Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avveckla den punktpolitik som i dag styr miljö- och fiskepolitiken i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utforma en havsmiljöstrategi baserad på en helhetssyn som utgår från havets resurser, olika näringars intressen, kustzonsplanering och aktuell energipolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om krav på motsvarande respektfullt och deltagardemokratiskt samarbete mellan forskare, fiskare och myndigheter som inom Koster-Väderöfjordsprojektet är att föredra framför hot om marina reservat sett från ett myndighetsperspektiv utan dialog och delaktighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av forskning och miljökonsekvensanalyser vid beviljandet av havsbaserad vindkraft.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att möjligheten bör utredas för näringsidkare som är beroende av fiskevattnet att erhålla sakägarstatus när planering och byggnationer sker till havs.1
1 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till BoU.
Det är få förunnat att få möjlighet att leva och vistas i två vitt skilda världar och det ibland nästan samtidigt. Att under hösten vandra längs kajen där fiskebåtarna lägger till samtidigt som man har minnet kvar av juli och det tryck som då hamnen hade innebär att vistas i två skilda värderingsvärldar och därmed olika verkligheter. Lyxbåtarna avlöste varandra och nyfikna inlands- och ostkustbor frågade om räkan är färsk och var den är fångad. En obekymrad frågeställare som utgår från att man skall kunna möta en fiskare på kajen och därtill kunna köpa färska räkor. För så ser en levande skärgård ut och detta skall ett levande kustsamhälle kunna erbjuda. Eller?
En fredag efter denna sommarverklighet möter jag Bosse snart 50 år som har en båt med sin bror och som försöker leva på havets läckerheter. "Jag trivs så otroligt med att fiska, att vara på sjön och trodde aldrig att jag skulle ge upp. Jag trodde att politiken var allvarligare och hade en bättre helhetssyn än att sätta en näring som en punkt i en politisk fight. Men denna punkt i ett dokument har uppenbarligen genomsyrat all politik under de två senaste åren och visar i både ord och handling att den svenska regeringen inte har någon ambition att stötta och utveckla en framtida fiskenäring. Det mentala trycket på oss som yrkesfiskar, som utpekas som bovar som utrotar fisken, har gått så långt att jag inte känner för att vara företagare längre. Ni får väl importera fisken från Norge eller Nya Zeeland om det anses vara miljömässigt riktigare. Men det är viktigt att ni politiker förstår att det uppdrag som svenskt fiske har är att leverera fisk till den svenska konsumenten och inte att vara en turistattraktion i Sommarsverige eller att köra omkring med turister som vill utöva fritidsfiske." Vad som ovan anförts om att avveckla den symbolmässiga punktpolitik som både miljö- och fiskepolitiken förlorar på bör ges regeringen till känna.
Det är dags att förstå under vilka allvarliga betingelser som svensk fiskenäring står och har gjort under de senaste 6-7 åren. Fiskepolitiken är EU-kompetent och skall så vara eftersom här finns det tydliga internationella sambandet och beroendet av likvärdiga internationella regler och krav. Men det fråntar inte svenska regeringen att ta ansvar för att forma en aktiv och utvecklande politik i samarbete med näringen. En politik som långsiktigt stärker svenskt fiske i ett miljö- och näringspolitiskt sammanhang.
Havsmiljöfrågorna, dess problem och behov av ny forskning måste baseras på en helhetssyn mellan land, hav, näringar och miljöbegränsningar för att nå en långsiktigt hållbar havsmiljö. Därför är det dags att forma en havets, näringarnas och miljöns överlevnadsstrategi baserad på en helhetssyn, de mångas delaktighet och ömsesidig respekt.
I samband med diskussioner om marina reservat i Koster-Väderöfjorden utvecklades ett helt nytt arbetssätt med kommunerna Strömstad och Tanum som initiativtagare. Ett samarbete byggt påömsesidig respekt mellan inblandade myndigheter, forskare och yrkesfiskare. Detta resulterade i att alla parter var nöjda och överens om vad som till slut skulle anses vara av sådant marinvärde att det måste skyddas. Detta skydd är inte bara en överenskommelse om vad som skall skyddas, utan ett behov av lagstiftning om reservat med både havsmiljö, forskare och fiskare som vinnare. Det bör spridas som ett exempel på hur skyddsvärda miljöer kan värnas på ett för alla parter mer respektfullt sätt och för havsmiljön på ett sätt som gör att alla inblandade äger problematiken och lösningen. Detta respektingivande och deltagardemokratiska förfarande är att föredra framför hot om marina reservat sett från ett myndighetsperspektiv, utan dialog och delaktighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Energiomställningen med avveckling av kärnkraft och infasning av alternativ energi ställer krav på stora vindkraftparker. Många ansökningar och planer finns nu för att förlägga vindkraftsparker till havs. Detta sker av flera anledningar varav en är att det inte finns några sakägare på samma sätt som vid landbaserade etableringar eller byggnationer längs kustremsan. De högljudda protester som oftast finns i samband med ansökningar i närheten av fritidsområden uteblir genom havsetablering och hela planprocessen kan därmed gå snabbare. Det bör dock uppmärksammas att här finns ingen miljöforskning som kan svara på vad som händer med fiskevatten och reproduktionen i området p.g.a. av dessa etableringar. Helhetssynen på den marina havsmiljön saknas och återigen kan man tydligt se med vilken inkonsekvens som havsmiljöfrågorna hanteras när politik förs genom punktprogramsstrategin. Det borde istället ges prioritet för forskning om hur det marina ekosystemet i sin helhet påverkas av all samlad exploatering. Därför bör regeringen vidta åtgärder för att skapa forsknings- och miljökonsekvensanalyser av fiske- och havsmiljön innan havsbaserade vindkraftparker etableras.
Dessutom kan det inte anses rättssäkert när näringsidkare som är beroende av fiskevattnet inte kan erhålla sakägarstatus vid planering av havsbaserad vindkraft. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |