Riksdagen begär att regeringen återkommer med en proposition om integrerad produktpolitik i enlighet med motionens intentioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett EU-direktiv om integrerad produktpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett dynamiskt ramverk för integrerad produktpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att definitionen av miljöfarlig verksamhet bör utökas till att även omfatta vissa typer av tjänsteverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mesta möjliga arbete kring integrerad produktpolitik bör ske inom ramen för EU-samarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör utredas vilka möjligheter som finns att tydligare lyfta fram produktfrågorna i samband med miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsansökningar, tillsyn för miljöfarlig verksamhet samt miljörapporter.
Miljöpolitiken hittills har varit relativt framgångsrik vad gäller att ta hand om punktutsläpp av skilda slag från fabriker, kraftverk osv. Annorlunda är det med icke-punktutsläpp, d.v.s. påverkan från konsumtionen av varor och tjänster samt transporter. Denna typ av föroreningar är svårare att komma åt samtidigt som det inte är rimligt att från politiskt håll detaljreglera människors konsumtionsvanor.
Den traditionella miljöpolitiken räcker inte till för att klara av miljöproblemen. Sedan 1990 har EU-ländernas avfallsvolym ökat med 15 procent. Trots att föroreningarna reducerats och effektiviseringar genomförts i användningen av energi och material äts dessa vinster snabbt upp av ökad tillväxt. Eftersom BNP i världen förväntas öka 3-4 gånger under de närmaste 30-40 åren är det hög tid att vidta åtgärder. Att "förorena lite mindre" är en otillräcklig miljöpolitik. Behovet av en så kallad integrerad produktpolitik (IPP) framstår därmed som allt tydligare.
Det är nödvändigt att ta hänsyn till den snabba tillväxten i länder som Indien och Kina - som kopierar den västerländska livsstilen - annars blir perspektivet inte hållbart. Om inte rådande produktions- och konsumtionsmönster förändras radikalt kommer vi bildligt talat att dränkas i sopor och avfall. Det är positivt att Naturvårdsverket fått i uppdrag att, i samverkan med berörda aktörer, utveckla en strategi för att uppnå målen med en integrerad produktpolitik. För att få effekt vore det emellertid önskvärt med ett EU-direktiv om integrerad produktpolitik.
Inom EU pågår ett arbete med IPP. Kommissionen framförde i februari 2001 en skrivelse i form av en grönbok om en integrerad produktpolitik där IPP-strategin presenteras. Den svenska regeringen prioriterade frågan om en integrerad produktpolitik under Sveriges halvår som ordförande i EU:s ministerråd. I juni 2001 antog miljöministerrådet slutsatser kring grönboken. I juni 2003 framlade kommissionen ett meddelande om IPP för parlamentet. I april 2004 antog parlamentet med bred majoritet den kristdemokratiska Europaparlamentarikern Anders Wijkmans rapport om IPP. I sin rapport välkomnar Wijkman kommissionens meddelande, samtidigt som han riktar kritik mot vad han ser som ett alltför passivt förslag från komissionens sida. Det är nödvändigt att den nya kommissionen tar ett mer kraftfullt grepp på detta område.
IPP-konceptet erbjuder utmärkta möjligheter att skapa en ram av incitament för en övergång från de produktions- och konsumtionsmönster som karaktäriseras av ett slit- och slängtänkande och av linjära flöden till ett system präglat av resurseffektivitet, avfallsminimering, kontrollerad användning av farliga ämnen och ett återställande och stärkande av naturresurskapitalet. För att detta skall ske måste emellertid IPP grundas på en långsiktig vision av hur man skall förändra den industriella produktionsmodellen och även på tydliga miljömål för åtgärder på kort sikt. Det räcker inte att bara "förorena lite mindre". I stället måste produktions- och konsumtionsmönster som är rena i sig själva skapas.
Fördelen med IPP är att principen innebär ett helhetsgrepp, d.v.s. angriper hela produktkedjan - från råmaterialutvinning via produktdesign via produktionsfasen till det stadium när produkten tjänat ut.
Särskilt viktigt är att anpassa produktions- och konsumtionsmönstren efter naturens egna processer. Stärkelse kan i många fall ersätta petroleum vid tillverkning av plast. Enzymer kan ersätta kemikalier i till exempel kemtvättar. Mikroorganismer och svampar kan användas i hanteringen av avfall och restprodukter.
Eftersom miljökostnaderna mycket sällan är invägda i marknadspriserna fungerar inte marknaden bra. Om marknaden för miljöanpassade produkter skall expandera är det en förutsättning att företagen kan tjäna pengar på dessa produkter. Här behövs ramverk och incitament. Inom EU finns idag en uppsjö av direktiv och lagar men alltför lite uppmärksamhet ges till helheten. IPP representerar ett innovativt sätt att arbeta och innebär ett livscykeltänkande som bryter av mot den hittills förda politiken, som varit vertikal i sitt angreppssätt.
Kristdemokraterna anser att det behövs ett EU-direktiv som fastslår ramarna för IPP. Ett dynamiskt europeiskt ramverk kring IPP bör byggas på bland annat följande principer:
En systemansats där livscykeltänkandet utgör basen.
Fördjupad förståelse om hur naturen fungerar, och klara ansatser att anpassa företagens produkt- och affärsmodeller efter biologiska principer.
Optimering av produktdesign, genom att välja material med så liten miljöpåverkan som möjligt. Biologiskt nedbrytbara material skall prioriteras, och rigorösa regler införas för hantering av tungmetaller och giftiga kemikalier.
Uttjänade produkter ska optimalt separeras i sina beståndsdelar och återanvändas, alternativt, om det gäller biologiskt nedbrytbara material, fasas in i naturens kretslopp.
Informationsteknologirevolutionen skall utnyttjas maximalt för att främja större effektivitet i användningen av energi och material och för dematerialisering.
Största möjliga involvering av berörda aktörer (näringsliv, miljö- och konsumentorganisationer, myndigheter m.fl.).
Det är i första hand företagen och konsumenterna som måste ta sig an uppgiften att göra produkterna miljövänligare, eftersom de viktigaste besluten om produkters miljöpåverkan fattas vid produktutvecklingen och i affärerna. Men även andra aktörer spelar en viktig roll för att integrera miljöaspekterna i hela produktkedjan.
Dialogen med näringslivet är central om en fungerande integrerad produktpolitik skall kunna uppnås. Störst möjlighet att påverka produkters egenskaper har de som utvecklar och tillverkar dem. Val av bl.a. råvaror, konstruktioner och system för underhåll och reparation är avgörande för produkternas miljöbelastning. De som producerar varan måste därför ha kunskap om sina produkters miljöbelastning och hälsorisker under hela livscykeln och anpassa och föra ut denna information till olika målgrupper. Även konsumenterna har stora möjligheter att påverka marknaden genom att ställa miljökrav vid inköp och efterfråga och sprida miljöinformation.
Finanssektorn är en annan viktig bransch, där analyser av miljörisker för att se konsekvenserna av kapitalplacering är en viktig åtgärd. Handeln, i form av importörer, exportörer och distributörer, har en viktig uppgift i att föra vidare och sprida kunskap om produkternas miljöbelastning till konsumenter och avfallsaktörer. De senare kan därefter säkerställa att uttjänta produkter omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt.
IPP bör inte begränsas enbart till hanteringen av varor. Även tjänstesektorn bör innefattas. Definitionen av miljöfarlig verksamhet bör utökas till att även omfatta vissa typer av tjänsteverksamhet.
Lagstiftningen måste samverka med andra åtgärder inom IPP-området. Det handlar bl.a. om självreglering inom industrin, frivilliga system för miljöledning och miljömärkning, ekonomiska styrmedel, anslag till forskning och utveckling, konsumentrådgivning. Med hänsyn till livscykelns utseende för olika typer av varor och tjänster bör styrmedlen avpassas för att nå kostnadseffektiva miljövinster för varje produktslag.
I juli 2002 redovisade Naturvårdsverket sitt regeringsuppdrag om att vidareutveckla den miljöorienterade produktpolitiken. Uppdraget redovisas i rapporten På väg mot miljöanpassade produkter (rapport 5225, juli 2002).
I regeringens skrivelse från år 2000 om en miljöorienterad produktpolitik (MOPP) redovisas en samlad strategi för att stärka incitamenten för att producera och konsumera mer miljöanpassat i Sverige och internationellt. Detta dokument kan ses som en nationell svensk variant av IPP.
Kristdemokraterna är övertygade om att mesta möjliga arbete kring IPP bör ske inom ramen för EU-samarbetet. Sverige bör aktivt bidra till att utveckla EU:s integrerade produktpolitik och konsekvent tillämpa de gemensamma besluten. Nyttan av att tillsätta arbetsgrupper på nationell och nordisk nivåär mer tveksam. Regelverket inom EU och WTO sätter gränser för vad som är möjligt att genomföra på det nationella planet.
För andra varor än förpackningar är det endast EU som får meddela föreskrifter om varors sammansättning. Detta talar starkt för att IPP bör utvecklas på EU-nivån. Det är viktigt att regleringar av exempelvis varors sammansättning görs på europeisk nivå. Annars kan det innebära ett felaktigt ingrepp i företagens produktutveckling och ett hot mot industrins konkurrenskraft. Kristdemokraterna vill därför betona att denna typ av miljöanpassning ska ske på europeisk nivå.
Emellertid omfattar miljöbalkens regler även produkter i de fall de kan orsaka miljöpåverkan av betydelse. Miljöbalken ger möjligheter att integrera produktfrågor inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsprocesser, tillstånd och miljörapporter. Samtidigt finns en osäkerhet om var gränserna för miljöbalken går. Det bör utredas vilka möjligheter som finns att tydligare lyfta fram produktfrågorna starkare i samband med miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsansökningar, tillsyn för miljöfarlig verksamhet samt miljörapporter.
Mycket av forskningen och utvecklingen inom området miljöanpassade produkter har saknat ett helhetsperspektiv. Den har till största delen rört enskilda styrmedel snarare än de system som berör olika aktörer, materialflöden och produkter. Ett nytt forskningsprogram är SHARP, som är ett tvärvetenskapliga forskningsprojekt med ett underifrånperspektiv på hushållens agerande. Utgångspunkten är vad hushållen verkligen gör för att bidra till ett miljömässigt hållbart samhälle och hur de motiverar sitt agerande, utvecklar dagliga rutiner och eventuellt avser att förändra sitt beteende i mer miljövänlig riktning. Projektets övergripande syften är att
analysera hur policyer kring exempelvis avfallshantering (källsortering) och val av miljövänliga produkter och transporter överensstämmer med hushållens värderingar,
undersöka vilka resurser och restriktioner som kringgärdar dessa aktiviteter i hushållens vardagsliv samt
utifrån detta klargöra i vilken grad policyer på nationell och kommunal nivå betraktas som effektiva och legitima.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |