Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till uthållig användning av åkermarken för livsmedelsproduktion med hög kvalitet, eller annan användning som enkelt kan ställas om till livsmedelsproduktion, exempelvis energigrödor. En förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som omvärldens. Att behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt brukande också i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i jordbrukspolitiken.
EU:s jordbruksministrar beslutade den 26 juni år 2003 om en grundläggande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Överenskommelsen innebär flera viktiga förändringar i förhållande till tidigare jordbruksstöd. De nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till ett inkomststöd, det frikopplade gårdsstödet. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Genom så kallad modulering kommer en större andel av stöden att gå till att förstärka medlemsländernas miljö- och landsbygdsprogram. För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett antal så kallade tvärvillkor (cross-compliance), som omfattar områdena miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd, samt garantera att jordbruksmarken kommer att skötas.
I det fortsatta arbetet med EU:s jordbrukspolitik anser Kristdemokraterna att Sverige skall inta en mer jordbruksfrämjande inställning syftande till bevarande av åkermark, fortsatta förutsättningar för livsmedelsproduktion i hela Sverige och förstärkandet av en god miljömässig livsmedelsproduktion. Samma hållning skall vara utgångspunkten i WTO-förhandlingarna som också skall betona vikten av att u-länderna ges möjlighet att utveckla sin livsmedelsproduktion.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar bl.a. till att upphäva de orättvisor som Socialdemokraternas politik skapat. De svenska bönderna har fortfarande sämre villkor än våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt vill Kristdemokraterna att det svenska jordbruket skall fortsätta att utveckla sin goda djurhållning, sina höga miljöhänsyn och den höga kvalitet och livsmedelssäkerhet som kännetecknar svenskt jordbruk. Kristdemokraterna säger nej till regeringens höjning av dieselskatten. Därmed vill Kristdemokraterna sänka dieselskatten på jord- och skogsbrukets maskiner med 30 öre mer än vad Socialdemokraterna med stödpartier föreslagit. Vidare anser Kristdemokraterna att skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel även fortsättningsvis skall återgå till jordbruksnäringen. De regler som skall gälla för tvärvillkoren skall vara desamma i Sverige som i övriga EU.
Kristdemokraterna vill också uppmärksamma jordbrukarnas sociala situation och ekonomiska trygghet. Därför föreslås att särskilda anslag inrättas för stöd till avbytartjänster och för ersättning till skördeskador. Stödet till jordbrukets rationalisering i form av s.k. omarrondering bör fortsätta och ges utökade resurser.
Kristdemokraterna vill skapa långsiktiga förutsättningar för fiskenäringen att utvecklas i balans med miljön. Det är viktigt att svensk fiskerinäring har villkor som motsvarar de i konkurrerande länder och vi vill därför bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag samt kompensera yrkesfiskarna för de extra kostnader som uppstår i samband med åtgärder för att förhindra bifångst av tumlare.
För att svenskt skogsbruk, svensk skogsindustri och svenskt fiske skall kunna utvecklas krävs långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktionsmål som miljömål.
Kristdemokraterna lämnar separata motioner inom områdena hav och fiske, djurskydd, jakt och viltvård, trädgårdsnäring, skogsbruk, hästpolitik, landsbygdspolitik, same- och rennäringspolitik samt livsmedelspolitik.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Inledning 9
4.1 Jordbruket är inte vilken näring som helst 9
4.2 Jordbruk och öppna landskap i hela landet 10
4.3 Rättvisa skattevillkor 10
4.4 Utvecklade exportmöjligheter 10
4.5 God etik i djuromsorgen och miljövänligt åkerbruk 11
4.6 Balanserad hållning gentemot genmodifierade livsmedel 11
4.7 Konsumenter kräver trygghet - ursprungsmärkning och livsmedelssäkerhet 11
5 Jordbruket - en basnäring 11
5.1 Bonden som förvaltare 12
5.2 Konsekvensanalys 13
5.3 Öppna landskap 13
5.4 Ny indelning av politikområden 13
6 Reformeringen av direktstöden 14
6.1 Utbetalningar vid rätt tid 16
6.2 Gemensamma regler för tvärvillkor 16
6.3 Beskattningen av stödrättigheter 17
6.4 Klargörande av tillämpningsföreskrifter 17
7 Intervention och exportbidrag 17
7.1 Ställ krav i kommande internationella förhandlingar 17
7.2 Omställning av betodling 18
7.2.1 Miljövänlig betodling på Gotland 18
8 Miljö- och strukturstöd 18
8.1 Användningen av moduleringsresurserna 20
8.2 Miljö- och landsbygdsprogrammet 20
8.2.1 Förenkla administrationen 21
8.2.2 Kulturbärande element i odlingslandskapet 21
8.2.3 Resurseffektivt jordbruk 21
8.2.4 Kompensationsbidragen behöver höjas 22
8.2.5 Startstöd till unga jordbrukare 22
8.3 Stöd vallodling 22
8.4 Förenklat regelsystem som gynnar ekologisk produktion 22
8.5 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 23
8.6 Fånggrödor 23
8.7 Slut kretsloppet stad-landsbygd 24
8.8 Gynna småskaligt jordbruk och glesbygd 25
9 Nationella stöd 25
9.1 Nationellt kuvert 25
9.2 Nationell reserv 25
9.3 Särskilt stöd till Norrland 26
9.3.1 Fjällnära jordbruk 26
9.4 Skördeskadeskydd 27
9.5 Bevara fäbodarna 27
9.6 Stöd till avbytartjänst 27
9.7 Exportfrämjande åtgärder 28
9.8 Stöd till jordbrukets rationalisering 28
9.8.1 Omarrondering 28
9.8.2 Emån 28
10 Jordbrukets produktionskostnader 29
10.1 Dieselskatten 29
10.2 Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel 30
10.3 Det svenska jordbrukets konkurrenssituation 31
11 Myndigheter 31
11.1 Livsmedelsverket 31
12 Genmodifierade livsmedel 32
12.1 Risker för människors hälsa 32
12.2 Konsekvenser för ekosystemet 32
12.3 Forskning kring GMO 33
12.4 Förnyad lagstiftning 33
12.5 Det genetiska kapitalet 34
12.6 Upphovsrätt till gentekniska uppfinningar 34
12.7 Offentlig upphandling 35
13 Djurhållning 35
13.1 Småskaliga slakterier 35
13.2 Besparingspotential inom distriktsveterinärorganisationen (DVO) 37
13.3 Bekämpande av djursjukdomar 38
13.3.1 Minska användningen av antibiotika 39
13.3.2 Bekämpning av mul- och klövsjuka 40
13.4 Pälsdjursnäringen 40
14 Vilda djur 40
14.1 Ersättning för viltskador 40
14.2 Rovdjursdödade renar 41
14.3 Sjukdomar hos vilda djur 42
15 Utbildning och forskning 42
15.1 Eftergymnasial utbildning inom jord och skog 43
16 Trädgårdsnäringen 43
17 Fiske 44
18 Skogsnäringen 45
19 Rennäringen 45
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av åkermarken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändiga förutsättningar för att bevara det öppna landskapet.
Riksdagen beslutar om ändring av politikområden och mål för dessa politikområden i enlighet med vad som anförs i motionen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ansvarsfull svensk jordbrukspolitik måste innebära att de öppna hagarna och betesmarkerna värnas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arealersättning skall betalas ut under det kalenderår som stödet avser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gemensamma regler för tvärvillkor.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som tydligt anger att stödrättigheterna för de frikopplade stöden skall beskattas som fast egendom.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilda stödrättigheter för grönsaker bör kunna överlåtas mellan jordbrukare redan det första året som reformen genomförs (2005).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera plantskoleproduktion i stödsystemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningen till miljövänlig betodling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frikostigare regler för s.k. LBU-stöd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklingar av ersättningsformerna för landskapsvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurshushållande konventionellt jordbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av kompensationsbidraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de modulerade medlen skall användas inom LBU-programmen, men utan att de nationella resurserna till LBU-programmet minskas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklat regelsystem som gynnar ekologisk odling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning med syfte att förenkla förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöd till odling av fånggrödor även skall beviljas för åtgärder syftande till att minska näringsläckaget till Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återföring av slam och rötrester till jordbruksmarken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt värna det småskaliga jordbruket och fjälljordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det nationella kuvertet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den nationella reserven.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödet till jordbruket i norra Sverige bör ligga så nära referensersättningsnivån som möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att referensersättningsnivån för nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige bör omförhandlas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära område.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skördeskadeskydd.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om betesrätt vid fäbodbruk.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell handlingsplan för bevarande av levande sätrar och fäbodar bör upprättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till avbytartjänst.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om exportfrämjande åtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till omarronderingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom EU harmonisera avgifter och skatter för jordbruket.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en miljödifferentiering av skatten på bekämpningsmedel.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återföra skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel till jordbruksnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det, för närvarande, bör krävas tillstånd för varje enskild plats där någon önskar att odla GMO-grödor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphovsrätt för gentekniska uppfinningar.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentlig upphandling.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rovdjursdödade hjortar i hägn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersättningen för rovdjursdödade renar även fortsättningsvis skall betalas ut i form av öronmärkta pengar från regeringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvaret för sjukdomar hos vilda djur bör tydliggöras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och forskning inom jordbruks- och livsmedelsområdet.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om hur behovet av en riksrekryterande eftergymnasial yrkesutbildning för jord- och skogsbrukets behov skall tillgodoses när den interkommunala ersättningen avvecklas.
Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt uppställning:
|
Anslag (1000 kr) |
Regeringens förslag |
Anslagsförändring |
|
41:2 Insatser för skogsbruket |
221 200 |
+ 25 000 |
|
42:2 Bidrag till distriktsveterinärsorganisationen |
94 715 |
25 000 |
|
42:5 Ersättningar för viltskador m.m. |
87 500 |
+4 000 |
|
42:6 Djurskyddsmyndigheten |
86 674 |
25 000 |
|
43:12 Livsmedelsverket |
156 586 |
+5 000 |
|
44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket |
11 903 |
+10 000 |
|
44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. |
3 000 |
+5 000 |
|
44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel |
269 000 |
+150 000 |
|
44:7 Ekologisk produktion |
30 000 |
-15 000 |
|
25:1 Sveriges lantbruksuniversitet |
1 356 200 |
-35 000 |
|
Nytt anslag: Avbytartjänst |
+20 000 |
|
|
Nytt anslag: Ersättning vid skördeskador |
+15 000 |
|
|
Summa för utgiftsområdet |
14 655 991 |
+134 000 |
1Yrkandena 4 och 40 hänvisade till FiU.
2 Yrkandena 8, 17, 35 och 36 hänvisade till SkU.
3 Yrkande 30 hänvisat till BoU.
4 Yrkande 39 hänvisat till LU.
Landets jordbruksföretagare tillhör Sveriges miljövårdare och miljövärnare. De står för den trygga och stadiga, långsiktiga och konsekventa miljövården. Jordbrukspolitiken måste handla om att ta till vara den miljö som långvarig jordbruksproduktion skapat. Förutom livsmedelsproduktion är det viktigt att skapa fortsatta förutsättningar för lantbrukare att bedriva kultur- och miljöarbete i hela vårt land, i skogsbygd och mellanbygd såväl som i slättbygd. Detta är en förutsättning för en levande landsbygd.
För att trygga livsmedelsproduktionen för framtiden i Sverige och övriga EU-länder måste det slås fast att den odlade jorden är en oersättlig och livsviktig resurs för människors välbefinnande och överlevnad. Ur ett globalt perspektiv är det också långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion.
Jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom livsmedelssektorn. Sverige har särskilt goda förutsättningar att klara ett miljövänligt och uthålligt jordbruk där djurhållningen präglas av omsorg och goda djurmiljöer. Strävan efter att ha ett jordbruk med biologiskt fullvärdiga livsmedel med hög kvalitet ger Sverige många konkurrensfördelar om lika konkurrensvillkor med omvärlden får gälla. Jordbrukarna måste få förutsättningar att långsiktigt bedriva sin livsmedelsproduktion med därtill hörande kultur- och miljöarbete.
Lönsamhetsutvecklingen i det svenska jordbruket har sedan EU-inträdet 1995 stabiliserats på en något högre nivåän tidigare. Den svenska lönsamheten är dock påtagligt sämre än den finska. Det är intressant att konstatera att dieselskatten för jordbrukets maskiner i Finland ligger på 62 öre/liter och i Sverige på 1,63 kr/liter efter den upphaussade skattesänkningen.
Den reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) som beslutades i somras kommer att få genomgripande betydelse för jordbruket i Sverige, liksom i övriga Europa. En särskild utmaning blir det för de regioner som huvudsakligen är hänvisade till mjölk- och köttproduktion. Nödvändigheten av att särskilt beakta den svenska köttproduktionen belyses av det faktum att importens andel av köttkonsumtionen i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. År 1990 utgjorde importen 9 % av konsumtionen av nötkött. År 2003 var andelen 27 %, vilket är en ökning med 3 procentenheter sedan föregående år.
De speciella villkor som är förknippade med jordbruk och livsmedelsproduktion måste få konsekvenser i form av en särskilt utformad jordbrukspolitik som skapar rimliga förutsättningar för den enskilde lantbruksföretagaren. Jorden ligger där den ligger och kan inte flyttas utomlands. De särskilt starka miljö- och djurhållningsvillkor som präglar svenskt jordbruk och som innebär ökade produktionskostnader i förhållande till omvärlden måste ekonomiskt kompenseras. Det miljö- och landskapsvårdande inslaget är en "kollektiv nyttighet" som måste betalas av det allmänna.
Djurhållarens behov av att någon eller några dagar om året kunna vara ifrån verksamheten ställer särskilda krav på socialt skyddsnät. Sammantaget visar detta att jordbruket i alla delar inte kan jämställas med andra näringar utan måste ha särskilda villkor som kan utjämna de nackdelar som finns för produktionen. Därför är det också viktigt att jordbruksfrågorna också fortsättningsvis har ett eget departement med egen minister inom regeringen och att riksdagen har ett särskilt miljö- och jordbruksutskott.
Sverige måste också tydligare inom EU driva en jordbrukarfrämjande politik där goda villkor för livsmedelsproduktion samt miljö och djurhållning sätts i centrum.
Brukningsbar jord och förutsättningar för djurhållning finns i hela Sverige. De extra kostnader som är förenat med att bedriva jordbruk i skogs- och mellanbygd och framförallt i Norrland kräver extra insatser inom programmet för landsbygdsutveckling.
Den merkostnadsersättning som skall utgå i Norrland är betingad av bl.a. avståndshandikapp, sämre förutsättningar för rationellt jordbruk samt långa avstånd till betes- och fodermarker. Eftersom strävan skall vara att bibehålla det öppna landskapet i hela landet krävs här en solidarisk uppställning via gemensam finansiering.
Sverige måste inom EU hårt driva frågan om harmonisering av skatter och avgifter som drabbar jordbruket. På annat sätt kan inte lika konkurrensvillkor skapas. I Sverige har en extra skatteryggsäck pålagts bönderna bl.a. i form av höga dieselskatter. Denna skatteryggsäck måste lyftas av så att lantbruksföretagaren kan konkurrera med omvärlden på lika villkor. Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall återföras till näringen.
Andra länder har stark uppbackning från sina respektive regeringar för att jordbruks- och livsmedelsbranschen skall kunna exportera sina produkter. Så länge detta system fortgår måste också svenska staten på ett tydligt sätt markera att man tror på export av svenska livsmedelsprodukter. I annat fall blir det fråga om konkurrens med sämre förutsättningar för svensk livsmedelsindustri. Ökade aktiva marknadsföringsinsatser för att tydliggöra svensk livsmedelskvalitet skall stöttas av nationella statliga medel.
Landets jordbrukare står för miljövärn och god djuromsorg. Man arbetar med konkret miljövård och skapar förutsättningar för fortsatt biologisk mångfald. Att djurhållaren själv är angelägen om djurens välbefinnande är en förutsättning för god livsmedelskvalitet. Minimerandet av användningen av konstgödning och bekämpningsmedel samt den stora andelen ekologiskt drivna jordbruk är ett kvitto på den miljömedvetenhet som präglar den svenska jordbruksnäringen. Denna utveckling skall stimuleras även fortsättningsvis.
Rätt använt kan genmodifiering kanske på sikt komma till god användning inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Det handlar dock om att försiktighetsprincipen skall gälla så att inte genmodifierade grödor riskerar att slå ut traditionella växtsorter och störa ekosystemet. Det är helt nödvändigt att ha tydliga märkningssystem så att konsumenter och allergiker upplyses om livsmedlet i någon form utsatts för genmodifiering.
För att konsumenten skall kunna känna full trygghet med de livsmedel som erbjuds krävs noggrann ursprungsmärkning och information om bruknings- och djurhållningsmetod. Livsmedelsverket och ansvariga veterinära myndigheter måste också tillförsäkras resurser så att de kan fullgöra sin uppgift att kontrollera verksamheten såväl inom jordbruket som i livsmedelsindustrin.
Jordbruksnäringen är inte vilken industri som helst, utan skiljer sig från andra näringar på flera sätt. Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Tryggandet av dessa näringars ställning är en förutsättning för fortsatt bosättning samt ekonomisk, social och kulturell utveckling på den svenska landsbygden. Det stöd som samhället - det svenska och det europeiska - betalar till jordbruket är inte att betrakta som allmosor, utan betalning för produkter och tjänster som efterfrågas av samhället.
Det är viktigt att förstå att jordbruket levererar mer än bara livsmedelsvaror. För det första är samhället intresserat av att garantera att livsmedelsförsörjningen kan fungera, inte bara för stunden, utan också i en krissituation. Ur såväl globalt som nationellt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Europa kan nyttjas för livsmedelsproduktion eller annan produktion som lätt kan avbrytas och återgå till livsmedelsproduktion. Det finns alltså ett värde i att ha den trygghet som ett existerande jordbruk innebär.
Bönderna förvaltar det tusenåriga arv som den odlade och betade landskapsbilden utgör. Det är inte bara Ulf Lundell som trivs bäst i öppna landskap, utan sannolikt också större delen av svenska folket. Direktstöd och arealstöd är en ersättning för upprätthållandet av detta samhällsvärde. Om den öppna betesmarken skulle försvinna, skulle detta medföra att oersättliga biotoper slogs ut och att många svenska växt- och djurarter försvann eller hotades.
Förvaltarskapstanken är en av grundstenarna i kristdemokratisk ideologi. Vi har alla ett förvaltaransvar för hur de personliga resurserna används liksom ansvar för andra människor, den materiella miljön och naturresurserna. Innebörden av förvaltarskapet är att bruka, utveckla och bevara. Varje åtgärd idag påverkar både vår samtid och det arv vi skall lämna vidare till våra barn - framtiden. Vi eftersträvar ett hållbart samhälle som vi med gott samvete kan lämna vidare och där vi tar hänsyn till de känsliga biologiska processerna och resursernas kretslopp. Hänsynslös exploatering, utsugning och rovdrift är i strid med förvaltarskapstankens princip.
Till följd av den jordbrukarfientliga politik som socialdemokraterna under lång tid bedrivit befinner sig det öppna svenska landskapet nu i fara. Ansenliga natur-, miljö- och kulturvärden står på spel. Hagar och betsmarker växer igen. Bygder överges. När det öppna landskapet försvinner, försvinner samtidigt en biotop som är viktig för många växt- och djurarters överlevnad. Den lantbruksfientliga politiken är därigenom ett hot också mot den biologiska mångfalden. En ansvarsfull jordbrukspolitik för Sverige måste innebära att de öppna landskapen med hagar och betesmarker värnas.
En ny optimism och hög attraktionskraft måste skapas för jordbrukaryrket. Som lantbrukare skall man kunna vara stolt över sitt yrke och känna optimism inför framtiden. Ungdomar måste med inspiration lockas till de areella näringarna och få möjlighet till bra utbildning, kompetensutveckling och framtidstro.
Vårt lands jordbrukare står i många avseenden för den trygga, långsiktiga och konsekventa miljövården, ett arv väl värt att föra vidare.
Familjejordbruk skall vara basen i svenskt jordbruk, även om förutsättningar för fungerande deltidsjordbruk med kompletterande näringar också måste finnas.
Kvinnornas roll i jordbruksarbetet tas ofta för given men deras roll för näringen underskattas. Kvinnorna har också en stor erfarenhet inte bara som producenter utan också som konsumenter av livsmedel, en kunskap som bättre bör tas till vara vid rådgivning, information och handel.
Förvaltarskapstanken skall vara vägledande genom hela livsmedelskedjan.
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygden etc. Detta är inte minst angeläget i dessa tider då jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens och många, framför allt mindre, jordbruk tvingas läggas ner. Inhemskt jordbruk är också en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. Regeringen bör således snarast återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys som underlag för det fortsatta beslutsfattandet. I konsekvensanalysen bör det också belysas hur det svenska jordbrukets skattebelastning, höga krav på djurskydd och livsmedelssäkerhet, m.m. påverkat konkurrenskraften.
De flesta partier och politiker brukar hylla de öppna landskapens betydelse vid högtidliga tillfällen. Färre är dock beredda att i praktisk politik agera för att bevara detta svenska natur- och kulturarv. En förutsättning för det öppna landskapet är att marken betas. Det är därför nödvändigt att den svenska mjölk- och köttproduktionen värnas i alla fora där dess existens ifrågasätts eller äventyras. Även hästnäringens betydelse skall i detta sammanhang lyftas fram. För att kunna hålla djur på markerna under sommaren krävs att det ocksåär möjligt att odla vinterfoder. Ett riktat vallstöd är ett verksamt instrument för att möjliggöra fortsatt djurhållning och nyttjande av naturbetesmarkerna. Vallodling och betesmarker kompletterar således varandra och båda dessa former för markanvändning bör finnas i hela landet.
Kristdemokraterna anser att indelningen av utgiftsområde 23 i politikområden bör renodlas. Därför föreslår Kristdemokraterna att den nuvarande indelningen med politikområdena 41 Skogspolitik, 42 Djurpolitik, 43 Livsmedelspolitik, 44 Landsbygdspolitik, 45 Samepolitik ersätts med följande indelning i politikområden:
Jordbrukspolitik
Skogspolitik
Fiskepolitik
Djurpolitik
Samepolitik
Målen för dessa politikområden skall vara följande:
Jordbrukspolitik
Målet för politikområdet är ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart jordbruk som bidrar till Sveriges och omvärldens livsmedelsförsörjning och en livskraftig landsbygd.
Skogspolitik
Målet för politikområdet är ett uthålligt skogsbruk som ger en god avkastning samtidigt som biologisk mångfald bibehålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen. Målet för politikområdet är långsiktigt.
Fiskepolitik
Målet för politikområdet är ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske som bidrar till livsmedelsförsörjning och rekreation.
Djurpolitik
Målet för politikområdet är att människan skall utöva ett etiskt och ekologiskt gott förvaltarskap över tamdjuren och de vilda djuren.
Samepolitik
Målet för politikområdet är att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och på andra samiska näringar.
Kristdemokraterna föreslår alltså att målen för politikområdena skogspolitik och samepolitik är oförändrade.
Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) har en stor betydelse för utgiftsområde 23 och den svenska jordbrukspolitiken. Mer än hälften av utgifterna finansieras från EU-budgeten. Merparten av dagens EU-stöd avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Dessutom tillkommer delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering t.ex. strukturplanen för fiskerinäringen i Sverige.
EU:s jordbruksministrar beslutade den 26 juni 2003 om en grundläggande reform av CAP. Det centrala inslaget i reformen är att stödet till jordbrukarna i huvudsak utbetalas som ett gårdsstöd frikopplat från produktionen. Frikopplingsgraden varierar mellan olika sektorer. Reformen träder i kraft 1 januari 2005, men de medlemsländer som såönskar har möjlighet att skjuta fram genomförandet till 2007. Det nya systemet ger upphov till så kallade betalningsrätter där varje betalningsrätt är kopplad till ett hektar jordbruksmark. Jordbrukaren kan sälja dessa betalningsrätter med eller utan att mark medföljer. För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett antal så kallade tvärvillkor (cross-compliance), som omfattar områdena miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd, samt garantera att jordbruksmarken kommer att skötas.
CAP-reformen innebär en ökad lönsamhetspress på den svenska mjölkproduktionen. En sänkning av interventionspriserna för smör och skummjölkspulver sker stegvis med totalt 25 respektive 15 %. Samtidigt ges de enskilda länderna större möjligheter att välja när och hur reformen skall genomföras. För såväl grödor som köttproduktion finns olika valmöjligheter för medlemsländerna att utforma stödet. Jordbruksreformen innebär vidare att direktstöden dras ner successivt och att pengarna används till miljö och landsbygdsutveckling (s.k. modulering). Genom modulering skall miljöns och landsbygdsutvecklingens roll stärkas.
Regeringen har valt att Sverige skall tillämpa en så kallad blandmodell, som innebär att delar av direktstöden behålls kopplade medan andra frikopplas. Det är främst handjursbidraget som behålls kopplat till 75 %, vilket Kristdemokraterna välkomnar. Huvuddelen av de frikopplade stöden fördelas genom regionalisering där all åkermark inom en region erhåller samma grundstöd per hektar, men en viss del av stöden inom främst animaliesektorn förblir gårdskopplade. Ett nationellt kuvert inrättas och omfattar 0,5 % av hektarstödet. Dessa medel kommer att användas för främjandet av svenska kvalitetsprodukter.
Kristdemokraterna har huvudsakligen stött regeringens val av modell, men har i riksdagen motionerat om en ökad grad av gårdskoppling inom vissa områden, samt att den nationella reserven bör användas fullt ut, vilket är max 3 % av direktbidragen. Kristdemokraterna är också negativa till inrättandet av ett nationellt kuvert. För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen har Kristdemokraterna hävdat förutsättningarna för nyföretagande inom jordbruksbranschen. Reformens system med stödrätter får inte innebära ökade problem för nyetablering och generationsskiften.
Kristdemokraterna välkomnar det energigrödsstöd på 45 euro/ha som införs i samband med reformen, liksom möjligheten för medlemsländerna att ge nationellt anläggningsstöd för energiskogsodling. Stödpriset på ris halveras, vilket är positivt för utvecklingsländerna och världshandeln.
För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen är det viktigt att det finns goda förutsättningar för nyföretagande inom jordbruksbranschen. Systemet med stödrättigheter kan innebära ett problem för nyetablering och generationsskiften, då det kan bli brist på fördelningsbara stödrättigheter. Det är viktigt att Sveriges regering i så fall skjuter till de medel som saknas från den nationella reserven. Det är nödvändigt att systemet utformas så att generationsskiften i familjejordbruk inte försvåras.
Kristdemokraterna har länge arbetat för att den extra skatteryggsäck som den socialdemokratiska regeringen försett de svenska bönderna med skall lyftas av. Kristdemokraterna motsätter sig därför den föreslagna höjningen av dieselskatten med 30 öre/liter. Denna höjning innebär att den utlovade skattesänkningen på jord- och skogsbrukets maskiner bara blir 1,70 i stället för utlovade 2 kr/liter. Kristdemokraterna ser den föreslagna sänkningen av dieselskatten på jord- och skogsbrukets maskiner som ett resultat av hård opinionsbildning från jordbruksnäringen och den politiska oppositionen. Nu vill vi fortsätta att förverkliga rättvisa villkor för de svenska bönderna genom att skatter och avgifter på eldningsolja och handelsgödsel harmonieras med övriga EU-länder. Om svenskt jordbruk inte får samma konkurrensvillkor avseende skatter och avgifter som omvärlden kan det leda till att stora delar av åkermarken avvecklas, vilket i sin tur skulle innebära att tiotusentals arbetstillfällen försvinner från denna sektor. Följden av detta skulle bli avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion.
Det är också hög tid att värdera de uppgifter som bonden tillför utför utöver traditionell livsmedelsproduktion i form av energi, skydd av natur, landskap, miljö och landsbygdens utveckling m.m.
Förutsättningar för närhet mellan producent och konsument måste skapas. Detta minskar behovet av långväga transporter till nytta för både människor och djur.
2004 års arealersättningar till jordbrukarna kommer enligt budgetpropositionen att betalas ut i början av år 2005. Kristdemokraterna finner det mycket otillfredsställande att ersättningarna inte betalas ut under det kalenderår som verksamheten avser och att utgiftsposten i budgeten används för anpassningar till det s.k. utgiftstaket. Förskjutningen och förseningen av utbetalningen ger jordbruket stora likviditetsproblem. Kristdemokraterna anser därför att det är viktigt att principen att ersättningarna betalas ut innan årsskiftet fortsättningsvis gäller.
Regeringen har vid flera tillfällen använt utbetalningarna av EU-stöden som regulator för att klara utgiftstaken. Enligt vårpropositionen ämnar regeringen fortsätta denna hantering under 2004, vilket är djupt beklagligt. Kristdemokraterna anser att utbetalningarna skall ske senast den 1 december det år stödet gäller.
För den jordbrukare som såönskar skall utbetalning kunna ske i euro.
Det är viktigt att det finns gemensamma regler för vilka krav som skall ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav som anges i direktiv och förordningar till följd av jordbruksministrarnas överenskommelser bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalning av frikopplade ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.
Det finns risk för negativa skattekonsekvenser för jordbruket om de frikopplade direktersättningarna i form av stödrättigheter klassas som lös egendom. Denna fråga måste skyndsamt ses över och klargöras. Kristdemokraterna vill att stödrättigheterna skall beskattas som om de vore fast egendom, d.v.s. att stödrättigheternas värde fortsatt skall ses som en del av fastighetsvärdet. Kristdemokraterna föreslår att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning som tydligt anger att stödrättigheterna skall beskattas som fast egendom.
Blandmodellen innebär en kvoteringseffekt på gårdsnivå för grödor som potatis och grönsaker. Det uppstår en fastlåsning på gårdsnivå vad gäller val av gröda. Därigenom förhindras en god växtföljd. Särskilda stödrättigheter för grönsaker bör kunna överlåtas mellan jordbrukare redan det första året som reformen genomförs (2005).
När det gäller plantskoleproduktion klassas denna enligt EU:s regelverk som permanent gröda och faller därmed utanför stödsystemet. Även på denna punkt bör regeringen i förhandlingar med kommissionen komma överens om justeringar. Sverige behöver få ett undantag från denna diskriminering av plantskolorna.
Sveriges handels- och jordbrukspolitik drivs i hög grad tillsammans med de övriga EU-länderna. Därför är det viktigt att inom EU arbeta för att öppna marknaden för u-ländernas exportvaror, inte minst jordbruksprodukter och råvaror. Likasåär det viktigt att avveckla de handelsstörande subventionerna inom jordbruket, framför allt dagens exportstöd, som leder till dumpning av jordbruksprodukter på världsmarknaden. Även de andra viktiga jordbruksländerna måste genomföra dessa reformer samtidigt. Världshandelsorganisationen, WTO, har nyligen krävt att EU avskaffar allt exportstöd för sina jordbruksprodukter.
I det pågående arbetet inom WTO måste Sverige och EU ställa mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion. Man bör således eftersträva en dialog om de stödsystem inom jordbruk, fiske och energiområdena som motverkar en hållbar utveckling.
EU:s sockerpris ligger cirka fyra gånger högre än världsmarknadspriset. Med hjälp av exportstöd har EU också lyckats sälja ut sitt överskottssocker, till förfång för sockerproducenter i fattigare delar av världen. Exportbidragen är ett handelshinder som Världshandelsorganisationen WTO rimligtvis kommer att bannlysa inom en nära framtid. Enligt EU-kommissionens förslag kommer skydden kring EU:s sockersektor att nedmonteras i mycket rask takt. Odlingssäsongen 2007 kommer minimipriset på sockerbetor att ha sänkts med 37 % om förslaget går igenom. För Sveriges del innebär det en prissänkning med 7 000-11 000 kronor per hektar, beroende på skördenivå, enligt beräkningar från Svenska Betodlares Centralförening, SBC. Odlarna kompenseras till 60 % med ett stöd som frikopplas. Den svenska sockerbetsodlingen ställs då inför en stor utmaning. Kristdemokraterna anser att det är ytterst viktigt att det belopp som är avsatt för betodlingen verkligen måste tillfalla betodlingen så att man inte omfördelar det stödet.
Halvtidsutredningen av LBU-programmet (SOU 2003:105) föreslår att ersättningen för nyanslutning till miljövänlig odling av sockerbetor upphör från och med 2005. Motiveringen är att åtgärden inte är kostnadseffektiv i förhållande till den relativt låga miljönyttan. Kristdemokraterna anser att möjligheten till nyanslutning bör finnas kvar. Det är angeläget att bygga vidare på denna odlingsform och i stället genom dialog med näringen finna vägar att öka miljönyttan och därigenom kostnadseffektiviteten i ersättningen.
Kristdemokraterna vill skapa goda förutsättningar för ett ekologiskt hållbart jordbruk. Det är nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid utformandet av jordbrukspolitiken. En fortsatt utveckling i riktning mot mer miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder skall främjas. Det är dock viktigt att för den skull inte missgynna det konventionella jordbruket. Vi vill därför att både konventionella och ekologiska bönder skall ha goda villkor i Sverige. För att stimulera till ekologiskt jordbruk krävs ett förenklat regelsystem och en ökad satsning på forskning och utveckling som skapar goda förutsättningar för en ökad produktion av ekologiska grödor.
Den nuvarande ambitionsnivå som skissats blir med fullt erhållna EU-medel som utgångspunkt mycket svår att upprätthålla. Kompensation med nationella medel är nödvändig. Annars riskeras trovärdigheten i arbetet med att få ett mer miljöanpassat jordbruk och förutsättningarna för att hålla landskapet öppet minskar drastiskt. Kristdemokraterna ser att lantbruket fyller en mycket viktig funktion i upprätthållandet av den biologiska mångfalden liksom av kulturmiljövärden. Behovet av stöd till mindre gynnade områden, startstöd till unga jordbrukare och nyetablerade bönder är fortfarande mycket stort.
Riksdagen har beslutat om ett miljökvalitetsmål som kallas "Rikt odlingslandskap", vilket innebär att samtliga ängs- och betesmarker senast år 2010 skall bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Av de 15 beslutade miljömålen är detta mål det som medför klart högst statsfinansiell kostnad. Under en tioårsperiod uppskattas kostnaderna till 16,6 miljarder kronor. Merparten budgeteras i det av EU delfinansierade miljö- och landsbygdsprogrammet.
Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet både beträffande produkter och produktionsmetoder. Om man vill höja miljöambitionen inom hela jordbruksnäringen, som regeringen påstår sig vilja, är det anmärkningsvärt att REKO-stödet (Resurshushållande konventionellt jordbruk) avvecklades och att det skett en neddragning av anslagen till miljöförbättrande åtgärder.
Sverige har kommit en bra bit på väg mot ett mer miljöanpassat jordbruk men vi måste se till att det finns resurser så att jordbrukarna själva har möjlighet att arbeta vidare med en mer miljöanpassad produktion. Vi vill därför att regeringen istället för kortsiktiga stöd initierar en långsiktig satsning på miljöanpassat jordbruk där konventionellt jordbruk och ekologiskt jordbruk kan samspela.
Förenklingar i administrationen kan ske genom att man sammanför och därmed minskar antalet stöd. Utifrån ett grundstöd för vall och bete kan man sedan komplettera med tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper.
I skogs- och mellanbygder är det nu stora bekymmer att upprätthålla mjölkproduktionen. Problemen riskerar att ytterligare accentueras till följd av den i somras beslutade reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns därför anledning att överväga en särskild stödinsats som motiveras utifrån behovet av fortsatt näringsverksamhet i dessa bygder, verksamhet som bl.a. bidrar till öppna landskap. Stödformen kan inrymmas i kommande miljö- och landsbygdsutvecklingsprogram. Det är viktigt att de modulerade medlen används på ett sätt som kommer det svenska jordbruket till del.
Jordbruket är den viktigaste källan till kväveutsläpp som belastar havet och bidrar även i stor utsträckning till fosforutsläppen. Jordbruket bidrar också till det luftburna kvävet genom ammoniakutsläpp från framför allt djurhållning.
För att kunna nå delmål 3 i miljökvalitetsmålet Ingen övergödning måstekväveutsläppen från jordbruket minskas, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödesstöd, vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmark. Frikostigare regler för utdelande av miljöstöd för jordbruket inom LBU-programmet behövs. Även när det gäller jordbrukets näringsutsläpp är det viktigt att stödja utvecklingen i Baltikum.
Moduleringen medför en gradvis ökad överföring av EU-medel till miljö- och landsbygdsprogrammet. I samband med riksdagens behandling av MTR-reformen beslöts därför att använda dessa medel bland annat för att höja kompensationsbidraget till vall och betesmark i de mindre gynnade områdena, utöka miljöersättningen till betesmarker och slåtterängar, att ytterligare stimulera skötsel av slåtterängar samt att återinföra en miljöersättning till vallodling utanför de mindre gynnade områdena. Vidare genomförs satsningar för att bl.a. stimulera investeringar inom områdena djurvälfärd och småskalig livsmedelsförädling samt för införandet av det obligatoriska systemet för jordbruksrådgivning.
Moduleringsresurserna är en del av jordbruksfondens garantisektion. Det betyder att pengarna endast kan användas till s.k. kompletterande åtgärder och åtgärder utanför mål 1-området. Detta innebär att Sverige kan välja att använda de modulerade medlen för att öka EU-finansieringen inom LBU-programmet utan att skjuta till ytterligare nationell medfinansiering. Kristdemokraterna anser att de modulerade medlen skall användas inom LBU-programmen, men utan att de nationella resurserna till LBU-programmet minskas. Ytterligare medfinansiering från svenska staten bör ocksåövervägas, senast i samband med att den nya programperioden inträder år 2007.
År 2000 beslutade riksdagen att genomföra det nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet, som inrättats för programperioden 2000-2006. Programmet är i enlighet med rådets förordning om stöd till utveckling av landsbygden och följer de mål som riksdagen har fastslagit för den gemensamma jordbrukspolitiken. Tyngdpunkten ligger på miljöersättningar för kollektiva nyttigheter och andra miljösatsningar. Programmet är indelat i två insatsområden: Insatsområde I med åtgärder för att främja ett ekologiskt hållbart jordbruk och Insatsområde II med åtgärder för att stärka en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på landsbygden. Stöden i programmet finansieras till 55 % av svenska staten och resten genom EU:s jordbruksfond.
I utredningen Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet (SOU 2003:105) redovisas miljö- och landsbygdsprogrammets utfall i Sverige för åren 2000-2002. En slutsats är att miljö- och landsbygdsprogrammets insatser bidrar till att hålla kulturlandskapet levande och utgör en viktig förutsättning för uppfyllelsen av flera miljökvalitetsmål. Programmets effekter på det ekonomiska och sociala området bedöms också vara positiva, om än mer svårbedömda.
En parlamentarisk kommitté har beslutats (dir. 2004:87) med uppgift att lämna förslag till en långsiktig strategi för den nationella politiken för landsbygdsutveckling. Inom ramen för uppdraget skall kommittén lämna förslag till övergripande strategisk inriktning för nästa miljö- och landsbygdsprogram avseende perioden 2007-2013.
Kristdemokraterna anser att det fortsatta arbetet med miljö- och landsbygdsutveckling måste ha ett klart fokus på jordbruksnäringen. En större del av EU-stöden bör riktas mot miljöförbättrande åtgärder. Framför allt är förebyggande av växtnäringsläckage en viktig uppgift, vilket föranleder stöd till odling av vall och andra fånggrödor. Bevarande av landskapsbilden måste också prioriteras. Det är bra att den parlamentariska kommittén enligt sitt direktiv skall prioritera övergripande och strategiska frågeställningar. Svensk jordbrukspolitik har länge förefallit sakna visioner och framtidstro.
Riksantikvarieämbetet har föreslagit att alla ersättningar för betesmarker, slåtterängar, landskapselement, etc samlas i en ersättningsform. Detta skulle innebära administrativa förenklingar och främja ett landskapsperspektiv. Kristdemokraterna anser att en förenkling av ersättningsformerna skall ske inför nästa programperiod. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljömålsrådet rapporterar i sin årliga uppföljning för år 2004 att utsikten att nå delmål 3 i miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap försämrats från "grön gubbe" till "gul gubbe". Delmål 3 handlar om att mängden kulturbärande element som vårdas, t.ex. odlingsrösen, åkerholmar och hamlade träd, inte ökar i den takt som behövs. För att ersättning skall utgå krävs idag att den sökande uppnår ett totalt stöd om minst 3 000 kronor. Denna kvalifikationsgräns upplevs vara för hög. Många värdefulla objekt kan inte anslutas därför att jordbrukaren inte når upp till kvalifikationsgränsen. Det förenklade regelsystem som Kristdemokraterna efterlyser ovan bör därför undvika att sätta en kvalifikationsgräns som är alltför hög.
Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet både beträffande produkter och produktionsmetoder. Om man vill höja miljöambitionen inom hela jordbruksnäringen som regeringen påstår sig vilja, är det anmärkningsvärt att REKO-stödet (Resurshushållande konventionellt jordbruk) avvecklades och att det skett en neddragning av anslagen till miljöförbättrande åtgärder. Utredningen anser att man bör titta närmare på möjligheterna att föra ekologisk och konventionell odling närmare varandra, bl.a. genom att främja användning i konventionell odling av enskilda inslag från det ekologiska jordbruket. Ett förslag med denna inriktning, Resurseffektivt jordbruk (REJO), som utredningen bedömer ha en rad fördelar, lades fram av Ekologiska lantbrukarna och Naturskyddsföreningen 1998. Kristdemokraterna anser att ett system med resurshushållande konventionellt jordbruk utifrån inriktningen i REJO-förslaget skall övervägas inför nästa programperiod.
Kompensationsbidraget tillsammans med övriga stöd och ersättningar kompenserar i genomsnitt produktionsnackdelarna inom de mindre gynnade områdena till knappt 60 %. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att kompensationsnivån höjs för att på ett bättre sätt kompensera för merkostnaderna i dessa områden.
Företagande i den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt tydligt blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Medelåldern för den svenska lantbrukarkåren är idag hög och stigande. Denna utveckling måste brytas. Utredningen konstaterar att startstödet i sin nuvarande form inte fungerat som avsett i förhållande till de uppsatta målen. Utredningen föreslår därför att startstödet i sin nuvarande form avvecklas. Kristdemokraterna bedömer att den bristande måluppfyllelsen beror på att startstödet urholkats. Kristdemokraterna menar därför att startstödet till unga jordbrukare i stället bör höjas så att det kommer närmare den nivå som finns i Danmark och Finland.
Våren 2004 beslöt riksdagen att ett vallstöd åter skall utgåäven utanför de mindre gynnade områdena. Kristdemokraterna anser att vallodling är en gynnsam odlingsform ur miljösynpunkt och för att förbättra markstrukturen. Därför bör stödet till vallodling redovisas separat. Stödet bör också utformas så att det specifikt riktar sig till odling av vall; idag är det primärt inte vad man odlar som man får stöd för, utan för att odlingen sker ekologiskt. Vallstöden har i tidigare program prismässigt varierat mellan 550 och 850 kr/ha beroende på var i landet odlingen sker. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att vallstödet i framtiden ligger kring denna nivå. I Syd- och Mellansverige, där näringsläckage till havet kan befaras vara störst, har vallen svag ekonomisk konkurrenskraft gentemot spannmål och sockerbetor. För att minimera kväveläckaget i dessa områden är det därför önskvärt att rikta miljöstödet just mot vallodling, fånggrödor och kantzoner.
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För närvarande använder man sig av ett system med s.k. positivlistor, d.v.s. det som inte finns upptaget på listan är i princip inte tillåtet. Att få nya produkter godkända för det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år, och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd är mycket små. Systemet med "positivlistor" måste bytas ut mot mer principiella regler för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga på nationell nivå.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd, möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU krävs tvåårs omläggningstid medan praxis i Sverige har varit ett år. En förkortning av omläggningstiden till ett år gör reglerna mer utvecklingsvänliga och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för ekologiska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder. Det är viktigt att regelsystemet inom EU är harmoniserat. För att kunna utveckla den ekologiska odlingen måste det finnas möjlighet till handel med ekologiska produkter över gränserna. Då krävs gemensamma regler och färre nationella särregler.
Det bör vara möjligt att lägga om delar av växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och betesdriften till ekologisk djurhållning utan enbart till djurhållning.
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket är nödvändigt för att nå de uppsatta miljömålen. Framför allt handlar det om att minska näringsläckaget, vilket är nödvändigt för att nå miljömålet "Ingen övergödning", som enligt Miljömålsrådet är ett av de mål som är svårast att uppnå i nuläget. Detta anslag används till många viktiga områden bl.a. till forskning för att minska växtnäringsläckage, ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel. Dessutom ingår forskning och utveckling kring bevarande av biologisk mångfald och tillvaratagande av kulturvärden. Kristdemokraterna vill därför satsa 10 miljoner kronor mer än regeringen på anslaget 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för år 2005.
Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull tappa i avkastning. Därför är det olyckligt att den svenska regeringen begränsat möjligheten att få ersättning för odling av fånggrödor till Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län. I ett s.k. motiverat yttrande påpekar EU-kommissionen att om Sverige verkligen skall uppfylla EU:s nitratdirektiv bör stödet för odling av fånggrödor utvidgas så att det också omfattar jordbruksområdena runt Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren, där jordbruket kan bidra till övergödning. Kristdemokraterna föreslår att stöd till fånggrödor skall kunna ges även i dessa områden.
I dag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från lantbruket in till tätorten utan att återföras, vilket är ett stort resursslöseri. Speciellt anmärkningsvärd är den stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora framtidsfrågorna för samhället.
Problemet idag är att osäkerheten är stor inte minst bland bönderna beträffande vad t.ex. slam och organiskt avfall innehåller. Upptäckten av små mängder flamskyddsmedel och tungmetaller i slammet har minskat intresset för gödning med slam. Läkemedelsrester i slammet är ett annat stort problem. Ett viktigt första steg för att få exempelvis rötslam mer accepterat hos bönderna är givetvis att se till att slammet är väl kontrollerat avseende tungmetaller, läkemedelsrester och sjukdomsalstrande bakterier. Studier har dock visat att halterna i slammet i allmänhet klarar EU:s gränsvärden för bakterier, tungmetaller och skadliga organiska ämnen. För att motverka tveksamheter inför spridning av rötrest har det tagits fram ett certifieringssystem för rötrest och kompost. Systemet innebär kontroller av externa certifieringsorgan avseende substrat, hygien m.m. Dessa kontroller är viktiga för trovärdigheten och om slammet via dessa kontroller anses ofarligt så skall bönderna bli väl informerade om detta. Målsättningen bör vara att slammet från avloppsreningsverk i största möjliga utsträckning skall kunna återföras till jordbruket, inte minst vid odling av energigrödor.
För att bönderna skall kunna våga ta emot slam på sina åkrar och för att trovärdigheten skall kunna upprättas är det också av stor vikt att regeringen arbetar för att få bort en så stor del av de skadliga ämnena som möjligt ur kretsloppet.
Förutom rädsla för skadliga ämnen i slammet får bönderna också generellt lägre betalt för spannmål som gödslats med slam. Därför finns det flera anledningar för bonden att avstå från att gödsla med slam.
Reduceringen på ersättningen (priset) för spannmålen som uppköparna har beror antagligen på att det finns en osäkerhet idag om faror med slam. Det är viktigt att regeringen agerar så att fakta kommer fram. Fortsatt forskning kring säkra processer inom detta område är nödvändigt.
År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagsbeslut. För att den antagna lagen om förbud mot deponering från år 2005 skall kunna fungera är det viktigt att fungerande avsättningsområden finns för slammet från avloppsreningsverken. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att minska riskerna på detta område.
Om jordbruket skall kunna utnyttja slam och reducera slöseriet med fosfor och kväveresurser så krävs också att EU:s lagstiftning ses över. Sverige och Danmark har fått igenom ett undantag som innebär att bönderna i dessa länder får lov att använda sig av hushållsavfall i form av komposter och rötslam ifrån reningsverk vid ekologisk produktion fram till 31 mars 2006. Frågan behöver dock en permanent lösning.
Rapporteringen av bekymren med mul- och klövsjukan och med långa djurtransporter har med all önskvärd tydlighet visat att det finns en stor förbättringspotential i dagens livsmedelsproduktion, ur etisk synpunkt och för att minska riskerna för sjukdomsspridning och försämrad livsmedelskvalitet.
Problemen är komplexa och visar att det i det industriella jordbruket och medföljande livsmedelsproduktion kan uppkomma allvarliga brister, och vi anser därför att det är viktigt att också gynna det småskaliga jordbruket.
Vi vill särskilt värna om småskaliga jordbruk i glesbygden och fjälljordbruket. Kristdemokraterna föreslår därför att stöd till småskalighet särskilt beaktas inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet liksom i anslutning till det särskilda stödet för Norrlandsjordbruket.
En medlemsstat får avsätta högst 10 % av direktstöden till ett nationellt kuvert. Detta får användas för att bevilja ytterligare betalning för särskilda typer av jordbruk som är viktiga för att skydda och förbättra miljön eller för att förbättra kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter.
Regeringen avser att inledningsvis avsätta 0,5 % av hektarstödet till ett nationellt kuvert, men det framgår tydligt av skrivelsen "Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige" (skr. 2003/04:137) att regeringen i fortsättningen avser att höja denna andel. Detta skapar ytterligare osäkerhet om de framtida produktionsförutsättningarna. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om att höja avsättningarna till det nationella kuvertet.
En nationell reserv (skyddsnät) behövs för att kompensera de jordbruksföretag som drabbas av störst stödminskningar i samband med genomförandet av reformen. Kristdemokraterna anser att den nationella reserven behövs och att den bör vara 3 % av de frikopplade direktersättningarna. Det är rimligt att de som får en minskning med över 20 % och som ej kompenseras inom befintliga föreskrifter kan ansöka om stöd från den nationella reserven. Även nytillkomna jordbrukare och jordbrukare som utökat sin produktion eller ändrar inriktning bör kunna få del av medel ur den nationella reserven.
Norrlandsjordbruket har extra kostnader som man i övriga Sverige inte belastas med. Under lång tid har man därför erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de merkostnader jordbruket har. Motivet har bl.a. varit att det genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet. Genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbetstillfällen, både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel. Merkostnadsersättningen bygger på mycket väl definierade merkostnader och har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning.
Merkostnadsersättningen till jordbruket i Norrland består av tre delar, varav en del har nationell finansiering. Stödet regleras i förordningen (1996:93) om stöd till jordbruket i norra Sverige. Den totala nationella ersättningen har de senaste åren legat 20-30 miljoner kronor under den referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt kommissionsbeslut 97/557/EG, tjänar som maxnivå för det nationella stöd som Sverige tillåts ge. Därutöver tillkommer visst stöd till potatisodling, som ligger utanför anslutningsavtalet. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318 miljoner kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93) till jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalats ut har dock legat en bit under denna nivå. År 2000 utbetalades 289 miljoner, år 2001 287 miljoner, år 2002 284 miljoner kronor och år 2003 304 miljoner kronor. Som princip bör gälla att de budgeterade medlen betalas ut i största möjliga utsträckning.
Produktionen i norra Sverige minskar idag, vilket tyder på att lönsamheten är sämre än på andra håll i landet. Norra Sveriges stora avståndshandikapp gör att kostnaderna för exempelvis mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet, samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom befolkningsglesheten och många små butiker är höga. En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till ökad stabilitet och framtidstro. Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att jordbruket i norr drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaderna för kadaverinsamlingen var ej medräknade när referensersättningsnivån fastställdes. Nivån är inte heller indexreglerad. Kristdemokraterna anser att referensersättningsnivån för det nationella stödet till norra Sverige bör omförhandlas så att det blir indexuppräknat och tar hänsyn till kostnaderna för kadaverinsamlingen.
Kristdemokraterna anser att det utbetalade stödet bör ligga så nära referensersättningsnivån som möjligt.
Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära område för att kompensera det sämre utfallet i stödområde 1 efter EU-inträdet. Trots detta har det ännu inte införts någon särskild ersättning riktad till jordbrukare i detta område. Jordbrukarna i fjällnära områden får allt svårare att klara sin försörjning. Många har också lagt ner sina gårdar. Regeringen bör skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att leva upp till riksdagens beslut.
Det allmänna skördeskadeskyddet för vissa jordbruksgrödor upphörde genom riksdagens beslut år 1994. Sedan dess har staten officiellt haft ett övergripande ansvar för skördeskador i samband med naturkatastrofer. Av regeringens budgetproposition för år 2005 framgår däremot tydligt att regeringen anser att staten inte skall ha något ansvar för ersättningar vid skördeskador. Kristdemokraterna anser tvärtom att jordbruket på grund av näringens speciella natur och starka väderberoende skall ha ett statligt garanterat skydd vid skördeskadekatastrofer. EU kan mycket väl godkänna denna typ av nationella katastrofinsatser. I Finland beslutar regeringen årligen om utbetalning av ersättningarna för skördeskador.
Kristdemokraterna föreslår att ett nytt anslag för ersättning till skördeskador inrättas. Till detta anslag anvisar Kristdemokraterna 15 miljoner kronor för år 2005.
Säterbruket var en livsnödvändig förutsättning för jordbruket i äldre tid och förekom redan under medeltiden. Idag, när vi alltmer söker våra rötter, har intresset för säterkulturen ökat. Värdefulla kultur- och naturmiljövärden hotar att försvinna om inte säterkulturen stimuleras. Fäbodbruket spelar en viktig roll när det gäller att uppfylla Sveriges nationella och internationella åtaganden inom miljövård, naturvård och biologisk mångfald.
För att säkra fäbodbrukets rättigheter föreslår Kristdemokraterna att en lag om betesrätt vid fäbodbruk införs. En sådan lag kan ta sin utgångspunkt i betänkandet "Betesrätt vid fäbodbruk m.m." (SOU 2003:116). Kristdemokraterna föreslår också att en nationell handlingsplan för bevarande av levande sätrar och fäbodar upprättas.
I ett samhälle som strävar efter välfärd för alla, är det rimligt att också bönder skall kunna vara lediga från sitt arbete när de till exempel vill ha semester eller är sjuka utan att de drabbas hårt ekonomiskt. De olika system för avbytartjänst som växt fram i landet har visat sig ha svårt att utvecklas ekonomiskt. Det är därför lämpligt att det statliga stödet går direkt till den som använder sig av avbytare och att man får ersättning för uttagen ledig tid med ett maximum som kan höjas i takt med att avbytarstödet byggs ut.
Kristdemokraterna anvisar 20 miljoner kronor till ett nytt anslag för stöd till avbytartjänster.
I takt med att svenska livsmedelsprodukter blir kända ute i Europa ökar förutsättningarna för export. Det är därför angeläget att på olika sätt göra dessa produkter kända. Det gäller då inte minst de ekologiskt producerade livsmedlen. Sverige måste likt andra EU-länder nu satsa ordentligt med nationella medel för att stötta marknadsföringen av svenska livsmedel. Viktigt är att stödja mindre livsmedelsföretag för att nå ut på marknaden med förädlade produkter. Kristdemokraterna står därför bakom regeringens förslag om satsningar inom livsmedelsområdet för att främja exporten av svenska livsmedel och regional utveckling av livsmedelsförädling.
Omarrondering är en fastighetsbildningsåtgärd som innebär att en fastighets spridda skiften förs samman till större områden med lämplig storlek och form. Behovet av omarrondering är ojämförligt störst i Dalarns län men även i andra delar av landet finns behov av åtgärder. Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare konstaterat att omarronderingsverksamheten bör bedrivas fortlöpande. Det främsta motivet är naturligtvis att nå de positiva effekter för enskilda och samhället som en rationalisering av fastighetsindelningen ger, särskilt vad gäller jord- och skogsbruk. En kontinuerligt bedriven omarronderingsverksamhet är också en förutsättning för att lantmäteriet skall kunna bevara och utveckla sin kompetens på området. Utskottet fann mot den bakgrunden att bidraget till jordbrukets rationalisering inte borde begränsas till enbart tidigare beslutade åtgärder utan även få användas till nya omarronderingsprojekt. Skatteutskottet föreslog våren 2002 ett tillkännagivande till regeringen om en översyn och förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av lantmäterikostnader. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag, och våren 2003 presenterade regeringen en proposition med anledning av tillkännagivandet (prop. 2002/03:79). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Mot bakgrund av den allmänt erkända betydelsen av omarrondering är det beklagligt att regeringen anslår så begränsade medel på detta viktiga område. Halvtidsutredningen (SOU 2003:105) föreslår att projektstöden i insatsområde II från och med nästa programperiod ändras till att även omfatta omarrondering. För åren 2005 och 2006 behöver dock ytterligare medel avsättas för omarrondering under anslaget 44:4.
Emån är ett vattendrag som utmärker sig genom att den rinner genom ett flackt landskap med sankmark. Stora variationer i vattenflödet medför återkommande översvämningar. Regeringen har förordat att inga ytterligare statsbidrag skall lämnas till åtgärder mot översvämningar i Emån. Problemen med översvämningar längs Emån är dock fortfarande aktuella. Ytterligare åtgärder krävs därför för att fortsättningsvis skydda åkermarken mot årliga översvämningar. Samtidigt är vallningsåtgärderna förenade med miljökonsekvenser. För att bedöma vilka åtgärder som är lämpliga är det nödvändigt att den omfattande miljökonsekvensbeskrivning som länsstyrelsen beslutade om 1999 kan slutföras. Men sedan anslagen dragits in återstår 0,9 miljoner kronor för att en sådan MKB-undersökning skall kunna slutföras. Därefter kommer ytterligare bidrag behövas för att genomföra de rensningsarbeten som kan vara acceptabla ur miljösynpunkt. Kristdemokraterna menar att MKB-undersökningen i första hand måste slutföras och att ytterligare åtgärder därefter kan bli aktuella.
Kristdemokraterna föreslog föregående riksmöte att vad som sagts om Emån skulle tillkännages för regeringen som riksdagens mening, men då yrkandet ännu ej behandlats avstår vi här från att upprepa det.
För att garantera fortsatt omarronderingsverksamhet med möjlighet till tillkommande objekt samt fortsatt stöd för åtgärder kring Emån föreslår Kristdemokraterna att anslaget 44:4 ökas med 5 miljoner kronor för år 2004.
Det svenska lantbruket är världsledande när det gäller att producera livsmedel av hög kvalitet med ett minimum av hälsorisker och negativ miljöpåverkan. Den viktigaste resursen i det arbetet är landets jordbrukare. För att bevara framtidstron inom denna yrkesgrupp är det viktigt att svenska jordbrukare kan konkurrera på lika villkor med sina kollegor i framför allt andra EU-länder. Kristdemokraterna har länge arbetat för att den extra skatteryggsäck som den socialdemokratiska regeringen försett de svenska bönderna med skall lyftas av. Vi hävdar att rättvisa villkor innebär att bland annat skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel harmonieras med övriga EU-länder. De skatter och pålagor som staten håvar in från jordbruket, exempelvis bekämpningsmedels- och handelsgödselskatten, bör återföras till jordbruksnäringen bland annat genom stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser.
Bönderna i Sverige har fortfarande mer skatter och pålagor än i andra länder, lantbrukarnas ålder är högre och det är svårt att starta nya jordbruksföretag. Kristdemokraterna vill bryta denna utveckling.
Kristdemokraterna välkomnar att Socialdemokraterna äntligen gått med på att sänka dieselskatten för jord- och skogsbrukets maskiner. De senare årens dieselskattehöjningar har på ett orättvist sätt drabbat jordbruksnäringen. Kristdemokraterna anser att regeringens förslag på sänkning av dieselskatten för jord- och skogsbrukets maskiner med 1,70 kr/l är otillräcklig. Kristdemokraterna säger nej till regeringens höjning av dieselskatten med 30 öre, vilket innebär att dieselskatten för jord- och skogsbrukets maskiner sänks med 2 kr/l i Kristdemokraternas budgetförslag.
Att Socialdemokraterna till sist föreslår en, om än otillräcklig, sänkning av jordbrukets dieselskatt är en viktig framgång för ett engagerat opinionsarbete, dels från Kristdemokaterna, dels, och framför allt, från "gräsrötterna" på landsbygden.
Basen för uttag av gödselmedelsavgift var från början innehållet av kväve och fosfor i handelsgödsel. År 1994 slopades avgiften på fosfor. I stället infördes avgift på kadmiuminnehållet i fosforgödselmedel. Gödselmedelsskatt skall nu betalas med 1,80 kr/kg kväve och 30 kr/g kadmium. Bekämpningsmedelsskatt skall betalas med 20 kr/kg verksam beståndsdel. Frågan om skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har utretts i SOU 2003:9. Utredningen föreslår att skatten på bekämpningsmedel differentieras efter medlens farlighet för hälsa och miljö. Förra året höjde regeringen skatten på bekämpningsmedel med 30 kr/kg.
Kristdemokraterna motsätter sig regeringens förslag om höjd skatt på bekämpningsmedel. Det var olyckligt att regeringen genomförde skattehöjningen innan sammanställningen av remissomgången på SOU 2003:9 blivit färdig. Kristdemokraterna föreslår att regeringen återkommer med förslag på utformning av en differentierad skatt på bekämpningsmedel, men där det totala skatteuttaget inte höjs.
För att jordbrukets ställning i Sverige inte skall försvagas till följd av skatter och pålagor är det angeläget att den skatt som tas upp på bekämpningsmedel och handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Det är beklagligt att regeringen frångått överenskommelsen med näringen angående återföringen av bekämpningsmedels- och handelsgödselskatter. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser i stället, enligt budgetpropositionen, att avveckla denna återföring. Pengarna kommer nu inte att återföras till näringen och lantbruksforskningen i den omfattning som tidigare utlovats. Nu går näringen miste om viktig kunskap som hade kunnat genereras genom lantbruksforskningen. Kristdemokraterna menar att principen för återbetalning av miljöavgifter till näringen bör kvarstå bland annat till stöd för utveckling av en mer miljöanpassad jordbruksverksamhet.
Regeringens skrivelse 2002/03:111 konstaterar att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket ökat något sedan 1995. Enligt Kristdemokraternas uppfattning krävs ytterligare forskning, utveckling, utbildning, information och andra insatser för att ytterligare minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. Därför anslår Kristdemokraterna 150 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Den svenske bonden är naturligtvis utsatt för konkurrens och står sig väl i konkurrensen så länge den sker på lika villkor. Problemet är att skatter och avgifter är olika i viktiga konkurrentländer. Det är därför angeläget att inom EU kraftfullt driva frågan om harmonisering av avgifter och skatter för jordbruket. Om inte aktuella skatter harmoniseras med övriga EU-länder innebär det att fler svenska lantbruk läggs ned och arbetslösheten ökar såväl inom jordbruksnäringen som inom livsmedelsindustrin. Nu måste Sverige anpassa sina skatter/avgifter till omvärldens. Sänkningen av dieselskatten bör ses som ett första steg i den processen.
Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Ökade informationsinsatser behövs för att vidga kunskaperna om kostens betydelse för hälsan. Bristfälliga livsmedelskontroller kan medföra hälsorisker för människor och regeringen måste därför tillföra stat och kommun mer resurser så att kontrollerna kan utföras på tillfredsställande sätt.
Det är viktigt att Sverige har egen nationell kompetens och kan producera eget vetenskapligt material så att vi inte blir beroende av andras bedömningar. För att kunna garantera en god konsumentsäkerhet krävs att Livsmedelsverket (SLV) har tillräcklig kompetens att hantera frågor inom bl.a. kemi, toxikologi, mikrobiologi och nutrition. Detta för att kunna hävda sig internationellt och att kunna föra våra nationella intressen i EU. Det är därför av yttersta vikt att Livsmedelsverket har erforderliga resurser för att göra egna vetenskapliga bedömningar.
Ett exempel på områden Livsmedelsverket måste ägna mer forskning åt är naturliga gifter. Alla levande organismer har naturliga gifter för att skydda sig. Hur detta påverkar människors hälsa vet man inte tillräckligt om idag. Till viss del baseras SLV:s arbete på nationella kostundersökningar där man studerar vad som är bra mat. För att få reda på detta måste man veta vad maten innehåller samt vad folk äter. Det senare måste undersökas kontinuerligt. Dessa undersökningar skall ligga till grund för säkerhetsarbete och kostrekommendationer. Det är angeläget att Livsmedelsverket tillförsäkras nödvändiga medel för att kunna garantera en god konsumentsäkerhet och bidra till ett samhälle med hälsosamma livsmedel. För att stärka Livsmedelsverkets viktiga arbete föreslår Kristdemokraterna 5 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 43:12 Livsmedelsverket.
Den nya tekniken kan kanske vara ett verksamt medel för att kunna föda en växande världsbefolkning, men också för att kunna bota mycket av mänskligt lidande. Gentekniken öppnar fantastiska möjligheter, men det finns också problem som gör att stor försiktighet måste iakttas.
Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik är inte tillräcklig. Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för den s.k. försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer (GMO). Det är angeläget att genforskningens stora potential för medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte motverkas. Men samtidigt åligger det den politiska makten, på nationell och europeisk nivå, att i möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns en risk att genmodifierade växter sprider sina anlag till närbesläktade arter och stör ekosystemet. Allergiker kan drabbas om en gen från det allergena ämnet återfinns i en vara som vanligtvis inte framkallar allergiska reaktioner. Riskerna med utsättning av grödor som är resistenta mot exempelvis vissa sjukdomar, skadeinsekter eller kemikalier är inte tillräckligt klarlagda.
Eftersom riskerna med GMO ännu är okända anser Kristdemokraterna att de producenter som använder GMO i sina produkter tydligt måste informera om detta. Som konsument skall man ha möjlighet att undvika produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer eller där GMO funnits med i framställningsprocessen av livsmedel. I september 2003 antog rådet en förordning om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer (1829/2003). Det nya spårbarhetssystemet skall säkerställa att användare blir informerade om huruvida produkterna innehåller eller är framställda av genetiskt modifierade organismer. Kristdemokraterna anser att det skall finnas ett märkningssystem som gör det möjligt för konsumenterna att fatta beslut om konsumtion av livsmedel där GMO funnits med i framställningsprocessen. Någon nedre gräns för procentandelen GMO-gröda i en produkt bör inte finnas i märkningssystemet.
Kristdemokraterna föreslog föregående riksmöte att vad som sagts om märkning av produkter innehållande genetiskt modifierade organismer skulle tillkännages för regeringen som riksdagens mening, men då yrkandet ännu ej behandlats avstår vi här från att upprepa det.
Forskningen om genmodifierade livsmedel behöver stärkas. Man vet ännu inte tillräckligt om resultaten av gentekniken eller hur genmodifierade livsmedel påverkar människor, djur och natur. Genmodifierade växter kan sprida sina anlag till närbesläktade arter och störa ekosystemet. Dessa långsiktiga risker är till stora delar outredda. Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för den s.k. försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer. Det åligger den politiska makten, på nationell eller europeisk nivå, att i möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling.
Cartagenaprotokollet om biosäkerhet låg färdigt i januari 2000 och trädde i kraft 11 september 2003. Konventionen kan få en betydande roll för utvecklingsländernas möjligheter att få hjälp att riskbedöma genmodifierade grödor och för att ge dem assistans att bygga upp en egen kompetens på området. Protokollet reglerar gränsöverskridande transport av genetiskt modifierade organismer, där även tillgång till information samt kapacitetsuppbyggnad är centrala delar. Kristdemokraterna vill se ett fördjupat svenskt engagemang i det internationella samarbetet kring genteknik.
EU-kommissionen har nyligen gjort en sammanställning och presentation av all forskning rörande säkerhet och risker med genförändrade organismer som finansierats av EU/EG mellan 1984 och 2000 (d.v.s. inom ramprogram 1-5). Med tanke på att Sverige är en framstående forskningsnation, inte minst inom molekylärbiologi och bioteknik, är det förvånande att Sverige hamnar sist i denna sammanställning. Sverige är också dåligt på att satsa nationella medel på forskning kring säkerhet och risker med genteknik. Det nämnda är ett oroande tecken på att man från det svenska politiska och akademiska etablissemangets sida inte i tillräcklig utsträckning prioriterar denna viktiga problematik.
I Vetenskapsrådets rapportserie (nr 2003:6) har en internationell expertgrupp utvärderat svenska forskningsprojekt inom växtfysiologi och växtmolekylärbiologi, som haft finansiering från Vetenskapsrådet eller Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). Slutsatsen av granskningen är att mer forskningsmedel behövs. Experterna menar att de låga svenska forskningsanslagen gör att forskningen ofta går på halvfart. Kristdemokraterna menar att mer resurser långsiktigt måste satsas på forskning, inte minst när det gäller säkerhet och riskbedömningar.
Dagens lagstiftning är otillräcklig. Kristdemokraterna vill se en förbättrad lagstiftning som innehåller krav på märkning, etisk prövning, nyttoprövning, samhällsekonomisk lönsamhet och skadeståndsmöjlighet.
Risken finns att grödor med gener som gör dem motståndskraftiga mot vissa bekämpningsmedel skall korsa sig med vilda släktingar och bilda hybrider, med svåröverblickbara ekologiska följder. Om genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget skall odlas i öppen odling måste nyttan med den genetiska modifieringen noga vägas mot risken att en spridning sker i naturen. Idag krävs det tillstånd för att få odla en viss sort av en GMO-gröda. Kristdemokraterna anser att det dessutom, för närvarande, skall krävas tillstånd för varje enskild plats där någon önskar att odla GMO-grödor.
Kristdemokraterna föreslog föregående riksmöte att vad som sagts om etisk prövning av tillämpningar av gentekniken skulle tillkännages för regeringen som riksdagens mening, men då yrkandet ännu ej behandlats avstår vi här från att upprepa det.
Växt- och djurförädlingen kan också bidra till en utarmning av det genetiska kapitalet genom att konkurrera ut befintliga sorter och raser. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden. Därför är en så bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en okänd framtid. Utifrån förvaltarskapsprincipen skall EU och Sverige vara synnerligen restriktiva i att tillåta introduktion av genetiskt modifierade livsmedel.
Kristdemokraterna föreslog föregående riksmöte att vad som sagts om det genetiska kapitalet skulle tillkännages för regeringen som riksdagens mening, men då yrkandet ännu ej behandlats avstår vi här från att upprepa det.
En förutsättning för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa värden för mänskligheten är möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och investeringar behövs patent- och växtförädlarrätt. Investeringskostnaderna är höga och risken för plagiering är stor. Det handlar om ensamrätt att utnyttja en intellektuell prestation, en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda gener eller organismer, växter eller djur. Det är därför viktigt att upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Patent skall inte beviljas på rena upptäckter av till exempel en gen, gensekvens eller ett enzym. Det biologiska material som naturen frambringat är en del av det gemensamma kulturarvet i vidare mening. Möjlighet till patent skall däremot finnas för till exempel en modifierad gen, en gensekvens eller ett enzym, vilka ingår i ett nytt biotekniskt förfarande eller i en produkt. Kriterierna skall vara de gängse som nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Att kunna ta patent på sådana mikrobiologiska förfaranden, d.v.s. själva processen som sådan (metodpatent) och på produkter (produktpatent) är grundläggande i detta sammanhang.
Frågan om gentekniskt modifierade livsmedel får inte bli en fråga som bara angår den nationella politiken. Det måste finnas möjligheter att i den kommunala offentliga upphandlingen aktivt kunna välja ekologiska alternativ, som per definition är fria från genetisk modifiering, för att på det sättet säkerställa behovet av säkra livsmedel.
En av grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapstanken, vilken bland annat innebär att människan har ett ansvar att vårda och värna om andra levande varelser. Människan skall ta väl hand om de djur hon har i sin vård och sörja för att de får leva ett så naturligt liv som möjligt. Så långt det är möjligt skall djuren slippa att utsättas för stress, smärta, lidande och skador. Vid djurhållning skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.
Den svenska djurhållningen skall präglas av höga djurskyddsambitioner. En bra skötsel och god hygien i djurhållningen ger bättre djurskydd men också hög livsmedelskvalitet. Gott förvaltarskap i djurhållningen har dessutom stor betydelse för hur konsumenterna värdesätter livsmedlen. Plågsamma djurtransporter har bl.a. uppmärksammats gång på gång trots att det finns djurskyddsregler för att undvika detta.
I takt med att småskaliga slakterier införs, vilket är ett av Kristdemokraternas många förslag, bör kraven på djurtransporter skärpas. Vi välkomnar också en översyn av djurtransporters omfattning i tid och längd. Framför allt bör maximitiden för djurtransporternas längd skärpas i EU som har regler som inte är lika långtgående som Sveriges. I ett internationellt perspektiv har Sverige en relativt sett bra djurskyddslagstiftning. Detta är givetvis bra men medför samtidigt extra kostnader för bönderna i Sverige, inte minst för kyckling, svin- och mjölkproducenter, kostnader som konkurrerande länder många gånger saknar. Detta gör att bönderna i dessa länder på sätt och vis tjänar på det egna landets dåliga djurskyddsregler. För att svenska bönder inte skall missgynnas för god djurhållning är det viktigt att regeringen driver linjen att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU på en hög nivå. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet skall tjäna som vägledning för arbetet inom EU.
Genom satsningar på lokala småskaliga slakterier inte bara i Norrland utan i hela landet kan långa och i vissa fall plågsamma djurtransporter reduceras. Detta gynnar också det lokala jordbruket, ger arbetstillfällen samt reducerar risken för spridning av eventuell smitta mellan olika gårdar i landet. Byråkratiska hinder för mobil slaktverksamhet måste också undanröjas samtidigt som livsmedelssäkerheten upprätthålls för befintliga småskaliga livsmedelsföretag. Livsmedelsverket har föreslagit bland annat en ändrad fördelning av utdebitering av tillsynsavgifter för slakterier, vilket skulle innebära lägre avgifter för de småskaliga slakterierna.
Kristdemokraterna menar att det är riktigt att framväxten av småskaliga slakterier stimuleras, bland annat genom lägre avgifter.
För närvarande finns i Sverige endast mobila slakterier i bruk för slakt av renar. I ett flertal länder finns dock intresse för mobil slakt, och i USA slaktas gris och nötkreatur i mobil anläggning och fjäderfän storskaligt mobilt. I Norge finns också - förutom slakt av ren - även slakt av lamm i mobilt slakteri på försök. Med mobilt slakteri avses en slakterianläggning som till sin helhet är mobil, det vill säga flyttbar. Det mobila slakteriet kan antingen komma direkt till djurbesättningen eller till en uppsamlingsplats för flera närliggande besättningar. Ett mobilt slakteri skall klara alla moment som ingår vid slakt, med undantag för styckning av djurkropparna vilken sker någon annanstans. Dock krävs att nedkylning sker på godtagbart sätt. Med ett semimobilt slakteri avses en slakterianläggning som ställs upp på en plats under en längre tid i närheten av flera olika djurbesättningar. Anläggningen är inte i sin helhet mobil utan kräver tillgång till anslutande transport av slaktade djur.
Ekologiska lantbrukare i Sörmland har tagit fram rapporten "Gårdsnära slakt", som skisserar ett alternativ med stationära slakterier, där djuren slaktas och därefter transporteras till styckningsanläggning. I ett sådant system kan de enkla slakterierna vara lokaliserade till en gård med uppfödning av djur och också ta emot djur från gårdar i närheten. Flera sådana slakterier kan anlita en gemensam styckningsanläggning. Ett sådant system minskar inte bara transporttiden för djuren, utan djuren kan också slaktas under mindre stress i en invand miljö. Systemet ger arbete i bygden, vilket framhålls i rapporten. Det är dock tveksamt om EU:s regler tillåter mobil slakt av andra djur än ren. Sverige måste här driva igenom att reglerna tydliggörs så att mobil slakt inte förhindras.
Utredningen "Kännande varelser eller okänsliga varor" (SOU 2003:6) bedömer att mobil slakt i första hand skulle vara aktuellt för svin, får och fjäderfä. För mobil slakt skall samma djurskyddskrav gälla som för annan slakt.
Kristdemokraterna delar utredningens åsikt att ekonomiska bidrag till mobila slakterier, gårdsnära slakterier, slaktbodar och andra lösningar som minskar djurtransporterna bör införas inom befintligt regelsystem. Kristdemokraterna välkomnar därför de satsningar på detta område som aviseras i budgetpropositionen.
Kristdemokraterna har under flera år motionerat i riksdagen om att det behövs seriösa satsningar på småskalig slakteriverksamhet. Vi välkomnar därför att det i årets budgetproposition föreslås ett permanent tillskott på 7 miljoner till Livsmedelsverket för detta ändamål. Samtidigt vill Kristdemokraterna betona behovet av att regeringen skyndsamt framlägger förslag om småskalig slakteriverksamhet för att så snart som möjligt åstadkomma förbättringar på området. Kristdemokraterna vill också framhålla vikten av att särskilda stimulansinsatser erbjuds livsmedelsföretag som bibehåller och utvecklar lokal verksamhet.
Statens jordbruksverk (SJV) genomdrev 1995 en omorganisation av distriktsveterinärsystemet enligt en modell som i ett remissyttrande från RRV kritiserades för att bli alltför kostsam. Trots att en tredjedel av den dåvarande distriktsveterinärkåren valde att övergå till privat verksamhet förblev statsanslaget oförändrat. Det innebar att organisationen fram till 1999 har fått ca 80 miljoner kronor per år, för att år 2000 få drygt 75,5 miljoner kronor, att fördela på sina då 240 anställda mot tidigare 340 anställda distriktsveterinärer. I budgeten för år 2001 ökades åter anslaget till drygt 85,7 miljoner kronor, med hänvisning till ett underskott i verksamheten som främst påstods bero på en kraftig förändring av semesterlöneskulden. I budgetpropositionen för år 2005 är anslaget nu uppe i 94 miljoner. Idag har distriktsveterinärorganisationen cirka 280 anställda veterinärer. DVO har också under flera år med undantag av 1999 redovisat ett ekonomiskt överskott för verksamheten. Kristdemokraterna anser att det är rimligt med en besparing på 25 miljoner kronor på anslaget 42:2 utan att det ger skadliga effekter på verksamheten.
På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen föregående riksmöte (2002/03:MJU10) att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Vidare beslutade riksdagen att en oberoende utredning bör ges i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Utredningen om djursjukdata tillsattes sommaren 2004. Den viktigare utredningen om distriktsveterinärernas dubbla roller har ännu inte tillsatts. Detta är närmast att betrakta som en provokation mot riksdagen.
Kristdemokraterna har i tidigare motioner föreslagit att distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas och att resurser för myndighetsutövning förs till länsveterinärorganisationen. På tillsynsenheterna skall kompetensen vara stor och veterinärerna förbjudna att ha egen praktik, åtminstone för djur som finns inom tillstånds- och tillsynspliktig verksamhet.
Riksrevisionen (RIR 2003:1) riktade i december 2003 kritik mot Jordbruksverket som huvudman för distriktsveterinärorganisationen. Jordbruksverket har inte utbildat eller använt veterinärerna i någon större utsträckning som en resurs i djurskyddsarbetet. Enligt Riksrevisionens bedömning har däremot länsveterinärernas ansvar och arbetsuppgifter inte alltid stått i proportion till de resurser som de tilldelats i sina län.
Sverige upplevde under året det troligen största foderspridda utbrottet av salmonella i modern tid, då foder smittat med salmonella spreds till cirka 50 svinbesättningar. Denna incident visar på behovet av god foderhygien och kompetens inom foderhygienområdet. Det föreligger behov av ytterligare forskning inom området, inte minst vad gäller modeller för sanering av besättningar inklusive foderanläggningar och bedömningar av risken för spridning av salmonellasmitta vidare i livsmedelskedjan.
Under lång tid har staten investerat mycket i att förebygga, kontrollera och bekämpa inhemska djursjukdomar och zoonoser. I och med dessa program kan den direkta bekämpningen vid akuta sjukdomsutbrott på sikt hållas nere och därmed också statens långsiktiga kostnader eftersom djurägarna har lagbunden rätt till ersättningar vi sådana utbrott. Dessa uppbyggda kontroll- och bekämpningsprogram är grunden i den svenska modellen för god djurhållning och livsmedelssäkerhet. Under EU-ordförandeskapet drev Sverige den förebyggande och proaktiva linjen. Det finns såväl djurskydds- som folkhälsoaspekter. I djurskyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del. Våra djur skall skyddas mot lidande och sjukdom. Ju högre smittryck i djurpopulationen, desto större användning av läkemedel (antibiotika). Resistensproblem ökar i alla led, djur, livsmedel, människor.
Övervakningen av sjukdomar som kan smitta till människa, s.k. zoonoser, har direkt betydelse för humanhälsan och för statens kostnader inom humanhälsovården. Detta gäller framförallt för tuberkulos och campylobacter där kontrollen till stor del finansieras via detta anslag. Sverige är inom EU officiellt tuberkulosfritt vad avser nötkreatur. Sjukdomskontrollen i landet byggs upp av klinisk övervakning, kontroll- och bekämpningsprogram samt övervakningsprogram. Kontroll- och bekämpningsprogram inrättas främst för sjukdomar som finns i landet. Syftet med kontrollprogrammen kan vara olika. För vissa sjukdomar vill man utrota smittämnet från Sverige t.ex. tuberkulos, bovin enzootisk leukos och BVD. I andra fall är syftet att göra avelsbasen fri från en viss sjukdom t.ex. Maedi-Visan eller att hålla förekomsten av smittämnet på en låg nivå t.ex. salmonella och campylobacter.
Epizootisjukdomar är allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Dessa sjukdomar bekämpas som sagt med statliga medel och skall normalt sett inte finnas i landet. Flera av de sjukdomar för vilka programmen finansieras under den aktuella anslagsposten lyder under epizootilagen. Detta gäller tuberkulos, paratuberkulos, Aujeszkys sjukdom och IBR/IPV. Eftersom staten i dessa fall betalar kostnaderna för bekämpning samt ersättning till djurägare har staten ett särskilt intresse av att kontrollera och förebygga sjukdomsförekomsten.
I andra fall är Sverige förpliktigat att dokumentera frihet från sjukdomar, där vi är officiellt friförklarade och ansökt eller erhållit s.k. tilläggsgarantier från EU.
Utvecklingen inom EU gör att alltfler kontrollprogram för djursjukdomar införs. Om en medlemsstat har följt lagstiftningen erhålls medfinansiering från EU för bekämpningsåtgärder. Smittskyddsområdet är i princip totalharmoniserat men det finns möjligheter att ansöka om s.k. tilläggsgarantier. Om ansökan beviljas kan krav ställas på att djur som förs in i landet är provtagna och har bedömts fria från sjukdomen. Sverige har salmonellagarantier. Dessutom har Sverige ansökt om tilläggsgarantier för ett stort antal djursjukdomar som Sverige var fritt från eller hade kontrollprogram för före medlemskapet i EU. I avvaktan på att kommissionen skall pröva Sveriges ansökningar gäller de införselbestämmelser som Sverige hade vid inträdet i EU.
Handel med levande djur är en stor riskfaktor vad gäller spridning av smittsamma sjukdomar. Erhålls tilläggsgarantier kan Sverige ställa krav på provtagning avseende vissa sjukdomar. Vid ett bortfall av dessa kan sjukdomssituationen för mycket allvarliga sjukdomar förändras snabbt. Detta kan komma att medföra kraftigt ökade kostnader för staten.
Riskerna med att anslå för lite pengar till bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar är följande:
Djurhälsoprogrammen hotas helt eller delvis av nedläggning då kostnaderna är höga för testning och analys.
Minskad sjukdomsövervakning leder till försämrad djurhälsa och försämrat djurskydd.
Försämrad djurhälsa leder till ökad antibiotikaanvändning och i förlängningen ökad resistensutveckling hos fä och folk.
Smitta kan förbli oupptäckt, sprida sig till andra besättningar och även drabba andra djurslag och vad gäller t.ex. tuberkulos sprida sig till den vilda faunan, zoonoser till människan.
Arbetet med mycket kostsam bekämpning av flera sjukdomar under 1990-talet riskerar att spolieras.
Sverige får svårt att uppfylla sina åligganden gentemot EU vad gäller sjukdomsövervakning. Sveriges klassning som sjukdomsfri för vissa sjukdomar förloras. Åligganden i samband med tilläggsgarantier kan ej uppfyllas och redan erhållna garantier kan förloras. Liggande ansökningar förlorar sitt värde.
Ny smitta kan föras in i landet när tilläggsgarantierna förloras.
Slutsatsen blir att resurser för djurhälsoprogrammen måste säkerställas. Därför stöder Kristdemokraterna regeringens satsning på utökade resurser till anslaget 42:4 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, som ökas med 18 miljoner kronor år 2005 jämfört med föregående år.
Kristdemokraterna utvecklar sin djurskyddspolitik i motionen Djurskydd.
Att minska användningen är inte bara en fråga om djurhälsa, utan även folkhälsa. Stora mängder antibiotika som fodertillsats riskerar att göra bakterier resistenta mot antibiotika till människor, vilket får EU att fasa ut antibiotika i djurfoder från 2006. Även resten av världen bör följa den svenska linjen, anser Kristdemokraterna. Till att börja med bör den generella användningen av antibiotika begränsas. Antibiotika bör inte finnas i foder, oavsett djurslag.
I september 2003 antogs rådets direktiv 2003/85/EG om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka. Bland annat skall tillfälliga bekämpningszoner inrättas vid utbrott av mul- och klövsjuka. Direktivet skulle ha varit genomfört senast den 30 juni 2004. Direktivet föranleder bl.a. ändringar i epizootilagen. Förslag till lagstiftning återfinns i en departementsskrivelse (Ds 2004:14), varför en proposition borde kunna framläggas å det snaraste. Kristdemokraterna vill härmed uppmärksamma rådets direktiv och påskynda regeringen att snarast framlägga en proposition till riksdagen.
Kristdemokraterna anser att människan har ett ansvar att värna om andra levande varelser. Det innebär att människan skall ta väl hand om de djur som hon har i sin vård och sörja för att dessa djur får leva ett så naturligt liv som möjligt. Utgångspunkten för människan i sitt umgänge med djur bör vara, att så långt det är möjligt undvika stress, smärta, lidande och skador för djuren. Vid djurhållning skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov. Djurskyddslagen är en bra utgångspunkt för att anpassa pälsdjursnäringen till dessa krav.
I 4 § i djurskyddslagen anges att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Jordbruksverket (SJV) presenterade år 2003 en rapport om hållande av mink för pälsproduktion, i vilken det finns ett antal förslag/åtgärder för hur villkoren för minkarna kan förbättras. Pälsdjursnäringens riksförbund instämmer i stort, enligt egen utsago, med SJV om vilka förbättringsåtgärder som skulle vara lämpliga att vidta. SJV ansåg att det dock inte är möjligt att avgöra om 4 § i djurskyddslagen kan anses vara uppfylld då dessa krav är införda. Det krävs enligt Jordbruksverket mer forskning.
Av den information som hittills framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen bedriver sin verksamhet finns inte skäl att införa förbud eller ytterligare långtgående restriktioner för näringen.
Riksdagen beslutade vid behandlingen av proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik, att rennäringen skall erhålla full ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp. Miljö- och jordbruksutskottet betonade i sitt betänkande att man utgår från att regeringen i sin anslagsberäkning utgår från faktiska förhållanden enligt de principer riksdagen lagt fast för rovdjursersättningen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Kristdemokraterna, liksom regeringens expertmyndighet Sametinget, anser inte att dagens ersättningar motsvarar full kompensation enligt resultatet av rovdjursinventeringen för 2001. Det behövs ocksåökade bidrag till uppsättning av stängsel till skydd för tamboskap. Arbetet med att kombinera en levande renskötsel och boskapsskötsel med livskraftiga rovdjursstammar bör nu fortsätta. Enligt Sametinget motsvarar budgetens föreslagna anslagsnivå inte full kompensation för de skador rovdjuren orsakar på renskötseln.
För att minska friktionen mellan människa och rovdjur bör djurägare kompenseras fullt ut för rovdjursskador som inträffar även för tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet. Kristdemokraterna föreslår därför att anslaget till ersättning för viltskador ökas och att en modell tas fram för ersättning till tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet.
Kristdemokraterna föreslog föregående riksmöte att vad som sagts om full ekonomisk kompensation till tamdjursägare och renägare vid rovdjursangrepp, samt kompensation för rovdjursangrepp på tamdjur som ej är kopplade till näringsverksamhet, skulle tillkännages för regeringen som riksdagens mening, men då dessa yrkanden ännu ej behandlats avstår vi här från att upprepa dem.
Hägnade hjortar räknas ofta som vilt. I sammanhang med exempelvis livsmedelshantering är detta korrekt. Tyvärr utgår ingen ersättning för rovdjursdödade hjortar i hägn, eftersom de räknas som vilt. Detta trots att hjortarnas möjligheter att fly undan rovdjuret är mycket begränsade om ett rovdjur skulle komma in i hägnet. Kristdemokraterna föreslår att ersättning för viltskador skall utgåäven för rovdjursdödade hjortar i hägn.
Kristdemokraterna anslår 4 miljoner kronor utöver regeringens anslagsnivå till anslaget 42:5.
För att säkra rovdjursstammarnas långsiktiga överlevnad i Sverige och samtidigt undvika alltför hög koncentration i ett område är det angeläget att de sprids till hela sitt naturliga utbredningsområde i landet. Särskilt bör vargens utbredningsområde i Sverige växa ihop med det finsk-ryska utbredningsområdet. Detta för att utbyte av genetiskt material skall kunna ske mellan den svenska och andra vargpopulationer. Detta innebär att vargen bör etablera sig i stort sett i hela Norrland. I de stora nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet ingår vargen i den naturliga faunan, varför det vore önskvärt om vargen åter kunde etablera sig där.
Ersättningen för rovdjursdödade renar är en del i den nationella miljöpolitiken. Därför bör denna ersättning fortsättningsvis betalas ut av staten. Rovdjursersättningen bör därför även i fortsättningen vara öronmärkta pengar, som inte skall ingå i ett gemensamt ramanslag för Sametinget.
En okänd sjukdom har slagit ut minst hälften av mås, trut och tärna i Sverige de senaste fem åren. Sjukdomen upptäcktes i maj 2000, men dess orsak är ännu okänd. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att sammanställa det aktuella kunskapsläget. Ett problem i sammanhanget är att ingen myndighet har ansvar för sjukdomar hos vilda djur. Naturvårdsverket ansvarar för de vilda friska djuren och Jordbruksverket för sjukdomar hos tamdjur. På Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppskattar man att minst hälften av vitfåglarna längs Sveriges kuster och stora sjöar är borta och i Blekinge har beståndet minskat med två tredjedelar. Det är angeläget att SVA tilldelas de medel som behövs för forskning kring sjöfågeldöden. Ansvaret för sjukdomar hos vilda djur behöver också tydliggöras genom lämplig förordning.
Vid FN:s konferens för miljö och utveckling 1992 förband sig i-länderna att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste därför ges hög prioritet.
En vidareutveckling av kunskaperna inom ekonomi för lantbruks- och livsmedelssektorerna sker bäst genom en stark forskning på dessa områden. För att denna forskning skall ge ett för Sverige optimalt resultat krävs en förstärkning av forskningsområdet.
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändig, forskning och utveckling pågår inom många områden, exempelvis produktion på gårdsnivå av biogas från vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning, ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor.
I den nya forskningsorganisationen har det tidigare anslaget för Skogs- och jordbrukets forskningsråd bytt namn till "Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning". Medlen till stöd för denna forskning ligger under utgiftsområde 23 och ingår som en del i politikområdet Forskning. Verksamheten inom området utgör ett viktigt medel för att förverkliga målen inom livsmedelspolitiken, landsbygdspolitiken, djurpolitiken, samepolitiken och skogspolitiken.
Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) finns i dag en stark kompetens inom såväl livsmedels- som lantbruksekonomi. Denna kompetens kan rätt använd utvecklas vidare inom värdefulla områden för svensk livsmedelsproduktion. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om ytterligare satsningar på Artdatabanken och anvisar 35 miljoner kronor mindre än regeringen till anslaget 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet.
En avgörande faktor för jord- och skogsbrukets framtid är näringarnas kompetensförsörjning. Naturbruksgymnasierna lägger den grund som krävs för självständigt arbete inom jordbruk och skogsbruk. För den som önskar bli företagare eller driftsledare/arbetsledare behövs en eftergymnasial påbyggnad. De nuvarande påbyggnadsutbildningarna (PU) har varit högt efterfrågade. Totalt gick 877 elever i PU år 2003. Formen är flexibel och anpassad till efterfrågan.
I och med att riksdagen beslutat att systemet med interkommunal ersättning för riksrekryterande påbyggnadsutbildningar skall avvecklas från och med år 2005 försvinner förutsättningarna för dessa utbildningar. Högskoleutbildning är inte alltid önskad eller motiverad och kvalificerad yrkesutbildning (KY) är ett svårgenomförbart alternativ för småföretag inom jordbruket och skogsbruket. Därför uppkommer behovet av statligt finansierad eftergymnasial yrkesutbildning inom naturbruket. Utbildningen skall komplettera KY och vara väl anpassad till näringens säsongsvariationer, företagens storlek, arbetssätt och andra särskilda förutsättningar.
Kristdemokraterna föreslår därför att riksdagen begär att regeringen skyndsamt utarbetar ett förslag om hur behovet av en riksrekryterande eftergymnasial yrkesutbildning för jord- och skogsbrukets behov skall tillgodoses när den interkommunala ersättningen avvecklas.
En inhemsk produktion av trädgårdsprodukter och potatis är en förutsättning för att svenska konsumenter skall kunna erbjudas produkter av hög kvalitet baserade på uthålliga och miljövänliga produktionsförhållanden. Antalet företag inom den gröna sektorn är ca 2 000 med frilandsodling av bl.a. frukt, bär, grönsaker och prydnadsväxter och ca 1 200 med växthusodling av grönsaker och prydnadsväxter. Dessutom finns 5 600 företag med potatisodling. Inom dessa sektorer är företagen väl spridda över landet och utgör en väsentlig resurs för att bibehålla en levande landsbygd och för att skapa sysselsättningstillfällen i hela landet.
Inom sektorn arbetar flera tiotusentals anställda och företagare. En väsentlig del av dessa är deltidssysselsatta i skörde- och andra säsongsbetonade arbetsuppgifter. Att en mycket stor andel av de sysselsatta finns inom säsongsbetonade arbetsuppgifter måste beaktas när det gäller att skapa bättre konkurrens- och lönsamhetsförhållanden för näringen. Samtidigt som det gäller att slå vakt om marknadsanpassningen av produktions- och marknadsförhållandena innebär småskaligheten inom dessa sektorer att företagen har relativt sett svårare att möta de ojämlika konkurrensförhållanden som i många avseenden råder i relation till de viktigaste konkurrentländerna. Trädgårds- och potatisodlingen bär liksom jordbruket på konkurrenshämmande skatter och regleringar.
I ett flertal statliga utredningar har slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren och är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta växthusföretag ligger energikostnaden i intervallet 15-30 % av produktionsvärdet (SOU 2003:38). I enskilda växthusföretag med speciell produktionsinriktning kan till och med den samlade energikostnaden inklusive energiskatter överstiga 50 % av den samlade kostnadsbelastningen i företaget. Det nuvarande energibeskattningssystemet dränerar växthusföretagen på viktigt kapital som bättre behövs för att stärka lönsamheten och öka förutsättningarna att vidta energibesparande och energieffektiviserande investeringar.
Kristdemokraterna vidareutvecklar sin politik avseende växthus- och trädgårdsnäringen i motionen Trädgårdsnäringens situation.
Fisket är en viktig del av en levande skärgård. Kristdemokraterna vill ha ett starkt och ekologiskt hållbart yrkesfiske som tar hänsyn till den unika havsmiljön. Det är därför viktigt att stimulera fiskenäringen genom en långsiktig politik som tar hänsyn till havsmiljön. Utan en sund miljöpolitik som kontrollerar havsmiljön och fiskeuttaget är näringen inte livskraftig. Överfiskning gynnar ingen utan resulterar, på lång sikt, i att näringen dör ut.
Det är viktigt att villkoren för näringen är konkurrensneutrala gentemot kringliggande konkurrentländer. I Danmark och Norge ser man på näringen som en basnäring som bör gynnas ur skattesynpunkt. Svenska fiskare har länge pekat på den orimlighet som ligger i att man fiskar i samma vatten, säljer till samma uppköpare men beskattas olika beroende på vilket land man utgår ifrån. Regeringen bör därför snarast lägga fram ett lagförslag som ger svenska fiskare samma förutsättningar som yrkesfiskarna i våra grannländer beträffande skatteavdrag och beskattning. Kristdemokraterna vill därför införa ett yrkesfiskaravdrag. Tyvärr har förslaget fastnat i den byråkratiska processen i Bryssel.
Fiskarnas inkomst är beroende av fångsten, vilket kan medföra stora variationer i inkomst. Kristdemokraterna kräver därför att regeringen inför ett fiskekonto för yrkesfiskarna, enligt den modell som gäller för skogsbrukets "skogskonto". Vidare anser vi att s.k. negativa saldon för inventarietillgångar måste tillåtas.
En annan inkomstmöjlighet för fiskarna är att fiska upp förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn. Spökgarnen fortsätter att fiska under lång tid och är en stor bidragande faktor till utfiskningen. Fiskarna bör alltså få statlig ersättning för att fiska upp dessa garn under de perioder de inte ligger ute.
Kristdemokraterna utvecklar sin fiskepolitik i motionen Hav i balans och hållbart fiske.
Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. För att ett svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Kristdemokraterna anser att det enskilda ägandet skall stimuleras i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Staten bör sälja ut de företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden och endast behålla delar av den produktiva skogsmarken för att på ett ändamålsenligt sätt kunna skydda särskilt värdefulla miljöer, arter och rekreationsintressen. Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning samt att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre brukas.
Luftförorening orsakar ökad försurning av mark och vatten, vilket påverkar skogen negativt i många avseenden. Främst måste arbetet inriktas på att minska försurande utsläpp, men det är också viktigt att försurningen motarbetas genom kalkningsåtgärder. Projekt Nissadalen, som arbetat med att motverka försurning genom att återföra kalk och aska till skog, sjöar och vattendrag, har gett goda resultat och kan vara ett positivt exempel på samarbete mellan skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommunerna. Därför avsätter Kristdemokraterna 30 miljoner kronor för detta ändamål, vilket framgår av utgiftsmotionen för område 20.
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov av att skydda mer värdefull skogsmark. Kristdemokraterna anser att om stora områden skall undantas från traditionellt skogsbruk bör detta ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras.
Kristdemokraterna vill öka andelen skogsmark som undantas från produktivt skogsbruk genom naturvårdsavtal i större utsträckning än vad som sker idag. Därför föreslår Kristdemokaterna att anslaget 41:2 Insatser för skogsbruketökar med 25 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna utvecklar sin skogspolitik i motionen Hållbart skogsbruk.
Då medelavräkningspriset för renkött har en sjunkande trend sedan 1998 är det motiverat med ett ökat anslag till rennäringen. Kristdemokraterna har föregående år föreslagit en ökad satsning på detta område. Därför stöder Kristdemokraterna regeringens satsning om ökade medel till anslag 45:1 Främjande av rennäringen m.m.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |