En god miljöär en överlevnadsfråga och en fråga om livskvalitet. Miljöpolitiken utgår från människors engagemang för att komma tillrätta med miljöproblemen. Hållbar utveckling når vi endast i samarbete mellan individer, företag, olika politiska nivåer och nationer. En hållbar tillväxt förutsätter att jord, skog och havsresurser nyttjas på ett sunt sätt. En kortsiktig vinning måste stå i relation till den långsiktiga rikedom som miljösatsningar ger. Vi ska fortsätta att arbeta för ett bra företagsklimat där den miljödrivna utvecklingen och konkurrenskraften hos svenska företag främjas.
Sverige måste på olika sätt medverka i det internationella miljösamarbetet. Detta gäller inte minst inom EU. Vi vill att EU ska ta sig an miljön som nästa stora utmaning och forma en gemensam europeisk miljöpolitik, Common Environmental Policy (CEP). Man behöver utforma gemensamma miljömål inom unionen, för att sedan utarbeta verktygen och åtgärderna. Vi vill också att EU inför miniminivåer för miljöskatter samt att EU:s ekonomi miljöprövas. En viktig del i det internationella miljöarbetet är biståndet. Centerpartiet har avsatt sammanlagt 2,9 miljarder under budgetperioden som öronmärks för miljöbistånd.
Den internationella marknaden för miljöteknik beräknas uppgå till cirka 4 000 miljarder kronor. En internationalisering av ett miljöanpassat näringsliv kan leda till ökad försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Miljödriven utveckling ger den tillväxt som Sverige behöver. Centerpartiet vill fortsätta att använda marknadskrafterna för att ställa om till ett hållbart samhälle. Vi använder oss av såväl ekonomiska som administrativa styrmedel. Vi vill också stimulera dem som väljer att gå före.
Klimatfrågan är avgörande för livet på jorden. Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en enorm global utmaning. Centerpartiet anser att man redan nu måste staka ut riktningen för hur vi ska kunna nå det mål som Sveriges riksdag har satt upp - att Sveriges utsläpp av växthusgaser ska halveras till år 2050. Vi är beredda att fatta beslut om delmål, som pekar ut riktningen för näringslivet och medborgarna. Exempel pååtgärder som vi föreslår är fortsatt satsning på KLIMP, förbättrad kollektivtrafik i hela landet, klimatforskning och resurser till energieffektivisering.
Förslaget om en ny kemikaliepolitik (REACH) har tyvärr tunnats ut. Det är därför extra viktigt att Sverige är aktivt i arbetet med att skärpa förslaget. All användning av särskilt farliga ämnen som inte har godkänts borde uttryckligen förbjudas i REACH. Det måste finnas ett tydligare krav på industrin att bedöma och hantera risker med kemikalier samt ett bättre sanktionssystem om de inte följer reglerna.
Vi måste värna den biologiska mångfalden. Ängs- och hagmarker utgör oersättliga miljöer för många växter och djur. De spelar också en stor roll för människors välbefinnande. Ersättningsnivåerna måste därför ligga på en nivå som inte hotar dessa markers fortsatta existens. Centerpartiet förordar långsiktiga naturvårdsavtal för bevarandet av den biologiska mångfalden i skogen. Även naturmiljöer i tätorter och städer måste framhållas mer. De spelar en stor roll för oss människor. Många är också de hotade unika naturmiljöer som finns under vattenytan. Centerpartiet föreslår att det inrättas fler marina reservat och/eller andra typer av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskenäring, länsstyrelse, forskare och kommuner. Gentekniken är, rätt nyttjad, till stor nytta inom jordbruk och livsmedelsproduktion liksom inom medicin och miljövård. Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför ha stränga regler som skyddar människan och miljön. Försiktighetsprincipen måste alltid tillämpas.
1 Sammanfattning 1
2 Innehåll 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Inledning 7
5 Miljön i EU och övrigt internationellt samarbete 7
5.1 Europa behöver en gemensam miljöpolitik 8
5.1.1 Common Environmental Policy - CEP 8
5.1.2 Miniminivåer för miljöskatter 9
5.1.3 Miljöpröva EU:s ekonomi 9
5.1.4 Skärpning av kemikaliepolitiken 10
5.1.5 Tydliggör EU:s fiskereform 10
5.1.6 EU:s viktiga roll på genteknikområdet 10
5.2 Miljöbistånd 11
6 Miljödriven tillväxt 11
6.1 Miljöteknikexport 12
6.2 Miljödriven affärsutveckling 12
6.3 Riskkapitalfonder 13
6.4 Skatteväxling 13
6.5 Utsläppsrätter 13
7 Miljöbalken och dess efterlevnad 14
7.1 Miljöbalkskommittén 14
7.2 Miljöbrott till havs 14
7.3 Miljöåklagare och miljöpoliser 15
8 Klimatförändringarna 15
8.1 Flexibla mekanismer och kolsänkor 16
8.2 Klimatinvesteringsprogrammen - KLIMP 16
8.3 Ett grönt transportsystem 17
8.4 Klimatforskning 17
8.5 Bostäder med klimathänsyn 17
8.6 Omställning av energisystemet 18
9 Kemikalier 18
9.1 Utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar i kommunerna 18
9.2 Läkemedel 19
9.3 Åtgärdsprogram för minskade dioxinutsläpp 19
9.4 Förorenade markområden 19
9.4.1 Staten - städa upp framför egen dörr! 20
9.4.2 Vikten av effektivt utrednings- och saneringsarbete 20
10 Biologisk mångfald 21
10.1 Ängar och hagmarker 21
10.1.1 Ett rikt odlingslandskap 21
10.1.2 Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen 21
10.1.3 Hur når vi ett långsiktigt hållbart jordbruk? 22
10.2 En rik skog 22
10.2.1 Reservatsbildning 23
10.2.2 Spritt ägande av skogen 24
10.2.3 Lövskogsplantering 24
10.3 Sjöar och hav 25
10.3.1 Marina skyddsområden 25
10.3.2 Övergödning 25
10.3.3 Utsläpp av olja och miljögifter 26
10.3.4 Hotade fiskbestånd 26
10.3.5 Östersjön 26
10.4 Grönområden i storstäder och tätorter 27
10.5 Turism och naturvård i samarbete 27
10.6 Genteknik och GMO 28
11 Forskning 29
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att miljöpolitiken måste ta sin utgångspunkt i människors engagemang och kärlek till naturen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att Sverige spelar en aktiv roll samt att nya arenor skapas i internationellt miljösamarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Sveriges agerande inom EU och vikten av en gemensam europeisk miljöpolitik samt gemensamma miljömål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en ökad andel majoritetsbeslut på miljöområdet inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige skall arbeta för att miljöpröva EU:s ekonomi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om miljödriven tillväxt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen tillsammans med svenska miljöteknikföretag skall lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om inrättandet av riskkapitalfonder för miljöinvesteringar i näringslivet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs att en parlamentarisk utredning bör ges i uppdrag att ta fram förslag på nationella och regionala system för handel med utsläppsrätter på miljöfarliga utsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder för minskad klimatpåverkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör inom såväl EU som andra internationella organ arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser kommer till stånd inom klimatområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att för att nå målet om lägre energiförbrukning i bostäder måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation och omfattande ombyggnation förbjudas.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utbytes- och försiktighetsprincipen skall vara vägledande såväl i Sveriges som i EU:s kemikaliepolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om några grundläggande principer i REACH som Sverige bör driva inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige inom EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för minskade dioxinutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av betande djur och ersättningar till ängs- och betesmarker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart jordbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av lövskog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta fler marina reservat och/eller andra typer av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskenäring, länsstyrelse, forskare och kommuner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att åtgärderna för att minska övergödningen måste intensifieras och insatser för minskade utsläpp av närsalter skall stimuleras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor och djur.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av t.ex. reservat och naturskyddsområden.1
1 Yrkandena 8 och 22 hänvisade till NU.
2 Yrkandena 12 och 21 hänvisade till BoU.
Miljöfrågorna berör alla. Det handlar om vår rätt att få dricka rent vatten, äta fisken vi fångar och uppleva naturens fantastiska mångfald. En god miljöär en överlevnadsfråga och en fråga om livskvalitet. Miljöpolitiken utgår från människors engagemang för att komma tillrätta med miljöproblemen. Hållbar utveckling når vi endast i samarbete mellan individer, företag, olika politiska nivåer och nationer.
För att miljöfrågorna ska ges utrymme på den globala politiska agendan, är det viktigt att de löses i ett internationellt perspektiv samt fokuseras för att tillväxten ska vara hållbar. Globalt miljösamarbete måste börja inom det egna landet. Sverige ska genom eget agerande vara en pådrivande miljönation inom EU.
En hållbar tillväxt förutsätter att jord, skog och havsresurser nyttjas på ett sunt sätt och med respekt för ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella samband. En kortsiktig vinning måste stå i relation till den långsiktiga rikedom som miljösatsningar ger. De förnyelsebara resurserna utgör grunden för den miljödrivna utvecklingen. Vi ska fortsätta att arbeta för ett bra företagsklimat där den miljödrivna utvecklingen och konkurrenskraften hos svenska företag främjas. Vårt produktionssystem måste bygga på biologiska grunder och de naturliga systemens gränser. Det handlar om att bruka utan att förbruka!
Vad som ovan anförts om att miljöpolitiken måste ta sin utgångspunkt i människors engagemang och kärlek till naturen bör ges regeringen till känna.
Sverige måste på olika sätt medverka i det internationella miljösamarbetet. Den framskjutna plats som Sverige har i miljösammanhang måste utvecklas. Miljöproblemen håller också på att utvecklas till anledningar till konflikter, vilket ytterligare stärker motivet till internationellt samarbete. De mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet. Vattenbrist kan också vara en grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstöring förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta steget in i framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande. Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt miljösamarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som EU och FN. Centerpartiet vill också att det inrättas en Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens, som en form av mellanstatligt samarbete.
Vad som ovan anförts om vikten av att Sverige spelar en aktiv roll samt att nya arenor skapas i internationellt miljösamarbete bör ges regeringen till känna.
EU kan bli verktyget för att lösa våra miljöproblem. Vi tror på EU. Centerpartiet menar att EU skall ägna sig åt de stora frågorna men låta bli de små. Vi vill att Europa ska ta sig an miljön som nästa stora utmaning och forma en gemensam europeisk miljöpolitik, Common Environmental Policy (CEP). Den gemensamma miljöpolitiken måste bygga på att vi inte låter länder smita undan sitt miljöansvar. Den europeiska miljölagstiftningen kan inte vara beroende av några länders välvilja och strävan efter att vara föregångare och gå före när det gäller miljölagstiftning. Föroreningar till haven och luften stannar inte vid gränskontroller. De bryr sig inte om nationernas gränser.
Centerpartiet anser att den svenska regeringen är en dålig företrädare för Sverige, när det gäller miljöpolitiken i EU. Istället för att huka och gå undan borde den svenska regeringen stå upp för miljöfrågorna under minister-, stats- och regeringsmötena. Det räcker inte med en ambitiös miljöpolitik på hemmaplan. Det är hög tid att Sverige nyttjar de möjligheter som EU-medlemskapet givit oss.
En gemensam europeisk miljöpolitik gynnar tillväxten. Precis som miljöföroreningar rör sig fritt över gränserna arbetar många företag i flera europeiska länder. Det som företagen behöver är regler som är enkla och lika i hela EU. Därför är en europeisk miljöpolitik också bra för företagandet.
Liksom Sverige formulerat 15 nationella miljömål, bör EU slå fast ett antal gemensamma mål. Tydliga och gemensamma mål kommer att underlätta arbetet med att utforma konkreta åtgärder och lämpliga styrmedel. Självfallet ska de nationella miljömålen finnas kvar parallellt, som ett komplement till unionens miljömål.
Vad som ovan anförts om Sveriges agerande inom EU och vikten av en gemensam europeisk miljöpolitik samt gemensamma miljömål bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet har tagit fram ett första förslag till inriktning på en gemensam europeisk miljöpolitik. Fortsättningsvis använder vi begreppet CEP, Common Environmental Policy, med tanke på att vi avser att förslaget ska diskuteras i ett internationellt och vidare perspektiv.
Målen för en gemensam europeisk miljöpolitik (CEP) bör vara tvådelat:
För det första måste ambitionsnivån i EU:s inre miljöarbete stärkas. Långtgående miljöskatter och lagstiftning blir möjliga om alla länder samarbetar. Inget land borde få locka till sig företag och jobb med lägre miljökrav - s.k. miljödumpning. Genom en fortgående utvidgning med fler länder, och genom ett massivt miljö- och utvecklingsbistånd till övriga länder i närområdet, kan miljösituationen i Europa radikalt förbättras.
För det andra måste EU ta på sig rollen att vara miljöns stridbare förkämpe i det internationella samarbetet. Inom ramen för FN, WEU, IMF och Världsbanken ska EU vara starkt pådrivande för att skärpa och utvidga internationella miljökonventioner och bidra till att anpassa regelverk för handeln i en riktning som försvårar miljödumpning. I kraft av en ökad politisk samstämmighet i miljöfrågorna och en stor ekonomisk tyngd, kan EU som enda globala aktör sätta press på USA. Den möjligheten bör i ökad utsträckning användas. EU:s globala miljöpolitik bör ha ett solidariskt utvecklingsperspektiv gentemot de fattigare länderna. Ett förstärkt bistånd med tydlig inriktning mot hållbar utveckling bör vara ett viktigt fundament.
Vi måste ha en tydlig miljöstyrning på EU-området, då nationella konkurrensvillkor alltmer ersätts av internationell konkurrens på den gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor p.g.a. olika miljöregler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft men också som ett hinder, vilket redan nämnts i denna motion. Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att komma över detta hinder. Att använda skatteinstrumentet kan stimulera teknikutvecklingen samtidigt som länderna inom EU inte utsätter varandra för skattekonkurrens på ett så viktigt område som miljön. Sverige måste våga ta steget och driva frågan om miniminivåer för miljöskatterna i EU och att dessa skattenivåer kan beslutas genom majoritetsbeslut. Detta vore bra för miljön, och det är ett bra sätt att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom EU.
I grund och botten är detta inte en skattefråga utan en miljöfråga. Att införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter betyder inte att EU ska ha harmoniserade skatter på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där ökad överstatlighet är nödvändig. Detta gäller naturligtvis även på miljöskatteområdet. Den ökade överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig om EU ska kunna agera som en stark kraft på den internationella miljöscenen. Samtidigt som det behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det viktigt att slå fast, att enskilda länder måste kunna gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv för detta. Vad som ovan anförts om en ökad andel majoritetsbeslut på miljöområdet inom EU bör ges regeringen till känna.
EU:s politik skall inte stödja aktiviteter inom olika politikområden som i miljöpolitiska sammanhang måste bekämpas. Miljökonsekvensbeskrivningar måste genomsyra EU:s verksamhet. Det är helt enkelt dags att miljöpröva EU:s ekonomi. Att redan från början väga in de miljömässiga effekterna gör att beslut, som är negativa för miljön, kan undvikas eller att miljöeffekterna minimeras. Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi skall miljöprövas. Om EU skall kunna ställa krav på andra så måste man själv agera som ett föredöme. Vad som ovan anförts om att Sverige skall arbeta för att miljöpröva EU:s ekonomi bör ges regeringen till känna.
Det förslag som EU-kommissionen lagt om den gemensamma kemikaliepolitiken REACH kommer inte att få den effekt som krävs för att minska de naturfrämmande ämnena i ekosystemen. I det förslag som nu ligger är principerna urvattnade. Därmed riskerar kemikalieanvändningen att gååt helt fel håll, för de länder som redan gått före med att begränsa kemikalieanvändningen. Det får aldrig bli så att något land tvingas sänka sin nivå i kemikaliepolitiken.
Sedan 1996 har EU som mål att minska fiskeflottans kapacitet med minst 40 procent. De hittills genomförda nedskärningarna har dock enbart utgått från fiskeflottans tonnage. Samtidigt som tonnaget minskat har fartygens fångstkapacitet ökat genom effektivare fångstmetoder och utrustning, vilket bland annat stimulerats av subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar. Det är inte rimligt att EU har mål och medel som går i helt motsatt riktning. Därför är det viktigt att upphöra med subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar och dessutom komplettera fiskereformen med tydliga tidtabeller och aktionsplaner för att minska fiskeflottans kapacitet. För att uppsatta mål om att minska fiskeflottans kapacitet verkligen ska fullföljas av respektive land krävs också att det finns ett fungerande sanktionssystem.
Gentekniken är ett utmärkt exempel på en fråga där samarbete på EU-nivåär bättre än parallella nationella beslut. Beslut på EU-nivå måste dock, som alltid, ge möjlighet för regioner och länder att ha möjlighet att ingripa om det finns risk för skador på människors hälsa eller miljön. EU måste verka för att enskilda länder eller regioner har möjlighet att snabbt stoppa odling av genetiskt modifierade grödor om fara för miljö eller hälsa uppstår. Reglerna för godkännande av genetiskt modifierade grödor måste hela tiden också hållas uppdaterade så att de är i takt med utvecklingen. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på vad som ovan anförs om vikten av att enskilda länder eller regioner har möjlighet att snabbt stoppa odling av genetiskt modifierade grödor om fara för miljö eller hälsa uppstår. Men detta har ännu inte behandlats av riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa vårt krav.
EU har en central roll att spela på den internationella miljöscenen. Som ett av världens största och därmed viktigaste handelsblock kan EU vara med och påverka utvecklingen. Det är nödvändigt att EU tar detta ansvar även på genteknikområdet.
Uppmärksamhet måste också riktas mot de länder som är på väg in i EU samt mot de länder längre österut, t.ex. Ukraina, Vitryssland och Georgien, där regelverken inte är lika utvecklade. Det finns därmed risk för att oönskade egenskaper sprider sig genom t.ex. korspollinering till ekosystemen i Central- och Västeuropa. Sverige bör verka inom EU för att regelverket för godkännande av odling av GMO i närliggande områden, utanför unionen, skärps och harmoniseras med EU:s regler.
Västvärldens välstånd har i stor utsträckning byggt på förbrukning av ändliga naturresurser och kortsiktig planering. Denna strävan har också inneburit en rovdrift på resurser i andra delar av världen, något som förstärks då dessa länder själva eftersträvar välstånd och utveckling enligt samma linjer som västvärldens välstånd byggts. Det har också inneburit och innebär fortfarande exploatering av mänskliga resurser i utvecklingsländerna. Det industrialiserade jordbruket har lett till en utarmning av artrikedomen samt en minskning av den genetiska variationen hos grödorna.
Många miljöproblem är gränsöverskridande, vare sig de uppstår på lokal, regional eller nationell nivå. Människans påverkan på den naturliga växthuseffekten kan fåödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer och därmed människors möjlighet att påverka sin vardag och uppnå en god livskvalitet. Förändringar i klimatet kommer att drabba främst de fattiga länderna. Fattiga människor i tätt befolkade områden i utvecklingsländer är också de mest utsatta för naturkatastrofer, eftersom de ofta bor på de mest riskfyllda platserna.
Det krävs omfattande insatser inom jord- och skogsbruk, livsmedels- och landsbygdsutveckling. Centerpartiet har avsatt stora resurser till bistånd, varav 300 miljoner kronor öronmärks för miljöbistånd (sammanlagt 2,9 miljarder under budgetperioden). Miljöbiståndet utgör en viktig del i strävan för att uppnå biståndsmålet på en procent av BNI.
En hållbar utveckling är grunden för all tillväxt. Den hållbara utvecklingens tre ben (socialt-ekonomiskt-miljömässigt) visar att miljöpolitiken inte får särskiljas från andra politikområden, utan måste ses som ett medel att åstadkomma långsiktig ekonomisk tillväxt och social utveckling. Centerpartiet anser att den miljödrivna teknikutvecklingen har en stor potential. Miljön som drivkraft skapar nya tillväxt- och utvecklingsmöjligheter för näringslivet som främjar arbetsmarknaden. Ekonomi, ekologi och sociala aspekter hänger ihop och sammankopplade skapar dessa en hållbar tillväxt. Centerpartiet anser att det hållbara tillväxtresonemanget kan främja tillväxtpotentialen i hela landet. Det är våra naturresurser som bygger upp hela vår samhällsekonomi. Naturresurser, som brukas på ett ansvarsfullt sätt, kan skapa nya och goda förutsättningar på framförallt landsbygden. Ett bra exempel är framställning av biobränslebaserad energi som har stora utvecklingsmöjligheter. Biobränslen utgör en viktig del i omställningsarbetet mot ett hållbart energisystem.
Centerpartiet har stark tilltro till miljötekniken, samt till de kunskaps- och tjänsteföretag med miljöinriktning som har vuxit fram. Företag som har ett proaktivt miljöarbete i sin verksamhet har ofta en resurseffektiv produktion och en högre miljömedvetenhet i organisationen. Denna proaktiva hållning måste tydliggöras även i de politiska budskapen och miljön måste användas som en drivkraft för att främja hållbar tillväxt. Vad som ovan anförts om miljödriven tillväxt bör ges regeringen till känna.
Svenska företag har, genom en strängare miljölagstiftning och högre miljökrav från kunder, fått ett försprång i den miljödrivna utvecklingen jämfört med utländska konkurrenter. Detta försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är idag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Centerpartiet har sedan länge varit pådrivande för att Sverige ska bli mer proaktivt för att bli världsledande inom miljödriven utveckling och miljöexport. Det krävs en samlad strategi för att Sverige ska gå från att vara nettoimportör av miljöteknik till att bli en ledande aktör på denna marknad. Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet, bransch- och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas och olika kompetenser kan komplettera varandra. Detta kan på sikt ge utökade möjligheter att agera på såväl den svenska som den utländska marknaden. Vad som ovan anförs om att regeringen tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport bör ges regeringen till känna.
Den internationella marknaden för miljöteknik beräknas uppgå till cirka 4 000 miljarder kronor. Tillväxttakten för denna marknad ligger på 5-20 procent per år. En internationalisering av ett miljöanpassat näringsliv kan leda till ökad försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Miljödriven utveckling ger den tillväxt som Sverige behöver. En metod för att sprida miljöteknik på en internationell marknad är att jobba med s.k. flexibla mekanismer. Flexibla mekanismer innebär att man, istället för att göra en ytterligare utsläppsminskning hos det egna företaget, gör en miljöinvestering i en annan bransch eller i ett annat land.Miljöeffekten är ju densamma oavsett var ett utsläpp sker, medan kostnaden för att minska utsläppen varierar påtagligt. Flexibla mekanismer är mest kända genom att de används inom klimatarbetet. I EU:s handelssystem med utsläppsrätter för växthusgaser finns tre olika flexibla mekanismer. Centerpartiet ställer sig positivt till att använda flexibla mekanismer, så länge man också jobbar med ytterligare investeringar och höjda målsättningar på hemmaplan. Styrmedlet är användbart och bör även kunna utnyttjas inom andra områden. Ett exempel på område skulle kunna vara utsläpp av kväve- och svavelföroreningar från fartygstrafiken.
Centerpartiet vill stimulera de företag som väljer att gå före. Generellt så menar vi, att det är bättre att stimulera och uppmuntra dem som väljer ett miljövänligare alternativ än att försöka ändra människors och företags beteenden genom straff. Stimulansen till företag som väljer att arbeta med miljö och etik kan vara lättnader rent skattemässigt. En annan viktig åtgärd är att inrätta riskkapitalfonder för miljöinvesteringar. Det är inte alltid så lätt att hitta finansiering till ny, obeprövad teknik och därför är det nödvändigt med en riskkapitalfond, som gör att investeringar med stor miljönytta ändå kan bli av. Vad som ovan anförts om inrättandet av riskkapitalfonder för miljöinvesteringar i näringslivet bör ges regeringen till känna.
Skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Om skatteväxlingen används rätt, är finessen att man kan få ut dubbel miljönytta: Dels att miljöfarliga aktiviteter kostar mer, dels att man kan stimulera alternativen. Begreppet skatteväxling ska inte missbrukas. Det måste vara tydligt att en höjd skatt också resulterar i motsvarande sänkta skatt på alternativet. I Centerpartiets motion "Byt bränsle i tanken" har vi kritiserat regeringen och dess samarbetspartiers s.k. gröna skatteväxling, där man inte kan se de tydliga effekterna av växlade skatter. Centerpartiet vill se en grön skatteväxling i Sverige, som har raka rör mellan höjda miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter. Den nuvarande skatteväxlingen inriktas enbart på att höja miljöskatter för hushållen och i motsvarande grad sänka inkomstskatter. Detta innebär att man förstärker den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Det får inte heller bli så att staten blir så beroende av skatteinkomsterna, att man därmed inte prioriterar att få en optimal miljöstyrning.
Centerpartiet är positivt till att införa system för handel av utsläppsrätter. Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrätter fungerar dock inte på alla områden, varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser.
Centerpartiet välkomnar EU:s system med utsläppsrätter för växthusgaser, som ett led att införliva Kyotoprotokollet. Detta är dock endast ett första steg med att använda utsläppsrätter som styrmedel i miljöpolitiken. Det är dags att gå vidare och undersöka inom vilka fler områden som utsläppsrätter kan användas. En parlamentarisk utredning bör därför ges i uppdrag att ta fram förslag på nationella och regionala system för handel med utsläppsrätter på miljöfarliga utsläpp. Detta bör ges regeringen till känna.
Över hälften av alla utdömda miljöbrott i Sverige har bedömts som ringa brott, d.v.s. mindre förseelser såsom nedskräpning, för sent inlämnade miljörapporter etc. Alltmer resurser går åt till utredningsarbeten hos åklagare och polisen, eftersom tillsynsmyndigheten vid blotta misstanken om miljöbrott måste anmäla detta. Dessutom måste en miljösanktionsavgift påföras den som gjort en lagöverträdelse. Denna dubbel-bestraffning gäller oavsett grovhet i överträdelsen. Miljöbalken måste omarbetas så att den beaktar både näringslivs- och miljöintressen. Ekologi och ekonomi måste förenas på ett sunt sätt i strävan mot en hållbar utveckling.
Den parlamentariskt sammansatta Miljöbalkskommittén ser nu över miljöbalken. Centerpartiets utgångspunkt i detta översynsarbete är bland annat:
Miljöbalken måste bli mindre teoretisk och istället bättre anpassad till verkligheten.
Företagare ska kunna vända sig till tillsynsmyndigheten för att få bra råd och service utan att riskera påföljder. Miljöbalken bör främja samarbete, inte utgöra ett hinder.
Miljöbalken måste utformas så att rimlighetsbedömning kan göras i det enskilda fallet. I många fall är sanktionsavgift mer rimligt än åtalsanmälan. Miljöbrotten måste få konsekvenser i proportion till brottets art.
Centerpartiet har tidigare yrkat på ovanstående principer vid översynen av miljöbalken men detta har ännu inte behandlats av riksdagen, varför vi väljer att inte återupprepa våra krav.
Svenska vatten drabbas årligen av många skadliga utsläpp, trots att lagstiftningen förbjuder oljeutsläpp och dumpning. Huvudorsaken till miljöbrott till havs är att minimera kostnader. Brotten föregås ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten av att bryta mot reglerna. De straffrättsliga sanktionerna måste fungera och det ska vara kännbart att överträda reglerna. Brott mot miljöreglerna ska aldrig löna sig. De straffrättsliga sanktionerna måste skärpas, för att i större utsträckning förhindra att miljöbrott till havs begås. För vidare argumentation och yrkanden, se Centerpartiets Östersjömotion från riksdagsåret 2003/04.
Miljöbrottslingar slipper straff för att åklagare och poliser saknar resurser. Närmare 3 000 ärenden väntar på utredning hos landets miljöåklagare. Samtidigt tvingas utbildade miljöpoliser att arbeta med annat för att resurserna är så knappa. Det är dags att prioritera miljöbrotten högre, varför extra medel bör anslås till miljöåklagare och polisen. För yrkande i detta avseende hänvisas till Centerpartiets UO-motion.
Klimatfrågan är avgörande för livet på jorden. Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en enorm global utmaning. Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan fåödesdigra konsekvenser för oss och för kommande generationer. Det är vår skyldighet att ta klimatfrågan på allvar och agera för att motverka klimatförändringarna. Oljan är dessutom inte oändlig, varför vi bör påbörja omställningen av vår energianvändning, till förnyelsebar energi, med hänsyn till kommande generationer.
Sedan Ryssland undertecknat Kyotoprotokollet, träder detta i kraft. EU:s målsättning och åtagande i Kyotoprotokollet är att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % från 1990 års nivå till åren 2008-2012. Vi kommer att följa utvecklingen efter igångsättandet av handel med utsläppsrätter. Det är viktigt att Sverige intar en stark position för att driva klimatarbetet vidare internationellt.
Centerpartiet anser att man redan nu måste staka ut riktningen för hur vi ska kunna nå det mål som Sveriges riksdag har satt upp - att Sveriges utsläpp av växthusgaser ska halveras till år 2050. Vi är beredda att fatta beslut om delmål, som pekar ut riktningen för näringslivet och medborgarna. Detta är oerhört viktigt för att investeringar ska komma till stånd och prioriteringar av forskningsresurser ska kunna göras. Det gäller att vi också kan höja blicken och lägga upp en plan för efterföljande år, såväl inom Sverige som inom EU-samarbetet. För yrkande i detta avseende hänvisas till Centerpartiets motion "Byt bränsle i tanken!".
För att vi skall kunna uppnå klimatmålen föreslår Centerpartiet bland annat följande åtgärder:
Handel med utsläppsrätter av växthusgaser som på sikt också måste inkludera transport- och hushållssektorn
System med flexibla mekanismer och kolsänkor (på kort sikt)
Fortsatt satsning på KLIMP
Bortre parentes för nytillverkade fossilbränsledrivna fordon 2015
Internalisering av samtliga transportslags miljökostnader
Förbättrad kollektivtrafik i hela landet
Flytta godstransporter till järnväg och sjöfart
Nollemissionsfordon hos statliga myndigheter, bolag och verk
Höjd skrotningspremie för gamla bilar
Gröna bränslecertifikat
Auto-Oil-direktivet omarbetas, så att en högre etanolinblandning blir möjlig i bensin
Differentierad fordonsskatt baserad på utsläpp
Klimatforskning
Gröna elcertifikat
Sänk kraftvärmebeskattningen
Resurser till energieffektivisering
Bygg energisnåla bostäder
Vad som ovan anförts om åtgärder för minskad klimatpåverkan bör ges regeringen till känna.
Det system som EU är på väg att införa med utsläppsrätter för växthusgaser är ett viktigt första steg att ge miljön ett tydligt pris. Det är beklagligt att transportsektorn, som står för 1/3 av koldioxidutsläppen, undantas från systemet. Även transportsektorns miljökostnader skall internaliseras och därmed omfattas av systemet med utsläppsrätter. Systemet med flexibla mekanismer kommer att ingå i systemet. Sverige bör aktivt medverka till att utforma och delta i en försöksverksamhet med flexibla mekanismer.
Kolsänkor är åtgärder som ökar naturens förmåga att binda kol t.ex. skogsplanteringar. I ett inledande skede utgör kolsänkor ett komplement till flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock inte kolsänkorna i sig själva som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör därför i ett längre perspektiv fasas ut.
Satsningarna på klimatinvesteringsprogrammen (KLIMP) har varit lyckade. Det tydliga kravet på klimateffekt har gjort att programmen verkligen kommer att medföra minskad klimatpåverkan. Centerpartiet är därför positivt till att fortsätta satsningarna på KLIMP, inte minst för att det finns så många ansökningar som fått avslag men ändå har en tydlig klimateffekt. Det har visat sig att ca hälften av årets ansökningar är sådana som avslagits året innan och alltså inte funnit någon alternativ finansiering under året. Utan KLIMP kan vi alltså gå miste om viktiga klimatåtgärder.
Transporterna utgör en stor belastning i klimatarbetet och deras andel uppgår till ca en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Transportsystemen måste miljöanpassas för att minska miljöpåverkan. Valet av såväl bränslen som transportslag har en avgörande roll i detta avseende.
Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där såär möjligt. Ytterligare argumentation och yrkanden finns i Centerpartiets motioner "Byt bränsle i tanken!" och "Trafiksäkerhet".
Arbetet med att minska olika former av påverkan på klimatet måste föras på kort och lång sikt. Kortsiktiga åtgärder måste kombineras med långsiktiga strategier för att nå målet, att till år 2050 minska utsläppen av växthusgaser till 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare. För att nå detta mål behövs en fortsatt hög tillväxt och standard för befolkningen i Sverige och i andra länder, och en långsiktig forskningsstrategi för minskning av utsläpp av växthusgaser måste komma till stånd. Sverige bör, såväl inom EU som inom andra internationella organ, arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser kommer till stånd inom klimatområdet. Detta bör ges regeringen till känna.
I Centerpartiets motion "Byt bränsle i tanken" har vi också argumentation och yrkanden kring en intensifierad forskning och utveckling kring förnyelsebara drivmedel.
Trots att det finns teknik för att bygga energisnåla bostäder så har inte marknaden bidragit till att använda denna teknik. 40 % av Sveriges elenergi används för uppvärmning och luftkonditionering av bostäder och lokaler. Mer energieffektiva bostäder måste stimuleras att byggas. Det måste löna sig också ekonomiskt att göra "klimat-investeringar" i våra bostäder.
Idag finns det fortfarande möjlighet att installera direktverkande elvärme i en- och tvåbostadshus, både vid ny- och ombyggnation. För att sänka energiförbrukning måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation och omfattande ombyggnation förbjudas. Detta bör ges regeringen till känna.
Energipolitiken ska ha som utgångspunkt att söka en bred politisk enighet med flera politiska partier, för att garantera långsiktiga och stabila spelregler och bidra till en hållbar utveckling. Centerpartiet har tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet nått en överenskommelse om hur framtidens energipolitik ska utformas. I väntan på ytterligare överenskommelser mellan partierna avstår vi från att göra yrkanden inom området.
Trots att det är länge sedan 60-talets larm om kemikaliers effekter på ekosystemen, är problemen inte mindre idag. Kemikalierna fortsätter att öka i samhället och när en farlig substans förbjuds, byts den ofta bara ut mot en annan. Kemikaliefrågan måste prioriteras. Centerpartiet anser att utbytes- och försiktighetsprincipen skall vara vägledande såväl i Sveriges som i EU:s kemikaliepolitik. Detta bör ges regeringen till känna.
I och med medlemskapet i EU har Sverige stora möjligheter att föra en proaktiv kemikaliepolitik inom unionen. Förslaget om en ny kemikaliepolitik (REACH) har tyvärr tunnats ut jämfört med vitboken om EU:s framtida kemikaliepolitik. Det är orimligt att industrins starka krafter kan få EU:s omfattande kemikaliearbete att degraderas till en konkurrensfråga. Det är därför extra viktigt att Sverige är aktivt i arbetet med att skärpa förslaget. Kemikalieinspektionen skall ges i uppdrag att intensifiera arbetet med REACH och för detta bör också ekonomiska medel tillföras. All användning av särskilt farliga ämnen som inte har godkänts borde uttryckligen förbjudas i REACH. Det måste finnas ett tydligare krav på industrin att bedöma och hantera risker med kemikalier, samt ett bättre sanktionssystem om de inte följer reglerna. Vad som ovan anges om några grundläggande principer i REACH som Sverige bör driva inom EU bör ges regeringen till känna.
Sedan den så kallade deponiskatten infördes har förbränning av sopor blivit mer lönsamt. Från 2002 har det dessutom blivit förbjudet att lägga brännbara sopor på tipp och från 2005 gäller tippförbudet även biologiskt avfall. Detta i kombination med ökade avfallsmängder har lett till att man på ett 30-tal platser i Sverige planerar för ny- eller utbyggnad av befintlig sopförbränning. Att förbränna sopor är ur energisynpunkt visserligen bättre än att deponera dem, men det finns även skäl att hålla sig ifrån sopförbränning. Vid förbränning av, speciellt osorterat, avfall uppstår en mängd utsläpp som är skadliga för människor, djur och natur. Därför behövs styrmedel för att minska förbränningen av osorterat avfall. Exempelvis så föreslår Centerpartiet i vår budgetmotion en skatt på förbränning av osorterat avfall, i likhet med den deponiskatt som finns.
De flesta kemikalier är på ett eller annat sätt skadliga för miljön. Att även läkemedel, som är till för att hålla oss friska, skadar ekosystemen och i förlängningen också oss själva är däremot inte lika vedertaget. Än så länge finns dock inga regler eller lagar för hur mycket läkemedel som får släppas ut i naturen. Centerpartiet anser att denna debatt inte får fokuseras på att stoppa vissa läkemedel med hjälp av förbud. Vi vill istället ha en debatt om hur vi ska komma tillrätta med problemet, om det visar sig att den uppnådda hälsoeffekten av läkemedlet inte står i proportion till miljöriskerna. Det finns experter som anser att de flesta läkemedelsrester genom kraftiga oxidationsprocesser skulle kunna oskadliggöras i avloppsreningsverken. En annan metod skulle vara att urin från patienter som får starka mediciner på sjukhus separeras ifrån övrigt avloppsvatten. Det bör genomföras någon form av miljökonsekvensbeskrivning innan nya läkemedel släpps ut på marknaden. Först därefter kan läkemedlet beläggas med restriktioner/skyddsåtgärder och skyldighet till information för användaren, för att minimera den negativa miljöpåverkan. Utvecklingen av nya läkemedel borde även ske med en större miljöhänsyn. För yrkande och ytterligare argumentation hänvisas till Centerpartiets motion "Skapa goda villkor för en hälsofrämjande vård!".
Utsläpp av dioxin är ofta relativt små och svåra att kontrollera. De får dock sammanlagt stora effekter, därför att det giftiga dioxinet inte bryts ned i naturen och istället lagras i djur och människor. Vi måste få en bättre kontroll för att kunna åtgärda alla små utsläppskällor av dioxin. Alla former av förbränningsanläggningar, deponier m.m. måste kartläggas och åtgärdas. Larmen om dioxin i vår mat gäller inte bara fisk och skaldjur. I Italien och Belgien har det även förekommit skandaler med dioxin i mjölk. Därför bör Sverige inom EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken för att vi får dioxin i vår mat. Vad som ovan anförs om att Sverige inom EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för minskade dioxinutsläpp bör ges regeringen till känna.
Förorenade områden är en viktig del av miljömålet Giftfri miljö. För att minska riskerna för läckage från de förorenade områdena är det viktigt att resurser avsätts till sanering av dessa. Enligt Naturvårdsverkets prognoser krävs 600 miljoner kr per år för att kunna sanera de mest prioriterade områdena under 45 år. Centerpartiet har i tidigare års budgetmotioner strävat efter att kunna avsätta detta, eftersom saneringen är en mycket angelägen åtgärd. Kostnaderna får inte skena iväg i framtiden och föras över på kommande generationer. Det är därför glädjande att vi nu kan konstatera att även regeringen höjt anslaget till sanering och återställning av förorenade områden.
Förorenade områden förekommer ofta inom tätorter eller tätortsnära områden. Saneringen av dessa områden är viktig inte bara för att slippa skadliga läckage, utan också för att få möjlighet att minska exploateringstrycket på andra områden. Genom att sanera förorenade områden kan dessa tas i bruk för olika aktiviteter, bland annat boende. Detta minskade exploateringstryck är positivt framförallt för de tätortsnära naturområdena.
Det är i första hand är förorenaren, d.v.s. verksamhetsutövaren, och i andra hand fastighetsägaren, som ska svara för saneringen av förorenad mark. Staten är verksamhetsutövare, både i myndighets- och bolagsform. Från en enkät till samtliga länsstyrelser har rapporterats ca 400 förorenade områden med statlig verksamhet involverad. Detta gäller bl.a. försvarets anläggningar, gruvområden, skifferoljeanläggningar, skogsindustrier, järnvägsverksamhet, impregneringsanläggningar, verkstäder och deponier. Skrämmande exempel är Kvarntorps skifferoljeverk i Kumla, Stollbergs gruvfält i Smedjebacken och Yxsjöbergs gruvfält i Ljusnarsberg.
Staten har således genom sin verksamhetsutövning ett mycket stort ansvar för att miljöbalkens intentioner skall infrias. För att kunna sätta press på privata verksamhetsutövare som förorenat markområden, är det av mycket stor vikt att staten går före och "städar upp framför egen dörr". Vi har tidigare yrkat på att staten bör gå före och sanera de förorenade markområden som statliga verksamheter orsakat, men detta har ännu inte behandlats av riksdagen varför vi väljer att inte återupprepa detta krav.
Medel bör avsättas för att på ett snabbt och effektivt sätt komma igång med saneringsåtgärder av de mest prioriterade områdena.
För att starta utrednings- och saneringsarbeten krävs att effektiva och relevanta undersökningar utförs. Undersökningsfasen bör ha en tidsplan och effektiv styrning, för att inte dra ut på tiden. Tyvärr är utredningar alltför utdragna i tid vilket flyttar fram saneringsåtgärderna. Tilldelningen av medel bör därför vara väl tilltagna så att utredningsarbetet kan utföras med hög kvalitet, effektivt och kontinuerligt utan avbrott. Upphandlingen av konsulttjänster och entreprenader skall vara effektiv och kvalitativt styrd.
Öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur och är nödvändiga livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det bonden som genom åren har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. Våra natur- och kulturhistoriskt vackra landskap ger inte bara dem som bor på landsbygden glädje. Många människor som bor i städer och förorter tillbringar fritid och semester på landsbygden för god avkoppling och livskvalitet.
För att skapa en hållbar utveckling av den svenska miljö- och naturvården krävs ett nära samarbete mellan jord- och skogsägare, berörda myndigheter och ideella organisationer. Odlingslandskapets variation, som gynnar många växt- och djurarter, är på väg att växa igen till följd av utarmningen av det svenska jordbruket.
I Sverige har mycket av kunskapen om bondesamhället och dess kultur och traditioner gått förlorad i takt med att allt fler jordbruk försvinner. Det behövs en politik som lyfter fram värdet av att bruka odlingslandskapet som är vårt viktigaste kulturminne men också det mest eftersatta.
Ett rikt odlingslandskap förutsätter betande djur. Tyvärr finns dock krafter i samhället som inte inser detta, varför Centerpartiet anser det nödvändigt att påpeka betesdjurens betydelse. Det öppna landskapet kan inte uppehållas om jordbruksföretagen, främst de små, slås ut samtidigt som krångliga och generellt utformade regler omöjliggör småskalig djurhållning i hobby- och rekreationssyfte. För att nå målet om utökade arealer hävdad ängs- och betesmark måste nötköttsproduktionens konkurrenskraft förstärkas. Inga nötköttsproducenter kan driva sina företag på ett rationellt sätt med endast naturbetesmarker som foderresurs.
För att kunna hålla naturbetesmarkerna öppna med hjälp av bete under betesperioden, måste det finnas möjlighet att producera vinterfoder. Likasåär det viktigt att utveckla former för betesdrift. Vallstödet är ett viktigt styrmedel för att bevara ett rikt och öppet odlingslandskap. Vallstödet måste bibehållas och gärna stärkas, så att producenter kan fortsätta med djurhållning och nyttja naturbetesmarkerna. Vall och betesmarker är nödvändiga komplement till varandra, och detta bör erkännas.
EU:s miljöprogram har gynnat det öppna landskapet och till viss del den biologiska mångfalden. Samtidigt har det varit svårt att rikta miljöprogrammen till de värdefullaste markerna, ofta intilliggande gårdar som brukar jorden. Ersättning för skötsel av betesmarker har varit betydelsefull. Vi förespråkar en fortsatt tillämpning av ersättning till markägare, för att vårda det öppna landskapet som är ett gemensamt samhällsintresse. Jord- och skogsbrukarna är bra naturvårdare och deras kompetens bör användas i större omfattning. Markägarna måste ha en adekvat ersättning för arbetet med att upprätthålla öppna landskap. Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen måste öka. Programmen måste dessutom utformas så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden.
Vad som ovan anförts om vikten av betande djur och ersättningar till ängs- och betesmarker bör ges regeringen till känna.
Konflikterna mellan det moderna jordbruket och natur- och miljövården har varit många under de senaste decennierna. Det handlar om såväl jordbrukets miljöpåverkan i form av t.ex. läckage av näringsämnen som de negativa miljöeffekterna av att jordbruket inte längre kan överleva, utan marken lämnas att växa igen. Alltför ofta framförs oöverlagda förslag till snabba akutåtgärder för miljön, som leder till ytterligare en svårighet för jordbruket. På sikt riskerar åtgärderna att slå ut det svenska jordbruket. Utan ett inhemskt jordbruk blir det långa livsmedelstransporter. Centerpartiet anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat och miljöåtgärder och det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett hållbart svenskt jordbruk. Vi behöver en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk. Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur.Vad som ovan anförts om att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart jordbruk bör ges regeringen till känna.
Det finns mycket liv i en rik skog. Det finns olika trädslag, träd av olika åldrar och död ved. I skogen finns det livsmiljöer för arter som människan håller på att utrota. Drygt 2 000 av skogens arter är "rödlistade" och utrotningshotade. Vi tar oss rättigheter som inskränker på kommande generationers rättigheter att också få uppleva glädjen i att höra vårens första smålom.
Skogen är samtidigt rik på träråvara som är en stor exportvara för svensk industri. Det är ytterst få skogar som aldrig varit utsatta för mänsklig påverkan och vissa av skogens arter är dessutom beroende av ett skogsbruk. Många skogar kräver en fortsatt skötsel och påverkan av människan för att artrikedomen skall bestå. Av bland annat denna anledning vill Centerpartiet ha fler naturvårdsavtal framför reservatsbildanden. Ytterligare argumentation och yrkande om detta finns i Centerpartiets budgetmotion.
Den stora miljöpåverkan som människan ständigt utsätter naturen för har ökat antalet hotade arter under de senaste decennierna. Hotbilden för arterna förändras snabbt och ibland kan det också vara så att arter återhämtar sig. För att kunna utföra ett effektivt arbete för att skydda utrotningshotade arter, krävs att "rödlistan" kontinuerligt uppdateras. Vi har i en tidigare motion yrkat på just detta, men eftersom det ännu inte behandlats av riksdagen avstår vi från att återupprepa våra krav.
Ett hållbart skogsbruk förutsätter att vi brukar skogens resurser utan att förbruka djurs eller växters livsvillkor. Tyvärr har det moderna storskaliga skogsbruket av olika anledningar missgynnat vissa arter, t.ex. långskägg, som är beroende av gamla långsamväxande luckiga granskogar. Sveriges skogsägare är viktiga för miljöarbetet och har ett ansvar för att bevara den biologiska mångfalden.
Det är positivt att marknadskrafterna genom FSC- och PEFC-certifiering i skogsbruket tar hänsyn till skyddet av den biologiska mångfalden. Skyddet av den biologiska mångfalden måste självfallet fortsätta. Samtidigt är det viktigt att slå fast att staten har ett övergripande ansvar för att den enskilde markägaren inte ska hamna i kläm.
För alla inblandade och berörda parter, och särkilt för markägarna, är det viktigt att det finns långsiktiga och tydliga regler för skyddet av den biologiska mångfalden. Reservatsbildningar måste föregås av ordentliga konsekvensanalyser. När staten pekar ut vissa områden som är särskilt intressanta att bevara, måste staten ta ansvar för att den enskilde markägaren inte drabbas negativt. Markägaren måste få skälig ersättning för de miljöinsatser som görs och när reservat bildas. Ersättningen kan vara i form av en ekonomisk kompensation eller att ersättningsmark erbjuds. Utan skäliga ersättningar minskar engagemanget och förståelsen för miljöfrågorna hos berörda markägare, om de drabbas av inskränkningar i nyttjandet av sin egen mark. Ekonomisk kompensation är i vissa fall problematisk. Många markägare som avstår sin mark till reservat eller accepterar andra inskränkningar för att skydda den biologiska mångfalden, vill inte ge upp den rörelse som kan vara associerad med användandet av marken. Just mot bakgrund av detta är det viktigt, att möjligheten till ersättningsmark prövas noggrant och gärna innan ekonomisk ersättning erbjuds.
