menar att man inte kan sätta likhetstecken mellan radioaktivt utsläpp och kärnbränsleavfall. Kärnbränsleavfallet från de svenska kärnkraftverken tas i sin helhet om hand och skickas till mellanlagret CLAB i Oskarshamn där det lagras på ett säkert sätt under övervakning. Sedan är det tänkt att kärnbränsleavfallet skall kapslas in och läggas i djupförvar. SKB utarbetar tekniker för detta. Därför är det inte rimligt att betrakta kärnbränsleavfallet som ett utsläpp.
Radioaktiva utsläpp måste rimligtvis avse utsläpp av radioaktiva ämnen till luft eller vatten under drift. Sådana utsläpp förekommer från olika typer av kraftverk. De största radioaktiva utsläppen kommer från kolkraftverk genom att det finns radioaktiva föroreningar i bränslet.
I ellagen bör det därför, precis som i elmarknadsdirektivet, stå "radioaktiva utsläpp" och inte "kärnbränsleavfall".
Vi tycker att det är märkligt att man bara tar upp koldioxid och radioaktiva utsläpp eller kärnbränsleavfall som miljöpåverkan av elproduktion. Det finns flera andra typer av allvarlig miljöpåverkan av elproduktion, t.ex. utsläpp av kväveoxider, svavel, kolväten, partiklar och tungmetaller. Vi tycker inte att man kan hävda att radioaktiva utsläpp eller kärnbränsleavfall skulle vara ett allvarligare problem än alla dessa.
Genom att bara ta upp koldioxid och radioaktiva utsläpp eller kärnbränsleavfall skapar man en felaktig bild av att dessa skulle vara de tvåöverlägset största problemen. Därför bör man omgående tillsätta en utredning för att komplettera ellagen med övriga former av allvarlig miljöpåverkan av elproduktion. Man bör även verka i EU för ett komplettera elmarknadsdirektivet med detta.
Enligt propositionens förslag till ny naturgaslag (2 kap. 14 §) får koncession återkallas om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt naturgaslagen. Vi anser att detta är en alltför vag formulering som ger utrymme för visst godtycke vid avgörande om en viss typ av agerande skall leda till återkallande av koncession. Vi menar därför att det av lagstiftningen mer uttryckligt bör framgå vilka bestämmelser i naturgaslagstiftningen som en koncessionshavare skall bryta mot för ett återkallande av koncessionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Propositionen föreslår att större naturgasinfrastrukturprojekt kan undantas från diverse konkurrensfrämjande regler. Det motiveras med att stora infrastrukturprojekt riskerar att bli olönsamma på en helt konkurrensutsatt marknad och att sådana investeringar bör uppmuntras.
Detta förslag har Naturvårdsverket ställt sig negativt till och menar att ett underlättande av naturgasutbyggnad bidrar till att samhället bygger fast sig i ett fossilt system.
Vi instämmer helt med Naturvårdsverkets bedömning. Det vore olyckligt om samhället byggde fast sig i en omfattande naturgasinfrastruktur. Naturgas bör inte förbjudas, men det vore helt fel att uppmuntra storskalig utbyggnad. Därför bör dessa undantag inte införas.
I propositionen redovisar regeringen sin strategi för kärnkraftsavvecklingen. Folkpartiet motsätter sig en politiskt framtvingad kärnkraftsavveckling, och kan därför inte acceptera denna strategi. Vi anser vidare att regeringens strategi innehåller en rad punkter som är fel i sak.
Till skillnad från regeringen anser vi att en fortsatt användning av kärnkraft mycket väl är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Med dagens kärnkraftsproduktion beräknas världens uranfyndigheter räcka cirka 50 år med bibehållen prisnivå, men om man tar fyndigheter som är dyrare att utvinna i anspråk och låter uranpriset öka till det dubbla så räcker uranet i hundratals år. Eftersom bränslekostnaden bara utgör en liten del av produktionskostnaden för kärnkraft så innebär en fördubbling av bränslekostnaden bara en kostnadsökning på cirka 5 %. 1 Dessutom är det troligt att nya typer av kärnkraftverk som utnyttjar bränslet mycket effektivare kommer att utvecklas långt innan det blir brist på uran.
Det är orimligt att under parollen hållbar utveckling kräva att allt som inte går att använda exakt som idag om 100 år skall börja avvecklas redan nu.
Regeringen menar att den svenska kärnkraften bör börja avvecklas successivt redan nu för att undvika att alla reaktorer senare måste stängas ungefär samtidigt av åldersskäl. Folkpartiet vill dock öppna för att i framtiden bygga nya kärnkraftsreaktorer, och därmed blir detta inget problem.
Dessutom vänder vi oss mot de planekonomiska tankegångarna bakom detta. För liberaler är det självklart att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion precis som i ekonomin i övrigt. Staten skall ställa krav på hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Staten skall inte förbjuda någon särskild teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskraven. Vi motsätter oss direkta politiska beslut om specifika anläggningar, så som nu görs med Barsebäck. Vi motsätter oss även den tyska modellen där staten sätter ett tak för den totala produktionen (men låter branschen besluta vilka anläggningar som skall avvecklas).
På en fri marknad skall alla energislag klara konkurrensen utan subventioner. Dagens elcertifikatsystem innebär en extra beskattning av bland annat kärnkraft samtidigt som systemet subventionerar vindkraft och biobränsle. Sedan certifikaten infördes har reglerna ändrats ett antal gånger och det skapar problem för såväl energiproducenter som konsumenter. Dessutom är systemet tvivelaktigt eftersom bedömningen av vilka energikällor som berättigar till certifikat dels har ändrats över tiden, dels inte överensstämmer med energikällornas miljöeffekter. Vi säger därför nej till denna typ av snedvridande system.
Regeringen säger sig vilja skapa en sammanhållen klimat- och energipolitik. Det är en lovvärd ambition, som regeringen helt misslyckas med att uppnå.
Fossila bränslen utgör en stor del av elproduktionen i flera av de länder som Sverige importerar och exporterar el från; det gäller främst Danmark, Tyskland och Polen. Därför kommer en politiskt forcerad kärnkraftsavveckling, enligt regeringens strategi, att leda till större användning av fossila bränslen, och därmed större klimatpåverkan. Man kunde tydligt se en ökning av användningen av kolkraft i Danmark när Barsebäck 1 stängdes. En sammanhållen klimat- och energipolitik kräver att planerna på kärnkraftsavveckling överges och att avveckling av fossila bränslen prioriteras.
| [1] |
Källa: Analysgruppen vid KSU. |