Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bruket av s.k. blyhagel.
Blyhagel är förbjudna i grunda vattenområden i Sverige såväl som internationellt (s.k. CW-områden, conservation wetmarks) sedan flera år. Anledningen till förbudet är uteslutande att fåglar med s.k. muskelmage pickar i sig blyhaglen och använder dessa som substitut för grus och småsten för att mala sönder de växter och växtdelar som utgör deras föda. I denna process pulvriseras blyhaglen varvid "pulvret" angrips av magsyran som löser upp blyet och förgiftar fåglarna. Förbudet har en vetenskapligt belagd saklig grund och bör därför bestå.
Lika väl vetenskapligt dokumenterat är det att intakta blyhagel inte löses upp av magsyran hos vare sig fåglar eller däggdjur. Av denna anledning saknas rimliga skäl att behålla det nuvarande förbudet att använda blyhagel över fast mark och på skjutbanor. Det förbudet bör däremot upphöra.
Metalliskt bly avger inga gaser och är mycket stabilt. Blykulor som legat i marken i mer än 1000 år har bara transporterat korroderat bly några millimeter eller som mest 1,5 centimeter. Telia har miljontals ton blykabel i marken på ett för grundvattnet på sina håll kritiskt djup utan att någon har påkallat fara i detta. Landets elverk beräknas ha inte färre blymantlade kablar liggande i marken likaså utan att någon fara i detta anses finnas.
Mot denna bakgrund synes det svårare att förklara hur blyhagel kan utgöra en fara på kända skjutbanor eller i torra skogen för fauna och miljö. I verkligheten torde det snarare förhålla sig precis tvärtom: eftersom lättare ersättningshagel tappar fart och därmed anslagsenergi snabbare än blyhagel riskerar skadeskjutningarna av villebråd att öka mycket kraftigt om sådan lättare ammunition införes.
Träningsskjutningar är viktiga för att landets jägare skall kunna förbättra och upprätthålla skicklighet och träffsäkerhet. Meningsfullt övningsskytte bör givetvis ske med ammunition snarlik den som används vid jakt. Även om blyhaglen kan ersättas av andra material med ungefär samma tyngd tenderar priset att bli för högt för att sådana material skall framstå som realistisk övningsammunition. Såvida avsikten inte är att enbart synnerligen välsituerade personer skall ha råd att ägna sig åt jakt, vill säga.?!
Landets nuvarande jaktkultur har många förtjänster och bör behållas. Det är därför angeläget att lerduveskyttet i samtliga grenar åter tillåts med blyhagelpatroner. Blyhagel på skjutbanorna utgör ingen miljörisk, såvida inte någon enstaka skjutbana är direkt olämpligt lokaliserad. Blyhagelförbudet för de flesta lerduveskyttegrenarna synes också ha tillkommit för hastigt och på felaktig grund.
För att bibehålla jägarnas skjutskicklighet och värna om viltet samt poängtera vikten av att skadeskjutningarna hålls på minsta möjliga nivå bör således allt skytte med blyhagel utanför de förbjudna CW-områdena tillåtas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Henrik S Järrel (m) |