1 innehållsförteckning 946
2 förslag till riksdagsbeslut 948
3 inledning 950
4 djurhållning inom jordbruket 950
4.1 djurskyddet inom eu 950
4.2 djurtransporter 950
4.2.1 mobila och gårdsnära slakterier 950
4.2.2 subventioner och beskattning 951
4.2.3 investeringsstöd 952
4.2.4 eu:s djurtransportdirektiv 952
4.3 djur i bur 952
4.4 kastrering 952
4.5 slaktmetoder enligt religiösa sedvänjor 953
4.6 genmodifiering av djur 953
5 uppfödning av pälsdjur 954
6 djurförsök 954
6.1 djurförsök i utbildningen 955
6.2 djurförsök inom eu 955
6.3 prövning av djurförsök 956
6.4 xenotransplantation 956
7 missbruk av djur 957
7.1 tjurfäktning 957
7.2 sexuella övergrepp mot djur 957
7.3 så kallade kamphundar 958
7.3.1 tydlig lagstiftning om polisens möjligheter att ingripa mot hundägare 959
7.3.2 lagstifta mot avel av kamphundar 959
7.3.3 importstopp för kamphundar 959
8 tillsynen enligt djurskyddslagen 959
8.1 resurstilldelning till djurskyddet 960
8.2 kommunernas djurskyddstillsyn 960
8.3 länsstyrelsernas djurskydd 960
9 veterinärväsendet 961
9.1 en ny organisation av veterinärväsendet 961
9.2 minska användningen av antibiotika 962
9.3 bekämpning av mul- och klövsjuka 962
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars värde delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mobila och gårdsnära slakterier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att exportstödet för levande djur bör avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att investeringsstöd bör ges till åtgärder som minskar djurtransporternas längd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s djurtransportdirektiv.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en avgift för äggproducenter som håller sina höns i oinredda burar.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur regler om bedövning av djur vid kastrering skall införas i djurskyddslagen.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar i djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar som medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt beteende eller medför nedsatt välbefinnande.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av djurskyddslagen så att användning av djurförsök inom utbildningsväsendet endast tillåts i utbildningar där studenten kan komma att använda djurförsök i sin kommande yrkesverksamhet.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning som innebär att deltagande i laborationer med djurförsök ej är obligatoriskt på svenska universitets- och högskoleutbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att studenter och forskare skall ges ökad utbildning i alternativa metoder till djurförsök.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurförsök inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra den etiska prövningen av djurförsök enligt vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om xenotransplantation.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU upprättar ett program för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av brottsbalken så att tidelag förbjuds.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om s.k. kamphundar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i djurskyddslagen så att regeringen ges möjlighet att besluta om att tillsynen över djurskyddet skall flyttas över från kommunen till länsstyrelsen i de fall kommunen ej fullgör sina tillsynsskyldigheter.
Riksdagen begär att regeringen senast i samband med vårpropositionen år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.
Riksdagen begär att regeringen snarast, i enlighet med riksdagens tidigare beslut, tillsätter en utredning om nya organisatoriska lösningar för den fältveterinära verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny organisation av veterinärväsendet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ny lagstiftning för bekämpning av mul- och klövsjuka, med beaktande av EU:s direktiv 2003/85/EG.
1Yrkande 15 hänvisat till SoU.
En av grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapstanken, vilken bland annat innebär att människan har ett ansvar att vårda och värna om andra levande varelser. Människan ska ta väl hand om de djur hon har i sin vård och sörja för att de får leva ett så naturligt liv som möjligt. Så långt det är möjligt ska djuren slippa att utsättas för stress, smärta, lidande och skador.
Vid djurhållning ska också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.
De långa och ofta plågsamma djurtransporter som fortfarande förekommer inom EU är upprörande. För att korta transporterna bör EU-stöd ges till småskaliga slakterier och satsningar göras på mobil slaktverksamhet med bibehållen livsmedelssäkerhet. Framför allt krävs en kortare maxtid för hur långa djurtransporter får vara. Kraven kan sedan skärpas i takt med att lokala slakterier skapas. Överlag krävs strängare gemensamma EU-regler för djurhantering, den svenska synen på djurhållning måste få genomslag i hela Europa. Detta för djurens skull, men också för den svenska livsmedelsnäringes skull. Det är inte bra att svenska bönder får en konkurrensnackdel på grund av andra länders svaga djurskyddslagstiftning. I avvaktan på strängare regler bör EU ge stöd till investeringar för förbättrat djurskydd, utöver vad lagstiftningen kräver. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet ska tjäna som vägledning för arbetet inom EU. Det bör vara möjligt att bevilja förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars mervärde består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits. Aktiva konsumenter är också ett värdefullt inslag i arbetet med att förbättra djurens villkor.
De långa djurtransporterna inom EU är ett stort problem. En av orsakerna till de långa transporterna är stordriften inom slakteriindustrin, som inneburit att verksamheten koncentrerats till några få slakterier med stora avstånd emellan.
Kristdemokraterna har under flera år motionerat i riksdagen om det angelägna i att främja mindre slakterier med lokal förankring. Regeringen gav den 8 mars 2001 Livsmedelsverket i uppdrag att inom sitt ansvarsområde kartlägga svårigheter för befintliga småskaliga livsmedelsföretag. För närvarande finns i Sverige endast mobila slakterier i bruk för slakt av renar. I ett flertal länder finns dock intresse för mobil slakt. I USA slaktas gris och nötkreatur i mobil anläggning och fjäderfän storskaligt mobilt. I Norge finns också – förutom slakt av ren – även slakt av lamm i mobilt slakteri på försök.
Med mobilt slakteri avses en slakterianläggning som till sin helhet är mobil, det vill säga flyttbar. Det mobila slakteriet kan antingen komma direkt till djurbesättningen eller till en uppsamlingsplats för flera närliggande besättningar. Ett mobilt slakteri skall klara alla moment som ingår vid slakt med undantag för styckning av djurkropparna.
Med ett semimobilt slakteri avses en slakterianläggning som ställs upp på en plats under en längre tid i närheten av flera olika djurbesättningar. Anläggningen är inte i sin helhet mobil utan kräver tillgång till anslutande transport av slaktade djur.
Ekologiska lantbrukare i Sörmland har tagit fram rapporten ”Gårdsnära slakt”, som skisserar ett alternativ med stationära slakterier, där djuren slaktas och därefter transporteras till styckningsanläggning. I ett sådant system kan de enkla slakterierna vara lokaliserade till en gård med uppfödning av djur som också ta emot djur från gårdar i närheten. Flera sådana slakterier kan anlita en gemensam styckningsanläggning. I stället för att ha ett mobilt slakteri får slaktarna vara mobila och betjäna de mindre slakterierna. Ett sådant system minskar inte bara transporttiden för djuren, utan djuren kan också slaktas under mindre stress i en invand miljö. Systemet ger arbete i bygden, vilket framhålls i rapporten.
Det är dock tveksamt om EU:s regler tillåter mobil slakt av andra djur än ren. Sverige måste därför inom EU driva att reglerna tydliggörs så att mobil slakt kan tillåtas. Utredningen ”Kännande varelser eller okänsliga varor” (SOU 2003:6) bedömer att mobil slakt i första hand skulle vara aktuellt för svin, får och fjäderfä. För mobil slakt skall samma djurskyddskrav gälla som för annan slakt.
Kristdemokraterna delar utredningens åsikt att ekonomiska bidrag till mobila slakterier, gårdsnära slakterier, slaktbodar och andra lösningar som minskar djurtransporterna, bör införas inom befintligt regelsystem.
EU utbetalar exportstöd för export av levande nötkreatur. Bidragsnivåerna fastställs utifrån prisnivåerna i Europa och på världsmarknaden. Enligt nu gällande förordning om djurtransporter (118/2003), som antogs i januari 2003, uppgår exportstödet för levande kvigor och kor under 30 månaders ålder till 0,53 euro/kg. Exportbidragen för flera typer av djur har försvunnit i och med denna förordning, men Kristdemokraterna anser att alla exportbidrag för levande djur skall bort.
Det är inte rimligt att de europeiska skattebetalarna skall subventionera denna typ av djurtransporter. Kristdemokraterna föreslår därför att exportstödet för levande djur avskaffas. De strukturella förhållanden som resulterar i långa djurtransporter kors och tvärs genom Europa måste identifieras och åtgärdas i möjligaste mån.
För att styra bort från stordriften och de långväga djurtransporterna är det på kort sikt nödvändigt att införa investeringsstöd för sådana åtgärder som minskar transporternas längd. Sådant stöd bör också kunna utbetalas till uppfödare som genomför åtgärder för att minska djurens obehag i samband med transporter.
Grundbulten i EU:s regelverk om transport av levande djur är rådets djurtransportdirektiv (direktiv 91/628/EEG, ändrat genom direktiv 95/29/EG). Det finns åtskilliga brister i detta direktiv, vilket tas upp i SOU 2003:6. I våras misslyckades ministerrådet med att enas kring ett nytt direktiv för skydd av djur under transport. Det är viktigt att den svenska regeringen i ministerrådet lyfter fram alla relevanta djurskyddsaspekter. Bland det mest angelägna är att de tidsgränser som gäller för transporterna begränsas till max åtta timmar för landsvägstransporter för de däggdjur som omfattas av direktivet. Kristdemokraterna instämmer dock i utredningens slutsats att undantag bör kunna göras för tävlingshästar. Det bör också tydligt markeras att det skall vara förbjudet att använda elpåfösare i samband med djurtransporter.
Kristdemokraterna anser också att ackordssystem vid djurtransporter skall förbjudas och att alla djurtransporter skall skötas av utbildade och certifierade förare som vid regelbrott blir av med sin licens. Dessa frågor bör den svenska regeringen lyfta fram i samband med det fortsatta arbetet kring dessa frågor i EU:s ministerråd.
Alla Jordbruksverkets dispenser för att producera ägg i oinredda burar gick ut i december 2003 och i flera tingsrätter pågår nu rättsliga processer för att stoppa de förbjudna burarna. Hittills utan framgång. För att de äggproducenter som ställt om till inredda burar inte skall konkurreras ut, föreslår Kristdemokraterna att en avgift införs för de producenter som inte bytt ut sina burar. Sådana avgifter skulle neutralisera skillnaderna i kostnadsläge mellan producenterna.
I Sverige kastreras ca 1, 6 miljoner smågrisar varje år rutinmässigt utan bedövning. Kastreringen har upprört många i samhället, inte minst konsumenterna, djurrätts- och djurskyddsorganisationerna, etologer och veterinärer.
Hanteringen av smågrisarna har också upprört kommunpolitikerna i Örebro. I en skrivelse till regeringen, daterad den 1 oktober 2001, föreslog miljönämnden i Örebro att regeringen borde utreda möjligheterna att komma bort från kastreringen. Nämnden skriver bland annat att grisarna känner stor smärta under ingreppet och att det är oacceptabelt.
Regeringen besvarade år 2003 skrivelsen och avvisade förslaget om utredning. I sitt svar hänvisar regeringen till arbete som sker inom EU och att Sverige där varit pådrivande för att smågrisar från och med den 1 januari 2003 endast får kastreras utan bedövning upp till det sjunde levnadsdygnet. Det är dock inte tillräckligt att hänvisa till EU. Den svenska djurskyddslagen har regler för slakt, exempelvis krav på bedövning, men saknar regler för kastrering. Detta bör åtgärdas genom att regler om bedövning vid kastrering införs i Djurskyddslagen. I Norge finns redan ett förbud mot kastrering utan bedövning.
Det finns grupper av muslimer och judar i Sverige som upplever att deras religionsfrihet är åsidosatt, då de inte tillåts slakta djur enligt sina religiösa sedvänjor utan att bryta mot svensk lagstiftning. Samtliga övriga EU-länder tillåter koscher- och halalslakt. Det finns i frågan en inbyggd konflikt mellan djurskyddslagens självklara skydd av djuren och enskilda religionsutövares rättmätiga krav på religionsfrihet samt respekt för historiska och religiösa traditioner. Frågan har utretts ett antal gånger, bland annat i den statliga utredningen Att slakta ett får i Guds namn (SOU 1999:9) som betonar att respekten för människors religiösa övertygelse måste beaktas på ett tydligare sätt i svensk lagstiftning.
I regleringsbrevet för år 1999 fick Jordbruksverket i uppdrag att årligen göra en utvärdering av olika s.k. religiösa slaktmetoder i syfte att finna en metod som inte strider mot svenska bestämmelser om skydd av djur vid slakt, men som kan accepteras av de parter vars sedvänjor innebär tillämpning av skäktning, dvs. slakt utan att djuret är bedövat. Jordbruksverket skall i utvärderingen beakta nationell och internationell forskning på området. Utvärderingen skall ske i samråd med bl.a. företrädare för olika religiösa grupper och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Arbetet redovisas i årliga rapporter från Jordbruksverket till regeringen. Den nybildade djurskyddsmyndigheten har i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att studera, analysera och utvärdera de slaktmetoder och synsätt som gäller vid religiös slakt i andra länder, särskilt i Nya Zeeland. Uppdraget ska utföras efter hörande av berörda myndigheter och organisationer. Kristdemokraterna välkomnar detta arbete. Det är angeläget att såväl djurskyddsaspekterna som religionsfrihetsaspekterna tillgodoses i största möjliga utsträckning.
Gentekniska förändringar i djurens arvsmassa kan leda till förändringar i utseendet eller reproduktionsförmågan. Sådana genetiska modifieringar som medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt beteende eller medför nedsatt välbefinnande, skall inte vara tillåtna. Djurskyddslagen bör uppdateras så att detta tydligt framgår. Försiktighetsprincipen ska tillämpas när det gäller ny teknik som exempelvis kloning av djur. Det finns inte skäl att tillåta kloning av djur i Sverige. En lagstiftning på EU-nivå bör eftersträvas på detta område.
Kristdemokraterna anser att människan har ett ansvar att värna om andra levande varelser. Det innebär att människan ska ta väl hand om de djur som hon har i sin vård och sörja för att dessa djur får leva ett så naturligt liv som möjligt. Utgångspunkten för människan i sitt umgänge med djur bör vara, att så långt det är möjligt undvika stress, smärta, lidande och skador för djuren. Vid djurhållning ska också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov. Djurskyddslagen är en bra utgångspunkt för att anpassa pälsdjursnäringen till dessa krav.
I 4 § i djurskyddslagen anges att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Jordbruksverket (SJV) presenterade år 2002 en rapport om hållande av mink för pälsproduktion, i vilken det finns ett antal förslag/åtgärder för hur villkoren för minkarna kan förbättras. Pälsdjursnäringens riksförbund instämmer i stort, enligt egen utsago, med SJV om vilka förbättringsåtgärder som skulle vara lämpliga att vidta. SJV ansåg det dock inte möjligt att avgöra om 4 § i djurskyddslagen kan anses vara uppfylld då dessa krav är införda. Det krävs enligt Jordbruksverket mer forskning.
Några skäl att ytterligare reglera uppfödningen av chinchilla föreligger ej i nuläget.
För all avlivning av uppfödda djur bör gälla, liksom vid slakt av köttdjur, att djuret tillfogas minsta möjliga lidande.
Alla djur skall ha möjlighet till naturligt beteende och deras liv skall ha ett egenvärde. Detta är mycket svårt att uppfylla för försöksdjur, vars liv utformas för att optimera ett experiment. Till skillnad från uppfödning av djur för konsumtionsändamål måste användandet av försöksdjur därför minimeras. I brist på bättre alternativ kan dock djurförsök i vissa fall tills vidare accepteras för att tillgodose människors legitima intresse av liv och hälsa. Kosmetikatester på djur bör inte vara tillåtet.
Utvecklingen av alternativ till djurförsök går framåt. Datasimuleringsprogram och cellodlingar kan helt eller delvis ersätta djurförsök i många lägen. Inom högre utbildning i Sverige sker fortfarande djurförsök slentrianmässigt eller därför att kursansvarig lärare inte har tillräcklig kunskap om alternativen till djurförsök.
Kristdemokrater har tidigare motionerat i riksdagen om att Sverige ska följa Europarådskonventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat ändamål (ETS 123). Detta krav är nu i stort sett uppfyllt. Men konventionen föreskriver att djurförsök i utbildningen endast får användas i utbildning till sådana yrken som skall arbeta med djurförsök. Idag förekommer djurförsök i Sverige även på biologutbildningar som inte syftar till arbete med djurförsök. Kristdemokraterna anser att Europarådskonventionen skall följas fullt ut. Därför bör djurförsök avskaffas i alla utbildningar till yrken som ej arbetar med djurförsök.
På vissa utbildningar är djurlaborationerna obligatoriska, vilket utestänger studenter från en utbildning eller karriär, om studenten i fråga inte vill delta i djurförsök. Detta trots att det i de flesta fall går att hitta arbeten som inte innebär att den anställde behöver utföra djurförsök inom dessa yrkesområden. Kristdemokraterna anser att det på alla universitets- och högskoleutbildningar i Sverige skall finnas en rättighet för studenten att slippa delta i djurförsök och ändå bli godkänd. En sådan lagstiftning kan med fördel vara en del i en ramlag som fastslår studentens rätt att slippa delta i utbildningsmoment som strider mot dennes samvete.
Det brister även när det gäller utbildning om och i användning av alternativa metoder. För användare av försöksdjur finns försöksdjursvetenskapsutbildningar, där forskaren får en inblick i viktiga frågor kring djuranvändningen. Studenterna får även en introduktion om alternativ, men denna information är långt ifrån tillräcklig för att studenten ska kunna hitta möjligheter att använda alternativ i sin forskning, nu och i framtiden. Kristdemokraterna anser att alla studenter på de utbildningar där djurförsök traditionellt förekommer borde få grundläggande utbildning om alternativa metoder. En mer genomgripande utbildning om alternativ – cellkulturer, användning av datasimulering, (Q)SAR – borde ingå som en obligatorisk del i utbildningen av alla forskare inom de traditionellt djurförsöksbaserade forskningsområdena.
Arbetet med att minimera plågsamma djurförsök måste bedrivas med kraft inom EU. Det är viktigt att kemikalieindustrin samarbetar kring testning av kemikalier, så att ett och samma ämne inte testas fler gånger än vad som är nödvändigt. Det behövs mer forskning kring och information om alternativa testmetoder som inte inkluderar djurförsök. Det är viktigt att testverksamheten i Europa är uppdaterad med de senaste vetenskapliga rönen och testmetoderna. Djurförsök skall inte tillåtas om alternativa metoder finns eller om resultaten inte kan delas av alla eventuella producenter av kemikalien i fråga. Dessa synpunkter bör ges regeringen till känna och tillämpas i förhandlingarna om en gemensam kemikalielagstiftning för EU.
För att djurförsök skall tillåtas måste ett grundkrav vara att de är av uppenbar och legitim nytta för människan. Djurtester av exempelvis kosmetika och parfymer är därför inte godtagbara. I januari 2003 kom rådet och parlamentet överens om att ett förbud införs inom EU mot alla djurförsök som genomförs för att ta fram kosmetiska produkter. Samtidigt beslutades om förbud att marknadsföra produkterna inom unionen. Men nu har lobbyister från Frankrikes kosmetikaindustri dragit igång en process i EU-domstolen i Luxemburg, där de kräver att förbudet stoppas på juridiska och tekniska grunder. Frankrike är ett av få länder i Europa som fortfarande testar kosmetika på djur. Det är oacceptabelt att Frankrike obstruerar införandet av ett förbud mot djurtester av kosmetika.
Enligt djurskyddsförordningen § 49 skall djurförsök föregås av en prövning, där nämnden skall ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret. Det är angeläget att nödvändig kompetens finns representerad i nämnderna och att de förtroendevalda lekmännen ges tillräcklig utbildning för sitt uppdrag.
Djurskyddslagen 19 § anger att djurförsök endast får användas om det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur. Det är bra. Emellertid anses brister förekomma i handläggningen av ärendena i de djurförsöksetiska nämnderna. Djurförsöksetiska utredningen (SOU 2003:86) kom fram till att nämnderna bör ställa högre krav på sökande, oftare skicka ärenden på remiss till andra myndigheter samt föra mer etiska diskussioner. Regeringen bör genomföra nödvändiga förändringar i djurskyddsförordningen för att åtgärda dessa brister. I samma syfte bör regeringen även återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i djurskyddslagen.
Transplantation av vävnad från djur till människor kallas xenotransplantation. Idag används xenotransplantation bland annat vid behandling av diabetes, då insulinproducerande celler från grisar injiceras i människokroppen. Tankar finns på att i framtiden transplantera hela organ, till exempel hjärtan eller njurar, från djur till människor. Om ett djur i övrigt levt ett fullgott liv ser Kristdemokraterna det som etiskt berättigat att ta organ från det djuret för att transplantera in i en människa om det kan minska människans lidande.
En viss oro finns för en eventuell smittspridning mellan djur och människa. Detta tillsammans med andra osäkerhetsfaktorer gör att försiktighetsprincipen måste tillämpas vid forskning och kliniska tillämpningar.
Den medicinska vetenskapens framsteg har väckt förhoppningar om att det i framtiden skall vara möjligt att föda upp djur med mänskliga organ, som vid behov skall kunna transplanteras till behövande människor. Som tidigare nämnts skall varje djur kunna leva ett liv som har ett egenvärde för djuret i fråga. Det är därför inte acceptabelt att ett djur föds upp enbart i syfte att vara ett reservdelslager för människan, om det underminerar djurets möjligheter till naturligt beteende eller om det till följd av det främmande organet får nedsatt välbefinnande. Då samhällets resurser till medicinsk forskning är begränsade bör forskningen kring ersättning av mänskliga organ i första hand syfta till utveckling av konstgjorda organ eller organ som inte kräver en djurkropp för att kunna odlas. Det är viktigt att de etiska ramarna för xenotrans-
plantation diskuteras och blir föremål för politiska beslut.
Enligt kristdemokratiska grundprinciper har människan ett ansvar att värna andra levande varelser, vilket innebär att vi skall ta väl hand om djuren och sörja för att de får leva ett så naturligt liv som möjligt. Stress, smärta, lidande och skador hos djuren skall så långt möjligt undvikas.
Det europeiska samarbetet syftar till fred och förståelse mellan folken. Det innebär att de olika länderna måste närma sig varandra med en ödmjuk inställning till varandras samhällen och kulturer. Å andra sidan är ett förtroendefullt samarbete inte möjligt om det inte bygger på vissa gemensamma normer.
Tjurfäktning är en frånstötande form av djurplågeri. När EU harmoniserar sina regler mot djurplågeri inom jordbruket och andra områden är det inte rimligt att i längden acceptera tjurfäktningar i dess nuvarande form. Sverige bör därför aktivt verka för att EU upprättar ett program för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd. En konstruktiv dialog bör eftersträvas med företrädare för denna företeelse och spanska myndigheter. Grunden för EU:s politik måste dock vara att onödigt plågande av djur enbart för människans nöjes skull är oacceptabelt.
Enligt Svenska veterinärförbundet skadas ett stort antal sällskapsdjur varje år på grund av sexuella övergrepp. Problemet har ökat sedan 1999. I Brottsbalken 16:13 står att om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande skall denna dömas för djurplågeri.
Innan lagen ändrades 1944 var det handlingen som bedömdes, dvs. att tidelag var förbjudet. Nu är det i stället effekten, dvs. djurplågeriet, som är förbjuden. Som lagen är skriven finns det risk för olika tolkningar. Därför bör ett explicit förbud mot tidelag återinföras. Det finns ingen situation då det kan betraktas som legitimt att en människa utnyttjar ett djur sexuellt.
I Granskningslagen 4 § står följande att läsa:
Framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav får inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.
Problemet med innehav och spridning av djurpornografiskt material är en komplicerad fråga som måste beaktas utifrån tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det viktigaste är dock att komma till rätta med problemets kärna, nämligen själva övergreppen. Kristdemokraterna kräver ökade resurser till polisen som därmed kan arbeta mer med granskningsverksamhet.
Den passivitet som djur ofta uppvisar vid övergrepp, och som uppfattas som att djuret går med på handlingen, är enligt etologer i stället en försvarsmekanism där djuret går in i ett tillstånd av apati för att fly verkligheten. Enligt Sveriges veterinärförbund leder sex mellan människa och djur många gånger till att djuret blir både fysiskt skadat och mentalt lidande.
Bevisningen i fall av sexuellt utnyttjande av djur är alltid svår. Därför måste polisen få lättare att utreda dessa ärenden. Handläggningstider av brott mot djurskyddslagen kan dock ta lång tid och prioriteras ofta ned. Det finns en rad anledningar till detta. Möjligheten för polisen att prioritera djurskyddsärenden genom ökade resurser är ett sätt att minska handläggningstiderna, men till stor del skulle handläggningen kunna effektiviseras och snabbas upp genom andra åtgärder och riktlinjer. I dag saknas riktlinjer för hur djurskyddsärenden ska hanteras av polis. Detta resulterar i variation i hantering mellan olika polisdistrikt. Utan tydliga riktlinjer skapas också osäkerhet för polisen. Ärendena lämnas i stället att hanteras efter bästa förmåga.
Att människor hotas, skadas och till och med dödas av kamphundar får aldrig accepteras. I Sverige har många blivit skadade till följd av angrepp från kamphundar. Kamphundar är vanligast i förorterna till storstäderna. Det exakta antalet kamphundar som finns i Sverige är inte känt eftersom de vanligen inte är registrerade. Men polisen bedömer att det rör sig om drygt 2 000.
Kristdemokraterna anser att det behövs en tuff lagstiftning mot kamphundar. I Belgien och Spanien krävs det licens för att inneha vissa hundraser. I Frankrike finns lagstiftning som kräver att alla pitbullhundar måste steriliseras. Flera tyska delstater har krav på hundkörkort för innehavare av kamphundar.
Polisen måste få en klar och tydlig lag vad gäller omhändertagande av hundar. Polisen skall snabbt kunna ingripa vid misstanke om att hundägaren använder hunden i hotsyfte eller vid misskötsel och omhänderta hunden och låta hunden genomgå ett mentaltest. Detta ska gälla både märkta och omärkta hundar. Förslagen i utredningen Hund i rätta händer (SOU 2003:46) bör tas tillvara.
Enligt djurskyddsförordningen är det redan idag förbjudet att avla fram kamphundar. Med kamphund avses här hund som (1) har extremt stor kamplust, (2) blir lätt retade och biter, (3) bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och (4) har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. Men förordningen är enligt polisen verkningslös eftersom det är svårt att få exempelvis en pitbullterrier att uppfylla samtliga fyra kriterier som anges. Utredningens förslag om ändring i djurskyddsförordningen är bra och bör genomföras.
Ett importstopp för kamphundar bör införas i lagen. En sådan lag finns redan i flera EU-länder, bland annat Tyskland.
Tillsynen enligt djurskyddslagen behöver förbättras. Idag saknar många kommuner en egen djurskyddsinspektör. Djurskyddslagen anses inte tillåta att kommuner går ihop om en djurskyddsinspektör, eller att en kommun delegerar tillsynen till en inspektör anställd av annan kommun. Djurskyddslagen bör härvid ändras så att det i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt miljöbalken blir möjligt för kommunerna att samarbeta om tillsynen enligt lagen. Det bör vara möjligt för flera kommuner att kunna gå ihop för att anställa en gemensam djurskyddsinspektör. Det bör också vara möjligt för en kommun att delegera tillsynen till tjänsteman i annan kommun. I ett svar på en skriftlig fråga av Sven Gunnar Persson (kd) uttryckte jordbruksministern att regeringen är inne på samma tankebanor, varför en proposition snabbt borde kunna läggas fram.
Ansvaret för den lokala operativa tillsynen enligt djurskyddslagen bör ligga kvar hos kommunerna. Kommunernas ansvar bör tydliggöras. Om tillsynen ej fungerar i en kommun ska länsveterinären kunna besluta om att tillsynen skall flyttas över till länsstyrelsen. Kommunen blir då ersättningsskyldig för denna insats. Detta bidrar till att höja kvaliteten på den kommunala djurskyddstillsynen. Departementsskrivelsen Ds 2004:11 instämmer i problembeskrivningen och framför liknande förslag.
Kristdemokraterna anser att resurserna till det lokala och regionala djurskyddet inte står i relation till uppgifterna. Riksrevisionens granskning (RRS 2003:1) bekräftar den bilden. Därför bör riksdagen uppdra åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas. En återrapportering bör ske till riksdagen i samband med den ekonomiska vårpropositionen år 2005.
Det är i kommunerna som den största delen av djurskyddsarbetet utförs. På kommunal nivå finns inom djurskyddet totalt cirka 140 inspektörsårsarbetskrafter. Jordbruksverkets allmänna råd skall ge praktisk vägledning till kommunernas tillsynsverksamhet. De senaste åren har kommunernas samlade resurser för djurskydd ökat. Riksrevisionen (RiR 2003:1) konstaterar dock att ökningen av resurser inte medfört motsvarande ökning av inspektionsverksamheten.
Ungefär hälften av Sveriges kommuner finansierar delvis sin tillsyn genom avgifter. Cirka 5 procent av kommunerna finansierar all sin tillsyn genom avgifter. Riksrevisionen menar att kommunerna skulle kunna öka sina resurser för tillsyn genom att i ökad grad använda avgifter. Konkurrensskäl talar för att tillsynsavgifterna skall vara av liknande storlek i olika kommuner. Det är inte rimligt att det som i en kommun är gratis, i en annan kommun skall kosta djurhållaren 9 000 kronor. Riksrevisionens styrelse föreslår att regeringen överväger om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddet finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Kristdemokraterna instämmer i styrelsens uppfattning och föreslår att riksdagen ger regeringen tillkänna att djurhållare skall behandlas likvärdigt.
Länsstyrelserna har ansvaret för djurskyddet inom länet. De ansvarar för tillsyn av veterinärpraktiker och samordnar smittskyddet i länet. Länsstyrelsen har ansvar för djurskyddsutbildning och för att samordna den kommunala
djurskydds- och livsmedelstillsynen. Länsstyrelsen har rätt att utfärda förbud mot att inneha djur och beslutar om omhändertagande, försäljning och avlivning av djur. Länsstyrelsen är vidare överprövningsmyndighet för djurskyddet och prövar kommunens beslut om det överklagas. Länsstyrelsen förprövar och inspekterar även djuranläggningar. Länsveterinären har det övergripande ansvaret för länsstyrelsens arbete med djurskydd.
Riksrevisionen understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund av bristande resurser. Kristdemokraterna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.
Kristdemokraterna har under flera år i Riksdagen begärt en förändring av organisationen av veterinärväsendet i Sverige. Dagens svenska veterinärväsende fungerar dåligt på grund av Jordbruksverkets dubbla roller, som leder till jävsituationer och osund konkurrens. I slutänden är det kvaliteten på veterinärvården som drabbas. Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund av att Jordbruksverket genom distriktsveterinärorganisationen (DVO) bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer samtidigt som man utövar myndighetsansvaret över veterinärverksamheten. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande veterinärer.
Ett välkommet uppvaknande från regeringens sida har skett då man i propositionen 2001/02:189 ”En ny djurskyddsmyndighet” lyfter fram att flera utredningar visar att dagens veterinärorganisation och djurskyddstillsyn är behäftad med brister. En viktig brist i nuvarande organisation är att veterinärerna ibland kan hamna i en jävsituation då de också har tillsynsobjektet/bonden som kund. Det kan finnas risk för animositet mellan veterinären och tillsynsobjektet just därför att man inte anlitar veterinären ifråga. Det är även otillfredsställande att veterinärinsatser för sällskapsdjur finansieras via skattesedeln.
På förslag av Riksdagens revisorer beslutade Riksdagen föregående riksmöte (2002/03:MJU10) att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, d.v.s. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Vidare beslutade Riksdagen att en oberoende utredning bör ges i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Sistnämnda utredning är nu tillsatt.
Det är anmärkningsvärt att riksdagens enhälliga beslut med tillkännagivande till regeringen om att tillsätta utredningen om jordbruksverkets dubbla roller inte nämns i regeringens budgetproposition. Ärendet är f.n. föremål för beredning inom jordbruksdepartementet och någon utredning är ännu inte tillsatt. Kristdemokraterna har vid ett flertal tillfällen i riksdagen påpekat vikten av att den av riksdagen beslutade utredningen snarast tillsätts. Att så ännu inte skett är närmast att betrakta som en provokation mot riksdagen. Kristdemokraterna vill återigen understryka att utredningen måste påbörja sitt arbete snarast.
Kristdemokraterna har i tidigare motioner föreslagit att distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas och att resurser för myndighetsutövning förs till länsveterinärorganisationen. På tillsynsenheterna skall kompetensen vara stor och veterinärerna förbjudna att ha egen praktik, åtminstone för djur som finns inom tillstånds- och tillsynspliktig verksamhet.
På slakterierna ändras ingenting förutom att besiktningsveterinärerna blir förbjudna att ha praktik (åtminstone på animalieproducerande djur). Kristdemokraternas förslag innebär bl.a. att jäv inte uppstår lika lätt mellan veterinärer och kunder/bönder då veterinären inte får ha tillsynsobjektet som kund. Förslaget innebär också att personer utan sällskapsdjur slipper finansiera veterinärvård till dessa via skattesedeln. Kompetensen hos veterinärerna och djur- och hälsoskyddsinspektörer kommer också att stärkas. Dessa är några av skälen till att vi anser att regeringen bör förändra organisationen och tillsätta en utredning för att klargöra de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av distriktsveterinärorganisationen.
Att minska användningen är inte bara en fråga om djurhälsa, utan även folkhälsa. Stora mängder antibiotika som fodertillsats riskerar att göra bakterier resistenta mot antibiotika till människor, vilket får EU att fasa ut antibiotika i djurfoder från 2006. Även resten av världen bör följa den svenska linjen. Till att börja med bör den generella användningen av antibiotika begränsas. Antibiotika bör inte finnas i foder, oavsett djurslag.
I september 2003 antogs Rådets direktiv 2003/85/EG om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka. Bland annat skall tillfälliga bekämpningszoner inrättas vid utbrott av mul- och klövsjuka. Direktivet skulle varit genomfört senast den 30 juni 2004. Direktivet föranleder bl a ändringar i epizootilagen. Förslag på lagstiftning återfinns i en departementsskrivelse (Ds 2004:14), varför en proposition borde kunna framläggas inom kort. Kristdemokraterna vill härmed uppmärksamma Rådets direktiv och påskynda regeringen att snarast framlägga en proposition till riksdagen.