Motion till riksdagen
2004/05:MJ482
av Jörgen Johansson (c)

Lodjur och artrikedomen


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillväxt av enskild art inte skall få ske på annan arts bekostnad så att den biologiska mångfalden utarmas.

Motivering

Lodjuret är främst ett skogslevande djur men har under senare år också börjat uppträda i mer slättbygd bl.a. beroende på brist på föda i skogstrakterna. Det nationella målet om 300 föryngringar per år vilket motsvarar ett totalt antal om 1 500 individer har idag ingen jämn spridning över landet. I vissa län har koncentrationen av lo blivit så påtaglig att stora delar av övrig fauna fått gett vika. Det är i det sammanhanget stötande att notera att staten, via länsstyrelserna, framhåller att det egna länet får tåla en högre täthet av lodjur. Synsättet visar att sammanvägningen mellan naturvårdsintressen och myndigheter saknas. När en situation uppstår där en art förökar sig på andra arters bekostnad måste samhället vidta åtgärder för att garantera den biologiska mångfalden. Nuvarande förfaringssätt saknar acceptans hos alla naturvårdande intressen och skapar, på ett onödigt sätt, en motsättning mellan myndigheter och naturvårdsintresserade människor. En friare jakt av lo, under kontrollerade former, är därför direkt nödvändig för att återskapa såväl vilt i våra marker som för att återge myndighetsbeslut den legalitet de erfordrar. Grundläggande för det synsättet är alla arters berättigande och därmed principen om att ingen art ohämmat skall få utvecklas på andra arters bekostnad och därmed utarma den biologiska mångfalden. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2004

Jörgen Johansson (c)