1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Hälsosamma livsmedel 4
3.1 Grundläggning av goda matvanor 4
3.1.1 Mindre socker i barnmat 4
3.1.2 Hemkunskapsundervisningen 4
3.1.3 Skolmatens roll 4
3.1.4 Opinionsbildning riktad mot barn 5
3.2 Politiska styrmedel 5
3.3 Samarbete inom EU 6
3.4 Forskning och utveckling 6
3.5 Functional food 7
4 Säkra livsmedel 8
4.1 Richterskala för matlarm 9
4.2 Säker kontroll av livsmedel 9
4.3 Salmonellakontroll av importerat kött 9
4.4 Genetiskt modifierade livsmedel 10
4.5 Livsmedelstillsyn 10
5 Konsumentmakt 10
5.1 Märkning av livsmedel 11
5.1.1 Ursprungsmärkning 12
5.1.2 Märkning av hur livsmedel producerats 12
5.1.3 Rättvisemärkning 13
5.1.4 Miljömärkning 13
5.1.5 Märkning av functional food 13
5.1.6 Märkning av nyttig mat 13
5.2 Konsumentföreningarnas betydelse 14
5.3 Stärk konsumentens rättigheter 14
6 Livsmedelsverket 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sockerinnehållet i barnmat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hemkunskapsundervisningens roll för hälsosamma kostvanor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolmaten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av förbud mot TV-reklam till barn i hela EU.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning mellan Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar, lekmannagrupper och andra aktörer inom skola och samhälle.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att utarbeta en strategi för ekonomiska styrmedel inom livsmedelskonsumtionen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge hälsoaspekterna en starkare ställning inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk livsmedelsforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en "Richterskala" för matlarm.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk salmonellakontroll av importerade köttberedningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om GMO.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av livsmedelslagen så att livsmedels- och djurskyddstillsynen i Sverige kan stärkas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla EU:s miljömärkning, EU-blomman.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av marknadsföringslagen så att lagen blir mer uppdaterad i förhållande till den utveckling som skett inom området functional food.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ursprungsmärkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av hur livsmedel producerats.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en nyckelhålsmärkning inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om näringsdeklaration av socker och fett.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka konsumenternas rättigheter.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Livsmedelsverket.
1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 4, 13, 14 och 19 hänvisade till LU.
3 Yrkande 6 hänvisat till SkU.
Alltför många människor i vårt land har i dag matvanor som medför att de förr eller senare kommer att drabbas av kostrelaterade sjukdomar. En matkultur har byggts upp kring snabbmat som ofta är alldeles för fet, har felaktig näringssammansättning för att passa i längden, ger kortvarig mättnadskänsla eller innehåller för mycket socker. Frysta hel- och halvfabrikat blir också alltmer populära. Dels därför att alltfler anser sig ha allt mindre tid att ägna åt matlagning, dels därför att kunskapen om hur maten skall tillagas från råvarustadiet är otillräcklig. Medvetenheten måste öka om hur kosten skall vara sammansatt för att bidra till hälsa och välbefinnande hos medborgaren.
Sockerinnehållet i barnmatsprodukter är en faktor som det kan vara svårt för föräldrarna att bedöma. Kristdemokraterna anser att det skall vara obligatoriskt med näringsdeklaration på all barnmat och att ett tak för tillåten mängd tillsatt socker i barnmat skall införas.
Kristdemokraterna ser skolan som ett mycket viktigt instrument för att sprida kunskapen om hur vi skall äta och leva ett hälsosamt liv. Att förmedla goda matvanor till det uppväxande släktet redan från början är mycket lättare än att försöka övertyga vuxna som redan har format attityder och vanor. Ett exempel på ett eftersatt område i skolan är ämnet hemkunskap. Skolans hemkunskapsundervisning skall vara ett redskap för att grundlägga goda matvanor.
En färsk undersökning (Livsmedelsverkets rapport 13/2004) om mat och hälsa i skolan visar att sambandet mat-hälsa inte kommer fram i skolans undervisning. Undersökningen visar att utbildningen i mat och hälsa är bristfällig eller saknas på landets lärarutbildningar. Detta medför att den undervisning eleverna får också blir bristfällig.
Det är mycket viktigt att skolan är ett konsekvent föredöme. Om undervisningen talar om hälsosamma matvanor samtidigt som skolan installerar läskautomater eller på annat sätt exponerar onyttiga produkter så får eleverna dubbla signaler.
För att förankra undervisningen om hälsosam mat är det viktigt att skolmaten (som skall vara hälsosam) är aptitlig så att eleverna får ett positivt exempel på vad de själva skulle kunna laga till. Oaptitlig skolmat leder dessutom till ökat godisätande och intag av mindre hälsosam mat som upplevs som mer lustfylld att äta. Läsk och godis har som bekant också negativa effekter på tänderna. Den syra som finns i läskedryckerna kan fräta på tänderna och medföra att tandytan försvinner. En undersökning som Livsmedelsverket genomförde år 2003 bland 2 538 barn i åldrarna 4, 8 och 11 år visar på allvarliga frätskador på barnens tänder, skador som orsakats av omfattande läskdrickande. Emaljen på tandkronorna hade brutits ner och även det underliggande tandbenet hade börjat erodera. Kristdemokraterna anser att regeringen i överläggningar med Svenska kommunförbundet bör ta upp policyfrågor när det gäller försäljning och förtäring av läsk och godis i skolorna. Kristdemokraterna anser att regeringen skall vara tydlig med att läsk och godis inte skall försäljas inom den offentliga grundskolan.
Matsedeln bör utgöras av varierade och näringsriktiga rätter som innebär en god balans mellan de olika segmenten i kostcirkeln. En annan aspekt som är befogad i skolan är att elever som äter näringsriktig mat orkar koncentrera sig mer på skolarbetet. Felaktig kost leder oftare till trötthet och bristande studiekapacitet. Regeringen bör uppdra åt Skolverket att öka sina inspektionsinsatser vad avser skolmaten.
Barns kostvanor påverkas i stor utsträckning av reklamen och medierna. I marknadsföringslagen är reklam riktad till barn inte särskilt reglerad. Lagen förbjuder inte reklam till barn, och lagen föreskriver inte heller särskilda krav för marknadsföring riktad till barn. Detta kan jämföras med radio- och TV-lagen som stadgar att reklam i en TV-sändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Kristdemokraterna anser att ett förbud bör införas i hela EU mot reklam riktad direkt till barn. Norge har varit föregångsland mot reklam till barn och den norska lagstiftningen bör vara en inspiration även för EU.
EU:s konsumentministrar träffade i maj en politisk överenskommelse om ett förslag till direktiv om otillbörliga affärsmetoder. Sverige röstade emot förslaget, eftersom det innebär att vi inte får behålla våra strängare nationella regler annat än under en övergångsperiod. Konsumentverket/KO menar att direktivet i sin nuvarande lydelse skulle leda till ett sämre konsumentskydd och medföra både rättsosäkerhet och tillämpningsproblem. I höst skall förslaget diskuteras i Europaparlamentet. I förslaget till direktiv nämns inget om förbud mot marknadsföring riktad till barn, i hela dokumentet nämns ordet "barn" på ett enda ställe i en parentes. Det är viktigt att Sverige i ministerrådet driver frågan om att direktivet skall innehålla ett förbud mot reklam riktad till barn.
Möjligheterna att införa någon form av styrmedel när det gäller fett och socker i livsmedel bör utredas närmare, liksom möjligheterna till momssänkning på framför allt frukt och grönsaker.
Även metoderna och ansvaret för att föra ut saklig hälsoinformation bör närmare utredas. Behovet av samordning inom folkhälsoarbetet behöver lyftas fram tydligare. Det behövs en kraftfull samordning av Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar, lekmannagrupper och andra aktörer inom skola och samhälle.
En strategi för ekonomiska styrmedel på hälsoområdet bör utarbetas. Bland möjligheterna bör övervägas hälsoavgifter och hälsoskatter. Dessa bör utformas så att intäkterna av en avgift direkt leds tillbaka till det berörda hälsoproblemet. Hälsoskatter kan då tas ut på särskilt hälsostörande ämnen, till exempel omättat fett och raffinerat socker. Kristdemokraterna föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att belysa möjligheter och svårigheter med ekonomiska styrmedel inom livsmedelsmarknaden.
Sveriges möjligheter att t.ex. subventionera och stödja försäljning av hälsosamma och miljövänliga produkter har genom EU-medlemskapet starkt begränsats. Kristdemokraterna anser detta vara oacceptabelt, och att Sverige bör driva en linje för att en förändring av dessa begränsningar kommer till stånd. Praxis för vad som betraktas som statsstöd måste revideras och folkhälsoaspekterna måste ges en starkare ställning på den inre marknaden.
För att kunna konkurrera med de alltför fetthaltiga maträtterna behövs ökade insatser för att utveckla hälsosamma livsmedel som är lika aptitliga som de mer ohälsosamma varianterna. Konsumenternas krav på livsmedelsprodukterna förändras kontinuerligt. Alltfler efterfrågar mat som går snabbt och enkelt att tillaga och äta. I dag är det relativt ohälsosam "snabbmat" som i första hand mött upp den utmaningen. En produktutveckling krävs därför bland annat i riktning mot kalorifattiga snabbmatsprodukter som kan konkurrera kulinariskt med de etablerade. I Danmark bedrivs forskning kring produktion av aptitlig och hållbar snabbmat, s.k. convenience food. Bland annat syftar forskningen till att eliminera den ovälkomna uppvärmningssmaken.
Svensk livsmedelsforskning befinner sig i en bekymmersam situation. Regeringen konstaterar i sitt förslag till nationellt forskningsprogram för livsmedel att detta är allvarligt om vi vill behålla en konkurrenskraftig livsmedelsindustri och råvaruproduktion. Problemen är många. Forskarna vet ibland inte var de ska söka pengar på grund av att olika statliga finansiärer har olika ansvarsområden. Det är stora glapp mellan olika myndigheter. Resultatet blir att projekt faller mellan stolarna. Forskare med egna idéer inom förädlingsledet har inte någonstans att vända sig. Redan år 1997 fastslogs det i en statlig utredning (SOU 1997:167) att Sverige halkat efter övriga EU-länder i utvecklingen. Att så lite har hänt sedan dess är anmärkningsvärt. Bristerna inom forskningen är ett hot mot både livsmedelsexport och råvaruproduktion. Liksom inom annan industri är forskning och utveckling helt avgörande för att livsmedelsindustrin skall kunna ta fram och sälja mervärdesprodukter. Det handlar om att ligga långt framme på områden som handlar om hälsa och functional food, men också om att utveckla råvaruproduktionen och förutspå konsumenttrender. I förslaget till nationellt forskningsprogram pekas även på stora behov av forskning inom livsmedelssäkerhet, folkhälsoområdet och kvalitetssäkring. Hittills har forskningen kring kött, grönsaker och tillbehör skett på varje område för sig. För att kunna förbättra den färdiga maten gäller det i stället att kombinera dessa tre områden och se dem som en helhet.
I förlängningen har livsmedelsforskningen stor betydelse för Sveriges bönder. Mindre eller sämre forskning minskar helt enkelt möjligheten att få ut ett mervärde av det jordbruket producerar. Behoven inom forskningen är väl kända. Flera utredare har sedan EU-inträdet påtalat att det behövs mer pengar och mer genomtänkt organisation.
Den forskning som finns om mat, livsmedel och konsumtion tenderar att antingen fokusera på produktion, produkter och marknadsföring eller konsumtion, matkultur och hälsa. Det finns stor brist på kunskap om hur producenters och konsumenters tänkande och agerande inom livsmedelsområdet förhåller sig till varandra.
Ansvaret för svensk livsmedelsforskning är splittrat mellan FORMAS, Vetenskapsrådet och Vinnova med oklara ansvarsregler och kraftigt minskade resurser som följd. Tidigare hade Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) det övergripande ansvaret. Under lång tid utvecklades svensk livsmedelsforskning positivt och nådde en hög internationell standard. Detta var möjligt bland annat tack vare SJFR:s långsiktiga satsning på området. Men i och med utbildningsminister Thomas Östros och förra jordbruksministern Margareta Winbergs undergrävande av forskningens finansiering och ansvarsfördelning har en nedrustning skett. Kristdemokraterna föreslår nu att FORMAS ges ett mera övergripande ansvar och anvisas relevanta resurser för att säkerställa livsmedelsforskningen i Sverige.
Functional food är mat som, förutom tillförsel av näringsämnen, skall ge vissa speciella hälsoeffekter. Det mest kända exemplet är kanske drycken Proviva, som innehåller nyttiga tarmbakterier. Functional food kan bidra till att förebygga multifaktoriella risksjukdomar - benskörhet, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, övervikt/fetma, vissa cancersjukdomar, högt blodtryck och mag-tarmsjukdomar - och där kosten är en viktig faktor.
Trenden med funktionell mat började i Japan i mitten på 1980-talet och har sedan dess snabbt spridit sig västerut. USA ligger i täten i väst men Europa börjar komma ifatt. För tre år sedan startade Functional food science center på Lunds Universitet och strax därefter öppnade även SLU i Uppsala ett liknande forskningscentrum. Bland profilområdena kan nämnas: tarmhälsa, där probiotika och prebiotika är framstående exempel; metabolism med omfattande forskning inom en rad centrala områden, t.ex. fetma/aptitreglering, diabetes och hyperlipidemi; antioxidanter och deras hälsoeffekter; samt marknadsföring och andra konsumentaspekter. Men ett problem är att en rad konsumentundersökningar visar att de allra flesta svenskar inte har en aning om vad functional food - eller "mervärdesmat" som det också kallas - är för något.
Svensk livsmedelsindustri visade tidigt ett stort intresse för att ta till sig den ökande kunskapen inom nutritionsområdet, vilket resulterat i en internationellt framskjuten position vad gäller utveckling av näringsanpassade produkter. Möjligheten att i Sverige marknadsföra livsmedel med hälsopåståenden har funnits sedan 1989, då Läkemedelsverket beslöt att inte längre tillämpa läkemedelslagstiftningen på livsmedel som normalt förekommer på matbordet.
Inom EU pågår ett arbete med att fastställa gemensamma förordningar avseende användningen av hälsopåståenden vid marknadsföring av livsmedel men i dagsläget finns det ingen lagstiftning som reglerar detta. En branschöverenskommelse har därför tagits fram av den svenska livsmedelsbranschen. Överenskommelsen skall komplettera lagstiftningen och verksamheten hos myndigheter som t.ex. Livsmedelsverket, Konsumentverket/KO, och Marknadsdomstolen.
Konsumentfrågor handlar inte bara om priset på en vara. Att kunna ställa krav på säkerhet och kvalitet bör vara en rättighet för alla konsumenter. Detta gäller inte minst för den mat vi stoppar i oss. I dag lagras massor av farliga ämnen i människokroppen. I stället för att brytas ner förs ämnena vidare via bröstmjölken till barnen och påverkar i generationer framåt. Detsamma gäller för djuren och växtligheten. Säkra livsmedel och kunskap om kostens innehåll är därför några av framtidens viktigaste frågor - såväl nationellt som internationellt.
Aldrig förr har Sverige importerat så mycket livsmedel som i dag och aldrig har konsumenternas valmöjligheter varit större. Konsumentintresset växer för produkter som utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda förhållanden, och detta ställer ökade krav på gränsöverskridande livsmedelskontroller. Att ha krav på ofarlig mat som produceras i Sverige måste kombineras med ökade kontroller av den mat vi importerar. En nyligen publicerad rapport från Livsmedelsverket (nr 12/2003) visade att importerade frukter och grönsaker ofta innehöll mer bekämpningsmedel än vad som är tillåtet i Sverige. Andelen frukt- och grönsakspartier med för höga halter av dessa ämnen var sju gånger större för importerade varor än för svenskodlade. Generellt har andelen produkter med en "irriterande" verkan på människokroppen ökat på den svenska marknaden de senaste åren, delvis på grund av att produkter som förut klassificerades som "måttligt hälsoskadliga" nu klassificerats om enligt internationella normer.
En "Richterskala" för matlarm bör införas. I dagsläget är medborgare och medier avtrubbade av att all mat är farlig, därigenom försvåras medborgarnas möjligheter att ta till sig information om livsmedlens hälsoeffekter. Det är därför angeläget att konsumenten har möjlighet att kunna jämföra olika risker med varandra. Konsumentorganisationerna har sedan en tid tillbaka föreslagit att en så kallad "Richterskala" för matlarm bör införas. Genom att man sätter en siffra på riskerna kan konsumenten bättre bedöma larmrapporterna och kontrollera sin oro. Kristdemokraterna föreslår att Livsmedelsverket får i uppdrag att ansvara för att en sådan "Richterskala" införs.
Vad som behövs i EU är ett gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel. Utifrån ett gemensamt regelsystem skall kontroller ske både lokalt, regionalt och nationellt. I Sverige sköter Livsmedelsverket kontrollen av livsmedel vilket är en bra ordning. Men för att granska att medlemsländernas kontrollmyndigheter verkligen sköter sina åligganden ser Kristdemokraterna positivt på införandet av en gemensam livsmedelsmyndighet (med placering i Italien) för bl.a. "flygande" kontroller inom EU. Allt för att ge skydd mot de allvarliga livsmedelskriser som förekommit på senare tid - såsom BSE-krisen, mul- och klövsjukan och dioxinskandalen nyligen.
En rapport från Livsmedelsverket (nr 7/2004) visar att Sverige importerar två miljoner kilo salmonellasmittat kycklingkött varje år. Köttet importeras som köttberedning och köttberedningar omfattas sedan november 2001 inte längre av de svenska reglerna om obligatorisk salmonellakontroll vid import av kött från andra länder. I samband med EU-inträdet 1994 fick Sverige garantier om att få behålla obligatoriska salmonellakontroller av kycklingkött. I efterhand har kommissionen infört köttberedningar som en ny kategori och denna skall inte omfattas av Sveriges undantag, trots att dessa former av kött ingick i det undantag Sverige förhandlade fram före inträdet. Regeringen borde ha hävdat det svenska undantaget bättre. En tredjedel av den svenska importen av kycklingkött utgörs i dag av köttberedningar. Livsmedelsverkets rapport visar att 8 procent av dessa köttberedningar är smittade vilket innebär att totalt 2 miljoner kilo smittat kött importeras i enlighet med gällande regler. Livsmedelsverket och även arbetsgrupper inom kommissionen bedömer dock att hälsoriskerna av salmonellasmittade köttberedningar är lika allvarliga som annat smittat kött.
Kristdemokraterna anser att Sverige måste ha rätt att tillämpa de obligatoriska reglerna för salmonellakontroll även på köttberedningar och att regeringen bör driva denna uppfattning gentemot kommissionen.
Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik är inte tillräcklig och Kristdemokraterna anser därför att de producenter som använder GMO i framställningsprocessen för sina produkter tydligt skall informera om detta, exempelvis för kött av djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder. Det måste ses som en rättighet för konsumenten att kunna välja om man vill köpa livsmedel där GMO finns med i processen. Vi har konsekvent argumenterat för att "försiktighetsprincipen" skall gälla för EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer (GMO). Eventuella risker med genmodifierade grödor som är resistenta mot vissa sjukdomar, skadeinsekter eller kemikalier är inte tillräckligt klarlagda. Det är viktigt att inte motverka genforskningens stora potential för medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar, men samtidigt måste konsumenterna i största möjliga mån skyddas från de möjliga risker som finns med användningen av GMO.
En fungerande livsmedelstillsyn är nödvändig för att upprätthålla konsumenternas förtroende för livsmedlens kvalitet. I promemorian Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11) lämnas förslag om hur livsmedels- och djurskyddstillsynen i Sverige kan stärkas. För att förbättra förutsättningarna för en effektiv kommunal tillsyn skall bestämmelser införas som underlättar samverkan kommuner emellan. Kommunerna skall också upprätta tillsynsplaner och inrätta samrådsgrupper med uppgift att följa tillsynen inom länet. Livsmedelsverket skall också ges möjlighet att kunna förelägga en kommun att rätta till bristerna i sin livsmedelstillsyn. Om bristerna inte åtgärdas skall Livsmedelsverket kunna ta över livsmedelstillsynen från kommunen. Kristdemokraterna anser att riksdagen skyndsamt bör besluta om ändring av livsmedelslagen i enlighet med promemorians förslag.
För att konsumentmakten skall komma till sin fulla rätt måste det finnas praktiska möjligheter till exempel genom märkningssystem som ger kunskap om varan och på vilket sätt den produceras. KRAV-märkningen har blivit väl känd av de flesta. KRAV-märket kan endast fås för livsmedel från ekologiska jordbruk där kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel ej används. Sedan i början av 1997 finns också den så kallade rättvisemärkningen på vissa utvalda produkter. Kaffe är det mest kända exemplet. Det finns inte varor inom alla kategorier som är miljömärkta och/eller rättvisemärkta men konsumenterna kan genom sin marknadsmakt se till att deras antal växer.
Det finns en oerhörd kraft och potential till förändring hos konsumenterna. Nu kan man naturligtvis hävda att stora aktörer som t.ex. inköpare på stora företag och myndigheter betyder mycket mer än en ensam individ som står i butiken och skall välja tandkräm. Men samtidigt är hushållen sammantaget en mycket stark kraft. Det är också de enskilda hushållen som genom sitt röstande vart fjärde år bestämmer vilka som skall styra de offentliga aktörerna. Samma hushåll kan också bestämma om de vill köpa vissa produkter eller tjänster ifrån kommersiella företag.
Ett exempel som gärna används i detta sammanhang är de miljövänliga tvättmedlen. Det är inte många år sedan det över huvud taget inte fanns att tillgå några sådana på marknaden. Efter en tids offentlig diskussion och viss oro över miljöeffekterna kom det några alternativ som var bättre för miljön. Typiskt nog var det inte något av de största företagen som gick före, utan det var mindre uppstickare som såg en ny nisch. Denna nisch växte dock snabbt, och redan 1994 tog de miljömärkta tvättmedlen 80 procent av marknaden och de leverantörer som i dag vill överleva måste helt enkelt anpassa sig och följa konsumenternas uttalade vilja att ta miljöhänsyn. Det intressanta är att det inte behövs att 51 procent av konsumenterna kräver miljömärkning, den kritiska massan som är nödvändig är mycket mindre än så för att en process skall kunna komma i gång. Företagen är på detta sättet mycket enklare att hantera för dem som vill förändra, än regelverk och politiska överenskommelser som är mer svårföränderliga.
Stora miljövinster, som inte behöver innebära någon form av välfärdsförlust, kan uppnås genom att information sprids om hur konsumenterna genom planering av inköp undviker helt onödigt miljöslitage. Exempel på konsumtionsmönster som påverkar miljön både på kort och lång sikt är bl.a. följande:
Minskad köttkonsumtion till förmån för mer frukt, rot- och grönsaker.
Planering av inköpen. Man spar både energi och tid.
Undvikande av färdigutspädda drycker, det finns ingen anledning att transportera 90 procent vatten långa vägar.
Vatten på flaska kan av samma skäl ifrågasättas.
Handla lokala råvaror när sådana finns, transporterna minimeras.
Handla ekologiskt odlat, insatsmedlen minimeras.
Handla rättvisemärkt.
Exemplen kan mångfaldigas och miljöpotentialen är enorm, man räknar med att cirka 17 procent av hela landets energianvändning är relaterad till livsmedlen (produktion, process, distribution och konsumtion tillsammans). Det handlar kanske inte i grunden om att vi behöver äta mindre, men annorlunda.
Medvetenheten om hur kosten påverkar vår hälsa har ökat och för att konsumenterna skall kunna göra medvetna val som påverkar miljön och den egna hälsan krävs god information om de varor och tjänster som finns på marknaden. Utan ursprungsmärkning, fullständig innehållsdeklaration, märkning av genmodifierade varor m.m. blir dessa val omöjliga att göra. Det är viktigt att en varas förpackning ger tydlig information om innehållet och om hur och var den har producerats, så att konsumenterna får den information de efterfrågar.
Många medborgare i vårt land oroas i dag av bristande ursprungsmärkning i livsmedelsbutikerna. En Temoundersökning, som gjorts på uppdrag av LRF och publicerades i september 2004, visar att var tredje kvinna och var femte man oroar sig för om den mat de köper är säker för hälsan. Bara två av tio konsumenter litar alltid på att ursprungsmärkningen är korrekt.
För att stödja verksamheten med märkning av varor föreslår Kristdemokraterna att man under utgiftsområde 24 ökar anslaget 40:6 Bidrag till miljömärkning/rättvisemärkning av produkter med 2 miljoner kronor.
Enligt ovan nämnda Temoundersökning anser nästan varannan konsument att uppgifter om varans ursprung är den absolut viktigaste informationen vid livsmedelsinköpen. Inte mindre än 86 procent av de tillfrågade vill veta varifrån maten de äter kommer. Emellertid är det många som enligt undersökningen inte litar på att ursprungsmärkningen av livsmedel är korrekt. De regler som finns för vilken information som skall finnas på förpackningar, i butiker och i restauranger är en blandning av frivilliga överenskommelser mellan handlare, svensk lagstiftning och EU-förordningar. Den dåliga märkningen försvårar avsevärt konsumenternas möjligheter att göra medvetna val. Det finns därför all anledning att inordna ursprungsmärkningen i ett enhetligt märkningssystem som kan vinna konsumenternas förtroende.
Ett annat önskemål från konsumenternas sida är att kunna veta varifrån maten på restaurangerna kommer. Någon form av ursprungsmärkningssystem för restauranger bör därför implementeras.
Konsumenternas önskan att känna till matens ursprung är legitim och skall inte förväxlas med en inskränkt nationalism. Förtroendet för svenska livsmedel är högt. Detta springer ur en insikt om att svenska bönder har arbetat hårt och målmedvetet för att säkra en internationellt sett mycket god djuromsorg. Sverige har bland de friskaste djuren i världen och är det enda land i EU som inte haft något fall av BSE. De stränga svenska reglerna gör att landet är den enda EU-medlem som i praktiken kan garantera att livsmedlen är fria från salmonella. Det svenska jordbrukets miljöarbete väcker också stor respekt internationellt.
Allt kött som kommer från slakteri bör vara ursprungsmärkt. Märkningen måste vara utformad på ett för konsumenterna lättförståeligt sätt. Det bör också införas obligatoriska regler om att samtliga köttslag skall ursprungsmärkas på samma sätt som nötkött. En sådan märkning skall ge upplysningar om alla moment i produktionsprocessen. Även relevanta omständigheter kring hur importerat foder producerats bör vägas in i märkningen av köttet. Om slaktdjur transporterats längre än 4 timmar före slakt bör transporttiden anges på köttet. Ett obligatoriskt gemensamt märkningssystem för djurskyddshänsyn bör införas inom EU för att skilja mellan kött från djur som fötts upp med olika grad av djurskyddshänsyn (naturligtvis inom EU:s minimiregler). Kristdemokraterna anser också att alla jordbruksprodukter bör vara märkta med ursprungsland.
Poängen med rättvisemärkning är att väga in sociala aspekter i hur en vara produceras. Syftet är att förändra orättvisa strukturer i den internationella handeln samt förbättra de mindre producenternas sociala och ekologiska villkor genom att erbjuda deras organisationer direkt tillgång till marknaden under rättvisare handelsvillkor. Kostnaden för varor som tagits fram med gifter, barnarbete eller miljöförstöring kommer att drabba oss direkt eller indirekt förr eller senare. Den välinformerade konsumenten kan därför bidra till en bättre utveckling genom att välja varor som är miljövänligt och socialt acceptabelt producerade.
I dag är KRAV det svenska miljömärket för ekologiskt odlad mat, men också för några andra produktområden som textilier. EU:s miljömärkning, EU-blomman, bör vidareutvecklas till att även omfatta livsmedel. Det behövs också en ordentlig revidering och stärkande av EU-blomman så att bl.a. livscykelanalyser får ökad betydelse. En enhetlig märkning som alla har förtroende för är viktigt, samtidigt får det inte ske på bekostnad av en alltför krånglig byråkratisk process.
För functional food finns nu också en märkning, en stämpel framtagen av Swedish Nutrition Foundation med texten "Produktens dokumentation granskad enligt livsmedelsbranschens regler för hälsopåståenden". Ett problem i sammanhanget är att marknadsföringslagen anses förbjuda marknadsföring som tydligt talar om vilka hälsofördelar en viss produkt har till följd av stämpeln. En utredning kring problematiken har nyligen presenterats av Livsmedelsverket - dock utan att resultera i något lagförslag. För närvarande pågår ett arbete kring utformandet av en EU-förordning om regler för marknadsföring av functional food.
Nyckelhålsmärkningen ger i dag en upplysning om att maten inte innehåller onödigt mycket fett. En mer kvantitativ märkning, och inte som i dag ett binärt system (nyckelhål eller inget nyckelhål), bör eftersträvas. Sverige bör verka för ett officiellt gemensamt system för nyckelhålsmärkning inom EU.
Lagstiftningen behöver skärpas när det gäller krav på näringsdeklarationer på livsmedelsförpackningarna. I dag redovisas oftast inte mängden socker; den ingår i kategorin kolhydrater. Kristdemokraterna föreslår att lagen tydligt skall ange att såväl mängden fett som mängden socker skall anges på de förpackade livsmedel som säljs i Sverige.
I Sverige sköter Konsumentverket mycket av det som i det kontinentala Europa sköts av ideella konsumentorganisationer. Konsumentorganisationerna i många EU-länder är mycket starka och EU-politiken förutsätter delvis förekomsten av sådana starka konsumentorganisationer, exempelvis vid remisser på lagförslag. För att tillvarata de svenska konsumenternas intressen vore det därför önskvärt att konsumentrörelsen i Sverige stärks.
För att stärka konsumenternas rättigheter bör regeringen arbeta utifrån bl.a. följande principer:
Nya livsmedel skall vara långsiktigt säkra för människor, djur och miljö.
Märk all genmat och se till att det finns GMO-fria alternativ.
Försvara rätten till en fungerande kontroll för säkra livsmedel. Detta gäller inte minst Sveriges rätt att kontrollera importerade köttberedningar för att undvika införsel av salmonella.
Försiktighetsprincipen skall gälla - producenterna skall kunna bevisa att maten är ofarlig.
WTO-förhandlingarna påverkar konsumentskyddet. Vi kräver konsumentrepresentation på internationell nivå i WTO-förhandlingarna och att konsumentintresset skrivs in i WTO-deklarationerna.
Bestrålning får inte användas som ersättning för god livsmedelshygien.
Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Ökade informationsinsatser behövs för att vidga kunskaperna om kostens betydelse för hälsan. Bristfälliga livsmedelskontroller kan medföra hälsorisker för människor och regeringen måste därför tillföra stat och kommun mer resurser så att kontrollerna kan utföras på tillfredsställande sätt.
Det är viktigt att Sverige har egen nationell kompetens och kan producera eget vetenskapligt material för att slippa att vara beroende av andras bedömningar. För att kunna garantera en god konsumentsäkerhet krävs att Livsmedelsverket (SLV) har tillräcklig kompetens att hantera frågor inom bl.a. kemi, toxikologi, mikrobiologi och nutrition. Detta för att kunna hävda sig internationellt och att kunna försvara svenska nationella intressen i EU. Det är därför av yttersta vikt att Livsmedelsverket har erforderliga resurser för att göra egna vetenskapliga bedömningar.
Ett exempel på områden Livsmedelsverket måste ägna mer forskning åt är naturliga gifter. Alla levande organismer har naturliga gifter för att skydda sig. Hur detta påverkar människors hälsa vet man inte tillräckligt om i dag. Till viss del baseras SLV:s arbete på nationella kostundersökningar där man studerar vad som är bra mat. För att få reda på detta måste man veta vad maten innehåller samt vad folk äter. Det senare måste undersökas kontinuerligt. Dessa undersökningar skall ligga till grund för säkerhetsarbete och kostrekommendationer. Det är angeläget att Livsmedelsverket tillförsäkras nödvändiga medel för att kunna garantera en god konsumentsäkerhet.
För att stärka Livsmedelsverket föreslår Kristdemokraterna i budgetmotionen för UO 23 att anslaget 43:12 Livsmedelsverket förstärks med 5 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |