Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att SMHI skall ges i uppdrag att utan kostnad, via Internet, tillhandahålla sådana observationer och MHO-data som är av betydelse för befolkningen i dess beslut om skydd mot väderrelaterade skador.
Översvämningar blir allt vanligare idag. Frågan är hur vi skall kunna förebygga skador på fastigheter och anläggningar. En åtgärd är givetvis att förebygga skador via tekniska lösningar. En annan är att via information förbereda invånare om väntande och onormala vattenflöden. De onormala vattenflödena verkar bli allt vanligare. Sundsvall hade t.ex. ett 100-årsflöde år 2000, ett 100-årsregn 2001 och ett 70-årsregn i fjol. I Ljunganområdet regnade det 146 mm på tio timmar varvid hela samhället, inklusive de stora vägarna, drabbades. Följden blev ras och skred som tog med sig broar, vägar och ledningar. Runt 300 källaröversvämningar kostade Sundsvall Vatten ca 6 miljoner kronor. Totalt kostade översvämningarna ca 26 miljoner kronor för VA-bolaget. Liknande faror finns för kommuner som Västerås och Köping om ett extremt regn drabbar Mälarområdet. System att förvarna för den typen av regn bör införas på ett smidigt och kostnadsfritt sätt för såväl privatpersoner som offentlig sektor.
SMHI, som myndighet, framarbetar uppgifter om olika vädersituationer och kan på ett smidigt sätt tillhandahålla basdata om nederbörd, vattenstånd och liknande (så kallade MHO-data, står för meteorologisk, hydrologisk och oceanografisk).
Det förefaller som om man inte har tänkt på att inte bara olika myndigheter utan också vanliga medborgare kan ha stort intresse av att ha direkt tillgång till aktuella data, till grund för egna beslut om skadeförebyggande åtgärder. Det förhärskande perspektivet är det klassiska: Myndigheterna samlar in information och bearbetar den till en färdig slutsats (i detta fall en prognos eller varning), som presenteras för folket. Naturligtvis skall SMHI fortsätta att utarbeta prognoser och varningar och gå ut med dem via i förväg upparbetade kanaler, men med Internet finns nu möjlighet att även låta alla medborgare ta del av den information som de anser relevant, och dra sina egna slutsatser.
Ser man hotande moln torna upp sig vid horisonten ska man kunna gå in på Internet och se en sekvens av färska radarbilder som visar om regnet är på väg mot en, hur intensivt det är, hur snabbt det rör sig osv. Bor man vid ett vattendrag och vattnet börjar stiga farligt högt, så ska man kunna gå in och se om vattenståndet någon mil uppströms har fortsatt att stiga eller om det är på väg att kulminera. I bägge fallen kan man få information som hjälper en att fatta rätt beslut om att skydda liv och egendom mot vattenskador. Exemplen kan mångfaldigas.
De väderradarbilder som SMHI presenterar idag är flera timmar gamla och därmed inaktuella. Som kontrast kan nämnas att de boende längs Lagan i Värnamo kan via Internet följa vattenståndets variationer, timme för timme, i amerikanska bäckar och åar utanför Seattle men har ingen som helst information om det vattendrag de själva bor intill.
Kostnaden för att lägga ut dessa uppgifter på Internet är förmodligen mycket liten, särskilt i jämförelse med de skadekostnader som kan sparas in. Däremot kommer sannolikt ett sådant förfarande att innebära att SMHI tappar en del av de intäkter man får idag genom att sälja väderinformation till lantbrukare, affärsidkare, media och andra. Utifrån ett samhällsperspektiv uppväger inte det bortfallet de vinster som kan uppnås.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |