Grunden för en liberal jordbruks-, skogs- och fiskepolitik är en aktiv näringspolitik med tydligt företagarperspektiv. Folkpartiet anser att det skall vara miljömässigt hållbara verksamheter där produktion och tjänster styrs av konsumenternas efterfrågan.
Folkpartiet anser det väsentligt att inom EU verka för en avreglerad marknad och frihandel samt en rättvis handelspolitik gentemot tredje världen. Folkpartiet anser att alla exportstöd samt andra handelsstörande krediter och stöd snabbt bör tas bort.
Folkpartiet anser att ekologiskt och miljömässigt hållbar konventionell odling kompletterar varandra. De miljömässiga satsningar som görs vid konventionell odling bör uppmärksammas, eftersom de insatserna har stor betydelse för att nå miljömålen.
Folkpartiet anser det väsentligt att minska den fossila användningen. Vi anser därför att en inblandning av förnybara drivmedel måste ske i samband med dieselskattesänkningen.
Folkpartiet anser att det behövs ett samlat grepp inom myndigheter och verk med ansvar för de areella näringarna. I LAN (Verket för landsbygden och de areella näringarna) skall alla frågor som hör till näringsdelen av jord, skog och fiske ingå.
Folkpartiet anser att en grundlig analys krävs för att bedöma hur skogens resurser framöver skall tillvaratas på bästa sätt.
Folkpartiet anser att områdesskydd är viktigt för att värna den biologiska mångfalden och säkerställa skydd av unika biotoper. Folkpartiet anser att en ökad smidighet och flexibilitet skall råda vid inrättande av reservatsbildning, naturvårdsavtal och biotopskydd.
Folkpartiet anser att det skall vara möjligt att överlåta handredskapsfiskerätten till fiskevårdsområdesföreningar.
Sammanfattning 993
Innehållsförteckning 994
Förslag till riksdagsbeslut 995
Inledning 998
Jordbrukspolitiken - förändring krävs för att uppnå en viktig del av en rättvis handelspolitik 998
En ny europeisk jordbrukspolitik 998
Jordbruket - en integrerad del av det moderna samhället 999
Jordbrukspolitiken - en del av företagarpolitiken 1000
Jordbrukspolitiken - en del av konsumentpolitiken 1002
Jordbrukspolitiken - en del av miljöpolitiken 1003
Områdesskydd 1004
Jordbrukspolitiken - en del av landsbygdspolitiken 1005
Jordbrukspolitiken - en del av klimat- och energipolitiken 1006
En god djurhållning - grunden i ett välfungerande lantbruk 1007
Avskaffa exportsubventionerna för djurtransporter 1007
Veterinärverksamheten 1007
Djurskyddsinspektörer 1008
Djursjukdomsdatabas 1009
Forskning 1009
Avel, förädling och genteknik inom de areella näringarna 1010
Jämställdhet - en del av jordbrukspolitiken 1011
Skog 1011
Skogen - Sveriges gröna guld 1011
Skogspolitikens mål 1012
Skogen som energi- och råvarukälla 1012
Skogens sociala och kulturella värden 1012
Åtgärder vid föryngring av skog samt betesskador av klövvilt 1013
Röjning och gallring av skog 1014
Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder 1014
Hänsyn till rennäringens intressen 1015
Utbildning inom skogsnäringen 1015
Utvärdering av skogspolitiken 1016
Skogsvårdsorganisationen och statligt ägande 1016
Internationellt skogssamarbete 1017
Fiske 1017
Miljömålen 1020
Bara naturlig försurning 1020
Giftfri miljö 1020
Ingen övergödning 1021
Levande skogar 1021
Ett rikt odlingslandskap 1022
Anslagsfrågor 1022
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar att vara pådrivande i WTO-förhandlingarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall avregleras i snabbare takt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säsongsarbete samt förenklade regelverk för arbetskraftsinvandring.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrat socialt skyddsnät för egenföretagare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av långsiktiga spelregler, förenklade företagarregler samt bättre konkurrensvillkor för de areella näringarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att sänka koldioxidutsläppen samt ge jordbruket bättre konkurrensvillkor genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av jordbrukspolitiken utifrån ett konsumentperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konsumentperspektivet kompletteras i EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilliga avsättningar, biotopskydd, naturvårdsavtal samt naturreservat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förändrad myndighetsorganisation för de areella näringarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning och långsiktiga incitament för att möjliggöra övergång till förnybara drivmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Djurskyddsmyndighetens samordningsansvar i internationella organ.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklingar och återkopplingar av avrapporteringar till EU angående djurskydd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minimera tiden för slakttransporter och om borttagande av exportbidrag av levande djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en allsidig spegling av veterinärorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av adekvat utbildning för samtliga djurskyddsinspektörer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påskynda uppbyggnaden av dataverktyg för en djursjukdomsdatabas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klargöra SLU:s sektorsansvar i budgeten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad i motionen anförs om Formas ansvar för livsmedelsforskningen och en översyn av rådsforskningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en enhetlig lagstiftning om avel och förädling som är teknikneutral.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med konkreta förslag till åtgärder avseende återbeskogning och röjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skogen som energi och råvarukälla.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skogens potential inom bioenergiområdet.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett nationellt skogsprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att förhindra problemen kring återplanteringar vid handel med skogsfastigheter, s.k. skogsklippare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förlängning av preskriptionstiden för olaglig skogsavverkning.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör göra en översyn över den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet samt att säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras vad gäller skogliga frågor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveaskog bör utförsäljas samt att Sveaskog skall ta ett större miljöansvar fram till dess en utförsäljning sker.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det skall bli möjligt att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar även i skärgården/längs kusten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfyllande av miljömålet Bara naturlig försurning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfyllande av miljömålet Giftfri miljö.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfyllande av miljömålet Ingen övergödning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfyllande av miljömålet Levande skogar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfyllande av miljömålet Ett rikt odlingslandskap.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar:
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU.
2 Yrkande 6 hänvisat till SkU.
3 Yrkandena 23 och 29 hänvisade till NU.
4 Yrkande 26 hänvisat till JuU.
Grunden för den liberala jordbruks-, skogs- och fiskepolitiken är en aktiv näringspolitik med ett tydligt småföretagarperspektiv. Våra areella näringar spelar en viktig roll när det gäller samspelet mellan företagande och god miljö. Svenskt jordbruk har jämfört med många andra europeiska länder speciella villkor, vilket ställer ökade krav på näringen, men som också på sikt kan leda till konkurrensfördelar i framtiden. Sverige är exempelvis ledande vad gäller god djuromsorg. Vi har kortare odlingssäsong än flera andra länder men också tjälade jordar som minskar behovet av kemisk bekämpning, vilket i sin tur ger bättre livsmedel.
Målet för jordbrukspolitiken bör, enligt oss liberaler, vara ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart jordbruk vars produktion styrs av konsumenternas efterfrågan och uppfyller riksdagens ställda krav på biologisk mångfald, öppna landskap samt ett bevarande av vårt kulturhistoriska arv. Jordbrukarens ställning i miljöarbetet bör stärkas och jordbruksstödet ges en tydligare miljöinriktning där näringen ersätts för sina miljötjänster. Många gånger glöms de stora fördelarna med ett varierat jordbruk bort. Det småskaliga jordbruket medför i synnerhet miljöeffekter som har positiv inverkan.
Ökad handel för tredje världen är det viktigaste bidraget för att nå tillväxt och välståndsökning. En rättvis handelspolitik gentemot tredje världen kräver att i-länderna förändrar sin jordbruks- och handelspolitik. Det är därför av största vikt att WTO:s medlemsländer nu lyckats komma överens om gemensamma principer för reformering av världshandeln. Principerna syftar till att skapa ett marknadsorienterat handelssystem. Folkpartiet anser att det är akut att alla exportstöd samt andra handelsstörande krediter och bistånd snabbt tas bort. Regeringen bör vara pådrivande så att inte reformarbetet i WTO förhalas. Öppnare och mer rättvis handel är garantin för välfärdsökning och tillväxt inte minst i tredje världen Folkpartiet har alltid slagits för frihandel och gemensamma överenskommelser och anser att regeringen på alla sätt i internationella organ skall arbeta i den riktningen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkpartiet har länge drivit kravet på en radikalt förändrad europeisk jordbrukspolitik i riktning mot mindre subventioner och avskaffade av handelshinder. Den förändring som EU:s jordbrukspolitik nu står inför är, enligt oss, inte tillräcklig. Den innehåller förvisso steg i rätt riktning men vi liberaler förordar en mer genomgripande reform och en snabbare avreglering. Av EU:s nuvarande budget utgör den gemensamma jordbrukspolitiken 45 procent, vilket motsvarar ca 400 miljarder/år. Bidraget till Sverige från EG:s jordbruksfond är 8,1 miljarder. Detta beräknas bli 6,6 miljarder från 2007. Även om fler länder skall dela på summan anser vi det djupt olyckligt att låsa EU:s gemensamma jordbruksbudget på en så hög nivå och under så lång tid.
Vi delar i stora drag uppfattningen att jordbrukarna inte skall kompenseras för sin produktion utan för de nyttigheter de utför. I det nya systemet får jordbrukarna vad som skulle kunna kallas ett basinkomststöd för den skötta marken oberoende av vad som odlas eller vilka djur som betar. För att erhålla medel måste "tvärvillkor" vara uppfyllda inom djuromsorgs-, miljö- och livsmedelsområdet. Den nya jordbrukspolitiken innebär också att medel överförs till miljösektorn.
EU har gett medlemsländerna möjligheter att inom vissa ramar finna sin modell för utbetalning av ersättningarna. Den nya jordbrukspolitiken har hitintills inte inneburit att man kunnat avveckla handelsstörande stöd såsom medelhavsprodukter d.v.s. olivolja, bomull, tobak, humle samt socker, frukt och grönt. Sverige måste därför fortsätta att vara pådrivande i dessa frågor. För socker, som är den enda av dessa produkter som direkt berör Sverige, är behovet av reform stort. Vår generella utgångspunkt är att tredje-världen-perspektivet skall finnas med i reformförslaget. Ytterligare reformer av jordbrukspolitiken kommer att krävas för att en genomgripande avreglering av jordbrukspolitiken skall komma till stånd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Vårt jordbruk och vår livsmedelsproduktion är viktiga för folkhälsa och miljö, då vår överlevnad är beroende av vad naturen och jorden ger. En miljöanpassad jordbrukspolitik kommer att ha positiva effekter på folkhälsan. En hög kvalité på våra livsmedel bidrar till en bättre miljö och friskare konsumenter. En god hygien på gårdarna, i slakterierna och inom livsmedelsindustrin har direkt samband med kvalitén på maten. Det är därför angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Utgångspunkten skall vara Sveriges och EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram försiktighetsprincipen liksom principen att förorenaren betalar.
Lantbruksföretagen spelar en viktig roll för jordbrukets utveckling. Den förändring som EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) nu står inför kommer med största sannolikhet också att medföra effekter på våra jordbruksföretag. En mer konkurrensutsatt marknad kräver större förståelse för konsumenternas krav och behov och ökad profilering m.m.
Det har idag blivit allt vanligare att kombinera en småskalig livsmedelsproduktion med jordbruk och turistverksamhet. Sveriges turistnäring är en av de näringar som har haft en mycket gynnsam utveckling de senaste åren. Turistnäringen är till största del småföretagsbaserad och spelar en mycket viktig roll för Sveriges generella näringspolitik.
Genom förenklingar i regelverk vill vi därför uppmuntra kombinationsverksamheter, till exempel jordbruk-skogsbruk, jordbruk-turism, jordbruk-offentlig service, djurhållning-hantverk etc.
Trädgårdsnäringen utgör en viktig näringspolitisk resurs. Det finns närmare 10.000 företag som specialiserat sig på antingen frilandsodling av potatis, grönsaker, bär, frukt och prydnadsväxter eller växthusodling av grönsaker och prydnadsväxter. Trädgårdsnäringen bidrar till ökad valfriheten för konsumenterna, ökad sysselsättning samt till en levande landsbygd.
Problemet för dessa företagare är svårigheter att rekrytera säsongsarbetskraft. Genom ökad arbetskraftsinvandring skulle dessa svårigheter minimeras. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det är likaså av stor vikt att förbättra det sociala skyddsnätet för egenföretagare. Socialförsäkringssystemet är t.ex. inte anpassat för de personer som vill kombinera eget företagande med anställning eller studier. Detta är framför allt ett stort problem för de företag som har säsongsbetonad verksamhet, vilket är särskilt vanligt på landsbygden. För att socialförsäkringssystemet skall komma alla till del är det nödvändigt att systemet reformeras. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är att jordbruksföretagaren likaväl som andra företagare måste befrias från onödig krångel och byråkrati. En grov uppskattning är att minst hälften av andra företag och arbetstillfällen i landsbygden och dess närliggande tätorter är direkt beroende av jordbruket och dess investeringar för sin överlevnad. Det är därför omöjligt att få en framgångsrik landsbygdsutveckling utan att de areella näringarna blomstrar. Bra kommunikationer ger möjligheter att på lika villkor driva företag och få möjlighet att nå arbete, samhällsservice, kulturutbud och fritidsverksamhet. Därför är vägar, järnvägar, flygplatser och turtäthet samt telenät och IT viktiga element i en regions infrastruktur och konkurrenskraft. Staten har ett stort ansvar för kärnverksamheten i olika delar av landet.
Enligt en nyligen presenterad rapport, SLI 2004:3 "En levande landsbygd", fastslås att tillgången till service är en viktig faktor, speciellt för barnfamiljer, för att locka arbetskraft till bygden. "Riktade statliga och kommunala satsningar på grundläggande service på landsbygden är en transferering av välfärd för att ge medborgare över hela landet tillgång till service, även i områden där befolkningsunderlaget sviktar. Det är ett sätt att tillhandahålla några av de förutsättningar som krävs för lokal utveckling" skriver man vidare i rapporten. Detta är en åsikt som Folkpartiet delar.
En avsevärd förenkling och decentralisering borde kunna ske från Jordbruksverket. Hushållningssällskapet och lantbruksskolorna är exempel på stora resurser som i olika sammanhang skulle kunna utnyttjas mer.
Det är angeläget att det blir långsiktiga och enhetliga spelregler och att det skapas en framtidstro hos jordbruksföretagarna. De areella näringarna står för nio procent av Sveriges BNP. Det svenska lantbruket har sämre konkurrensvillkor än andra länder på flera områden. Det beror bland annat på högre skattebelastning samt våra högt ställda krav på djurskydd och miljöåtgärder. Regeringen har gett jordbrukarna löfte om förbättrade konkurrensvillkor och pekat både pååterföring av handelsgödselskatter och på en sänkning av dieselskatten.
Folkpartiet har en annan syn på handelsgödselskatter än regeringen. Enligt vår uppfattning är det förorenaren som skall betala. Därför delar Folkpartiet inte regeringens uppfattning att man bör koppla miljöskatter, t.ex. skatt på kvävegödning, med direkta återföringar av pengarna till näringen. Grön skatteväxling bör istället innebära att man tar bort skadliga skatter. De åtgärder man vill göra inom landsbygdsutveckling skall istället vägas samman med övriga utgifter i statsbudgeten. Vidare anser vi att man på sikt borde pröva en annan princip för avgifter på kväve från jordbruket, d.v.s. att beskatta läckaget från åkrarna och inte kvävepåförseln. Det som jorden släpper ifrån sig skall betalas för. Att anpassa kväve- och fosformängden till upptaget är utmaningen för jordbrukaren. I Nederländerna testar man kontinuerligt ett system på 240 gårdar, ett så kallat växtnäringsbalanssystem. Genom analys och beräkningar kan man räkna ut skillnaden mellan det som tillförs gården och det som lämnar gården. Vi är medvetna om att detta kan öka administrationen, något som vi vill minska, men anser samtidigt att man genom egenkontroll och stickprovsanalyser skulle kunna förenkla det hela. Folkpartiet anser att Sverige skall följa utvecklingen och vara öppet för att prova växtnäringsbalanssystem på ett antal försöksgårdar i Sverige.
Vad gäller dieselskatten är vi inom Folkpartiet förvånade över att regeringen inte ger lantbruket ekonomiska incitament att öka användningen av förnyelsebara alternativ. Regeringen tycks ha låst sig fast vid användningen av fossila bränslen. En inblandning av exempelvis RME, rapsmetylester d.v.s. rapsolja, i diesel ökar andelen förnybara drivmedel och minskar därmed koldioxidutsläppen. Det är nödvändigt att jordbruket får bättre konkurrensvillkor. Detta skulle exempelvis kunna uppnås genom att skattelättnader införs vid inblandning av förnybara drivmedel. Med hänsyn till EG-direktivet om att varje medlemsland skall nå upp till 5,7 procent förnybara drivmedel fram till år 2007 är behovet av långsiktiga ekonomiska incitament än viktigare. Folkpartiet anser att sänkningen av dieselskatten bara skall gälla om man använder diesel med inblandning av RME eller annat biobränsle.
Folkpartiet anser att generella åtgärder som under lättar företagande är den viktigaste enskilda åtgärden för att gynna svenskt jordbuk. Det är en åsikt som delas av SLI som enligt rapport 2004:3 skriver: "En levande landsbygd har en generell politik som tillhandahåller goda förutsättningar för företagandet, stimulerar rörlighet och som hanterar marknadsmisslyckanden och ger de bästa förutsättningar för utveckling i hela landet." Folkpartiet anser att SLI har rätt i sin analys och detta är också grunden för den politik som vi presenterar i vår landsbygdspolitik.
Ett stort problem för många entreprenörer på landsbygden är svårigheten att låna för att genomföra potentiellt lönsamma investeringar. Detta har hämmat utvecklingen och tillväxten på landsbygden. En möjlighet att minska denna problematik är via s.k. mikrokrediter. Folkpartiet föredrar denna typ av lösning som framför allt underlättar att få lån via normala långivare framför t.ex. direkta bidrag, vilket kan ha större snedvridande effekter. Vi tror inte på statens förmåga att bedöma vilka insatser som är företagsmässiga utan vill lämna detta åt de institutioner som normalt arbetar med företagsfinansiering.
Folkpartiet anser vidare att det skall vara möjligt för jordbruksföretagare att erhålla sin EU-ersättning i euro. Det skulle innebära fördelar för jordbruksföretagare då de ibland kan ta lån med lägre ränta i euro och genom att få direktersättning i euro minska sina valutarisker.
Hållbart jordbruk sätter konsumentens intresse högt och producerar bra och säkra varor. Valfrihet bland prisvärda produkter av god kvalité bör vara en självklar utgångspunkt.
Det bör vara en uppgift och drivkraft för en företagare att söka marknad för sina produkter.
Folkpartiet har i alla sammanhang lyft in konsumentperspektivet. En av de stora vinsterna med den nya jordbruksreformen är att konsumenternas efterfrågan får större genomslag. Detta genom att produktionen inte längre skall vara bidragsberoende, det är konsumenternas efterfrågan som skall vara styrande. Vi välkomnar detta samtidigt som vi önskar att enskilda konsumenter samt konsumentorganisationerna tydligare skall ställa krav på produkter framtagna på ett miljömässigt hållbart sätt och med god djuromsorg. Krav på märkning är därför mycket viktigt - både för konsumenter och producenter. För att kunna välja krävs tydlig märkning. Konsumenten kan utifrån sina bedömningar därefter avgöra om varan är prisvärd. På en konkurrensutsatt marknad får prisbilden tillsammans med djurhållning, miljö, transport och etik avgöra konsumentens val. Vi anser att konsumentorganisationernas synpunkter vad gäller jordbrukspolitiken i samband med implementeringsarbetet måste beaktas. En utvärdering av den nya jordbrukspolitiken bör göras senast 2007 där fokus riktas på konsumenternas inflytande vad avser livsmedelsfrågor. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kvalitetsaspekter kommer att få större utrymme i CAP. Det kan tolkas som ett förstärkt konsumentperspektiv, vilket Folkpartiet välkomnar. Folkpartiet anser att konsumentperspektivet skall tillföras som ett nytt mål i CAP. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Eftersom drygt 40 % av alla sjukdomar kan relateras till vår föda (hjärt, kärl, diabetes, cancer, allergier, matförgiftningar etc) är det angeläget att hälsoaspekterna och livsmedelssäkerheten får en central roll.
Vad gäller dagens "fetmadebatt" är det angeläget med satsning både på forskning och information samt att skolhälsovården i sin arbetsbeskrivning får till uppgift att belysa dessa frågor. Människans egna ansvar får dock inte underskattas, varför vi tar avstånd från att ha olika skatter på olika sorters mat baserat på hälsoeffekter, t.ex. "sockerskatt" och "fettskatt".
Folkpartiet fördjupar sin politik vad gäller konsument- och livsmedelspolitiken i vår motion "En matpolitik på konsumenternas villkor".
Miljöfrågorna och jordbruksfrågorna är intimt förknippade med varandra. Såväl miljöfrågorna som jordbruksfrågorna handlar om att skydda människans livsmiljö och förvalta den för framtida generationer. Den liberala jordbruks- och miljöpolitiken tar sin utgångspunkt i det personliga engagemanget och syftar till att uppmuntra näringarnas miljösatsningar där man i öppen dialog, kunskapsinhämtande, överenskommelser och samförstånd söker lösningar på många miljöproblem. Ett miljömässigt hållbart jordbruk inbegriper liberala grundtankar med stark betoning på biologisk mångfald, kulturvärden, landsbygdsutveckling samt principen att förorenaren betalar.
Folkpartiet anser att ekologisk odling många gånger drivit utvecklingen framåt i en mer miljövänlig riktning. Detta har tillsammans med konsumenternas krav och en bonderörelse "Världens renaste jordbruk" gjort de konventionella brukarna angelägna att bruka på ett miljömässigt hållbart sätt. Greppa Näringen och Odling i Balans har exempelvis haft stor kunskapsförmedlande roll. Enligt SLI:s årsrapport 2003 konstaterar man däremot att stödet till ekoodlarna är ineffektivt i bemärkelsen att det är fel fördelat över landet. Analysen tyder också på att stödet är för högt. Ekoodlarna står för 20 % av landets brukare. Med anledning av detta bör man granska var de miljömässigt mest effektiva insatserna skall sättas in, där en ökad satsning att ytterligare höja ribban för den konventionella odlingen möjligen skulle få större samlad effekt.
Under många år har Europas jordbrukare använt handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna. Det finns kadmiumfria fosfater, men dessa är mycket dyra. Sverige har lyckats förlänga tillstånd i EU att ligga på lägre nivåkrav på kadmium än övriga EU. Målet för oss liberaler är att få med hela EU på denna strikta linje.
Många av vårt lands viktigaste rekreationsområden och mest attraktiva miljöer finns i Sveriges mellanbygder, små gårdar, småskuren sjörik skogsmiljö i Götaland och Svealand. Folkpartiet anser att det är viktigt att resurser styrs över till miljöinsatser för att slå vakt om den biologiska mångfalden och förhindra en utarmning av vårt kulturhistoriska arv. Folkpartiet anser att det är viktigt att man tillvaratar de naturliga förutsättningar som finns vad gäller odlingsbetingelser i Sverige.
Våra unika naturtillgångar måste på tillförsäkras kommande generationer. Det gäller både produktions- och miljövärden men också sociala och kulturella värden för människan. Vi har en skyldighet att tillse att den biologiska mångfalden bevaras avseende både växter och djur. Ett långsiktigt hållbart brukande måste därför vara vägledande både inom skogsbruk, jordbruk och fiske. För att garantera den biologiska mångfalden krävs att områden skyddas.
Folkpartiet har därför värnat om både nationalparker och naturreservat. Vid naturreservatsbildningar vill vi påtala vikten av att skötselplaner upprättas. I västra Götaland saknar exempelvis en stor del av naturreservaten skötselplaner. Detta riskerar att undergräva förståelsen och acceptansen för nyinrättning av naturreservat. Ofta är det marker som skötts och vårdats i generationer som är mest intressanta ur skyddssynpunkt. Det är därför av stor vikt att skötselplaner inrättas samtidigt som ett naturreservat bildas. Länsstyrelserna bör uppmanas att utveckla nya metoder att genom avtal med lokalintressen stärka och förbättra vården av naturreservat. Det är också av stor vikt att skälig ersättning utgår till markägaren.
Naturvårdsavtal är ett frivilligt instrument där staten genom Skogsvårdsstyrelsen (SVS) ingår ett civilrättsligt avtal med skogsägaren. Det är väsentligt att skogs- och jordägare tillsammans med frivilligorganisationer och berörda myndigheter utvecklar det frivilliga skyddet av värdefull natur. Vi anser att civilrättsliga avtal med markägarna är en bra metod för att skapa utrymme att kombinera dessa olika värden och intressen. SVS har idag en stor efterfrågan på pengar för ersättning till markägare och tvingas säga nej medan länsstyrelserna har svårigheter att använda sina anslag. Medel skulle därför i större omfattning kunna omfördelas till biotopskydd och civilrättsliga avtal.
För att säkra hotade nyckelbiotoper - det handlar ofta om mindre områden på 5-7 ha - krävs ett statligt ekonomiskt ansvar. Enskilda markägare drabbas många gånger av "moment 22" då man varken får ersättning eller kan sälja till virkesuppköpare.
Många skogsägare har idag certifierat sina skogar genom FSC eller PEFC. Som en del i certifieringen ingår att minst 5 % av en fastighetsareal skall avsättas för naturvården.
Detta är en positiv utveckling som bör uppmuntras och utvecklas ytterligare genom information från skogsvårdsmyndigheterna. De bör dessutom kunna inräknas som en viktig andel i avsättningsmålet.
Biotopskydd kan också vara viktigt för att bevara viktiga delar av det öppna landskapet. EU:s nya jordbrukspolitik kan riskera en minskning av antalet betande djur och därmed hota rödlistade arter i jordbrukslandskapet här ser Folkpartiet att ökade skyddsinsatser behövs.
Ett livskraftigt jord- och skogsbruk som är konkurrenskraftigt ligger till grund för en levande och lönsam landsbygd. I skärgården och längst våra kuster har framför allt det kustnära fisket en stor betydelse som bas både för turistnäringen och förädlingsindustrin och därmed för att säkra möjligheterna till ett åretruntboende. Det är omöjligt att få en framgångsrik landsbygdsutveckling utan att de areella näringarna blomstrar. Folkpartiet presenterar vår landsbygdspolitik mer detaljerat i vår motion "En liberal landsbygds- och glesbygdspolitik för tillväxt" där vi framhåller behovet av en sammanhållen landsbygdspolitik.
LBU-programmen är ett område där landsbygdspolitiken och jordbrukspolitiken sammanstrålar. Folkpartiet vill slå vakt om den biologiska mångfalden och det öppna landskapet. Förutsättningen för detta är att det finns tillräckligt många "betande mular". Folkpartiet var exempelvis kritiskt till att moduleringsmedel avsedda för miljö/landsbygdsåtgärder skulle användas till administrativa kostnader. Vi anser dessutom att man måste se över de administrativa kostnaderna och minska dessa till ett minimum. Vi anser att pengar genom förändringar i systemet fullt ut skall tillskjutas LBU-programmen. Folkpartiet anser att målen med LBU-programmen skall vara:
att gynna det öppna landskapet och planeringen av landskapet för att på så sätt gynna biologisk mångfald framför allt vad avser rödlistade arter,
att gynna det öppna landskapet för att gynna rekreation och upplevelser av kulturlandskapet,
att minska kväveläckaget från jordbruket,
att minska användningen av bekämpningsmedel i jordbruket,
att minska jordbrukets negativa klimatpåverkan,
att gynna landbygdsutveckling via företagande t.ex. vad avser småskalig produktion och nyföretagande inom jordbruket.
Vi går förhoppningsvis mot ett paradigmskifte i synen på stöd till jordbruket, bort från direktstöd och mot ett system där samhället betalar för de nyttigheter som jordbruket producerar i form av miljö- och kulturvärden. I detta läge borde regeringen se över myndighetsstrukturen inom jordbruksområdet och övriga areella sektorer i riktningen att verka för en sammanhållen landsbygdspolitik. Folkpartiet anser att Jordbruksverket bör omvandlas till en effektiv enhet Verket för landsbygden och de areella näringarna, LAN, med fokus på en bred landsbygds- och kustutveckling.
I samband med denna strukturförändring borde man också granska samspelet med länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Glesbygdsverket samt delar av Fiskeriverket bör ingå i det nya LAN. Resten av Fiskeriverket (hantering av naturresursen etc.) bör inkorporeras i Naturvårdsverket, Fiskeriverket bör alltså upphöra som egen myndighet.
Livsmedelsverket bör ta över merparten av livsmedelssäkerhetsfrågorna. Det senare skulle ge en mer sammanhållen syn på livsmedelssäkerheten från jord till bord. Jordbrukaren måste även få en tydligare ställning som företagare och jordbruket skall i större utsträckning betraktas som likställt med andra näringar. Det naturligaste torde vara att jordbruksfrågorna i framtiden hanteras av näringsutskottet samt att livsmedelspolitiken sorterade under ett konsumentutskott.
I diskussionen om jordbrukets framtid framkommer alltmer jordens och skogens potential även ur energisynpunkt. Spannmål, oljeväxter, energigrödor och skogsråvara har utprovats och kommer att få en ökande betydelse framgent. För att kunna leva upp till EG-direktivet 2001/77/EG om ökad användning av förnybar energi och förnybara drivmedel kommer dels ytterligare forskningsinsatser, dels skattereduktioner på denna energi att behövas som incitament.
Det är dessutom angeläget att det garanteras hållbara villkor för framtagande och försäljning av förnyelsebara drivmedel så att dessa blir konkurrenskraftiga. Framställningen av drivmedlet måste ske på ett sådant sätt att den totala negativa miljöbelastningen minskar. Hälften av Europas etanol och en fjärdedel av världens etanol produceras ur eten, som i sin tur produceras från råoljan. Etanol bör ur miljösynpunkt också framställas på ett miljömässigt sätt och ur växande gröda. Ett certifieringssystem bör införas för att säkerställa den totala miljönyttan.
Jordbrukssektorn står för en tämligen stor andel av klimatgaserna. Detta dels genom utsläpp av koldioxid från sina maskiner, dels genom utsläpp av metangas. Folkpartiet anser att jordbruket också måste bidra till sänkningen av klimatgaserna, samtidigt ser vi stora möjligheter för jordbruket att t.ex. bli leverantörer av biobränsle. Konkret vill vi bland annat att ett av målen för de svenska landsbygdsutvecklingsprogrammen (LBU-programmen) skall vara att minska jordbrukets negativa klimatpåverkan.
Folkpartiet vill också påpeka att en viktig utveckling inom svenskt jordbruk kan vara utveckling av industrigrödor. Där skulle jordbruket genom en medveten satsning på forskning och utveckling kunna vara en viktig producent av så kallade gröna material och därmed minska beroendet av t.ex. olja och naturgas som bas i den kemiska industrin.
Genom ett enat miljö- och jordbruksutskott har riksdagen gett i regeringen i uppdrag att undersöka förutsättningarna för odling av hampa för energiändamål. Det är angeläget att på ett sakligt sätt belysa energinyttan samt undersöka möjligheten att förhindra illegal odling och användning av hampan.
Grundprincipen för en god djurhållning är enkel: varje individ oavsett djurart måste hållas i ett sådant uppfödningssystem att djuret kan leva på ett sätt så att dess naturliga beteende inte rubbas och så att det därmed får leva ett så värdigt liv som möjligt. Vi liberaler är angelägna att djurskyddsfrågorna prioriteras, så att Sveriges generellt sett goda djurskydd upprätthålls och utvecklas. Medvetna och välinformerade konsumenter som väger in djurhållningsaspekter i sina val av livsmedel är ett viktigt styrmedel. En dålig djurhållning är inte bara etiskt oförsvarbar utan innebär även en hälsorisk för konsumenten.
Användningen av antibiotika i djurhållningen bör även fortsättningsvis vara mycket strikt och återhållsam.
Folkpartiet anser att den nya djurskyddsmyndigheten också skall ha uppgiften att samordna Sveriges agerande i internationella organ, exempelvis FN, WTO och inom EU, vad gäller utveckling av djurskyddet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det är av största vikt att samverkan mellan olika parter, myndigheter och kommuner gentemot EU utvecklas för att säkerställa ett gott djurskydd. Det finns fortfarande problem främst vad gäller avrapporteringar till EU. Regeringen bör snarast ta ansvar för att hindren vad gäller avrapportering till EU undanröjs samt att återkopplingen från EU förbättras.
Folkpartiet har både nationellt och i EU drivit frågan om behovet av ett gott djurskydd samt vikten av säkra livsmedel. Den liberala gruppen i EU ligger exempelvis bakom inrättandet av den nya livsmedelsmyndigheten. Den har också fört en hård kamp för att införa regler som syftar till att minimera långa djurtransporter. Folkpartiet anser inte att minskningen av exportsubventionerna för djurtransporter är tillräckliga. Vi vill att de avskaffas helt. Vi anser också att slakt skall ske så nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I väntan på att EU-länderna skall nå en överenskommelse i denna fråga bör samtliga medlemsstater som ett första steg kontrollera att EU:s djurskydds- och transportdirektiv följs innan bidrag utbetalas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En väl fungerande veterinärorganisation är en hörnsten i djurskydd men också i livsmedelssäkerhet. Folkpartiet anser att det är av yttersta vikt att konkurrenssituationen blir likvärdig mellan privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Vi anser vidare att distriktsveterinärsorganisationen skall effektiviseras. Utredningen av veterinärorganisationen och djursjukdomsdataregistret bör bl.a. arbeta fram alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära verksamheten, se över hur behovet av veterinärkompetens för myndighetsutövande uppgifter ser ut samt se till att beredskap mot smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter bör ses över. Vidare bör också tillsynen över veterinäryrkesutövning ses över för att se om den kan förbättras. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkpartiet har ställt sig bakom en oberoende utredning om situationen för privatpraktiserande och distriktsveterinärer. Av de ca 2 000 veterinärer som idag är verksamma är cirka 300 distriktsveterinärer, 70 besiktningsveterinärer samt 40 länsveterinärer. Distriktsveterinärerna behandlar ca 450 000 djur/år varav knappt 180 000 är lantbrukets djur. En konkurrenssituation har uppstått vad gäller behandlingen av sällskapsdjur. Folkpartiet anser inte att den nuvarande situationen är tillfredsställande och statliga organisationer skall inte konkurrera med privata inom detta område.
Det finns totalt 90 000 tillsynsobjekt i Sverige. Till detta kommer ett antal anmälningsärenden. För att leva upp till Jordbruksverkets rekommendation om en tillsyn vart 3:e år krävs ökade resurser. Djurplågeri och vanvård förekommer i Sverige liksom i andra länder. Detta är djupt tragiskt och det är vår uppgift att bekämpa det i möjligaste mån. För att ett brott i lagens mening ska bedömas som djurplågeri måste djuret ha lidit svårt. Vanvården eller misshandeln måste dessutom ha skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Detta är enligt veterinärer och djurskyddsinspektörer svårt att dokumentera och bevisas på ett sätt som tillgodoser de krav som ställs i en rättslig instans. Idag finns ingen obligatorisk utbildning eller krav på utbildning för kommunens djurskyddsinspektörer.
Det finns fortfarande ett stort utrymme för att höja kunskapsnivån bland inspektörerna. År 1996 ansåg 25 % av kommunerna att deras inspektörer hade tillräckliga kunskaper, år 2002 hade det höjts till 60 %. Folkpartiet har i flera tidigare motioner påpekat behovet av utbildning och krav på djurskyddsinspektörer. Forskningsinsatser inom djurskyddsområdet är av avgörande betydelse för utveckling och förbättring. Forskning om djurens naturliga beteende har lett till inredda burar samt förbättrad hantering vid transporter och slakterier. Detta bör utvecklas ytterligare. Det är av största vikt att samtliga djurskyddsinspektörer har adekvat utbildning samt att vidareutbildning ges till samtliga aktörer inom djurskyddsområdet. Likaså bör behovet av praktikplatser för veterinärstuderande säkerställas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En djursjukdomsdatabas är ett hjälpmedel i förebyggande djurhälsovård och livsmedelskontroll. Man kan med hjälp av databasen följa sjukdomsutvecklingen och läkemedelsförskrivningar, vilket är oerhört angeläget inte minst med tanke på antibiotikaresistensutvecklingen. Uppbyggnaden av dataverktyg för djursjukdomsdatabasen har dock ännu inte genomförts. Regeringen måste verka för att påskynda uppbyggnaden av relevanta dataverktyg för djursjukdomsdatabasen.
Vid salmonellautbrott på en gård, måste enkla rutiner utarbetas för adekvat information till brukare vid omkringliggande gårdar.
Den liberala forskningspolitiken på jordbruks- och livsmedelsområdet skiljer sig inte i grunden från den politik vi har på andra forskningsområden. Vi anser att det är av stor vikt att stärka den enskilda forskarens fria ställning. Det är endast då man vågar komma med obehagliga sanningar. Detta är ett av skälen till att vi vill öka fakultetsanslagen till SLU. Sveriges lantbruksuniversitet är det enda universitet vars verksamhet inte sorterar under Utbildningsdepartementet utan istället direkt under Jordbruksdepartementet. Universitetets specialstatus har diskuterats men om verksamheten också i fortsättningen skall ligga kvar under Jordbruksdepartementet bör regeringen klarlägga i vilka frågor universitetet har ett speciellt nationellt ansvar gentemot sina näringar. Detta borde också tydliggöras genom att i budgeten öronmärka pengar till sektorsansvaret, det vill säga samverkan med näringen och myndigheter. Det senare är ett sätt att tydliggöra i vilken omfattning staten anser att universitet skall ägna sig åt den s.k. tredjeuppgiften eller sektorsansvaret och en signal till universitet om att ta hänsyn till detta i sin interna verksamhet. Ett sådant förfarande är inte möjligt i årets budget men regeringen borde få i uppdrag att se över frågan till nästa år.
Vad gäller den forskning som stöds av bidrag från Formas anser vi att det är viktigt att den återspeglar vår syn på att hela området från jord till bord skall vara täckt. I dagsläget täcker dock inte Formas området längre än till råvaruproduktionen och förädlingen av livsmedel till färdig produkt finns inte med. Vi anser att detta är fel och att Formas även skall ta ett ansvar för den livsmedelstekniska och teknologiska forskningen. På sikt borde man dock se över hur och var rådsforskningen vad avser livsmedelsproduktion bör ligga. Detta speciellt med hänsyn till Folkpartiets uppfattning att jordbruks- och livsmedelsfrågor inte bör vara ett separat politikområde, utan inkluderas i den allmänna konsument- och näringslivspolitiken. Det är nu läge att utvärdera Formas ställning inom forskningsfinansieringen. Folkpartiet anser att man bör överväga att lägga ner Formas och i stället flytta delar av livsmedelsforskningen till Vetenskapsrådet under ett eget forskningsområde. Vidare bör delar av Formas anslag kunna användas för att öka den direkta fakultetsfinansieringen av Högskolor och Universitet t.ex. via forskarskolor inom livsmedels- och jordbruksområdet.
Modern genteknik inom jord- och skogsbruk är en relativt ny företeelse som väckt mycket debatt. I och med den nya lagstiftningen kring märkning av livsmedel som innehåller genmodifierade organismer (GMO) bör konsumentintresset av möjligheten att välja bort genmodifierade livsmedel vara tillgodosett. Sverige bör därför arbeta för att de facto-moratoriet vad avser GMO inom EU försvinner. Det finns all anledning att tro att användningen av genförädling inom jordbruket kommer att öka. Så som är fallet med ny teknik skapar gentekniken inom jordbruket ett antal frågeställningar som ofta går längre än tekniken i sig, frågor som berör säkerhet, i detta fall för konsumenter och miljö, men också etiska frågeställningar.
Djuravel och växtförädling har förekommit i alla tider. Det som skiljer den nya tekniken från de traditionella metoderna är att gener kan överföras mellan arter som inte kan befrukta varandra. Vid traditionell djuravel överförs såväl önskade som oönskade gener. Den nya gentekniken tillåter att bara en önskad gen överflyttas från en organism till en annan. På detta sätt skapas en ny organism som har önskade egenskaper. Det finns i dag inga vetenskapliga bevis för att gentekniken som sådan, om den används på ett riktigt sätt, orsakar risker för konsumenter eller miljö. Däremot kan man inte utesluta att vissa genmodifierade organismer likaväl som organismer som förädlats enligt traditionella metoder kan orsaka problem både för miljö och konsumentsäkerhet.
Det är av flera skäl nu rimligt att gå från en specifik lagstiftning endast riktad mot gentekniken till en generell lagstiftning som behandlar hela området vad avser avel och växtförädling på ett likvärdigt sätt. För det första har gentekniken nu nått ett stadium där man får betrakta den som en mogen teknik. För det andra blir vi alltmer medvetna om de risker som traditionell avel och växtförädling samt inte minst införandet av för ekosystemet främmande arter kan orsaka. Dessutom börjar vi nu nå ett stadium där det är uppenbart att nya förädlingstekniker utvecklas specifikt för att kringgå lagstiftningen vad avser genteknik trots att effekter och risker med tekniker som t.ex. TILLING (där man avsiktligt skapar mutationer genom joniserande strålning) får anses vara likvärdiga med traditionell genteknik.
Vi anser därför att Sverige borde verka för en enhetlig lagstiftning inom EU vad gäller konsumentsäkerhet och etik rörande avel och växtförädling som är likvärdig för både traditionella och gentekniska förädlingsmetoder. Den etiska lagstiftningen borde bland annat ta hänsyn till hur djurhälsan påverkas av förädling och borde leda till att avarter såsom t.ex. uppfödning av Belgian Blue skulle kunna hindras. Likaså borde Sverige verka för en nationell miljölagstiftning vad gäller miljöpåverkan av nya grödor och djur. Dessutom krävs en speciallagstiftning för genmodifierade växter vad avser kommersiellt skydd för konventionella grödor, särskilt ekologiskt odlade grödor, rörande risken för inblandning av GMO. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att ta fram en sådan ny lagstiftning samt att ta fram strategier för hur frågan kan drivas på EU-nivå.
Gentekniknämnden har vid flera tillfällen lyft upp behovet av ökad riskforskning vad avser gentekniskt modifierade grödor. Folkpartiet delar denna uppfattning men vill utöka detta till att inte bara gälla genmodifierade grödor utan mer generellt introduktionen av förädlade växter samt helt nya växter och djur i ekosystemet. Här vill vi påpeka att introduktionen inte bara gäller kommersiella grödor utan att t.ex. nya trädgårdsväxter också kan utgöra en fara för miljön.
För att kunna förstärka företagande, såväl kvinnligt som manligt, kan förenkling vad exempelvis gäller F-skattsedel underlätta mycket. I genomsnitt tjänar kvinnor drygt 80 % av vad män gör. En av förklaringarna till detta är att många kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn, såsom inom vården, omsorgen och skolan. Folkpartiet anser att kvinnor skall ha fler arbetsgivare att välja mellan. Detta skulle vara ett bra sätt för kvinnor att få upp sina löner. Att även på landsbygden kunna välja mellan olika arbetsgivare inom exempelvis vård, skola och omsorg kan inte minst lönemässigt betyda mycket. Vidare är det viktigt både i ett jämställdhets- och landsbygdsperspektiv att man undviker att koppla samman makars försörjning. Ett exempel på detta är reglerna för fåmansföretag som gör att make eller maka inte får del av arbetslöshetsersättning om den andra parten driver ett företag.
Den svenska skogen är vårt gröna guld och därmed en stor tillgång. Rent nationalekonomiskt svarar skogen för ett nettoexportvärde på drygt 80 miljarder kronor årligen och ger arbetstillfällen för 100 000 personer och inkomster för 350 000 skogsägare. I Sverige finns ett rikt utbud av olika sorters skyddsvärd skog såsom fjällnära skog, skyddsskog, sumpskog och svårföryngrad skog. I skogen finns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i avverknings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden skall bevaras.
Vi anser att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål, ett näringspolitiskt mål och ett miljömål, bör ligga fast. Dock anser vi att skogens betydelse för Sveriges välstånd tydligare bör belysas. Vi tangerar nu att nå taket för en hållbar avverkning vilket innebär att vi närmar oss den beräknade hållbara avverkningskvoten på 85 miljoner m3. Det krävs en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver skall tillvaratas på rätt sätt men också hur man genom olika insatser som förädling, röjning och annan förbättrad skogsvård kan öka den inhemska potentialen. Folkpartiet förordar därför att ett skogsprogram tas fram för analys och utveckling av den skogliga potentialen.
Som nämndes ovan anser Folkpartiet, att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål, ett näringspolitiskt mål och ett miljömål, bör ligga fast. När det gäller uppfyllandet av skogspolitikens mål måste återbeskogning ske på sätt som lagen föreskriver. Ansvaret för att det följs bör åligga Skogsstyrelsen. När det gäller röjning finns ett stort behov att den ökar. Detta bör ej ske genom tvångslagstiftning utan genom fortsatt information och rådgivning. Folkpartiet vill också i detta sammanhang lyfta fram vikten av marknadsekonomiska incitament för långsiktig skogsskötsel. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Vi anser att det alltför sällan i debatten om skogen framkommer vilken bioenergikälla som skogen kan vara. Folkpartiet bedömer att skogen på flera områden har en stor potential som energiförsörjare. Idag används endast
8-10 % av skogens rest- och biprodukter till energiproduktion. Denna andel borde på sikt kunna öka. Vi anser också att skogens potential inom bioenergiområdet skall belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan underlätta biobränslens konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling. En viktig aspekt med tanke på framtiden är den brist på skogsråvara som av många förutses inträffa framöver. Många branscher intecknar idag skogsråvaran för sina ändamål. Häri ingår energisidan, som belystes ovan, men också de traditionella förbrukarna som sågverk och massabruk. Dessa aspekter bör ingå vid utarbetandet av ett nationellt skogsprogram. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Naturens skönhet och rikedom är viktig för vår livskvalitet. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för människans överlevnad, men också en ständig källa till inspiration och rekreation. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och biologisk mångfald är därför oerhört viktigt. Skogen har likaså ett stort socialt värde och betyder mycket för den svenska turistnäringen. Den stora rörelsefriheten i naturen som vi alla har enligt allemansrätten är mycket värdefull och unik för vårt land. Det är en nationell tillgång och något att slå vakt om.
Med hänsyn till detta är det av stor vikt att bedriva ett varsamt tätortsnära skogsbruk som kan kombineras med ett rikt friluftsliv för befolkningen. För detta krävs varsamma brukningsmetoder vid tätortsnära skogsbruk, för att på så sätt kunna samutnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med produktion. I de fall friluftslivet kräver större inskränkningar på skogsbruket bör detta lösas framför allt med civilrättsliga avtal.
Det är också av vikt att hänsyn tas till skogens kulturmiljömässiga värden så att de kan utvecklas och tas tillvara på bästa sätt. Kulturmiljön såsom ängsmarker och strandängar exempelvis är viktiga delar i kulturlandskapet. Även stenmurar, som många gånger ligger inne i skogsmarkerna, samt torpruiner och tjärdalar utgör delar av kulturlandskapet, och det bör därför ses till att de bevaras. För att underlätta detta arbete bör skogsbruket få tillgång till ett digitalt register som visar var fornlämningar finns.
Naturreservat har stor betydelse för att skydda viktiga naturvärden. Vid införande av skyddsåtgärder är det viktigt att det tidigt skapas en lokal dialog och förankringsprocess med de människor som i sin vardag berörs av detta. Det är också viktigt att en vetenskaplig bedömning ligger som underlag vid skyddsavsättningar. Vidare kan utökningen av naturreservat inte få ske i snabbare takt än att tydliga skötselplaner både kan utformas och effektueras. Det är direkt skadligt om tidigare ur natursynpunkt välskötta områden försämras på grund av att skötselåtgärder inte genomförs i tillräcklig omfattning. Vi ser också att man i ökad utsträckning använder sig av biotopskydd, i de fall det är lämpligt. Det krävs inte alltid reservat för att säkra mark för t.ex. friluftsliv. Folkpartiet ställer sig också positivt till att åtgärder för att förbättra förutsättningar för friluftsliv i skogsmiljöer lyfts in i bidragsberättigade projekt.
Förutsättningarna för att bedriva en bra skötsel av Sveriges skogar ser olika ut i olika delar av landet. Skogsbruket måste därför i större utsträckning anpassas till de lokala förutsättningar som råder. Folkpartiet förordar en syn på skogsbruket som är tydligare anpassat till var i landet skogsbruket bedrivs. I vissa fall kan t.ex. trakthyggesbruk underlätta föryngring av skogen. På senare år har flera mer miljövänliga trakthyggesmetoder utvecklats. Likaså måste man ta hänsyn till lokala förutsättningar när det gäller markberedning där en ökad markberedning för att säkra återväxten kan vara viktigt i vissa områden medan andra metoder som inte skadar viktig undervegetation måste användas i känsliga områden t.ex. renbetesområden.
Ett allvarligt problem för skogen är den skada på späda tallar och löv som älg och rådjur förorsakar. Det innebär stora ekonomiska förluster samtidigt som den biologiska mångfalden hotas. För att komma tillrätta med denna problematik krävs samförståndslösningar mellan alla inblandade intressenter med stöd av skogsvårdsstyrelserna. Snytbaggeangrepp är ett stort problem för skogsägarna, varför kemisk bekämpning har använts. De kemiska bekämpningsmedlen medför dock många negativa miljömässiga konsekvenser. Av den anledningen är det angeläget att man finner alternativa bekämpningsmetoder till de kemiska bekämpningsmedlen.
Det råder ett akut röjningsbehov i plant- och ungskog. Det finns idag ett röjningsbehov på 1 000 000 ha skog som behöver röjas för att inte kvalitén på timmerdimensionerna skall försämras. Samverkan mellan alla berörda parter krävs för att komma tillrätta med detta. Ökad rådgivning från skogsorganisationen samt ökat ansvar från skogsägarna är några förbättringar som måste ske. En ökad efterfrågan på skogens bi- och restprodukter, inte minst ur energisynpunkt, kommer förmodligen även på kort sikt att bidra till bättre lönsamhet vid röjningsinsatser. Under de senaste åren har det faktum att många skogsmarkägare inte längre bor och verkar på sin egen mark, ökat behovet av entreprenörer i skogsverksamheten. Regeringen borde genomföra åtgärder för att uppmuntra och underlätta för nyföretagande inom skogsnäringen. Mindre krångliga skatteregler skulle bidra till att öka nyföretagandet inom skogsnäringen.
Folkpartiet är kritiskt till regeringens hantering och fördröjning vad gäller att stävja exploaterande fastighetsförvärv, s.k. skogsklippare. Regeringens bedömning är att frågan fortfarande behöver utredas. För att försäkra att skogen inte utarmas vid avverkning måste ett bättre instrument till för att tillförsäkra återplantering. En enkel metod att skyndsamt förhindra "skogsklippare" är att låta återplanteringsgarantin följa skogsfastigheten. Vilken metod regeringen än väljer är det av största vikt att regeringen snarast vidtar åtgärder för att förhindra framtida handel av skogsfastigheter där återplanteringsgarantin enligt nuvarande bestämmelser faller i samband med försäljning. Vi anser också att Sverige inom EU och i andra internationella sammanhang driver återplanteringskrav som en global fråga. Som exempel kan nämnas behov av återplantering och skydd av biologisk mångfald i Ryssland, Polen samt i Estland, Lettland och Litauen.
Folkpartiet är positivt till att ny teknik kan användas i form av satellitfotografering för att bland annat kartlägga tillståndet i skogen. Satellitfotograferingen kan också vara behjälplig för att kontrollera olagliga avverkningar. På grund av den korta preskriptionstiden på tvåår hinner skogsvårdsstyrelse och miljöåklagare sällan med att handlägga ärendena. Folkpartiet anser att regeringen bör göra en översyn och förlänga preskriptionstiden för dessa miljöbrott.
Samerna är en viktig del av vår gemensamma kultur och vars traditioner vi behöver slå vakt om. Det är därför viktigt att de frågor som direkt och indirekt berör renskötseln och renskötselrätten utgår från en fastlagd statlig same- och rennäringspolitik. En dylik politik kan lägga grunden för ett aktivt arbete och en politisk process för att uppfylla målet i en svensk strategi för hållbar utveckling vad avser samepolitiken där det anges att huvudmålet är att "verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologisk hållbar rennäring och andra samiska näringar". Konflikter som kan uppstå mellan skogsägare och renägare kan dock inte alltid lösas lagstiftningsvägen. Eventuella konflikter måste finna sin lösning genom ömsesidig respekt och förståelse. Lokala samrådsgrupper mellan direkt berörda är oftast den bästa lösningen och där det glädjande nog finns flera framgångsrika exempel påömsesidiga överenskommelser där anpassade skogsbrukningsmetoder samt anpassning av renantalet är några exempel på framgångsrika lösningar.
Redan 1878 motionerade en liberal riksdagsman om att staten borde bidra med medel till rättsprocesser för att lösa markkonflikter mellan samer och markägare. Det är önskvärt om frågorna får sin lösning genom samrådsgrupper, men när detta inte räcker finns behov att lösa markkonflikterna genom en rättsprocess. Den rennäringspolitiska kommittén presenterade sitt betänkande 2001, vilket fortfarande inte lett till någon proposition. Det är angeläget att markfrågan och andra frågor kopplade till rennäringen får en snar lösning. Nuvarande rennäringslag lägger exempelvis hinder för samebyarna att bedriva andra näringar parallellt med renskötseln.
Det råder ett stort utbildningsbehov inom skogsnäringen. Regeringen borde göra en översyn över den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet. I översynen bör också problemet att erhålla praktikplatser för gymnasieungdomar belysas. Sverige är ett skogsland och skogsforskningen bör med tanke på den betydelse som skogen spelar för vårt land både ekonomiskt, socialt och miljömässigt vara ett prioriterat forskningsområde. Skogsforskningen måste vara stark både vad avser produktions- och miljöfrågor.
Det är därför viktigt att stärka de universitetsinstitutioner som bedriver en god skogsforskning. Det har dock skett en ökad efterfrågan på skoglig utbildning sedan slutet av 1990-talet. Regeringen borde i översynen också undersöka efterfrågan av lämpliga eftergymnasiala skogliga utbildningar t.ex. (KY-utbildningar). Folkpartiet är frågande till att så liten del satsats på kompetensutveckling inom skogssektorn. Den anslagsfinansierade rådgivningen har minskat med 48 %. De projekt som genomförts är långt ifrån tillräckliga. Det är viktigt att utbildningsinsatser fortgår för att miljömålet "Levande skog" skall uppnås. Grönare skog visade sig vara en lyckosam satsning, varför LBU-medel bör kunna disponeras till denna typ av skoglig kompetensutveckling.
Folkpartiet anser att en oberoende utvärdering och översyn av skogspolitiken bör göras. Skogsstyrelsen har fått minskade anslag samtidigt som de fått ökade krav på sig vad gäller bl.a. rådgivning. Vi anser att detta i längden är ohållbart. En genomgång av Skogsstyrelsens kärnverksamheter och uppdragsverksamhet bör därför ske och utgöra underlag för framtida ställningstagande om ansvarsfördelning och organisation. Folkpartiet förordar att följande belyses i en utvärdering:
Skogsstyrelsens kärnverksamhet - uppdragsverksamhen
Skogsvårdsorganisationen
Konflikten mellan produktions- och miljömålen
Samordning av olika skogsintressen (produktions-, miljö- och sociala intressen)
Tillväxtaspekterna
Samlad bedömning och strategi för naturvårdsavsättningarna
Det är av stor vikt att skogs- och miljöredovisningen utvärderas. All adekvat information skall finnas tillgänglig för att effektiva och hållbara skogsbruksåtgärder skall kunna planeras.
Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basindustrier och står för en stor del av Sveriges samlade export. Ägandet av skog är idag ojämnt fördelat över landet. I södra Sverige finns framför allt en stor andel privat ägd skog medan norra Sverige i huvudsak har statligt ägd skog. Det är i huvudsak via Sveaskog som staten äger stora skogsarealer. Det är vår uppfattning att staten inte skall bedriva kommersiell verksamhet där detta kan göras av det privata näringslivet. Risken för en snedvridning av konkurrenssituationen på marknaden och att statliga medel används för att indirekt stötta verksamheten är alltför stora. Ett statligt ägande ökar risken för att företag genom sitt speciella ägandeförhållande blir mer benägna att ta icke affärsmässiga risker, vilket också leder till en osund marknad.
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är sektorsansvarig myndighet. Det är av största vikt att denna myndighet får bestå som en fristående myndighet. En ansvarsfördelning bör ske mellan skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsvårdsstyrelserna bör ges utökade möjligheter att kunna bedriva sina viktiga rådgivningsinsatser. De ideella organisationernas potential bör också tas tillvara. Folkpartiet anser att det överväldigande antalet statliga företag bör avyttras. Vi anser t.ex. att staten inte bör ägna sig åt kommersiell skogsnäring utan att Sveaskog skall säljas ut. När detta görs bör försäljningen göras på ett sådant sätt att inte en enda stor privat skogsägare tillkommer utan att det är möjligt för lokala aktörer att delta. Detta kräver dock hänsynstagande till bl.a. marknadssituationen. Fram till dess en försäljning kan ske bör målet för Sveaskog vara att sköta samhällets skogar samt att tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar. Sveaskog bör, i takt med att den egna industrin avvecklas och rådande avtal löper ut, begränsa sin virkesförmedlande roll till att enbart omfatta statens skogar. Riksdagens beslut att sälja ut sågverk har ännu ej effektuerats. Orsaken till detta borde närmare redovisas. Detta gör ges regeringen till känna.
Globala klimatförändringar är ett av vår tids största miljöhot. Folkpartiet vill införa en global utsläppshandel med kvoter som fördelas solidariskt. På så sätt kan resursfördelning och effektivitet förenas. Att upprätta bindande globala överenskommelser om ett sådant system anser vi vara ett av klimatpolitikens viktigaste uppgifter. Folkpartiet vill däremot peka på att vårt åtagande enligt Kyotoprotokollet, nämligen att sänka koldioxidutsläppen, inte kan vila på kolsänkor. Kolsänkor utgör endast en mycket kortsiktig och otillförlitlig åtgärd som endast ger en viss effekt under en utökning av tillväxten av skogsråvara.
Samarbete på olika nivåer är oerhört värdefullt för att nå fram till ett hållbart globalt skogsbruk. Folkpartiet vill dock ytterligare understryka vikten av att tredje världens länder tydligare involveras i de globala skogsdiskussionerna. Skogsskövling och svedjebruk bidrar till klimatförändringar och jorderosion, vilket förhindrar utvecklingsländernas odlingsmöjligheter och hungerbekämpning.
De svenska bolagen har ett ansvar att följa de regler som gäller för god skogsvård även när avverkning sker utanför vårt lands gränser. Ingen onödig fördröjning bör därför ske vad avser kravet pååterplantering.
Genom uthålligt fiske bibehålls den biologiska mångfalden och levande kustsamhällen.
Att lokal och regional samförvaltning utvecklas är enligt Folkpartiet en av grundbultarna för att möjliggöra detta. En förutsättning för att detta skall vara möjligt och för att målet om att kust- och insjöfisket, vattenbruket och fritidsfisket skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden är att se till att möjligheter ges att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar även i skärgården/längs kusten. Orättvisan att man i dag inte vid kusten som i insjöarna har möjlighet att bilda fiskevårdsområdesföreningar, förädla fisket, ta betalt för det och övervaka uttaget måste försvinna om den utveckling vi vill se även i skärgården/kustområdet skall kunna ta fart. Slutar vi det eviga utredandet av kust- och insjöfisket, ger likadana grundförutsättningar och begreppet lokal/regional samförvaltning ett påtagligt innehåll där det verkligen blir delat ansvar mellan stat och olika nyttjandegrupper kommer vi att få se utveckling även i skärgården. Oerhört viktigt är att dessa grupper då verkligen delar kontrollen över utvecklingsinitiativ och de beslut och resurser som påverkar dem. Folkpartiet har bland annat föreslagit att det skall bli möjligt att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar såväl vid kust som i inland. För att möjliggöra detta krävs en lagändring i lagen om det fria handredskapsfisket.
Fisket har utretts i det oändliga. Fiskerinäringens, miljöorganisationers och andra berörda intressenters inflytande och ställning i förvaltningen av fiskresurserna måste förstärkas. På lokal och regional nivå måste samförvaltning utvecklas. Kunskaperna om fiskbestånd är inte tillräckliga för att garantera att fisket bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt. Förstärkt forskning krävs om fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald. Detta tillsammans med förslag om skärpt kontroll och övervakning, konsumentmakt via "miljömärkt fisk" och ett kraftfullt svenskt engagemang i EU:s fortsatta reformering av fiskepolitiken är den väg Folkpartiet vill gå.
Äldre teknik medförde att vissa områden inte kunde utnyttjas för fiske. De blev naturliga skyddsområden för fisk. Nu är många bestånd som tidigare inte fiskades intensivt utnyttjade, då ny teknik gjort detta möjligt. Sverige bör - i likhet med flertalet länder - på allvar börja avsätta skyddade områden i kustzonen. Detta för att skydda den marina miljön och förstärka fiskbestånden. Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelserna tillsammans med regionala och lokala intressenter spelar här en viktig roll. Fredade områden i havet, vars storlek får variera i takt med fiskbeståndens variation, kan vara ett effektivt instrument i fiskeriförvaltningen.
Det mest uppenbara problemet i dagens havsfiske är att mer fisk tas ur haven än vad som är biologiskt försvarbart. Överfiske är dock inte bara ett biologiskt problem, utan också ett allvarligt ekonomiskt problem. Sviktande fiskbestånd och överkapacitet i fångstsektorn gör att det överskott som havsfisket skulle kunna ge (resursräntan) inte tas till vara. Kostnaderna för fisket blir helt enkelt för höga i förhållande till värdet av fångsterna.
Det faktum att äganderätter saknas och att fisken alltsåär en gemensam resurs gör att det blir kapplöpning om fiske. För varje enskild fiskare blir det rationellt att kortsiktigt fånga så mycket fisk som möjligt. Även om det ligger i fiskets gemensamma intresse att bevara och vårda fiskeresurserna långsiktigt, finns det inga företagsekonomiska skäl för en enskild fiskare att väga in beståndens framtida utveckling i sitt agerande.
För att det ska vara företagsekonomiskt försvarbart för fiskarena att väga in de långsiktiga aspekterna, behöver de äga rätten till sitt eget fiske. Det skulle ge dem större frihet att planera när och hur de ska fiska. Det skulle även göra att fiskarena kan räkna med att det är de själva som kommer att dra nytta av ett långsiktigt agerande, t ex att få ett bestånd att återhämta sig. Då skulle överensstämmelsen mellan samhällets och enskilda fiskares intressen bli bättre.
Det finns olika metoder att indirekt skapa äganderätter (eller fångsträtter) till fisket. Territoriella användarrätter, andelssystem och lokal förvaltningär tre modeller. Statens roll i dessa system är att skapa institutioner eller spelregler som gör det möjligt för fisket att bli mer självreglerande. Alternativet är att staten styr och kontrollerar fisket i detalj. Erfarenheterna från EU och övriga världen visar emellertid att ett regleringssystem har mycket svårt att organisera fisket på ett hållbart och produktivt sätt.
Äganderätter löser dock inte alla frågor i fisket, t ex tillgången på kollektiva nyttigheter (t ex bevarandet av den marina miljön, biologisk mångfald, en viss art etc). Andra åtgärder, som exempelvis marina reservat och miljömärkning, behövs för att se till att kollektiva värden förknippade med de marina resurserna tas till vara.
Till de krav på marina reservat och miljömärkning av fiske och fiskeprodukter som Folkpartiet länge drivit lägger vi nu ytterligare förslag för förvaltningen av havets resurser. Vi anser att Fiskeriverket i högre utsträckning måste utnyttja sina bemyndiganden att fördela kvoterade bestånd med syfte att främja kustfisket. Så bör bl a ske i samband med den försöksverksamhet med samförvaltning som beslutats. Men detta är inte nog. Det måste bli möjligt att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar. Vi tror också att det som behövs för att förbättra situationen för fisken och fisket är ett förvaltningssystem som gör att samhällets och fiskarenas intressen stämmer bättre överens. Det skulle ge fiskarena mer frihet att styra sina egna verksamheter och minska behovet av statliga ingrepp. Kan man åstadkomma detta minskar också problemen med överkapacitet och utfiskning. Det finns naturligtvis inga perfekta lösningar men en rättsbaserad förvaltning kan dock få utvecklingen på rätt spår.
I ett andelssystem skulle ett lands del av TAC (total allowed catch) fördelas bland fiskarena (s.k. individuella fångstkvoter ITQ) enligt en förutbestämd fördelningsnyckel. I detta system får varje fiskare en rättighet att fånga en viss procent av varje TAC och får en indirekt äganderätt i fisket. Ett andelssystem förbättrar effektiviteten i fisket på två sätt. Först, genom att ha rätten till en viss fångst kan fiskaren utnyttja sin yrkeskunskap för att fånga sin andel när och hur han vill. Eftersom varje fiskares andel är säkerställd finns det litet eller inget behov av att tävla med andra fiskare om fångster och därmed överinvestera i fartyg och redskap. Han får istället ett egenintresse i att anpassa sin kapitalstock och ansträngningsnivå till den nivå som ger de bästa ekonomiska resultaten. För det andra, eftersom varje andel blir en värdehandling eller tillgång kommer det att uppstå ett egenintresse att förvalta dess värde på lång sikt.
För att ett ITQ-system ska kunna ge så stora ekonomiska fördelar som möjligt måste det uppfylla villkoren för väldefinierade äganderätter (fullständigt specificerade, exklusiva, överlåtbara, permanenta och skyddade). Dessutom måste kontrollen av individuella fångster fungera.
De försurade effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Både svavel- och kvävenedfallet har minskat rejält men fortsatta åtgärder krävs för att målet skall uppnås. Kraftfullare åtgärder krävs för att minimera utsläppen av försurade ämnen från marina bränslen då dessa står för 1/6 av nedfallet av försurade ämnen.
Markförsurning är ett allvarligt problem inte minst i Västsverige. Enligt SLU kommer man inte att komma tillrätta med problemen under överskådlig framtid om inte ytterligare insatser görs. Miljömålet "Bara naturlig försurning" kommer ej att uppnås utan åtgärder. Kalkinsatser i sjöar är inte tillräckligt utan behöver kompletteras med exempelvis skogskalkning och askåterföring från värmeverk. Folkpartiet anser att medel bör tillskjutas för fortsatt forskning vad avser skogskalkningsinsatser. Det är viktigt att skogskalkning sker på vetenskaplig grund. Det krävs en rejäl översyn av rådande kunskapsläge och en analys av lämpliga åtgärder samt omfattning.
Kväveläckaget från bl.a. jordbruket bidrar till övergödning av våra sjöar och vattendrag och i längden även av kustvattnet. Trenden har visserligen brutits men målet har inte uppnåtts. En åtgärd som visat sig kunna minska kväveläckaget är att satsa på en växande gröda under hösten som suger upp restkvävet. Fånggrödor och vallodling är ur denna synvinkel oerhört viktiga. Det är mycket angeläget att hejda försurningen av mark och vatten.
