Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompensation till jordbruksföretag som hårt drabbas av den svenska tillämpningen av EU:s jordbruksreform.
Genom att Sverige valt att fördela de frikopplade ersättningarna på all jordbruksareal i stället för till dem som faktiskt bedriver livsmedelsproduktion drabbas ett stort antal växtodlings- och nötköttsproducenter av en radikal minskning av sina EU-ersättningar från 2005. Minskningen kan uppgå till upp till 30-40 % eller mer, vilket slår orimligt hårt. För t.ex. specialiserade nötköttsproducenter, som är viktiga för den betesbaserade köttdjursuppfödningen, kan resultatet utöver ekonomiska svårigheter bli att produktionen läggs ned.
EU-reformen syftade till att låta aktiva livsmedelsproducenter behålla huvuddelen av sina EU-ersättningar, men till skillnad från de flesta EU-länder valde Sverige att omfördela ersättningarna med ovan angivna effekter. Sverige har ett stort ansvar att mildra effekterna för de drabbade, vilket är möjligt genom att utnyttja den nationella reserven på 3 % av de samlade EU-ersättningarna. Detta minskar således ersättningarna något för bondekollektivet, men solidariteten med dem som drabbats väger mycket tyngre.
Den nationella reserven är ett instrument för att under ett antal år kompensera de drabbade för de ekonomiska påfrestningarna vilket också bör leda till att gjorda investeringar i mark och byggnader kan utnyttjas vidare. Det råder tyvärr fortfarande stor osäkerhet om huruvida Sverige avser att på detta sätt ge rimlig kompensation eller ej.
Enligt rapporter från regeringen verkar även EU tveka inför att utnyttja reserven på detta sätt. Därför gäller det att regeringen med kraft tar för sig i Bryssel och med övertygande argumentation och styrka ser till att få gehör för den rättmätiga saken. Om inte har en stor orätt begåtts mot de många främst nötköttsproducenter som gjort det som samhället och näringen har propagerat för, investerat och satsat stora summor på en rationell köttproduktion för att hålla landskapet öppet, öka avsättningen av kalvar, sluta kretsloppen och behålla en fortsatt betydande svensk köttproduktion och köttindustri. Utöver den stora orätten riskerar också produktionen minska kraftigt, med effekter på Sveriges ekonomi, ekologi och på det öppna landskapet.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Staffan Danielsson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |