Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till en Öresundsgrupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till utökad användning av övervakningskameror för upptäckt och dokumentation av tjuvfiskare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till spridning av transponderinformation till Försvarsmakten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till en gemensam förvaltning av Öresund som fiskevatten.
Sedan över tjugo år tillbaka sker ett omfattande tjuvfiske med redskap för massfångster i Öresund. Konsekvenserna och vidden av dessa lagöverträdelser är sådana att termen tjuvfiske framstår som missvisande. Det rör sig om ödeläggelse av viktiga reproduktionsplatser för flera fiskarter, bland annat torsk. Denna brottsliga verksamhet är ett rov på havsmiljön som hotar ovärderliga naturvärden och ett uthålligt fiske i angränsande vatten.
Blott en del av fångsten kan användas som matfisk. En icke obetydlig del tros vara yngel och småfisk som mals ned till kreatursfoder. Såväl danskar som svenskar ägnar sig åt tjuvfiske i Sundet, där det rått förbud mot fiske med trål ända sedan 1932. Till övervägande del är dock tjuvfiskarna hemmahörande i fiskeläget Gilleleje på Själlands nordkust. Trots ansträngningar både från den svenska kustbevakningen och den danska Fiskeinspektionen fortsätter trålningen i Öresund säsong efter säsong. De risker som fiskarna löper ifråga om upptäckt och straff väger lätt mot de stora ekonomiska värden som den brottsliga verksamheten representerar.
Sverige bör ta initiativ till bildande av en Öresundsgrupp vars uppgift blir att sätta stopp för allt tjuvfiske i det internationella sundet. I gruppen bör ingå representanter för det danska Fiskeridirektoratet, Fiskeriverket, Kustbevakningen samt den svenska och danska marinen och polisen. Liknande grupper har organiserats i andra sammanhang, bland annat för att hantera smuggling, miljöbrott m.m. i södra Östersjön, t.ex. det s.k. Bornholmsprojektet.
Var för sig har både danska och svenska myndigheters agerande visat sig otillräckligt. Trots att både Kustbevakningen och den svenska marinen så gott som ständigt har båtar på patrull i Sundet har tjuvfiskarna ofta inte kunnat lagföras. En samordning av fartyg och personal inom och mellan länderna synes nödvändig för att klara kontrollen. Regeringen bör därför ta initiativ till ett samarbete mellan Danmark och Sverige på det sätt som angivits ovan.
Enbart samordning är emellertid inte tillräckligt för att problemen skall åtgärdas. Vidare bör det övervägas om övervakningskameror skall uppsättas på de mest utsatta ställena för att snabbt kunna upptäcka och dokumentera överträdelser. Den svenska Försvarsmakten förfogar redan nu över sådana på vissa avsnitt av den svenska kuststräckan. Tillgänglig teknik medger god övervakning över stora havsområden även nattetid.
I detta sammanhang bör även åtgärder vidtas för att överföra transponderinformation från svenska fiskefartyg till samtliga berörda myndigheter. Trots upprepade påstötningar på regeringen saknar den militära sjöövervakningen tillgång till den transponderinformation som kommer Fiskeriverket till del. Informationen skulle förbättra Försvarsmaktens kontroll av sjöläget och komplettera den information som erhålles genom våra radarstationer. I Öresund innebär detta ökade möjligheter att upptäcka och identifiera tjuvfiskare. Dessutom förbättras bilden av sjöläget till nytta för bland annat sjösäkerheten.
Som gemensamma partners för fisket i Öresund och angränsande vatten bör Sverige och Danmark enas om en gemensam förvaltning. Fisken känner inte av några nationsgränser och därför borde förvaltningen av denna resurs vara gemensam. Biotopen Öresund skiljer sig också från kringliggande vatten. Öresundstorsken är exempelvis ett helt lokalt lekbestånd som bör skyddas av lokala föreskrifter baserade på lokala förhållanden. Därför är det olyckligt att fisket i Öresund bygger på nationella kvoter av torsk och inte på en lokal förvaltningsplan. Vidare kan man konstatera att de svenska och danska reglerna för exempelvis fredningstider och minimimått kan skilja sig mellan länderna. Detta är knappast rimligt för ett sådant litet gemensamt fiskevatten som Öresund.
Det är i sammanhanget ett stort problem att tjuvfisket i sig involverar flera departement och statliga myndigheter. Regeringen måste utarbeta en sammanhållen handlingsplan mot det lagstridiga rovfisket. Tjuvfisket i Öresund har som tidigare nämnts pågått i decennier. När ännu en fiskesäsong står för dörren ökar pressen på samhället att en gång för alla sätta stopp för denna verksamhet.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Allan Widman (fp) |
|
|
Tina Acketoft (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Christer Nylander (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |
|
Marie Wahlgren (fp) |