Motion till riksdagen
2004/05:MJ465
av Sören Wibe och Britta Rådström (s)

Omlokalisering av Naturvårdsverket


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Naturvårdsverket skall utlokaliseras från Stockholm.

Motivering

Det har länge varit känt att Stockholm är väl försett med statliga myndigheter. Enligt SOU 2000:36, rapport 17, sidan 62 uppgår de statliga utgifterna för förvaltnings- och myndighetsuppgifter år 1997 till ca 17.000 kronor per capita i Stockholm. Motsvarande tal för hela riket var ca 8.800 kronor och för t ex småregioner 4.300.

Det finns alltså redan på grund av dessa skillnader skäl att noga överväga om det är möjligt att omlokalisera statliga verk till andra delar av landet. Dessutom gäller att kostnaden för att driva ett statligt verk i huvudstaden, jämfört med andra delar av landet, ofta är högre p.g.a. höga lönekostnader samt högre hyror. Även om vissa andra kostnader (t.ex. resor till regering och riksdag) blir högre vid en lokalisering utanför Stockholm, är det ingalunda säkert att detta gäller för totalkostnaden. En omlokalisering har stora utsikter att samtidigt generera en besparing för statskassan.

Det finns även andra skäl som ofta åberopas vid lokaliseringsbeslut, nämligen de som rör arbetsmarknaden. En utlokalisering av ett verk till en ort med högre arbetslöshet (än Stockholm), t.ex. en ort som drabbas av de förbandsnedläggningar som nu sker, innebär troligen att den totala sysselsättningen i riket ökar, något som givetvis ökar den ekonomiska tillväxten. Dessutom medför givetvis en utlokalisering att det ofta framförda önskemålet om "regional balans" mellan landets olika delar lättare kan tillgodoses. Slutligen finns ett mer symboliskt motiv för att utlokalisera just Naturvårdsverket; nämligen det att en naturvårdsmyndighet hellre bör ligga "nära naturen" än nära en stadskärna. Jag vill dock understryka att detta är ett mer symboliskt och mindre sakligt argument.

Det finns naturligtvis skäl som talar mot en utlokalisering. Ett är att det för berörd personal alltid är problem med en omställning. Ett annat är att det tar tid att bygga upp kompetens, och att en del av den nuvarande kompetensen kommer att gå förlorad (genom att vissa anställda väljer att sluta sin anställning) vid en omlokalisering av verket. Erfarenheterna från andra utlokaliseringar (främst de stora omlokaliseringarna i början av 1970-talet) talar dock för att dessa problem är övergående och relativt kortvariga.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna att riksdagen önskar en omlokalisering av Naturvårdsverket.

Stockholm den 1 oktober 2004

Sören Wibe (s)

Britta Rådström (s)