1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 4
4 Hästen i dagens Sverige 4
5 Hästnäringen 5
6 Svensk hästsport 5
6.1 Ridsporten - en stor folkrörelse 5
6.1.1 Säkerheten inom ridsporten 8
6.2 Trav- och galoppsporten 8
6.2.1 Veterinärmedverkan vid ryttartävlingar 8
7 Svenskt hästavel 9
7.1 Bevara den kallblodiga travaren 9
7.2 Varmblodiga travhästen 9
7.3 Engelskt fullblod 10
7.4 Svensk halvblodsavel 10
8 Hästen - en naturlig del av jordbrukspolitiken 11
8.1 EU och hästnäringen 11
9 Forskning och utbildning 12
9.1 Forskning inom hästområdet 12
9.2 Den hippologiska högskoleutbildningen 12
9.3 Hovslagarutbildningen 12
9.4 Utbildning av unghästar 13
10 Veterinärvård av hästar 13
Riksdagen begär att regeringen lägger fram en proposition med förslag på konkreta åtgärder inom ramen för en sammanhållen hästpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hästens betydelse för sjuka och handikappade.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgången på ridinstruktörer.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda fördelningen av medel till pojk- respektive flickidrotter.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ridsporten skall vara skattefri när den bedrivs i motionssyfte och är en friskvårdsförmån som bekostas av arbetsgivaren.3
Riksdagen begär att regeringen ger utredningen om översyn av reglerna om reducerade mervärdesskattesatser (dir. 2002:141) tilläggsdirektiv att särskilt utreda möjligheterna att införa momsbefrielse för utbildning som sker utan vinstsyfte och som inte är ett led i det allmännas utbildningsinsatser.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om informationsinsatser riktade mot hästägare i syfte att öka säkerheten i samband med ridning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av 33 § djurskyddsförordningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den kallblodiga travaren skall omfattas av bevarandeinsatserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppfödarpremier för den svenska halvblodsaveln.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de olika EU-stöden också skall nyttjas för den svenska hästaveln och hästnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en forskningsfond för hästnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tredje år på den hippologiska högskoleutbildningen.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utreda konsekvenserna av att finansiera den hippologiska högskoleutbildningen enligt samma principer som normalt gäller för högskoleutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hovslagarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om unghästutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att distriktsveterinärerna inte skall ägna sig åt illojal konkurrens vad gäller vård av hästar.
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till KrU.
3 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till SkU.
Kristdemokraterna har i riksdagen sedan 1998 drivit frågor som berör ridsport, hästavel och hästens sociala funktion i samhället. Detta har bland annat lett till att regeringen i början av år 2000 beslutade att tillkalla en särskild utredare med uppgift att ta fram ett underlag för en sammanhållen hästpolitik. Utredningen presenterade sina förslag (SOU 2000:109) i slutet av år 2000 varefter betänkandet remissbehandlats. Regeringen aviserade först att en proposition i frågan skulle komma till december år 2001. Sedermera kom en skrivelse i januari 2004. Kristdemokraterna vill därför klandra regeringen för dess senfärdighet och låga ambitionsnivå vad gäller hästpolitiken. Eftersom det finns gott om konkreta förslag både i den hästpolitiska utredningens betänkande och i kristdemokratiska riksdagsmotioner anser Kristdemokraterna att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om en sammanhållen hästpolitik.
Hästen och ridsporten har stor betydelse i dagens samhälle. Den svenska hästnäringen har under de senaste trettio åren genomgått stora förändringar. Från att ha varit ett utpräglat "arbetsredskap" inom försvarsmakten, transportväsendet och skogs- och lantbruket har hästen numera framförallt fått en uppgift inom fritids- och sportanknuten verksamhet. Hästen används i dag i mycket stor utsträckning för motionsridning, körning, turism och inom olika tävlingsdiscipliner inom rid-, galopp- och travsporten. En del hästar, framför allt ardenner och nordsvensk brukshäst, används fortfarande inom skogsbruket. En tredjedel av befolkningen har, i större eller mindre omfattning, kontakt med hästar.
Hästen har i det moderna samhället fått en mycket viktig social funktion och har blivit en betydelsefull fritidssysselsättning för mängder av ungdomar speciellt flickor. Hästen har också kommit att bli ett viktigt hjälpmedel vid rehabiliteringen av handikappade.
För närvarande finns ca 300 000 hästar i Sverige. Knappt hälften av dessa finns i lantbruksföretag. Det svenska hästbeståndet består dels av importerade hästar, dels av en del inhemska raser som nordsvenska brukshästen, kallblodiga travaren och gotlandsrusset samt den svenska halvblodshästen som är en avelsutveckling baserad påäldre svenska lättare lantstammar.
För den amatör- och motionsinriktade rid- och körsporten utgör den svenska halvblodshästen och de olika ponnyerna de vanligaste hästraserna. För den professionellt inriktade hästsporten är det den varmblodiga travhästen, engelska fullblod och svenskt halvblod som är de dominerande hästraserna.
Den svenska hästnäringen svarar för flera tiotusentals arbetstillfällen. Till dessa ska också läggas uppfödare, ca 15 000, som har en del av sin sysselsättning och sina inkomster från näringen samt alla privathästägare, ca 80 000, framförallt inom ridsporten som själva sköter, rider och tränar sin häst.
Människor som bor i städer och tätorter köper tjänster i form av utbildning, uppstallning, hästar och foder av jordbruket för knappt 1,5 miljarder kronor. Detta gör hästnäringen till jordbrukets fjärde största näringsgren.
Hästnäringen, inklusive vadhållningen, omsätter enligt beräkningar ca 18 miljarder kronor per år. Landets trav- och galopptävlingar har ca 600 000 aktiva besökare och dessa besöker galopp- och travtävlingar minst en gång per år. Totalt görs ca 2,4 miljoner besök per år. Mellan två och tre miljoner människor spelar på hästar minst en gång per år. Landets trav- och galopphästar ägs av cirka 100 000 personer.
Hästverksamheten i Sverige har vuxit till en viktig näring av intresse för såväl företagare som kommuner och samhällsplanerare. Här finns en utvecklingspotential med såväl intressanta produkter som tjänster liksom en möjlig utveckling som turistnäring. Ridsporten omsätter mycket pengar för att vara en ideell rörelse. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på utvecklingen inom skatteområdet för ideella föreningar. Det är angeläget att tillvarata
idrottens/ridsportens intressen i detta sammanhang.
Ridning är en stor folksport med 500 000 aktiva. Var tredje svensk har på ett eller annat sätt kontakt med hästar och ridsport. 8 miljoner ridtimmar genomförs varje år på 500 ridskolor från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. Varje år åker ca 30 000 svenskar på ridläger, en företeelse som är ovanlig i övriga Europa. Svenska Ridsportförbundet är landets största hästsportorganisation. Förbundet har drygt 220 000 medlemmar och organiserar såväl motionsryttare och ridskoleelever som tävlingsryttare. Av dessa utgörs 84 % av flickor och kvinnor. Ridsporten är en av landets största idrottsgrenar och en utpräglad ungdomsidrott med 145 000 av medlemmarna (66 %) i en ålder under 25 år. Mätt i lokalt aktivitetsstöd är ridsporten den näst största ungdomssporten. Den är även näst störst på studiesidan av de drygt 60 idrottsförbunden.
Ridsporten är också en mycket uppskattad och viktig handikappidrott. Ridning är den största handikappsporten i Sverige och finns på cirka 250 ridskolor. Fyra tusen handikappade ryttare rider regelbundet för motion och tävling. Ridning och annan hästsport är också viktigt ur rehabiliteringshänseende. Detta är mycket positivt och bör tas till vara. Regeringen bör utreda vad som kan göras för att ytterligare stärka denna form av rehabiliteringsinsatser och ta till vara hästens betydelse för sjuka och handikappade. Detta bör ges regeringen till känna.
Inom de flesta av ridsportens grenar tävlar man på såväl ponny (flera raser och korsningar) som stor häst företrädesvis då på hästar av svensk halvblodsras eller liknande. Internationellt tävlar svenska ryttare i hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och voltige. Sverige har varit representerat vid alla större internationella mästerskap som OS, VM, EM, World Cup m.fl. Ridsporten har också utvecklats till en stor sport, både publikt och medialt. Utvecklingen av de årligen återkommande stora internationella tävlingarna i Sverige (Falsterbo Horse Show, Gothenburg's Horse Show och Globentävlingarna) och TV-sändningarna därifrån har bidragit till denna utveckling.
Grunden i ridsporten utgörs av verksamheten vid landets ridskolor som är spridda över hela landet. Ridskolorna drivs oftast av lokala ridsportföreningar antingen i egen regi eller genom att ridskolan drivs av en arrendator. Det finns också ridskolor som drivs helt i privat regi. Lokaler för ridskoleverksamhet (ridhall, stall, andra utrymmen) samt mark för hagar och ridbanor ägs ofta av den lokala ridklubben eller av kommunen. Oftast har de lokala ridklubbarna i de fall anläggningen ägs av kommunen betydande underhållsskyldighet vilket ofta kräver omfattande insatser av de ideella föreningarna. Många lokala klubbar dras också med betydande ekonomiska svårigheter att få verksamheten att gå runt. Hästhållningen (foder, bete, hov- och veterinärvård, skötsel) och fastighets- och materialunderhåll drar stora kostnader liksom hästskötare, instruktörer och tränare.
Landets ridskolor fungerar ofta som fritidsgårdar där eleverna förutom själva ridundervisningen får lära sig att umgås med såväl hästar som medmänniskor. Ridskolan är öppen från tidig morgon till sen kväll, ofta 365 dagar om året. I ridskoleverksamheten fostras de unga till ansvarstagande och samarbete. Ridskolorna fyller därför en stor social uppgift i samhället. Denna roll förbises ofta vid en värdering av de insatser som ridskolorna och ridklubbarna gör i samhället. Med de neddragningar som skett på många håll inom bidragsområdet för fritids- och idrottsverksamheter är risken uppenbar att ridskolorna tvingas till ytterligare prishöjningar av ridavgifterna.
Det är ofta köer till lektionsridningen på flera av landets ridskolor. Barn och ungdomar från mindre ekonomiskt lottade familjer kommer i ett sådant läge att de tvingas avstå från en meningsfull och utvecklande fritidsaktivitet med djupa sociala dimensioner. Detta är allvarligt då det finns en uppenbar risk att den tidigare socialt jämlika ridskoleverksamheten och fritidsridsporten, endast kan utövas av barn och ungdomar till ekonomiskt välsituerade föräldrar. Detta kommer särskilt att drabba flickorna som redan är en missgynnad grupp i sportsligt och fritidsmässigt hänseende.
Redan i 1998 års motion "Svensk hästavel och ridsport" yrkade Kristdemokraterna på att kommunerna tillsammans med de statliga bidragsgivande organen borde beakta de sociala konsekvenserna för den flickdominerade ridsporten vid bidragsfördelning och bidragsminskningar. Kommunerna borde också i de fall de är ägare till ridsportanläggningarna bidra till en utgiftsavlastning för ridskolorna för att bidra till att minska riskerna för att barn och ungdomar utan ekonomiska möjligheter ställs utan möjlighet till en jämlik och socialt meningsfull fritidssysselsättning och därmed ökad risk för utanförskap.
Det är också uppenbart att ridskolorna/ridklubbarna har svårare att hävda sina intressen gentemot de "manliga" idrotterna som fotboll, ishockey m.fl. Liknande problem finns givetvis för andra kvinnodominerade idrotter som t.ex. simning. Trots klara direktiv från Riksidrottsförbundet till specialidrottsförbunden är risken stor att de kvinnodominerade idrotterna missgynnas vid förbundens fördelning av medel. I den kommunala prioriteringen är misstankarna om denna "diskriminerande" prioritering ännu mer befogad. Det skulle därför vara angeläget att en oberoende utredning gjordes om hur verkligheten ser ut för de idrotter som domineras av flickor, i förhållande till de idrotter som domineras av pojkar. Hur sker fördelningen inom specialförbunden? Är den i enlighet med direktiven? Sker det en felaktig och diskriminerande prioritering i kommunerna vad gäller bidrag, anläggningar etc.?
Ridning är inte bara en fysisk aktivitet. Den är också social gemenskap, utveckling och fostran. På ridskolan umgås människor med ett gemensamt intresse över generationsgränserna som på få andra områden i dagens samhälle. Ridsportens samhällsnytta inkluderar därmed såväl hälsoaspekter som sociala aspekter.
Hästsporten spelar en viktig roll för djurskyddet. När det gäller plågsamma hästtransporter har ridsporten agerat kraftfullt, vilket fått mycket stor genomslagskraft i media. Sporten verkar därmed pådrivande i att höja standarden på djurskyddet i samband med hästtransporter, och påverkar därmed indirekt synen också påövriga djurtransporter.
En konkret fråga som varit mycket debatterad inom ridsporten och även inom idrotten i övrigt är att ridning, enligt gällande lagstiftning, inte är en skattefri motionsförmån vilket de flesta andra idrotter är. Några få idrotter är undantagna och skattepliktiga om arbetsgivaren bekostar utövandet. Till dessa hör ridsporten. Det är anmärkningsvärt att ridsporten som är en våra största folksporter inte ska kunna utövas och värderas på lika villkor som andra motionsformer. Kristdemokraterna anser därför att även ridsporten skall vara skattefri när den bedrivs i motionssyfte och är en friskvårdsförmån som bekostas av arbetsgivaren. Enligt gällande lagstiftning skall skattefri motion vara "av enklare slag". Därigenom anses ridning och hästsport utesluten. Kristdemokraterna förordar i stället att ett maxbelopp införs som begränsar kostnaden för den skattebefriade fysiska träningen. På så vis får inkomsttagare en större frihet att välja en fysisk aktivitet, till exempel ridning, som passar dem utan att det för den skull kostar mer för staten.
Kristdemokraterna har sedan länge motionerat i riksdagen om momsbefrielse för föreningsdrivna ridskolor. Skatteplikt gäller i Sverige för i princip all kommersiellt bedriven utbildning som sker utom ramen för den ordinarie skolutbildningen och som inte heller berättigar till studiestöd. För föreningsdrivna ridskolor som drivs ideellt och utan vinstsyfte, anser Kristdemorkaterna att det borde finnas möjlighet till skattebefrielse. Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande till regeringen (bet. 2001/02:SkU18, rskr. 199), tillkallades en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna och undantagen från beskattning inom mervärdesskatteområdet (dir. 2002:141). I uppdraget ingår bl.a. att analysera skattesatsernas struktur utifrån rättsliga, administrativa, ekonomiska, konkurrensmässiga, fördelningspolitiska och statsfinansiella aspekter. I sin analys av skattesatsernas struktur skall även internationella konkurrensfrågor beaktas. Uppdraget skall redovisas i två etapper under åren 2004 och 2005. I utredningsdirektivet nämns inget om att särskilt behandla frågan om icke-vinstdrivande verksamheters momsbeskattning. Kristdemokraterna anser därför att utredningen bör ges som tilläggsdirektiv att särskilt utreda frågan om momsbefrielse för icke-vinstdrivande verksamhet och hur en sådan befrielse skulle överensstämma med EU:s regelverk. Kristdemokraterna anser att det vore önskvärt om ideellt drivna ridskolor befriades från moms.
Ridning är den mest skadedrabbade hästsportaktiviteten. Arbetet med att förbättra säkerheten är därför mycket viktigt. Konsumentverket har fått i uppdrag att arbeta vidare med tjänstesäkerhet i tre steg. Uppdraget skall redovisas under år 2004. Man bör dock konstatera att de flesta olyckorna sker "ute i buskarna" i den oorganiserade verksamheten och inte på ridskolorna. Säkerhetsarbetet borde därför i första hand inriktas på informationsinsatser riktade mot hästägare.
Travsporten är i Sverige den hästsportgren som har den största publiken och den högsta spelomsättningen. Travbanor finns spridda över hela landet. Sporten domineras av professionella tränare och kuskar även om det förekommer amatörträning och amatörkuskar.
I Sverige är galoppen lillebror i förhållande till travet. Galoppen har också betydligt färre spelare och mindre publik än travet. Internationellt är galoppen betydligt större än den i Sverige dominerande travsporten. Galoppsporten domineras liksom travet av professionella tränare och jockeyer.
I Sverige finns för närvarande ett ökat intresse för galoppsporten, ett intresse som växt beroende på ett ökat samarbete med ridsporten men också genom ökad marknadsföring och en kvalitetshöjning av tävlingshästarna. Det senare har skett genom import av tävlingshästar, men också genom ett intensifierat avelsarbete.
Sporten genererar tiotusentals arbetstillfällen och tjänster som fortplantas i samhällsekonomin. Dessutom slussas pengar till andra grenar inom hästsporten och den är ett starkt stöd för hästnäringen i stort.
I 33 § djurskyddsförordningen finns en bestämmelse som innebär att det vid offentlig tävling med djur skall finnas en veterinär som förordnats av Jordbruksverket. Bestämmelsen tillämpas av Jordbruksverket på ett sätt som vållar stora problem för vissa arrangörer av hästtävlingar. Systemet innebär att veterinären anställs för viss tid av Jordbruksverket, och därmed blir veterinären automatiskt bunden av de veterinärtaxor som verket har beslutat om. Konsekvenserna av detta blir dels att det blir svårt att anlita veterinärer med kompetens inom hästområdet, dels att klubbar och föreningar drabbas av stora kostnader som arrangörer av hästtävlingar m.m. Regeringen bör därför se över 33 § djurskyddsförordningen och tillämpningen av denna paragraf med syfte att förenkla systemet med förordnande av tävlingsveterinärer vid hästtävlingar och minska de kostnader för arrangörerna som är förknippade med dagens system. Riksmötet 2000/2001 beslöt, efter motioner från Kristdemokraterna och Miljöpartiet, att tillkännage detta för regeringen som sin mening. Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Riksdagen har tidigare beslutat om insatser för bevarande av de utrotningshotade raserna gotlandsruss, ardenner och nordsvensk brukshäst och avsätter särskilda medel inom miljöersättningsprogrammets delprogram för utbildning, information och demonstrationsobjekt (bet. 1997/98:JoU9, skr. 1997/98:116) för att främja bevarandet av dessa raser.
Dessvärre innefattades inte den utrotningshotade kallblodiga travaren i denna bevarandeinsats. Den kallblodiga travaren bör självfallet också ingå i de hästraser som omfattas av regeringens insats, eftersom populationen och antal betäckta ston i stort sett är detsamma för denna ras som för andra hotade raser. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att också ta med den kallblodiga travaren i de, för gotlandsrusset, ardenner och nordsvenska brukshästen, tidigare beslutade bevarandeinsatserna.
På det husdjursgenetiska området pågår för närvarande arbete med att ta fram ett nationellt målprogram för förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Jordbruksverket har på uppdrag av regeringen utarbetat ett förslag till program. Verket framhåller att ett ökat hänsynstagande till utrotningshotade raser är betydelsefullt och betonar att användbarheten och ett hållbart nyttjande av raserna är viktigt för deras fortlevnad. Regeringen aviserar att man i januari år 2005 kommer lägga fram en skrivelse om bevarande av husdjursgenetiska resurser. Regeringens avsikt är att i skrivelsen presentera det nationella programmet. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att bl.a. kallblodstravaren tas med i programmet.
Inom det svenska hästavelsområdet är det framför allt inom aveln med den varmblodiga travhästen som man bedrivit det mest kvalificerade och prestationsinriktade avelsarbetet. Den svenska travhästaveln har utvecklats till en topposition i världen och det har framför allt skett genom en mycket hård gallring av avelsston baserad på tävlingsresultat och på importen av internationella topphingstar. Aveln är selekterad och prestationsinriktad med tydliga mål och ambitioner. Den högtstående svenska travhästaveln har också inneburit en betydande export av svenska travhästar. Trots detta har den svenska travhästaveln under senare år dragits med bristande lönsamhet.
Det engelska fullblodet som framförallt används inom galoppsporten har också visat sig betydelsefull som "förädlare" inom den svenska och internationella ridsportaveln med inriktning mot fälttävlans-, hopp- och dressyrhästar. Generellt har inte den svenska aveln av engelska fullblodshästar varit i paritet (kvalitativt och kvantitativt) med de stora avels- och galoppsportländerna i världen. Galoppsporten är relativt liten i Sverige med enbart ett fåtal tävlingsbanor.Svenskfödda avelshingstar har alltid haft svårt att hävda sig i den inhemska aveln. Den svenska fullblodsaveln har fortfarande besvärande lönsamhetsproblem.
Den svenska halvblodsaveln har sin grund i en lättare svensk lanthäst som användes i lantbruket och i försvarsmakten. Aveln kom att inriktas på att förse den svenska försvarsmakten med hästar som var lämpade för detta ändamål. Uppfödningen av halvblodshästar var knuten till lantbruket där bonden ofta hade ett genuint hästintresse, ofta förvärvat genom tidigare avelsarbete eller arbete med arbetshästar, framförallt ardenner.
Den svenska halvblodsaveln har under senare år blivit alltmer prestationsinriktad. Målet är att avla fram framstående tävlingshästar som kan hävda sig internationellt i såväl hoppning, dressyr som fälttävlan. Parallellt med denna målsättning ska den svenska halvblodsaveln förse ridskolor med lämpligt hästmaterial, motionsryttarna med dito och tävlingsryttare på lägre nivå med lämpligt hästmaterial, en diversehandel som givetvis innebär problem för aveln.
Den svenska halvblodsaveln står inför ett generationsskifte på uppfödarsidan. Alltfler av de äldre uppfödarna, vilka dessutom ofta är knutna till bondenäringen, slutar med sin uppfödning. Orsakerna är givetvis åldersskäl men också den mycket dåliga lönsamheten för att inte säga direkta förlustverksamheten som svensk halvblodsuppfödning i dag innebär. En annan anledning till att många traditionella och äldre uppfödare slutar är den snabba utvecklingen och internationaliseringen av aveln som innebär stora ekonomiska åtaganden i samband med betäckningar samt att man inte kan få igen de satsningar som görs.
Ett stöd i form av uppfödarpremier vore ett sätt att slå vakt om den svenske uppfödaren och att värna den svenska halvblodsaveln. En möjlig väg att finansiera uppfödarpremierna är de svenska EU-medlen eller via de medel som svenskt hästspel genererar.Uppfödarna är idag i stor utsträckning unga kvinnor. Att hästuppfödning inte inräknas som en tydlig del av jordbrukspolitiken (där bidragstagarna huvudsakligen är män) bör därför också betraktas som ett jämställdhetsproblem.
Svensk halvblodsavel är en del av det svenska kulturarvet. Därtill bidrar aveln till intäkter för lantbruksnäringen och bidrar till det svenska öppna landskapet.
Inom EU ses hästhållningen som en del av jordbrukssektorn. I Sverige har hästnäringen hittills inte beaktats vare sig inom den gemensamma eller den nationella jordbrukspolitiken. Hästens och hästnäringens vikt för jordbrukets, landskapets och regionernas utveckling medför att jordbrukspolitiska beslut även bör omfatta hästar. Dessa beslut bör inte enbart som i dag omfatta djurskydds- och avelsmässiga restriktioner utan även utsträckas till att omfatta en aktiv näringspolitik, då hästen är en viktig resurs för jordbrukets utveckling och inriktning mot en breddad verksamhet som inte enbart är inriktad på livsmedelsproduktion. Om staten deltar aktivt i utvecklingen av hästnäringen kan detta bidra till jordbrukspolitikens måluppfyllelse. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken ger ökade möjligheter att inkludera hästen i arbetet med att uppnå de jordbrukspolitiska målen.
Sett ur ett jordbrukspolitiskt perspektiv är hästen en betydelsefull foderkonsument. Den har fått en allt större betydelse genom den jordbrukspolitiska strävan att hålla nere en pressande överskottsproduktion, tillförsäkra lantbrukarna en skälig inkomst och samtidigt bibehålla kulturlandskapets karaktär. Sveriges hästar håller landskapet öppet i form av beteshagar och åkrar för att odla havre och hö. Det går åt uppemot två hektar jordbruksmark för att producera mat åt en häst under ett år.
Flera EU-länder ger hästnäringen inom respektive land betydande stöd både i form av direktstöd och till offensiva, konkurrenshöjande åtgärder. Stödåtgärderna är i många fall inriktade på att utveckla och förbättra den inhemska aveln och uppfödningen. Även Sverige bör fortsättninsvis inräkna hästen som en naturlig del av jordbrukspolitiken. Detta innebär att Kristdemokraterna anser att hästar skall ingå vid den svenska tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtliga hästar som finns vid jordbruksföretaget skall beaktas, oavsett om hästen ägs av jordbrukaren eller av någon som inackorderar hästen vid respektive jordbruksföretag. Jordbruksföretagare som bedriver hästhållning skall ges samma möjligheter som jordbrukare som bedriver verksamhet inom andra s.k. primära produktionssektorer att erhålla investeringsstöd och startstöd till unga jordbrukare.
Det är angeläget att Sverige, som är en stor nettobidragsgivare till EU:s jordbrukspolitik, vinnlägger sig om att ta tillvara de möjligheter som finns att få del av EU:s jordbruksstöd. Inom hästnäringen finns en outnyttjad potential att erhålla EU-stöd.
Hästpolitiska utredningen föreslår att staten anvisar 5 miljoner kronor under en fyraårsperiod för s.k. kollektiv forskning på hästområdet. En förutsättning för att staten skall anvisa medel till sådan forskning bör vara att Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande (NS) inrättar en hästnäringens forskningsfond och hästnäringens forskningsforum, samt att FORMAS inrättar en särskild hästforskningskommitté. En annan förutsättning bör vara att det träffas ett långsiktigt bindande avtal mellan FORMAS och NS angående uppgifter, ansvarsfördelning, styrelseformer och finansiering.
Kristdemokraterna anser att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att en forskningsfond för hästnäringen bör inrättas med utgångspunkt i hästpolitiska utredningens förslag. Regeringen bör framlägga ett sådant förslag i samband med vårpropositionen 2005.
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och delar av hästsektorn samt studentrepresentanter har uttalat ett starkt intresse för att införa ett tredje år på hippologprogrammet vilket skulle leda till kandidatexamen. Utredningen föreslår att ett tredje utbildningsår på hippologprogrammet införs först när det säkerställts att nuvarande tvååriga utbildning visar på stabilitet, långsiktighet och säkerställd finansiering. Kristdemokraterna bedömer att dessa villkor idag är uppfyllda och föreslår därför att ett tredje år införs på hippologprogrammet. Kristdemokraterna anser också att en utredning bör genomföras för att undersöka möjligheten att finansiera den hippologiska högskoleutbildningen på samma sätt som övrig högskoleutbildning.
Det har länge rått brist på välutbildade hovslagare i Sverige. Det är därför positivt att SLU fått i uppdrag att bekosta minst 35 utbildningsplatser per år. Kristdemokraterna anser att man kan utvidga nuvarande studiemedelsberättigande utbildning även med lärlingsutbildning. Handledningen måste naturligtvis vara knuten på något sätt till läroanstalten (distans) - först då kan vi få upp antalet hovslagare. Många bestämmer sig vid vuxen ålder att bli hovslagare och då fungerar det oftast inte att bosätta sig på annan ort.
Sverige har idag för få unghästutbildare. Hästpolitiska utredningen föreslog att ett bolag skulle inrättas för att utbilda omkring 50 hästar per år. Regeringen har dock ännu inte avsatt några pengar till detta. Kristdemokraterna anser att regeringen inför 2005 års ekonomiska vårproposition bör anslå extra medel till unghästutbildning, men att dessa medel bör riktas mot utbildning av ridinstruktörer i unghästutbildning. Därigenom skulle största möjliga antal utbildade hästar per investerad krona erhållas.
Kristdemokraterna anser att ban- och tävlingsveterinärerna skall vara konkurrensneutrala. Därför skall veterinärvården av hästar ej delegeras till distriktsveterinärorganisationen (DVO).
Kristdemokraterna har under flera år i Riksdagen begärt en förändring av organisationen av veterinärväsendet i Sverige. Dagens svenska veterinärväsende fungerar dåligt på grund av Jordbruksverkets dubbla roller, som leder till jävsituationer och osund konkurrens. I slutänden är det kvaliteten på veterinärvården som drabbas. Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund av att Jordbruksverket genom distriktsveterinärorganisationen (DVO) bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer samtidigt som man utövar myndighetsansvaret över veterinärverksamheten. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande veterinärer. Det är även otillfredsställande att veterinärinsatser för hästar och sällskapsdjur finansieras via skattsedeln.
På förslag av Riksdagens revisorer beslutade Riksdagenföregående riksmöte att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Vidare beslutade Riksdagen atten oberoende utredning bör ges i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Miljö- och jordbruksutskottet ansåg (2002/03:MJU10) att "regeringen bör tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller. Utredningen bör lämna förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära verksamheten." Ärendet är f.n. föremål för beredning inom jordbruksdepartementet och någon utredning är ännu inte tillsatt. Senast i samband med att regeringens skrivelse om hästpolitik framlades i december 2003 påpekade Kristdemokraterna vikten av att den av riksdagen beslutade utredningen snarast tillsattes. Att såännu inte skett är närmast att betrakta som en provokation mot riksdagen. Kristdemokraterna vill återigen understryka att utredningen måste påbörja sitt arbete snarast.
Kristdemokraterna har i tidigare motioner föreslagit att distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas och att resurser för myndighetsutvöning förstill länsveterinärorganisationen. Kristdemokraternas förslag innebär bl.a. att personer utan sällskapsdjur inte behöver finansiera veterinärvård till dessa via skattesedeln. Kompetensen hos veterinärerna och djur- och hälsoskyddsinspektörer skulle också att stärkas. Dessa är några av skälen till att vi anser att regeringen bör förändra organisationen och att den av riksdagen beslutade utredningen tillsätts för att klargöra de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av distriktsveterinärorganisationen.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |