Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en ny lag om konsumentskydd på elmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en lag om sista datum för nätförstärkande åtgärder.
Vår infrastruktur är allt mer hotad av de konsekvenser som den globala uppvärmningen bär med sig. I januari drog stormar över södra Sverige som lämnade hundratusentals medborgare och företag strömlösa. Som en följd av ändrat klimat riskerar extrema väderhändelser att bli vanligare
Idag är elektricitet en oundgänglig del för samhällets funktioner och medborgarnas trygghet och säkerhet. El är en allmännyttig vara. Denna utveckling kommer att fortsätta även framöver - samhället kommer att bli än mer elberoende. Det finns självklart skäl att välja en så hög tillförlitlighet som möjligt, även om den framstår som dyr med dagens värdering. Men tillförlitligheten kan garanteras på olika sätt. I många fall är investeringar i själva näten det bästa sättet att minska sårbarheten, i andra fall kan det vara lämpligare med lokala åtgärder, exempelvis genom att bygga lokala nät eller förse kunderna med reservkraftverk.
Boende på landsbygden är idag mer sårbart än stadsboende eftersom de som bor på landsbygden riskerar att vara längre utan el än stadsbor. Det gör det ännu viktigare att bibehålla och förverkliga den solidariska finansieringen av elnäten.
Det har skett en omfattande omstrukturering bland nätbolagen sedan avregleringen 1996. Kommunala bolag och lokala kooperativ har i stor utsträckning köpts upp av stora, ofta utländskt kontrollerade, kraftbolag med vinstintresset som högsta ledstjärna. Idag är det lokala inflytandet över nätbolagen svagt. Företagsledningen för nätbolaget möter inte längre sina kunder i butiken eller på föreningsmöten. Man behöver inte längre betala en social kostnad för ett bristande underhåll. Den sociala kostnaden för dålig service har försvagats avsevärt.
Elbranschen har gjort ett åtagande att åtgärda oisolerade elledningar i skogsmark under en 10-årsperiod. De viktigaste delarna ska åtgärdas inom fem år. Det sker dels genom nedgrävning av kabel, dels genom användning av isolerade luftledningar
Nätbolagens svaga ambition att genomföra nätförstärkande åtgärder, dvs. antingen gräva ner kablar eller isolering, är ohållbar i förhållande till den stora allmännytta som eltillgången står för.
På elmarknaden är konsumenternas rättigheter eftersatta i förhållande till den befintliga konsumenträttsliga lagstiftningen, så som konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Detta är speciellt allvarligt eftersom elmarknadens tjänster är att ses som allmännyttiga tjänster.
Privatpersoner som råkar ut för strömavbrott har enligt ellagen rätt till skadestånd från nätbolagen motsvarande utlägg och förlorad arbetsinkomst. Skadeståndet fastställs av domstol. Alla utlägg ska kunna styrkas med kvitton. Skadeståndet utgår för avbrott orsakat av sådant som ligger inom nätbolagens kontrollsfär.
Företag och andra juridiska personer har väsentligt sämre möjligheter att få skadestånd. Nätbolagen är skadeståndsskyldiga bara om det kan visas att de varit försumliga.
Därutöver betalar de största elbolagen frivilligt en goodwillersättning för dem som råkar ut för strömavbrott mer än 24 timmar. Denna utgår ofta i form av befrielse från nätavgift eller i kontant ersättning. För goodwillersättningen krävs inget domstolsavgörande.
De omfattande strömavbrotten efter stormarna i framför allt Småland har fäst uppmärksamheten på det svaga skyddet som elkonsumenterna har vid längre strömavbrott.
Enligt Miljöpartiet de grönas uppfattning måste skyddet för elkonsumenterna förstärkas kraftigt. Konsumentverket har tidigare påtalat konsumenternas underlägsna ställning på elmarknaden. De konsumenträttsliga brister som har påtalats är förhållandena vid avtalets ingående, där företag kan utnyttja konsumenternas kunskapsunderläge, även företagens bristande kundhantering och konsumenternas svårigheter att få till stånd ett tvistlösningsförfarande. Detta är även något som påtalas i betänkandet Liberalisering, regler och marknader (SOU 2005:4).
Vi anser att en ny lag om konsumentskydd på elmarknaden bör införas genom att kapitel 11 i ellagen bryts ut och bildar en egen lag. Vi föreslår i det följande en rad förändringar i nuvarande kapitel 11 om konsumentskydd på elmarknaden.
Möjligheten för kunderna att få skadestånd vid elavbrott bör kraftigt förbättras. Det finns i princip tre olika skadeståndsansvar att välja mellan: nämligen strikt ansvar med ett eventuellt undantag för force majeure, ett kontrollansvar och ett culpaansvar. I köprättsliga sammanhang utgår man primärt från frågan om säljaren genom köpeavtalet ska anses ha garanterat att leverans kommer att äga rum på avtalad tid eller om säljaren endast får anses ha lovat att med omsorg sträva efter att leverera på utsatt tid, såtillvida hon eller han inte gjort någon särskild utfästelse. Strikt ansvar faller sig naturligt för första situationen, i den andra situationen kan dock enbart ett slags culpaansvar komma ifråga. Det är en avvägning mellan nätkoncessionshavare och konsument vad avser risken för att nätkoncessionshavarens förehavanden slår fel och vad som är rättstekniskt lämpligt. I propositionen till ny ellag (prop. 1996/97:136) följs samma resonemang men regeringen väljer trots detta kontrollansvar för nätkoncessionshavaren. Med anledning av att el i dag är en allmännyttig tjänst som kunden är helt och hållet beroende av dygnet runt och året runt, anser vi att det förefaller lämpligast att lägga ett strikt ansvar med undantag för force majeure på nätkoncessionshavaren. Idag har fysiska personer rätt att kräva ett kontrollansvar från nätkoncessionshavaren. Kontrollansvar innebär att kunden har rätt till ersättning för den skada han eller hon lider genom att överföringen av el avbryts, om inte nätkoncessionshavaren visar att avbrotten beror på ett hinder utanför hans kontroll som han skäligen inte kunde förväntas ha räknat med. För juridiska personer utgår rätten till att kräva ett culpaansvar av nätkoncessionshavaren, där enbart skadestånd kan krävas vid oaktsamhet/vårdslöshet. Miljöpartiet de gröna anser att ett starkare ekonomiskt incitament krävs för nätkoncessionshavarna att stärka näten eller vidtaga andra åtgärder för att åstadkomma motsvarande kundnytta och att skadeståndsansvaret därmed bör skärpas till strikt ansvar med undantag för force majeure för kunder på elmarknaden.
Till skillnad från dagens skadeståndsregler bör skadeståndet beräknas utifrån välfärdsförlust (enligt nationalekonomisk välfärdsteori) som uppkommer för kunderna. Det kan exempelvis vara nyttan av uppvärmning, nyttan av kylskåp eller nyttan av belysning. Det innebär att kunder som varit utan el kan få skadestånd för att nyttan med elen fallit bort och inte bara för de direkta kostnader man haft för strömavbrottet. Konstruktionen med ersättning för välfärdsförlusten innebär att det inte är den faktiska förbrukningen som ligger till grund för ersättningsbeloppet. Exempelvis får en kund med biopanna som vid elavbrott inte längre kan värma huset för att cirkulationspumpen slås ut samma ersättning som den kund som har elvärme - i båda fallen är det välfärdseffekten av uppvärmningen som har fallit bort.
Efter hand kommer domstolarna att utveckla en praxis för vad nyttan ska beräknas till. I praktiken kommer såväl elkunder som nätbolag att veta vad ett elavbrott kostar i form av skadestånd till kunderna. Som jämförelse kan nämnas att avbrottsvärderingen anges av Svenska Kraftnät till 50 kronor per kWh.
När strömavbrott blir dyrare för nätbolagen får de ett starkt ekonomiskt incitament att vidta åtgärder för att stärka leveranssäkerheten. Genom att minska risken för strömavbrott minskar man risken att råka ut för stora skadestånd. Sådana åtgärder kan handla om nedgrävda kablar eller isolerade ledningar. Men det kan också handla om att hjälpa kunderna att minska sitt elberoende, eller förse dem med reservkraftverk. I och med att ansvaret ligger tydligt hos nätbolagen får vi en rationell hantering av investeringarna i elnäten.
Jämkningsregeln används idag enligt förarbetet till ellagen (prop. 1996/97:136) för att skydda storföretag från stora skadeståndsbelopp. Möjligheterna är större till jämkade skadestånd i ellagen i förhållande till huvudregeln i skadeståndslagen, 6 kap. 2 §. Detta göra att de ekonomiska incitamenten minskar för nätbolagen att sköta sina åtaganden gentemot konsumenterna. Vi vill avskaffa jämkningsregeln i ellagen till förmån för skadeståndslagens 6 kap. 2 §.
Skärpning av kraven för att riskera att bli av med koncessionsrätten för nätbolagen. Den som inte i samarbete med konsumenterna uppnår nedanstående krav på isolering eller kablifiering för funktionsgaranti ska bli av med sin koncession.
Miljöpartiet de gröna vill att de nätförstärkande åtgärderna, som nätbolagen som varande koncessionshavare och därmed ansvariga för nätets kapacitet ska ansvara för, ska vara vidtagna innan utgången av år 2010. Vi vill att åtgärder så som kablifiering, isolering, småskalig el- och värmeförsörjning eller olika backupsystem för att garantera kundnyttan är färdiga vid detta datum. Energimyndigheten bör få i uppdrag att närmare specificera vilka åtgärder som är lämpliga.
Vi anser att nätbolagens löfte om nollvision inte är trovärdigt och vill därför att de nätförstärkande åtgärdernas förverkligande eller jämförbar kundnytta garanteras konsumenterna. Därför anser vi att en lag med ett sista datum för denna åtgärd behövs. Nätbolag som inte följer lagen ska kunna utdömas vite.