Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utarbeta en strategi för värnandet av äganderätten för privata skogsägare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i större grad fokusera på frivilliga skogsavsättningar till naturvård framför reservatsbildningar.
Skogsnäringen är en ryggrad i den svenska ekonomin. Därför behövs goda förutsättningar för den svenska skogsindustrin såväl som för landets alla privata skogsägare att bruka sin skog. Miljöhänsyn ska gå hand i hand med en effektiv produktion som skapar tillväxt och utveckling i alla delar av landet.
Det spridda skogsägandet i Sverige är en stor fördel då många får en direkt relation till skogsbruket som spelar en stor roll för den svenska ekonomin. Samtidigt är det många mindre privata skogsägare som har ett starkt miljötänkande i sitt skogsägande. Många gånger är det mycket starkare än till exempel helstatliga Sveaskogs. Dock misstänkliggörs de privata skogsägarna som potentiella miljöbovar långt innan ett företag som Sveaskog får samma misstankar riktade mot sig. Detta trots de dokumenterade konflikterna som finns mellan Sveaskog och lokalbefolkning på flera håll i landet.
Staten har på senare år markant höjt anslagen till inköp av skog till reservat. Produktiv skogsmark tas därmed ur produktion med de negativa ekonomiska följder det får. På många platser har de miljö- och naturvärden som ska skyddas uppstått som en följd av aktivt skogsbruk i privatägd skog. Utan skogsbruket hade de specifika miljö- och naturvärdena inte uppstått. Överenskommelser om frivilliga avsättningar torde därför i många fall vara ett mycket mer effektivt sätt än reservatsavsättningar för att skydda värdefulla biotoper samtidigt som skogsägarna kan få utkomst av sin skog.
Den privata äganderätten är en grundbult i en väl fungerande marknadsekonomi. Likafullt måste den skyddas och värnas. Statens reservatspolitik bygger upp onödiga motsättningar och visar på betydelsen av en stark äganderätt. Det bästa sättet att skydda värdefulla biotoper är inte alltid bildandet av reservat. Från denna utgångspunkt sett är det motiverat att regeringen utarbetar en strategi för värnandet av äganderätten för privata skogsägare, likaväl som det behövs ett större fokus på frivilliga avsättningar till naturvård före reservatsbildningar.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Maud Olofsson (c) |