Genom bildandet av det nya Sveaskog har möjligheterna för att erbjuda ersättningsmark och även utförsäljning av skogsmark till enskilda ökat. Detta arbete måste ske utan dröjsmål. Vid avsättning av skyddsvärd skog bör dock i första hand statlig skog avsättas för reservatsbildning. Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de fall då likvärdig skog ej går att finna i statlig ägo. Vad ovan anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till reservat, när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå i den statliga skogen, har vi yrkat på i vår motion angående ärende äganderätten från riksdagsåret 2003/04.
En viktig princip, som vi återigen vill peka på, handlar om samrådsförfarandet när myndigheterna gör inventeringar av markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är ett typexempel på hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna om att marker har inventerats utan att markägarna var medvetna om det. Än värre ur denna synpunkt är att Natura 2000-områden inrättats utan markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden.
Centerpartiet anser vidare att skötselplanen och finansieringen av skötseln måste vara klar innan reservat inrättas i skogen,. Alltför ofta har vi sett exempel på när reservat inte sköts och värdefulla naturmiljöer därmed går förlorade.
Skogsnäringen har stora möjligheter till en positiv utveckling. Sverige har en blandad ägarstruktur. Centerpartiet värnar det spridda skogsägandet med allt ifrån familjeskogsbruk till skogsbolag. Särskilt positivt är det småskaliga skogsbruket. Skogsbruket verkar på en fri marknad och Centerpartiet tror på markägarnas ansvar och möjligheter att utveckla näringen inom de ramverk som finns för skogsbruket. Det finns i Sverige en stor kunskap och vilja att förvalta skogen på ett bra sätt.
I Sverige finns ett brett stöd för det enskilda ägandet men tyvärr finns det många som vill urholka det privata ägandet. Ett exempel på detta är viljan att försvaga den grundlagsstadgade rätten till ersättning vid ingrepp. Det är nödvändigt att markägare ges full ersättning när skogsmark av olika anledningar tas ur skoglig produktion och omvandlas till reservat och liknande. Det är olyckligt om gränsen för vad en markägare ska acceptera i form av inskränkningar flyttas mot större tillåtande för denna form av inskränkning. Ett ensidigt hävdande av det gemensammas intresse framför den enskildes äganderätt riskerar att leda till en ökad misstro mot rättsstaten och till att människor i allt mindre utsträckning känner det personliga ansvaret för sin egendom och den egna miljöpåverkan. Den privata äganderätten måste skyddas och ständigt försvaras. För yrkanden rörande samrådsförfarande, vikten av en spridd ägarstruktur i skogsbruket samt skyddandet av den privata äganderätten hänvisas till vår motion om äganderätten från riksdagsåret 2003/04.
Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra och mellersta Sverige, är angeläget. Samtidigt finns det en stor oro hos skogsägarna kring lövskogen. I och med att många nyckelbiotoper kan finnas i lövskogen, finns en oro för att staten genom olika former av avsättningar ska ta marken ifrån skogsägarna. Med tanke på regeringens högt ställda mål om skogsavsättningar är detta en befogad oro. Metoden att genom stora avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan således motverka sitt syfte vad gäller att fåökade inslag av lövträd. Här kan den nya modellen för bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet föreslog i samband med regeringens miljömålsproposition vara ett betydligt bättre instrument. Mer medel måste reserveras för olika lövskogsprojekt för såväl skötsel som plantering. Vad ovan anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av lövskog bör ges regeringen till känna.
Sverige har lång tradition och engagemang för skydd av hotade naturområden, arter och ekosystem på land. När det gäller marina eller limniska ekosystem finns inte samma uppslutning. Det finns över 2 000 naturreservat och 28 nationalparker i landet men än så länge endast 7 marina reservat, detta trots att hoten är många mot de unika naturmiljöer som finns också under vattenytan. Det handlar bland annat om utsjöbankar, grunda havsområden som ligger långt ifrån kusten och ofta har hårda bottnar. De utgör viktiga miljöer för livet i havet och hotas extra kraftigt av trafiken, fisket och övergödningen. Det handlar även om skärgårdsvatten som utsätts för stor antropogen påverkan.
1995 listade HELCOM tretton områden på svenskt vatten som var i behov av skydd. Några av dem har nu fått skydd men de flesta står än idag utan skydd. Även Naturvårdsverket har föreslagit flera havsområden som Natura 2000-objekt. Delmål 1 i miljömålet "Hav i balans samt levande kust och skärgård" är att minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer senast år 2010 ska ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.
Områden som kräver någon form av skydd av det ekomarina systemet skall identifieras i ett brett samarbete. Det finns goda erfarenheter från processen kring Koster-Väderöfjorden på västkusten och överenskommelsen om skydd av marina områden, en öppen och genomlysbar process med samverkan mellan näring, länsstyrelse, forskare och kommuner på lika villkor, eftersom den bygger på allas erfarenheter.
Vad som ovan anförts om att inrätta fler marina reservat och/eller andra typer av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskenäring, länsstyrelse, forskare och kommuner bör ges regeringen till känna.
Stora tillflöden av närsalterna kväve och fosfor har resulterat i en ökande övergödning av sjöar och hav. Detta har lett till en ökad algproduktion och återkommande blomning av giftiga alger. När algerna blommat sjunker de till botten och bryts ned. Vid nedbrytningen förbrukas syret i bottenvattnet och de bottenlevande organismerna slås ut. De huvudsakliga källorna till övergödningen är utsläpp av kväveoxider från trafik och industrier, läckage av närsalter från jordbruksmark samt utsläpp direkt till vatten via industriavlopp och kommunala reningsverk. Åtgärderna för att minska övergödningen måste intensifieras och insatser för minskade utsläpp av närsalter skall stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
Varje år registrerar den svenska Kustbevakningen ca 400 illegala oljeutsläpp, medvetna utsläpp vid fartygens normala drift, exempelvis vid rengöring av tankar. Även måttliga oljemängder kan under olyckliga omständigheter vålla omfattande skador på badstränder och sjöfågelbestånd. Detta sker trots att det finns ett väl utvecklat system av internationella regler som förbjuder utsläpp av detta slag och trots att kapaciteten att omhänderta förorenat vatten i svenska hamnar ständigt ökar. Det är uppenbart att risken att åka fast är för liten.
Vid sidan av dessa medvetna oljeutsläpp utgör de omfattande oljetransporterna på våra hav ett ständigt miljöhot. Särskilt hotfullt är de omfattande transporterna från ryska oljehamnar i Finska viken. Östersjön är ett av de mest förorenade haven på jorden. Det är också ett hav som är väldigt känsligt för föroreningar. Även ett mindre utsläpp av olja kan innebära en katastrof för Östersjön.
Situationen för fisken och fisket i världens hav är allvarligt. Detta bekräftas förutom av havsmiljöforskare också av yrkesfiskare som utifrån den egna vardagen ser och drabbas av de förändringar som sker.
Ett annat exempel där förändringar i havsmiljön får effekter på fisket är när svårnedbrytbara miljögifter lagras i fet fisk, vilket i sin tur gör att fisken inte betraktas som tjänlig annat än i små mängder. Tydligast är exemplet med höga dioxinhalter i insjö- och Östersjöfisk.
För att undvika utfiskning av haven krävs bl.a.:
Minimimått så att fisken hunnit leka innan den fångas
Selektiva redskap
Fiskestopp under lekperioden
Åtgärder mot svartfisket
Minskade kvoter
Internationellt samarbete
Hoten mot Östersjön är ett gemensamt problem för de angränsande länderna men Sverige har ett särskilt stort ansvar och bör ta konsekvenserna av ett ohållbart brukande under flera decennier. Det är tydligt att dagens beslutsstrukturer inte fungerar för en klok förvaltning av Östersjön, varför vi utifrån federalismens principer väljer att släppa ifrån oss makt uppåt och därför föreslår inrättande av en särskild Östersjöregering och Östersjödomstol.
Östersjöregeringen kommer att få ett stort ansvar för att komma tillrätta med Östersjöns miljösituation. I Östersjömotionen föreslår vi en rad åtgärder som vi anser nödvändiga att en Östersjöregering genomför. Det handlar om kemikaliepolitik, transporter, övergödning och fiske. Vi föreslår även att inrättandet av marina skyddsområden intensifieras. Riksdagens beslut om att ansöka hos IMO om att fåÖstersjön klassad som ett särskilt känsligt havsområde måste snarast verkställas av regeringen. Östersjöns miljöär så allvarligt hotad att det är hög tid att gå från ord till handling!
Centerpartiet har under de senaste åren med förskräckelse följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav, och tagit del av larmrapport efter larmrapport. I olika sammanhang har vi lagt förslag om frågor som berör havet. Östersjöns miljö behandlade vi i en särskild partimotion för förra året och samtliga av våra krav i den motionen kvarstår, varför vi hänvisar till den för ytterligare argumentation.
Grönområden i stadsmiljöer är av stor betydelse för både människor och djur. Det är vetenskapligt belagt att vi blir friskare av att ha tillgång till grönområden, t.ex. en park, så att vi kan följa årstidernas växlingar etc. Flera grönområden är dock hotade till följd av exploatering. Bevarandet av grönområden är viktigt av flera skäl. Dels ger de möjlighet till fritidsaktiviteter och rekreation för människor, vilket i sin tur bidrar till god hälsa och livskvalitet, dels är det viktigt för den biologiska mångfalden och miljön.
En grön stad är inte bara vacker och trevlig. För att våra barn ska ha goda förutsättningar att utveckla intresse och känsla för naturen är det viktigt, att de ofta får tillfälle att vara i naturen. Skogen och parker nära hemmet, skolan eller dagis kan grundlägga ett naturintresse och ansvar inför det levande. Parker kan vara levande klassrum där kunskap om natur, ekologi, kultur och historia m.m. kan studeras. Det finns skolor som arbetar med odlingsprojekt, holkuppsättning, dammar etc, men ofta saknar skolgårdarna naturmiljöer. Barn finner ofta nya spännande lekar i stimulerande och varierande lekmiljöer. Detta bör uppmuntras och tillämpas i större utsträckning bland skolorna. Vistelser i naturen gör dessutom barnen starkare, friskare och mer koncentrerade.
Alla behöver närhet till grönområden. Tillgängligheten till grönområden för äldre, sjuka och handikappade och deras möjligheter till utomhusaktiviteter är särskilt viktig att betona. Svenska liksom utländska studier från sjukhus och vårdinrättningar har visat på ett minskat behov av läkemedel, smärtstillande mediciner och sömntabletter när patienter ges möjlighet till att komma ut i parker och naturområden. De fungerar bättre socialt och mår fysiskt bättre. Det finns fler positiva kopplingar mellan sjukvård och utomhusvistelser i grönområden. Möjligheter för patienter inom sjukvård samt boende inom äldrevården bör ges bättre möjligheter till utomhusvistelser och naturupplevelser. Vad ovan anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer bör ges regeringen till känna.
Det finns många goda skäl till att skydda naturområden. De måste dock kunna förenas med möjligheten för de lokalt boende att få utkomst av de skyddade områdena. Ett starkt incitament för att skydda naturområden är att det finns ett stort naturintresse bland den stora allmänheten. Naturintresset kan främjas bl.a. genom en ekologiskt hållbar turism i skyddade naturområden. Turism som ger fler människor möjlighet att se hur en riktigt gammal skog ser ut samt att de på så sätt får lära sig mer om dess betydelse för bl.a. den biologiska mångfalden måste komma fler tillgodo. Människor behöver i större utsträckning ges möjlighet att ta del av de skyddade naturvårdsområden som finns bevarade. På så sätt sprider vi kunskap och ökar förståelsen bland allmänheten för naturvärden. Det finns annars en risk att naturskyddsområden blir en undangömd tillgång för särskilt bevandrade naturvårdskännare.
För landsbygden och i skärgården är turismen på många håll ekonomiskt mycket betydelsefull. Gårdsbutiker med lokalt förädlade produkter, livsmedel, logi, utflyktsmål, konst, aktiviteter och kurser är exempel på vad landsbygden idag har att erbjuda runtom i Sverige. Dessa exempel skulle likväl på många sätt med stor varsamhet kunna bedrivas i skyddade naturområden, vilket till viss del sker. Efterfrågan på resmål med genuina upplevelser växer ständigt. Detta tar vi tillvara om vi stödjer etablerade och blivande entreprenörer, som vill skapa och utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden och i naturintressanta områden. Allmänhetens intressen och naturskyddsintressen måste länkas samman i högre utsträckning så att en hållbar utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas. Detta kan bidra till ökad förståelse för naturvårdens betydelse. Vad ovan anförs om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av t.ex. reservat och naturskyddsområden bör ges regeringen till känna.
En genetiskt modifierad organism (GMO) är förändrad i arvsmassan på ett sätt som inte sker naturligt. Med hjälp av genetiska verktyg kan organismer förändras så att de får egenskaper som de tidigare har saknat, och kanske aldrig hade kunnat få på traditionellt sätt. En viktig skillnad mellan att förädla djur och växter på traditionellt vis, jämfört med hjälp av genteknik, ligger i överskridandet av naturliga artbarriärer. Dessutom ändras endast ett fåtal gener, till skillnad från naturliga korsningar, där ett antal gener utöver den önskade flyttas mellan individer.
Gentekniken är, rätt nyttjad, till stor nytta inom jordbruk och livsmedelsproduktion liksom inom medicin och miljövård. Utvecklingen går mycket snabbt och nya tillämpningar och produkter presenteras ständigt. Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och hållbara energiprocesser är exempel på områden där gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt instrument.
Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför ha stränga regler som skyddar människan och miljön. Möjligheterna med gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet, en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet.
Tillämpningen av genteknik inom jordbruk och livsmedelsproduktion är omdiskuterad och väcker starka reaktioner hos såväl konsumenter som producenter. Tekniken är relativt ny och det sker hela tiden nya framsteg. Därför upplevs utvecklingen ibland som alltför snabb. Tiden mellan forskning och praktisk tillämpning blir ibland för kort för att effekterna på miljön ska vara kända och etiska problem tillräckligt utredda. Det ligger en utmaning i att samtidigt utveckla ny teknik och att ta fram ett regelverk som ger säkerhet för miljön och trygghet för människorna. Försiktighetsprincipen måste alltid tillämpas. De inom EU föreslagna reglerna för ansvar vid miljöskada måste tillämpas även när det gäller genteknik.
Centerpartiet har i tidigare motioner lagt ett antal yrkanden som har med genteknik att göra men eftersom dessa ännu inte har behandlats av riksdagen så avstår vi från att återupprepa våra krav.
Forskningen behövs för att vi ska få kännedom om miljöproblemen, hur de uppstår, vilka effekter de får både på kort och lång sikt och hur människor och natur påverkas. Utöver att forskningen får erforderliga resurser, krävs att gapet mellan miljöforskningen och medborgarna minskar. Miljöforskningen måste populariseras. Det finns annars en uppenbar risk för att forskningen endast blir en angelägenhet för några få. Därmed minskar också möjligheterna att omvandla forskningen i praktisk politik.
Det arbete som nu pågår för att öka tillgängligheten och för att göra forskningen mer lättöverskådlig måste drivas med kraft. Genom att intensifiera detta arbete kan medborgarna stärka sina möjligheter att medverka till en hållbar utveckling. Centerpartiet har i tidigare motioner yrkat pååtgärder som har med miljöforskning att göra men dessa har ännu inte behandlats av riksdagen, varför vi väljer att inte återupprepa våra krav.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Jan Andersson (c) |
|
|
Claes Västerteg (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |