1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Uthålligt skogsbruk i Sverige 3
5 Det enskilda ägandet 4
6 Det statliga ägandet 4
7 Skogens miljö4
7.1 Nationalparker och naturreservat 5
7.2 Biotopskydd och naturvårdsavtal 5
7.3 Frivilliga avsättningar 5
7.4 Avsättning av skogsmark till skydd för biologisk mångfald 6
7.5 Prioritera en träffsäker inventering 7
7.6 Skogsmark som inte brukas 8
7.7 Skogsskador 9
7.8 Luftföroreningar och kalkning av mark 9
7.9 Kompetensutveckling 10
8 Skogscertifiering 10
9 Lagstiftningsfrågor 10
9.1 Balanserat ägande 10
9.2 Reglering av skogsvårdsåtgärder 11
9.3 Oansvarigt skogsbruk 11
9.4 Skogsavverkning i samband med köp som hävs 12
9.5 Gynna lövträd 12
10 Vård av kulturminnen 12
11 Skogen och infrastrukturen 13
12 Ökad träanvändning 13
13 Forskning och utveckling 14
14 Viltstammarna 14
15 Nej till EU-gemensam skogspolitik 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om privat och statligt ägande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om skogscertifiering.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika ägarkategorier.1
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 10 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att prioritera forskningen kring trä och träanvändning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall motsätta sig en gemensam skogspolitik inom EU.
1 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till BoU.
2Yrkande 8 hänvisat till NU.
Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring och är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål samspelar vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska skogsindustrin. Denna lagstiftning har bara gällt några år, en kort tid i skogens omloppstid.
Den senaste tidens utveckling visar att en grundlig översyn av den svenska skogspolitiken är nödvändig. Efterfrågan på träprodukter är stor i det moderna samhället. Virkesförbrukningen i massafabriker, sågverk och värmeverk har kontinuerligt ökat under lång tid. På tio år har förbrukningen ökat med 10 miljoner kubikmeter. Mycket talar för att denna utveckling kommer att fortsätta. En översyn av den svenska skogspolitiken är därför nödvändig.
Det är beklagligt att den sedan länge utlovade skogspolitiska propositionen enbart blev en skrivelse i december 2003. Det är dock ett fall framåt att en utredning om en översyn av skogspolitiken tillsatts.
Virkesförbrukningen i Sverige har kontinuerligt ökat i sågverk och massabruk, men också i energisektorn. Denna utveckling har accelererat under senare år. De senaste tio åren har förbrukningen ökat med 10 miljoner kubikmeter som en följd av att produkter från träråvara i allt större omfattning används i det moderna samhället. Klimatpolitiken och ambitionen att öka användningen av trä leder sannolikt också till ökad efterfrågan på virke som biobränsle. Mängden avverkad skog i Sverige har en långsiktigt uppåtgående trend. År 2003 var avverkningen i Sverige den högsta någonsin, 83,4 miljoner kubikmeter. Det var ändå inte tillräckligt för att med inhemsk råvara täcka det totala behovet, vilket hade krävt en avverkning på drygt 90 miljoner kubikmeter. För perioden 2005-2014 beräknas potentialen till cirka 85 miljoner kubikmeter per år. Därefter, fram till nästa sekelskifte, uppskattas potentialen bli i medeltal 95 miljoner kubikmeter per år. Efterfrågan bedöms dock fortsätta öka åtminstone 10-20 år framåt, vilket innebär att virkesförbrukningen kommer att överstiga avverkningspotentialen.
För att det svenska skogsbruket ska vara hållbart får inte den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. En nödvändig åtgärd för att höja avverkningspotentialen med bibehållna miljöhänsyn är att eliminera de uppenbara brister som finns i dagens skogsbruk, redovisade i den senaste utvärderingen av svenskt skogsbruk (SUS 2001). En fjärdedel av den återbeskogade arealen uppfyller inte skogsvårdslagens krav. Exempelvis är en miljon hektar ungskog i akut behov av röjning, och nyplanteringen släpar efter med cirka 20 procent. Den årliga arealen skog som röjs har ökat de senaste åren, men inte på den statligt ägda marken. Staten är sämre på röjning än både skogsbolagen och de privata ägarna.
Regering och riksdag har tidigare markerat samstämmighet i synen påägarstrukturen i det svenska skogsbruket vilket inneburit att det enskilda ägandet ska stimuleras i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk främjas.
Kristdemokraterna anser att staten bör sälja ut de företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden, däribland Sveaskog. Delar av markinnehavet bör dock behållas för att användas till åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden. Det finns i de flesta fall nya ägare som kan driva verksamheten minst lika bra. Kristdemokraterna anser följaktligen att statligt ägande av den produktiva skogsmarken inte är ett primärt intresse. Enskilda skogsägare och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika bra som staten och därför finns ingen anledning för staten att konkurrera om ägandet av produktionsskog.
Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning samt att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas. Behovet är störst i södra Sverige, där mer mark behöver skyddas.
Delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande skogar stadgar att900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010. I och med de frivilliga avsättningarnas storlek kan detta delmål anses vara uppnått. Regeringen menar att av den avsatta marken bör minst 320 000 hektar utgöras av naturreservat, 30 000 hektar av biotopskydd och 50 000 hektar av naturvårdsavtal. Kristdemokraterna, som har en större tilltro till markägarnas kompetens och engagemang, anser att en större andel kan utgöras av naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar.
Naturvårdsverket svarar för beslut om köp och intrångsersättning för att bevara skogsmark som naturvårdsreservat.
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i södra Sverige. Kontrollinventeringen av nyckelbiotoperna visar, enligt Skogsstyrelsens definition, att uppemot 800 000 hektar kan klassas som nyckelbiotoper. Så mycket som halva den arealen kan vara objekt över 5 hektar. Sådana objekt kan skogsvårdsstyrelserna inte följa upp utan det blir då en fråga för länsstyrelserna. I många fall anser länsstyrelserna att objekten inte är tillräckligt värdefulla för att göra dem till reservat. Under åren 1998-2003 har 100 000 hektar mark, varav 60 000 hektar produktiv skogsmark, skyddats genom reservatsbildning.
Skogsvårdsstyrelsen har ansvaret att peka ut, avgränsa och besluta om biotopskydd på skogsmark enligt 7 kap. 11 § miljöbalken. Skyddet omfattar endast mindre områden av 19 st definierade skogsbiotoper. Skogsvårdsstyrelserna påbörjade arbetet med biotopskydd under budgetåret 1993/94.
Biotopskydd används i första hand i en akut situation där det är uppenbart att den värdefulla biotopen kan komma att avverkas. Medelareal för beslutade biotopskydd är 2,7 hektar. Totalt utgör biotopskyddade områden drygt 10 000 hektarproduktiv skogsmark.
Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan staten genom skogsvårdsstyrelsen och en skogsägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden. Naturvårdsavtal är ett viktigt komplement till naturreservat och biotopskydd. Avtal används i regel på andra typer av områden än vad som kan komma i fråga för biotopskydd. Avtalen tecknas vanligen för en period mellan 30 och 50 år.
Cirka 22 500 hektar, varav 21 000 hektarproduktiv skogsmark, har skyddats genom naturvårdsavtal.
Frivillig avsättning av skogsmark är enligt Kristdemokraterna en viktig del i upprätthållandet av levande skogar. Regeringens målsättning är att ytterligare 900 000 hektarskyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010. Av detta uppskattas statens ansvar för skydd till 400 000 hektar, resten utgörs av frivilliga avsättningar. Skogsägarna har visat stort intresse för att skydda värdefull skog, men det är ändå viktigt att slå fast att det är skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av mark. Det går inte att få bred förståelse för miljöpolitiken om staten betraktar frivilligt arbete som något som kan kommenderas fram. När regeringen nu höjer målsättningen måste den praktiska politiska konsekvensen bli att staten är beredd att genom utbildning och rådgivning underlätta för markägaren att fatta beslut om hur marken ska nyttjas.
Skogsbrukets frivilliga avsättningar av skogsmark i form av hänsynsområden har ökat från 230 000 hektarår 1998 till 990 000 hektarår 2002. Därigenom har de frivilliga avsättningarna ensamma uppfyllt det kvantitativa arealmålet.
För att garantera rättssäkerheten och för att få en bred förståelse för miljöpolitiken behöver staten en komplett och anpassad strategi för markavsättningarna och hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Nya arbetsmodeller för områden med många naturvärden behöver utvecklas. Det är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal, biotopskydd och reservat. De statliga ersättningsmedlen bör prioriteras till naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har nära nog kommit bort i myndigheternas hantering av markavsättningar. Om stora områden ska undantas från traditionellt skogsbruk bör detta i första hand ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras. Vidare måste myndigheterna använda sig av statens mark för markbyten.
Anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald hade år 2002 ett utfall på 915 miljoner kronor. År 2003 var utfallet 937 miljoner kronor. I budgeten för år 2004 anslogs 1 441 miljoner kronor, men med villkoret att högst 1 082 miljoner kronor får betalas ut under året. Den praktiska fördelen av detta arrangemang undandrar sig vår förståelse. För Naturvårdsverket skapas otydlighet och oklarhet om vilka pengar man kommer ha att röra sig med framöver, vilket i viss mån är en olägenhet i myndighetens planering. Kristdemokraterna anser att det är olyckligt att på detta sätt skapa förvirring kring anslagens innebörd. Principen bör vara att den summa som ska användas för ett visst ändamål under ett visst år skall anslås i budgeten för detta ändamål och detta år.
Kristdemokraterna får därför anse att anslaget 34:3 för år 2004 uppgick till 1 082 miljoner kronor. Naturvårdsverket uppger att cirka 420 miljoner kronor av dessa kommer att användas för inköp och intrångsersättning av reservatsmark som undantas från produktivt skogsbruk. Kostnaden för inköp/intrångsersättning per hektar varierar mellan olika skogstyper, men är i regel omkring tre gånger högre än motsvarande kostnad för undantag genom naturvårdsavtal på 30-50 års tid. Naturvårdsavtal innebär att skogen undantas från produktivt skogsbruk under denna tid. Ersättningen till markägaren motsvarar inte produktionsbortfallet. Naturvårdsverket ansvarar för köp och intrångsersättning medan Skogsvårdsorganisationen ansvarar för naturvårdsavtal. Kristdemokraterna föreslår därför en omfördelning som innebär att Skogsvårdsorganisationen tillförs 25 miljoner kronor för detta ändamål samtidigt som Naturvårdsverkets budget för skydd av skogsmiljön reduceras.
Samtidigt föreslår Kristdemokraterna att ersättning ej ska utgå för reservatsbildning på statlig mark (främst mark som tillhör Sveaskog). Denna mark utgör närmare 20 procent av skogsmarken. Genom att bilda reservat på statlig mark bör Naturvårdsverket kunna spara minst 100 miljoner kronor årligen på utebliven ersättning.
Miljömålet om bevarande av biologisk mångfald konkurrerar delvis med det nationella ekonomiska intresset att upprätthålla en hög produktivitet i den svenska skogen. Skogsnäringen är en viktig arbetsgivare i glesbygden. Naturvårdsåtgärderna måste därför stämmas av mot konsekvenserna för skogsbrukets produktionsmål.
Kristdemokraterna bedömer att en totalöversyn av skogspolitiken behöver göras, där en avvägning görs mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning bör vara väl underbygd och beakta studier av olika skogsområden som skyddas genom statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.
Enligt budgetpropositionen har länsstyrelserna under perioden 1999-2003 inte hunnit bilda naturreservat enligt miljöbalken i den takt som områdena köpts eller intrångsersättning avtalats. Kristdemokraterna anser därför att det är lämpligt att något sakta in på takten i avsättningarna av mark. Syftet med skyddandet av värdefulla biotoper är inte primärt deras legala status, utan deras faktiska tillstånd. För skyddsvärda områden som inte omedelbart hotas av avverkning bör man kunna vänta något år med inköp eller intrångsersättning.
Sammantaget bedömer Kristdemokraterna att det är väl avvägt att i förhållande till regeringens förslag för år 2005 anslå 650 miljoner kronor mindre till anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald och 25 miljoner kronor mer till anslaget 41:2 Insatser för skogsbruket.
Kristdemokraterna vill nu prioritera en träffsäker inventering av den svenska skogen så att de mest skyddsvärda områdena kan identifieras och bli föremål för skyddsåtgärder. Definitionen av nyckelbiotoper måste ses över och skogsvårdsstyrelserna bör ges i uppdrag att prioritera mellan de identifierade nyckelbiotoperna. Avsatta skogsområden måste konsolideras och resultaten av avsättningarna måste utvärderas. Slutsatser måste dras inför det fortsatta arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i den svenska skogen.
Efter det att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringarna fullföljts har det visat sig att samarbetet mellan länsstyrelserna och skogsmyndigheten om avsättningar av större nyckelbiotoper inte fungerat i vissa regioner. Skogsägare upplever att myndigheter hänvisar till varandra och att det saknas en tydlig motpart. Den administrativa hanteringen av nyckelbiotoper, inklusive information och samråd med markägare, behöver också bli mer flexibel. Staten måste ta ansvar för att det administrativa arbetet förblir rättssäkert.
Halvtidsutredningen om miljö- och landsbygdsprogrammet (SOU 2003:
105) finner att insatserna för kompetensutveckling på det skogliga området har bidragit till att miljövänliga arbetsmetoder används i större utsträckning i skogsbruket. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att dessa insatser fortsätter för att förstärka denna utveckling.
Kunskapen om olika arters behov är ofta bristfällig. Det kan vara svårt att bedöma om en viss hotad art skulle gynnas eller skadas om ett aktivt skogsbruk upphörde inom ett visst område. Professor emeritus Mårten Bendz vid Växjö universitet (Reports no. 10 Växjö University) menar att om skogsskötseln upphör inom ett visst område kan detta lika gärna vara en "dödsdom" för en art som att vara en bevarandeåtgärd. I och med att kunskapen är så bristfällig är det stor risk att kostnadseffektiviteten i reservatsbildning och naturvårdsavtal blir alltför låg. Detta understryker ytterligare behovet av ökad kunskap och en träffsäker inventering.
Kristdemokraterna vill också betona att floran och faunan inte är statiska fenomen. Klimatförändringar, nya arters intåg och andra faktorer bidrar till att naturen ständigt befinner sig i utveckling. Arbetet med den biologiska mångfalden får därför inte i alltför hög grad ha perspektivet att en viss uppsättning arter och biotoper till varje pris ska bevaras så som de är just nu. Sverige bör också i större utsträckning samarbeta med andra länder kring bevarande av arter som finns också i dessa länder. Tillsammans har vi ett ansvar för att bevara artrikedomen, men varje art som finns i Sverige måste inte alltid leva i vårt land. Samtidigt kan arter som varit borta komma tillbaka efter lång tid.
Nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden omfattar drygt 900 000 hektar skogsmark. Dessutom finns 10 000 hektar skogsmark som är skyddad genom biotopskydd och 21 000 hektar skogsmark som är avsatt genom naturvårdsavtal. Därtill kommer omkring 1 miljon hektar i frivilliga avsättningar. Totalt är över 8 procent av den svenska skogsmarken undantagen skogsbruk antingen genom naturreservat, lagens bestämmelser om lågproduktiv skogsmark eller genom frivilliga avsättningar. Dåär inte de "hänsynsytor" som avsätts vid avverkningar inräknade. De naturreservat och biotopskyddsområden som omfattas av statens nya reservatsstrategi tillkommer. Dessa tillkommande områden kommer att beröra tusentals fastigheter, huvudsakligen i södra Sverige. Det är viktigt att staten arbetar flexibelt och drar nytta av egen mark, ger markägaren rimlig ersättning där man tar över marken, eller nyttjar de olika avtalsformer som finns, bl.a. naturvårdsavtal.
Mycket talar för att skadliga angrepp från svampar och insekter kan komma att utgöra ett hot mot värdefulla skogar i vårt land. Motsvarande gäller för ökande viltskador i skogen. Vi förutsätter att utvecklingen på detta område följs upp noggrant av berörd myndighet.
Försurningen är ett problem för skogsbruket framför allt i södra Sverige. Hittills har statens åtgärder bestått av kalkning av sjöar och vattendrag, medan den skadade skogsmarken inte har uppmärksammats. Kristdemokraterna anser att ett statligt ekonomiskt stöd ska kunna lämnas i form av åtgärder både mot mark- och vattenförsurningen. Förutom utsläppsminskningar inom industrin och energisektorn m.m. krävs omfattande kalkning för att minska den befintliga försurningen.
Genom att kalka eller återföra aska till skogsmarken kan man få långsiktiga, positiva effekter. Vi har tidigare kritiserat att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning ska redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett.
I projekt Nissadalen och Lygnernprojektet har skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommuner utvecklat denna nya åtgärdsstrategi i två unika försöksprojekt. Försöken uppvisar lovande resultat och efter närmare fyrtio års frånvaro reproducerar sig nu öringen utan problem i tillrinnande vatten till Nissan. Resultatet av försöket i Nissadalen redovisas i Skogsstyrelsens rapport 4/2003. De uppföljande undersökningarna visade på en snabb och mycket tydlig förändring av vattenkemin i samtliga avrinningsområden där såväl ut- som inströmningsområden behandlats. Slutsatsen är att ren fastmarksspridning av kalk och vedaska kan genomföras utan att det medför negativa effekter på markvegetationen. Behandlingen bidrar till ökat pH-värde och minskad halt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten samtidigt som den landlevande molluskfaunan blir rikare. Befarade negativa effekter i form av nitraturlakning uteblev.
En nyupptäckt positiv effekt av skogsmarkskalkningen är att halten giftigt aluminium minskar i marken. De positiva effekterna av skogsmarkskalkning är nu så väl dokumenterade att det är dags att inleda en reguljär verksamhet i stor skala för att engångsbehandla den mest försurade fastmarken i Sverige. Skogsstyrelsen har utarbetat ett åtgärdsprogram för bl.a. skogsmarkskalkning, "Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken". Programmet låg färdigt redan i augusti 2001, men medel för att genomföra programmet har inte beviljats. I årets budgetproposition föreslås att högst 10 miljoner kronor får användas ur anslaget 34:3 för att genomföra Skogsstyrelsens program.
Kristdemokraterna föreslår att Skogsstyrelsens åtgärdsprogram ska genomföras under en 15-årsperiod, vilket bedöms kosta cirka 30 miljoner kronor årligen. Sverige bör även försöka nå en finansiering av dessa åtgärder från EU:s fonder. Kristdemokraterna föreslår att 30 miljoner kronor per år under en 15-årsperiod skall gå till ett nytt anslag för skogsmarkskalkning.
Halvtidsutredningen om miljö- och landsbygdsprogrammet (SOU 2003:105) finner att insatserna för kompetensutveckling på det skogliga området har bidragit till att miljövänliga arbetsmetoder används i större utsträckning i skogsbruket. Kristdemokraterna bejakar därför budgetpropositionens förslag om stöd till försök med kontinuerligt skogsbruk.
Med hjälp av skogscertifiering kan kunden försäkra sig om att kriterierna för god skogsvård har iakttagits vid odlingen av virkesråvaran för produkten. För närvarande finns främst två viktiga organisationer för skogscertifiering: Forest Stewardship Council (FSC) och Pan European Forest Certification (PEFC). Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är viktigt att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift bör begränsa sig till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl. Ramverket ska inte tillåta ett certifieringsmonopol utan garantera frihet att etablera nya certifieringssystem. Skogscertifiering får inte leda till förtäckta handelshinder. De krav som ställs måste följas upp.
Kristdemokraterna har, under flera år, påtalat vikten av att bevara principen om upprätthållande av den nuvarande balansen mellan olika ägarkategorier i fråga om innehav av lantbruksfastigheter. Ett utredningsförslag med denna innebörd överlämnades till regeringen år 2001 (SOU 2001:38), men fortfarande har regeringen inte lämnat något sådant förslag till riksdagen. Kristdemokraterna menar att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med ett förslag i linje med vad utredningen föreslår.
Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets förutsättningar. Därför förutsätter Kristdemokraterna att den nu pågående översynen av miljöbalken kommer att leda till att onödiga hinder och begränsningar för skogsbruket elimineras. Enligt Kristdemokraterna måste miljöbalken ändras i förhållande till skogsvårdslagen i dessa frågor. Oklarheterna i lagstiftningen kan komma att drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed också svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare som gör en avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av två myndigheter med var sin lagstiftning med olika effekter. Den skogliga myndigheten prövar enligt skogsvårdslagen medan kommunen, enligt regeringsrättens utslag i den s.k. Noradomen, har rätt att pröva enligt miljöbalken. Skulle tillstånd för avverkning inte beviljas hamnar skogsägaren i olika situationer beroende på vilken av myndigheterna som avslår ansökan.
Statistik visar att det är inom privatskogsbruket som skogsvårdsåtgärder såsom markberedning, plantering och röjning ökar mest. Regeringsrättens dom i Norafallet kan tolkas som att skogsbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, något som skulle drabba näringen mycket hårt. Kristdemokraterna anser därför att lagstiftningen ska vara utformad så att skogsvårdslagen är det lagrum som tillämpas i samband med skogsvårdsåtgärder av nämnda slag.
Under början av 1990-talet var skogsbruket utsatt för åtskilliga detaljregleringar. Myndigheterna har sedan dess legat alldeles för lågt med skogsproduktionsrådgivning och lagtillämpningar. Nu måste fokus även läggas på produktionen. Med tydliga lagar och förordningar behövs inte detaljregleringar. Det som krävs är en ramlag som innehåller krav pååterväxt, skogsskydd och naturvårdshänsyn. Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare avvisat ett antal regeringsförslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk.
Sveriges skogar brukas med världens kanske mest miljöanpassade metoder. Kampanjen Grönare Skog är en mycket omfattande satsning riktad mot det privata skogsbruket med betoning på produktion utifrån miljö- och naturvårdsåtaganden. Det samarbete som inletts med skogsägareföreningarna förstärker utbildningskampanjen med den ekonomiska aspekten på dagens miljöanpassade produktion.
Mot bakgrund av ett antal uppmärksammade fall av "klipperi", dvs. snabba förvärv av skogsmark som därefter slutavverkas, beslutade riksdagen 1998 att som sin mening ge regeringen till känna att en utvärdering av bestämmelserna i jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen borde genomföras. Genom beslut den 3 juni 1999 tillsattes Jordförvärvsutredningen med uppgift att utvärdera effekten av vissa jordpolitiska bestämmelser. I april 2001 lämnade utredningen sitt betänkande "Ägande och struktur inom jord och skog" (SOU 2001:38). En av utredningens slutsatser är att de negativa konsekvenserna av dessa s.k. exploaterande förvärv i första hand bör motverkas genom en striktare tillämpning av skogsvårdslagen.
Trots att regeländringar i skogsvårdslagen gjorts under senare år, anser Kristdemokraterna att problemet med oansvarigt skogsbruk inte förhindras på ett tillfredsställande sätt. Därför begär kristdemokraterna att regeringen återkommer med förslag till ändring av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi. Det bör bl.a. övervägas om fastigheten kan tas i säkerhet. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.
De största problemen kan dock uppstå för säljaren i de fall då ett köp hävs, då den tilltänkte köparen redan hunnit avverka skogen. Det är märkligt att det enligt lagen är möjligt för en köpare att utnyttja marken innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits. I värsta fall blir resultatet ekonomisk ruin för säljaren. Jordförvärvsutredningen berör tyvärr inte denna problematik. Kristdemokraterna anser att jordförvärvslagen bör ändras så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.
För att nå delmål 2 Levande skogar kan det bli aktuellt att selektivt gynna lövträd på barrträds bekostnad, vilket i vissa fall kan strida mot nuvarande regelverk. Miljömålsrådets utvärdering föreslår att 10 § skogsvårdslagen bör ändras för att öka möjligheterna att selektivt gynna lövträden. Kristdemokraterna föreslår att undantagsregeln i 10 § skogsvårdslagen ändras så att även avverkning som sker för att bevara särskilda naturvärden omfattas.
För att nå miljömålet Levande skogar har högt ställda delmål satts upp. En grundförutsättning för att nå målen för kulturmiljövården är att inventerade fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av befintliga fornlämningar måste därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna. De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Men ett fortsatt starkt engagemang är beroende av statens syn på förfoganderätten över marken. Dagens skogsägare måste på samma sätt som tidigare generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt. Det behövs därför en översyn av lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden.
Under senare år har länsstyrelserna rapporterat om alltfler skador på kulturlämningar i skogen. Nya inventeringar visar arealtäckande fornlämningar av en omfattning som kan komma att medföra betydande inskränkningar i det enskilda skogsföretaget. På sina håll finns risk för att skogsbruk och kulturminnesvård hamnar på kollisionskurs. Det har redan noterats en ökad misstro bland skogsägarna mot dagens myndighetsutövning.
Det är rimligt att de markägare som drabbas av betydande inskränkningar i nyttjandet av marken, utöver den hänsyn markägaren ska ta till allmänna intressen, ska kompenseras ekonomiskt genom en intrångsersättning.
Det är inte bara genom att fortsättningsvis hålla inne nödvändiga underhållsanslag som regeringen hotar vägnätets standard och därigenom den regionala utvecklingen. Genom att successivt avsäga sig ansvaret för vägarna på den svenska landsbygden riskerar regeringen att kraftigt försämra det som i dag är knappt acceptabla transportleder. Det finns stora risker med att, såsom en statlig utredning nyligen föreslog, överföra en stor mängd allmän väg till det enskilda vägnätet. Tryggheten i systemet hotar att försvinna.
Anslagen till de enskilda vägarna måste öka. Därför föreslår Kristdemokraterna ökade anslag till drift och byggande av enskilda vägar i budgetmotionen.
Träär ett naturligt material som passar in i ett samhälle med uthållig tillväxt. Skog och träprodukter är kolsänkor som bromsar ökningen av koldioxid i atmosfären. Träär också ett energibesparande material med god isoleringsförmåga.
En ökad efterfrågan på trä skulle kunna ge ökade exportintäkter till Sverige. Kunskapen om miljöfördelarna med trä som byggnadsmaterial behöver föras ut till de stora europeiska länderna, som i dag har en låg träanvändning per capita. I Storbritannien har kampanjen "Timber 2000/Wood for Good", som genomförs av träindustrierna i Sverige, Finland och Norge, pågått sedan våren 2000. Kampanjens syfte är att öka träanvändningen och förbättra attityden till trä hos såväl konsumenter som branschproffs. En enkät som genomförts bland industri- och handelsföretag i träbranschen visar att 70 procent av företagen uppger att kampanjen positivt påverkat deras försäljning.
Tidigare i år publicerade Näringsdepartementet promemorian "Mer trä i byggandet - underlag för en nationell strategi för att främja trä i byggandet" (Ds 2004:1). Kristdemokraterna anser att arbetet med att belysa fördelarna med träanvändning i byggandet bör fortsätta.
Vetenskapsrådet har stor betydelse för svensk forskning. Det är därför viktigt att Vetenskapsrådet harmoniserar den grundläggande forskningen och tillämpade innovationer. Industriforskningsinstitutens statliga grundfinansiering är en förutsättning för långsiktig forskningsverksamhet där näringen tillskjuter huvuddelen av medlen. Regeringen måste tillse att utrymmet för den skogliga forskningen inte krymper.
Näringen marknadsför själv sina produkter, men staten skulle kunna bidra till att marknadsföra materialet genom att i ökad omfattning välja trä till officiella byggnader. För att få byggsektorn - som fortfarande är helt inriktad på byggande i traditionell betong- och stålbyggnadsteknik - att på allvar implementera träbyggnadstekniken i större skala krävs politiska initiativ.
Under sommaren finns ett överflöd av föda men vintertid äter älgarna främst kvistar från träden, såväl lövträd som unga tallar. I första hand tar de lövträd, men när de inte räcker till måste älgarna beta av unga tallar. De senaste 20 åren har successivt minskande arealer ungskog inneburit ett minskat foderutbud, vilket medfört att antalet älgar per areal ungskog hållits relativt konstant trots en minskande älgstam. Sedan 1995 har Sveaskog bedrivit ett foderprojekt i Halle och Hunneberg, där skogen varit mycket hårt ansatt av älgskador. Olika sorters vide har planterats och ekar har friställts i tät skog. Projektet har nu börjat ge resultat i form av minskade älgskador på tallar.
I september år 2004 presenterade jägarnas och skogsägarnas organisationer ett gemensamt förslag till nytt älgförvaltningssystem. Kristdemokraterna, som utgår från subsidiaritetsprincipen, är positiva till ett ökat ansvarstagande från de parter som är närmast berörda av jakten och viltvården. Regeringen bör behandla organisationernas gemensamma förslag i positiv anda.
Allt som sagts här får endast betydelse om Sverige kan fortsätta råda över skogspolitiken. Kristdemokraterna anser att det inte ska införas någon gemensam skogspolitik inom EU. För Kristdemokraternas del är utgångspunkten att varje land självt ska råda över sina naturtillgångar i form av skog, berg, rinnande vattendrag och andra naturtillgångar. Det är angeläget att Sverige håller fast vid uppfattningen att skogspolitiken ska vara en nationell angelägenhet. Kristdemokraterna anser att Sverige ska förhindra sådana beslut som innebär att skogspolitiken blir ett EU-gemensamt politikområde, även om vårt land skulle bli ensamt bland medlemsländerna om denna uppfattning.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |