Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en konsekvensutredning av 1998 års riksdagsbeslut om bly i ammunition vid icke-våtmarksjakt.
Sedan riksdagsbeslutet 1998 om utfasning av blyad ammunition har användningen av blyhagel minskat med 85 procent. Det är följden av förbudet mot blyad ammunition vid jakt i våtmarker. Det beslutet har fått stor acceptans och därmed stort genomslag bland jägarkåren. Allt mer bekymmersamt är dock det aviserade beslutet om slopande av bly i all jaktammunition som kommer att träda i kraft 2006.
Jakt skall bedrivas på ett etiskt riktigt sätt. Därmed är det naturligt att ett jaktbart vilt åsamkas minsta möjliga lidande. Metalliskt bly i ammunition är den hittills mest kända och effektivaste medlet vid påskjutning av vilt. Det metalliska blyet är inte lika rörligt i naturen som bly som sprids på annat sätt då den inte tas upp av omkringliggande växter och organismer. Miljöargumentet mot användning av bly i den här typen av ammunition bör därför väga lätt. Detta styrks av de beräkningar som gjorts som visar att årligen sprids ungefär ett gram bly per kvadratkilometer i Sverige. Synen att jakten och viltstammarna är för viktiga att utsättas för miljöpolitiska experiment har därför ett berättigande.
Vid sidan av ammunitionens påverkan på viltet medför användandet av annan metall i kulor en ökad risk för skadeskjutning t.ex. via rikoschetter. Spridandet av t.ex. stål i skogen innebär dessutom en direkt påverkan på drabbad skogsråvara som vid förädling kasseras. Vid sidan av dessa sakrament bör det framhållas att Sverige, som enda land, vill förbjuda bly i ammunition. Frågan är därför om inte en grundligare analys av tidigare fattat beslut är väl befogat. Såväl Jägareförbundet, Skogsindustrin, LRF som landsbygdens folk för ständigt fram åsikten, med rätta, att ett myndighetsbeslut måste få full legalitet för att få genomslag. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att genomföra en konsekvensutredning av riksdagens beslut om förbud mot bly i ammunition. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |