Orkanen Gudrun som svepte in över södra Sverige har i sin väg orsakat förödelse av en dignitet vi inte tidigare sett i Sverige. I denna motion lämnar vi förslag på vad det offentliga kan göra för att lindra konsekvenserna av skadorna och underlätta för återgången till en mer normal situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av översyn av reglerna för leveranssäkerhet av elström och telefoni.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagring av stormfällt timmer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bekämpning av skadegörare på timmer och i skog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dispenser från gällande regler vad gäller lagring av timmer och skogsvårdsåtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att minska skadeverkningarna av stormen den 8 och 9 januari 2005.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag om ändrade regler för skogsskadekonto och taxeringsvärden i enlighet med vad i motionen anförs.
Den storm med delvis orkanstyrka som inträffade i södra Sverige i början av januari var unik i de vindstyrkor som uppmättes. Stormen drabbade många hårt. Flera människor har skadats eller omkommit. El- och teleledningar har förstörts. Hela hus har skadats. De kraftiga vindarna ledde till att enorma mängder träd bröts av eller fälldes. Det ovanligt milda vädret i början av januari bidrog till att skadorna blev så omfattande eftersom träden, framförallt gran, lättare välts när marken är våt än när den är frusen.
Stormens konsekvenser är av sådan art att åtgärder omedelbart behöver vidtas. Riksdagsordningen 3 kap 13 § ger möjlighet att motionera till riksdagen med anledning av händelse som inte kunnat förutses under den allmänna motionstiden. Vi anser att stormens konsekvenser påkallar riksdagens behandling av lämpliga åtgärder för att lindra dess konsekvenser.
Att vårt beroende av el är stort står i dessa tider utom allt tvivel. El ger oss värme direkt eller genom värmepump. Den behövs för att oljebrännaren i pannan skall fungera liksom för vattenpumpen till färskvatten och ibland även till avlopp. El behövs också för att spisen skall fungera så att vi kan få lagad mat, liksom för kylskåp och frys. Därtill är den nödvändig för kommunikationsutrustning som fast och mobil telefoni, tv och radio.
Stormarna som drabbat Sverige har visat hur sårbara vi är för naturens makter, även i vårt land. Totalt ställdes 107.000 människor utan strömförsörjning. Omkring 78.000 abonnenter blev också utan telefon. Det tar tid innan alla återfått el i ledningarna och fullgoda kommunikationsmöjligheter. Ännu, drygt två veckor senare, fungerar inte elförsörjning och telefoner överallt. Reparations- och hjälparbete pågår men lider av brist på personal och material. Detta arbete måste påskyndas. Det viktigaste nu är att livet återgår till det mer normala.
För att i framtiden minska risken för strömbrott och bortfall av telefonförbindelser är det nödvändigt att nätbolag och teleoperatörer påskyndar arbetet med att säkra sina nät. Det har under åren inte bara varit stark blåst utan också snö som medfört störningar. Det är i grunden oacceptabelt att människor, lantbruk och industrier i Sverige ett sekel efter elektrifieringen fortfarande riskerar att vara utan ström flera dygn. Än allvarligare är att all telefoni varit utslagen under längre tid. En översyn av reglerna för leveranssäkerhet av elström och telefoni behövs.
För skogsägarna är situationen annorlunda. Där återgår inte situationen till det normala på många år. Förra gången Sverige råkade ut för liknande förödelse var 1969. I stort sett samma delar av Sverige drabbades denna gång med den skillnaden att årets oväder gav ännu större skador.
Statliga Skogsstyrelsens prognos talar om att stormen fällt skog till en omfattning om 75 miljoner kubikmeter. Det är mer än dubbelt så mycket träd som fälldes under höststormen 1969. I hela Sverige ligger årsavverkningen på 80 miljoner kubikmeter skog. Förutom de direkta skadorna av stormen har träd i kantzoner drabbats av skador. Även dessa träd behöver avverkas inom kort medan de ännu är friska. Följderna av stormen är således att träd väl över en årsavverkning kommer att behöva tas om hand.
I södra Sverige ägs skogen till största delen av enskilda skogsägare. Dessa drabbas nu mycket hårt. Det finns exempel där så gott som all skog blåst ned för enskilda skogsägare. Konsekvensen i dessa fall blir att dagens brukare inte kommer att kunna göra någon mer avverkning under sina liv då ett nytt träd där tar cirka 80 år på sig innan det blir avverkningsmoget.
De förluster som nu riskerar att drabba skogsägarna beräknas till uppemot 30 miljarder kronor. Tas inte skogen tillvara för försäljning är den ekonomiska katastrofen nära. Inga intäkter vare sig nu eller i framtiden från fastigheten kan påräknas. Därtill har fastighetens värde minskat då skogen är borta. Till detta kommer de kostnader som återplanteringen kommer att medföra, kostnader som skulle ha finansierats av intäkter från skogsavverkning, men som inte längre existerar.
Situationen kräver akuta insatser för att ta tillvara den skog som fällts. Dessa insatser brådskar för att inte virket skall förstöras. Det är inte att ta i för mycket att kräva extraordinära åtgärder.
De ekonomiska konsekvenserna av stormfällningen kan bli mycket stora, för såväl enskilda människor som Sverige nationellt. För att lindra dem kan ett antal åtgärder vidtas från statsmakternas sida. Det gäller främst åtgärder för att ta tillvara råvaran, själva trädet, innan det förstörs av insekter och röta. Beroende på väderleken ger detta ett tidsutrymme om ett knappt halvår.
Mycket talar dessvärre för att alla volymer inte kommer att hinnas med. I dessa fall gäller det att i görligaste mån förhindra och bromsa förstörelsen. Då så stora arealer blivit drabbade måste också den framtida produktionen säkras. För enskilda företag kan konsekvenserna av en enda stor intäkt under ett år och små eller inga under decennier framöver behöva lösas.
För närvarande råder det brist på både skogsarbetare och avverkningsmaskiner i de drabbade delarna av Sverige. Bristerna blir extra kännbara då råvaran måste fram till industrin så fort som möjligt. Här krävs stora insatser för att stora volymer av skog inte skall gå förlorad. Det är stora risker att arbeta i stormfälld skog. Därför bör det vara kunnig arbetskraft som gör detta.
Därefter uppstår nästa flaskhals i hanteringen. Även om sågverken och massafabrikerna i södra Sverige går för högtryck kommer de inte att klara av att ta hand om all stormfälld skog i år. Det krävs att industrin i andra delar av Sverige hjälper till, vilket i sin tur förutsätter att transportföretagen ser till att skaffa kapacitet för timmertransporter ut ur skogen till industri och lagringsplatser, men också för transport från södra till norra Sverige.
Då en mycket stor del av virket i södra Sverige nu fällts på en enda gång kommer årets virkesöverskott att förbytas i råvarubrist för industrin i södra Sverige redan nästa år. I iver att rädda vad som räddas kan finns risk att stora mängder virke nu transporteras bort från södra Sverige. Ett bättre alternativ är att lagra timmer i de drabbade delarna under ett antal år. Detta är möjligt under förutsättning att timret kan vattenlagras.
När virket tagits ur skogen kommer nästa bekymmer. Stora arealer behöver planteras ungefär samtidigt. Såväl arbetskraft som plantmaterial måste fram om detta skall bli möjligt.
Åtgärder behövs både omedelbart och på lite längre sikt. En hel del av dessa är statliga åtgärder. Nedan lämnar vi förslag till vad som kan göras från staten för att underlätta tillvaratagande och återställande och för att lindra skadeverkningarna för enskilda skogsägare.
Det behövs ett snabbt klartecken om att industri och virkesköpare temporärt, upp till några års tid, får tillstånd att lagra virke på oortodoxa platser. Exempel på sådana är nedlagda flygfält, utmed reservlandningsbanor på vägar, s k flygrakor, där banketterna kan användas utan olägenheter för trafiken, och eventuellt i grustäkter.
Träet måste bevattnas eller lagras i vatten för att inte förstöras. Om miljötillstånd krävs för detta måste sådant ges mycket snabbt och helst genom en generell dispens, utom i de fall där det är direkt olämpligt, t ex vid vattentäkter.
Sågverk och annan vidareförädlingsindustri, som har inskränkningar i sin verksamhet på grund av buller och andra störningar, måste få dispens från detta så att de kan köra dygnet runt. Det gäller huvudsakligen tätortsnära industrier.
Det måste också kunna gå att få dispens för övertidsuttag under de kommande månaderna i berörda näringar.
För att möta dagens brist på skogsarbetare måste eventuella hinder för arbetskraft från andra länder undanröjas. Detta kan göras utan risk för lönedumpning eller brott mot kollektivavtal.
Transportkapacitet bör ställas till förfogande så att avverkningsmaskiner snabbt kan fraktas till de drabbade områdena, både från andra delar av Sverige och från andra länder.
För den skog som hunnit tas om hand och lagts i vältor/bröten vid vägkanter, men inte hunnit transporteras därifrån, måste kemisk bekämpning av skadegörare möjliggöras i mån av behov.
Under den kommande årstiden är det regelmässigt tjälskador på en stor del av det vägnät som behöver användas för att få ut virket. I år måste det få användas utan restriktioner för axeltryck etc. Eventuellt kan snabba punktinsatser för att öka bärigheten krävas.
Allt virke kommer inte att kunna tas ut ur skogen innan insekter börjar lägga ägg i det fallna virket. Risken för omfattande insektsangrepp är mycket stor också i växande skog. För att förhindra detta behöver tillstånd ges för kemisk insektsbekämpning i mån av behov på de stormfällda arealerna. Då det inte är möjligt att nå dessa från marken måste luftburen bekämpning tillåtas. För största möjliga precision i arbetet skall bekämpning om den behövs företrädesvis ske med helikopter.
Staten genom Sveaskog har ett särskilt ansvar att hjälpa till med avverkning i södra Sverige och att anpassa sin avverkning i andra delar av Sverige.
Det kommer att behövas stor kapacitet för att frakta skog på järnväg och båt från södra till norra Sverige. Transportföretag och Banverket måste här se till så att kapaciteten är fullgod. Eventuella hinder för att använda utlandsflaggat tonnage måste undanröjas.
All skog kommer som sagt inte att kunna tas tillvara inom föreskriven tid. Anledningen till tidsgränsen är att förhindra äggläggning av insekter. Det medför att plantering av skog och angrepp på ungskog riskerar att bli svår framöver även om risken avsevärt minskar om kemisk bekämpning görs i stormfälld skog enligt ovan. Därför bör man om behov uppstår få använda adekvata kemiska bekämpningsmedel vid skogsplantering och i ungskog de närmaste åren.
Det finns risk för brist på skogsplantor. Därför bör åtgärder för att öka tillgången på plantor vidtas.
Tillräcklig kapacitet för att klara av återplantering av skog måste säkerställas.
Det kommer att behövas mer pengar till vägunderhåll i det drabbade området. Detta gäller i synnerhet det enskilda vägnätet. Staten bör tillföra medel också till detta vägnät. Arbetet bör här komma igång redan detta år.
Det måste ges dispens från normal byråkrati vid avverkningar. Detta då lagen är sådan att den formellt gäller även vid denna situation.
Dispens från tidsgränser för hur länge skog får ligga innan den måste tas om hand bör ges. Eventuellt krävs också att dispens ges för tidsutdräkten mellan "avverkning" och plantering i de drabbade områdena.
Växande skog innehåller naturligt nog mycket vatten i stammar, barr och löv. När träden inte längre växer samlas detta vatten i marken i stället. Detta vatten försvårar och i värsta fall förhindrar nyetablering av skog. Det måste därför bli möjligt med skyddsdikning i samband med nyanläggning av skog.
Skogsvårdsstyrelserna i södra Sverige måste inrikta sin rådgivning på hur man på bästa sätt tar till vara stormfälld skog och hur man klarar återväxten.
Även i övrigt måste myndigheter, såväl statliga som kommunala, skyndsamt lämna de dispenser från gällande regler som behövs för att lösa uppkomna problem.
Reglerna för skogsskadekonto behöver ses över och göras förmånligare, åtminstone för dem som drabbats värst. Procentandelen av intäkten kan behöva ökas och tiden då kontot får utnyttjas utökas från dagens tjugo år.
Det måste klargöras att försäkringsersättningar som betalas ut med anledning av stormskador kan sättas in på skogsskadekonto om villkoren i övrigt är uppfyllda.
Skogsskadekontot bör vara en del av fastigheten så att behållningen inte måste skattas bort vid försäljning eller vid arvsskifte. Vid överlåtelse övertar den nye ägaren skogsskadekontot med de villkor som gällde för överlåtaren.
De taxeringsvärden som nu håller på att bestämmas måste ta hänsyn till skadorna. Visserligen har de ingen ekonomisk konsekvens, när arvs- och gåvoskatterna är avskaffade, men av psykologiska skäl kan det vara av betydelse att få ett korrekt värde. Ett alternativ är att låta bli att sätta nya värden över huvud taget.
De möjligheter som finns att söka hjälp inom EU måste till fullo tas tillvara.
Medel i statsbudgeten kan hämtas från anslaget om biologisk mångfald, vilket till stor del är avsett att användas för inköp av skogsmark.
|
Stockholm den 24 januari 2005 |
|
|
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
|
Mikael Odenberg (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Per Westerberg (m) |
Per Bill (m) |
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
Lennart Hedquist (m) |
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
Göran Lennmarker (m) |
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Gunilla Carlsson (m) i Tyresö |