Greppa-Näringen-satsningarna inom jordbruket bör uppmärksammas.
Trots ökade nationella insatser måste även internationella överenskommelser fattas för att minska utsläpp i övriga Europa.
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Som varma EU-förespråkare ser vi här en stor möjlighet att lösa dessa gemensamma frågeställningar. EU:s kemikalielagstiftning REACH är ett nödvändigt instrument som dock behöver skärpas ytterligare för att bli tillräckligt effektivt.
Vad gäller både testkraven och krav på information är brister oacceptabelt. Folkpartiet anser att konsumenterna alltid skall ha möjlighet att veta vad olika produkter innehåller och har arbetat hårt för märkning, inte minst inom livsmedelssektorn. Regeringen bör fortsätta att driva dessa frågor i EU samt fortsätta att kritisera användning av Paraquat och liknande hälsofarliga bekämpningsmedel.
Även om nyproducerade varor så långt som möjligt skall vara fria från ämnen som är exempelvis cancerogena, bioackumulerade eller tungmetaller, finns de redan i naturen eller i befintliga varor.
Det är också angeläget att få kontroll av, och stopp på, sådant som kadmium i konstgödseln, beständiga kemikalier, antibiotika och andra farmakologiska ämnen i gödsel och rötslam.
Återföring av slam pååkermark kan därför accepteras först efter mycket noggranna tester så att slammet inte innehåller skadliga komponenter. Hormonpreparat som kommer ut i våra vattendrag är också ett stort problem.
Folkpartiet anser det mycket angeläget att skogsforskningen klarar av att lösa snytbaggeproblematiken utan att insektsmedel liknande Cypermetrin används. Den minskning som skett av bekämpningsmedel i svenskt jordbruk är positivt och genom ökad forskning, utbildnings- och informationsinsatser finns en ytterligare sänkningspotential både i Sverige och på internationell nivå. Ökade informationsinsatser krävs också för att minska hälsofarliga kemiska preparat i landets villaträdgårdar.
Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Detta mål ser dessvärre inte ut att kunna uppfyllas. Närsaltutsläppen till vattnet visar inte på någon tydlig minskning trots vidtagna åtgärder. Akuta och gemensamma åtgärder, inte minst runt Östersjön, är nödvändigt. Trots jordbrukets minskning på 19 % krävs ytterligare åtgärder. Fosforfällor, våtmarker, kantzoner, vallodling och fånggrödor är exempel på insatser som behöver prioriteras. Forskning och informationsinsatser behöver ytterligare stärkas. Detta gäller även för minskning av ammoniakavgångar.
Skogen och skogsmarken för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturvärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Likriktningen av den svenska skogen har pågått under lång tid. Den största skadan lär den s.k. 5:3-lösningen ha inneburit. Den innebar att lövskog ersattes av barrskog i stora delar av landet.
Fortsatt avsättning av skyddsvärd skog måste fortgå. Frivilliga avsättningar samt avsättningar där civilrättsliga avtal upprättas bör prioriteras. Ökade resurser behöver styras över till skogsvårdsstyrelserna som bedriver en stor och viktig informationsinsats. Dessvärre är projektet Grönare skog avslutat, en mycket lyckad satsning som höjde kunskapsnivån kring skogliga frågor. Folkpartiet anse därför att fortsatta informationsinsatser måste prioriteras. Ansvaret mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse vad gäller avsättningar mellan 5 och 20 ha behöver klargöras.
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Det som kommer att avgöra om detta mål uppfylls är hur implementeringen av EU:s jordbrukspolitik får för konsekvenser för hållandet av betande djur. Skulle det visa sig att betande mular minskar på ett drastiskt sätt behöver regeringen ha en beredskap för att genom LBU-åtgärder säkerställa ett tillräckligt stort antal betande djur.
Prisbilden på biobränsle kommer troligen att påverka intresset av röjningsinsatser. Regeringen har ett stort ansvar att inför LBU-reformen bevaka att detta mål uppfylls avseende ängs- och betesmarker, biotoper, inhemska djurraser samt hotade arter. Den särskilde utredaren Per Wramner anser att man bör införa ett landskapsperspektiv samt omfördela medel mellan olika stödformer till förmån för slåtterängar på sockerbetsodlingens bekostnad.
Folkpartiet har i sin landsbygdsmotion skissat på en ny organisation för de areella näringarna. Vi anser att det behövs en sammanhållande landsbygdspolitik. Det är dessutom helt i linje med intentioner från EU om att samla LBU och strukturfonder under ett tak. Det innebär ett samlat grepp också inom myndighet och verk. Folkpartiet anser därför att ett samlat verk inrättas, Verket för landsbygden och de areella näringarna, LAN. I LAN skall alla frågor som hör till näringsdelen av jord, skog, fiske och landsbygdsutveckling ingå. Det innebär de verksamheter som till stor del nu ingår i Glesbygdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket. Den del av Fiskeriverket som berör havsmiljön bör falla in under Naturvårdsverkets ansvarsområde. Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och de nuvarande skogsvårdsstyrelserna (framtiden en del av LAN) avseende skogliga skyddsfrågor bör tydliggöras och renodlas. Vi bedömer att det första steget kan tas redan till årsskiftet 2004/2005 och räknar med samordningsvinster i en storleksordning på 30-60 miljoner under perioden. Vidare ser vi att sammanslagningen bör vara helt genomförd vid halvårsskiftet 2005. Detta innebär att kostnaderna för Fiskeriverket och Jordbruksverket överförs till LAN vid årsskiftet och att kostnaderna för skogsvårdsorganisationerna överförs från halvårsskiftet 2005. Det fortsatta ansvaret för allt djurskydd skall ligga under Djurskyddsmyndigheten och regeringen bör få i uppdrag att till nästa år utreda vilka ytterligare verksamheter från nuvarande Jordbruksverket som skall flyttas till Djurskyddsmyndigheten. Folkpartiet vill också flytta över vissa delar av Jordbruksverkets inspektionsverksamhet vad avser t.ex. foderanläggningar till Livsmedelsverket och ökar därför anslaget med 5 miljoner. Detta skall i huvudsak täcka det nya uppdraget men kan också användas för ytterligare skärpningar av kontrollverksamheten. Det ligger då helt i linje med ansvaret "från jord till bord". Folkpartiet har länge krävt att livsmedelstillsynen i landets skärps. Vi konstaterar nu att regeringen utökar anslagen till Livsmedelsverket men vill påpeka att det är viktigt att utökningen oavkortat går till en förbättrad livsmedelstillsyn.
Folkpartiet har varit kritiskt till organisationen av distriktveterinärerna samt varnat för risken att statliga medel används för att konkurrera med privata aktörer och föreslår därför en viss neddragning av verksamheten.
Folkpartiet anser att man bör minska på anslaget till Jordbruksverkets insamlandet av statistiska uppgifter vad avser livsmedelsområdet. I linje med vår organisationsstruktur anser vi dels att dessa frågor bör ligga under Livsmedelsverket, dels att en minskning av anslaget bör kunna ske. Vi anser att det finns ett flertal organisationer och institut som arbetar med liknande frågor, varför en besparing är befogad. Dessutom bör man vara medveten om att statistiska insamlingar inte enbart genererar kostnader för den som samlar in informationen utan även för de som tillhandahåller informationen. Det finns alltså all anledning att ur ett företagarperspektiv försöka minska insamlingen av statistiska data.
Ekologiska odlare har många gånger varit en spjutspets i att åstadkomma ett långsiktigt hållbart brukande. Folkpartiet vänder sig ändå mot att regeringen särskilt bryter ut ekologisk odling och satsar på denna för att uppnåönskvärda miljömål. Vi anser att ekologisk odling kan spela en stor roll för att förbättra jordbrukets miljöprofil men detta gäller också andra insatser som t.ex. Greppa Näringen och Odling i Balans. Folkpartiet anser att de miljösatsningar som görs bland landets konventionella brukare har en mycket stor betydelse. Vi anser därför att olika miljöåtgärder skall vägas samman i LBU-programmen och satsningarna göras där man får mesta möjliga miljönytta. Därför vill Folkpartiet stryka konto 44:7 och överföra dessa pengar till konto 44:1.
Omarronderingsarbetet i Dalarna och angränsande län går alltför sakta, Folkpartiet vill att detta arbete påskyndas och anslår ökade anslag för detta. Folkpartiet vill även öka ersättningen för viltskador för att säkerställa en god ersättning till dem som drabbas av skador orsakade av de stora rovdjuren.
Folkpartiet vänder sig emot återföringen av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel m.m. Vi anser att detta går emot principen att förorenaren betalar och att denna typ av växling inte är effektiv. Vi vill istället förbättra jordbrukets situation med mer generella åtgärder inom företagspolitiken.
Folkpartiet vill ocksåöka satsningarna på forskning och utveckling inom området. Sveriges lantbruksuniversitet har haft en ekonomiskt besvärlig situation de senaste åren, och vi ökar anslagen här med 15 miljoner. Vidare gör vi en viss satsning på livsmedelsforskningen och ökar anslagen till externfinansieringen av denna forskning med 5 miljoner kronor.
Folkpartiet vill sätta krav på jordbruket så att man får en övergång från användningen av fossila bränslen till biobränslen. Vi tror att detta är en utveckling som på sikt gynnar jordbruket både för att man minskar sitt beroende av fossila bränslen och för att man själv kan bli producent av alternativen t.ex. RME (rapsmetylester). Folkpartiet föreslår därför krav på inblandning av förnybara drivmedel i samband med en sänkning av dieselskatten för jordbrukets och skogsbrukets maskiner. Folkpartiet bedömer att en inblandning av 2 procent förnybara drivmedel under år 2005 skall ställas som minimikrav. Det bör sedan utökas till att under 2006 vara 5 procent. Det skulle innebära en avsevärd sänkning av klimatpåverkande utsläpp.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 2005
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 2005
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 2007